måndag 23 oktober 2017

Vera

Sandrine  växer upp i en hamnstad i Frankrike med sin mormor, som var sömmerska åt sjömännen, men även gick tillhanda på annat sätt om så önskades. Mormor var berber och morfar hade kommit från Karelen. Han var nu ute ur bilden. Tre flickbarnbarn och deras mor bor på andra sidan om den vackra karelska schalen som skilde mormors säng ifrån de andras utrymme. Sandrine var mellandottern,  Modern hade mött deras polske far i trappan när hon var på väg ut för att tömma nattkärlet. Stor passion uppstod, men snart uppstår meningsskiljaktigheter av ett sådant slag att de inte går att överbrygga. Det skulle dröja länge innan döttrarna förstod vad det var. När kriget kom bestämde modern att det var dags att fly till faderns hemtrakter i Polen dit de fyra också kom efter en otrolig färd i en fallfärdig bil som drog sin sista suck strax innan de kom fram till den lilla, konservativa bergsby där faderns barndomshem låg. Ett gammalt obekvämt hus möter dem. Byborna ser misstänksamt på dem och förstår inte ens att när modern tar fram en cigarett så vill hon ha den tänd. Här möter så småningom Sandrine sin första kärlek, Levi, son till byns judiske läkare. Så kommer tyskarna och det lilla kvinnokollektivet skiljs brutalt åt. Sandrine blir utvald av en tysk officer, Sacha. Eftersom hon är rädd om sitt liv gör hon som hon blir tillsagd.  Hon lyckas fly och hamnar slutligen på det badhotell i Skåne i närheten av världens vackraste skjutfält ( som lär vara Kabusa) där hon möter Ivan Ceder en vacker man av förmögen släkt som till allas förvåning gifter sig med Sandrine. Det ska visa sig att hon löser ett problem åt Ivan och hans mäktiga mor, släktens matriark. Sandrine lever på sätt och vis ett privilegierat liv, men hon har väldigt tråkigt. Och hon känner skuld över sina val. Hon känner på sig att systrarna är döda, men hur är det med Levi? Sandrine föder en liten flicka som får namnet Vera. Sandrine har väldigt svårt att känna något för sin flicka, men familjens tjänstekvinna, Vanna, ställer gärna upp. Så flyr Sandrine igen. Hon tänker söka efter Levi. Jag funderar lite på romanens titel. Flickan Vera spelar en förhållandevis liten roll i romanen, men veritas är ju det latinska ordet för sanning. Sandrine bär på hemligheter. I familjen Ceder saknas inte heller lik i garderoben. Vera är en skickligt berättad historia; poetisk, dramatisk och överraskande. Ibland har den drag av saga, till exempel i det alltigenom vita, vintriga och överdådiga bröllopet alldeles i början av romanen. Många tidsmarkörer placerar boken tidsmässigt och slutet är sådant att jag tycker att det borde komma en fortsättning. Det är så mycket en vill veta mera. Hur gick det för alla? Vera borde verkligen komma i fråga när det gäller Augustpriset.

3 kommentarer: