måndag 18 februari 2019

Analfabeten

"Jag läser. Det är som en sjuka. Jag läser allt jag kommer över, allt jag får syn på: dagstidningar, skolböcker, affischer, papperslappar jag hittar på gatan, matlagningsrecept, barnböcker. All tryckt text. Jag är fyra år. Kriget har just börjat." Så inleder Agota Kristof (1935 - 2011) sin lilla självbiografi på 52 sidor. Den får titeln Analfabeten. Det är så hon känner sig när hon som 21 - åring flyr undan ryssarna tillsammans med man och fyra månader gammal dotter från Ungern till Schweiz. Hon får ett enahanda arbete på en klockfabrik och kan ägna sig åt att fundera på sina dikter. Hon försöker förlika sig med franskan som mer och mer tränger undan ungerskan. Det bidrar till att hon känner ett främlingskap i hela sitt liv. Efter dikterna kommer dramatiken och senare några romaner. Hennes tester handlar om hur krig påverkar människor. Analfabeten är en skickligt utformad skiss. Läsaren får leva upp till sin roll som medskapare. Utmärkande för Agota Kristof är det enkla språket. Analfabeten är en liten sorgsen pärla.

Titel: Analfabeten. Självbiografisk berättelse
Författare: Agota Kristof
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 2019
Antal sidor: 52 
Översättare: Marianne Tufvesson
Orig:s titel: L´Analphabète

söndag 17 februari 2019

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

"Shi Guifang hade kommit till Familjen Wangs by från Shijiaqiao tjugo år tidigare, och under åren som passerat hade hon fött sju döttrar åt Wang Lianfang. Detta inte medräknat de tre foster hon förlorat i förtid. Shi Guifang brukade säga att de tre som inte klarat sig antagligen varit pojkar, eftersom dessa graviditeter hade yttrat sig annorlunda. Till och med hennes smaklökar hade förändrats. Varje gång hon pratade om detta var det med en känsla av sorg över de goda chanser som hade gått henne förbi. Om hon bara hade lyckats behålla ett enda av dessa foster hade hennes livsvärv varit fullbordat. En gång hade hon rest till centralorten med särskild avsikt att gå till botten med problemet, och på sjukhuset hade hon fått sina teorier bekräftade.  Den glasögonprydde läkaren hade använt ett mycket vetenskapligt språk som skulle ha förbryllat de flesta, men som Shi Guifang lyckligtvis varit varit intelligent nog att förstå. För att uttrycka det enkelt så är manliga foster känsligare, det är svårare att få dem att fästa, och även om kvinnan får behålla barnet så är en del blödning oundvikligt. Shi Guifeng suckade efter att ha lyssnat till läkarens utläggning, och tänkte för sig själv att redan i magen är en pojke att betrakta som en ömtålig dyrbarhet."

Från sidan 6 i Tre systrar av Bi Feiyu. Fler smakebitar HÄR

lördag 16 februari 2019

På förekommen anledning


Tua Forsström skriver en hälsning till mig i sin bok som jag just inhandlat.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är titeln på den lilla tunna, innehållrika boken på 44 sidor är utgiven på det nyligen sammanslagna förlaget Schildts&Söderströms. (Om det tyckte TF inte.)
Tua Forsström har sedan debuten 1972 med En dikt om kärlek och annat skrivit ytterligare tio diktsamlingar. Hon och den finlandssvenske poeten Claes Andersson är varandras första läsare och kritiker sedan många år tillbaka.
Tua Forsström läser, lyssnar, ser, antecknar, lever och samlar material som sedan används i diktsamlingarna fast då avskalat och komprimerat. Det handlar om livet så som det framstått och framstår för henne. Tua Forsström iakttar som barnet och begrundar moget, vuxet. 
Jag vill vara trogen komplexiteten, säger hon.
Den personliga rösten känner man  igen från den ena diktsamlingen till den andra. Tack och lov


Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
  pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön.
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss
  städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn


Jag har tidigare skrivit om Tua Forsström. Hennes dikt Hästarna finns HÄR
Bra val till Svenska Akademien!

fredag 15 februari 2019

Jag for ner till bror

Karin Smirnoffs roman, Jag for ner till bror, är en fantastisk debut. Den tilldrar sig i Smalånger, ett litet norrländskt samhälle där alla känner alla och vet allt om varandra på gott och ont så som det brukar vara i små samhällen. Jana Kippo tänker ta hand om sin tvillingbror Bror, som gått ner sig ordentligt i drogmissbruk. Minnena från deras uppväxt är inte roliga. Jana hatar båda sina föräldrar, både den våldsamme fadern som nu är död och modern som sitter slagrörd på hemmet. Jana hade hoppats att hon aldrig skulle återse modern varken levande eller död. Modern broderar dukar och ber böner, men har aldrig tagit strid för sina barn. Jana känner och älskar skogen och är en duktig jägare. Hon bestämmer sig för att stanna en tid och börjar arbeta inom äldrevården. När hon åker omkring till vårdtagarna träffar hon bland många andra kända människor faderns suparkompis allanberg (Karin Smirnoff skriver så), en arg gubbe med långa gula naglar, och sin skolkamrat, enda väninna och rival, Katarina, som är döende. Hon får förklaring på många frågor men det tillkommer en del andra. Jana träffar John, en särling som skickats till specialskola av sina fosterföräldrar eftersom han var harmynt. De inleder ett av- och -till - förhållande. John målar sina minnen; Jana arbetar i lera. Ett fyllekompani blir det. En märker hur Jana sakta men säkert börjar rota sig.  Hennes eget såriga förflutna uppenbaras efter hand i sin helhet. Karin Smirnoff tryfferar sin roman med många spännande dialektala ord. Hon skriver ihop förnam och efternamn med små bokstäver. Meningarna är korta och effektiva och bildspråket väldigt uttrycksfullt. En sträv humor glimtar till då och då. Personskildringen får hela Smalånger att leva och naturskildringen skapar omgivningen. En lever och lider och gläds med Jana i den här våldsamma men sympatiska romanen med det vackra omslaget som är en målning av Helmer Osslund. Inte konstigt att den direkt blev nominerad till Augustpriset. Karin Smirnoff föddes i Umeå 1946. Hon har gått Lunds författarskola. Nu bor hon i Piteå. En andra del, Vi for upp med mor, kommer i maj. Kanske blir det en tredje också.

Titel: Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Antal sidor: 318 
Tryckår: 2018

torsdag 14 februari 2019

Helgfrågan v. 7 -


Mia fyller år i helgen och har skrivit en liten önskelista. Hon undrar i sin helgfråga vad vi skulle önska oss. Jag önskar mig en läsplatta  och presentkort på Bokus eller Adlibris. En bok är måste jag få också om dagen ska bli lyckad.



 




Bonusfrågan: Favoritmeny som lämpar sig en födelsedag.
Inga tårtor av något slag tidigt på morgonen. Men gärna en lätt förrätt, 
kobebiff med wokade grönsaker och ett gott, fylligt rödvin och ostbricka  till efterrätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

onsdag 13 februari 2019

Välsignelser

Caroline Albertine Minor är ännu en ung , född 1988 i Köpenhamn, begåvad dansk författare. Hon har skrivit en roman tidigare, men den är inte översatt till svenska. Det är emellertid Välsignelser som hon fick P. O. Enquists pris för 2018. Hon blev även nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris. Välsignelser innehåller sju noveller om människor som har förlorat någon och befinner sig i sorg. Antingen en kylig, distanserad sorg eller en på något sätt utlevd eller gråtande . En kvinna, vars make bara rest sig upp och gått och lämnat henne och deras dotter, Ingeborg, går omkring och berättar sin historia för alla som vill höra på. Patologisk överfamiliaritet kallas det. En dotter kallas till sin faders sjukbädd efter att inte ha träffat honom på många år. Hans fru tycker att det passar sig att hon kommer. Fadern kvittar det lika. Anso, 17 år, studerar i Australien och har förälskat sig i mannen i värdfamiljen. Hon tar sitt liv och lämnar kvar en mejlväxling mellan henne och älskaren. Solveig, modern, sörjer. Hennes väninna Gedske, mor till Franciska stöttar. De förmodar att Franciska sörjer sin ungdomsvän och det gör hon kanske på sitt bakvända sätt. Novellen Sorgens trädgård är tagen ur författarens eget liv. Hennes man råkade ut för en bilolycka, fick en hjärnskada och allt blev annorlunda. Hur sörjer man en människa som en har framför sig? Anso förekommer i tre  noveller. Annars kommer en ofta i läget att en undrar vilken novell en just håller på med. På något sätt flyter de in och ut i varandra hela tiden. Det finns något som förenar dem utöver sorgen. Var och en skulle kunna vara en roman. Jag vet inte hur författaren bär sig åt. Någon sorts formexperiment? Eller trolleri med orden?  CA Minor tänker hela tiden på hur folk rör sig på olika platser. Hon funderar mycket över hur hon ska beskriva ansikten. Karaktärerna är det viktigaste; därnäst kommer platsen. CA Minors noveller är ganska långa i likhet med förebilden Alice Munros. Hon är också mycket noga med orden och skriver hela tiden om för att komma så nära som möjligt. En ny roman är på väg liksom ett nytt barn.

Titel: Välsignelser
Författare: Caroline Albertine Minor
Förlag: Wahlström&Widstrand
Översättare: Johanne Lykke Holm
Sidor: 202 
Utgivningsår: 2019

tisdag 12 februari 2019

Veckans topplista v. 7 - Alla hjärtans dag

Johanna: Den här veckan handlar det om läsning som passar till Alla hjärtans dag som infaller på torsdag den 14 februari. Kärlek, vänskap eller allmänt hjärtevärmande läsning – det finns många exempel på vad böckerna på veckans topplista kan handla om.

1. Jag kallade honom slipsen  av Milena Mishiko Flasar 
En kylig februarimorgon efter två år i isolering ger sig Hiro, en s. k.  hikikomori (hemmasittare), iväg till en park och sätter sig på en bänk. Sedan sitter han där varje dag och undviker all kontakt med andra. En dag sätter sig en kontorist på en bänk mitt emot honom. Han har läderportfölj och en röd - och grå - randig slips. En vacker dag tar mannen ett par kliv över gången och presenterar sig som Tetsu Ohara och bjuder på en cigarett. Därefter sitter de på samma bänk. Ohara pratar och efter ett par dagar är Hiro beredd att presentera sig och börja tala.

2. 2.TOBAKSHANDLAREN av österrikaren Robert Seethaler. Unge Franz Huchel arbetar som medhjälpare i en tobakshandel. Mellan honom och hans arbetsgivare utvecklas en varm vänskap liksom mellan Franz och den 81 - årige Siegmund Freud.

3. Vännen och främlingen av Uwe Timm 
1967 sköts den unge studenten Benny Ohnesorg utanför operahuset i Berlin under en demonstration mot shahen av Iran. Polismannen som sköt frikändes eftersom han sade sig ha upplevt ett hot ifrån Ohnesorg, som faktiskt var på vät ifrån demonstrationen. En idiotisk död, tyckte Uwe Timm och skrev en bok om vännen som visade sig vara en ganska hemlighetsfull person. 


4. Poeten Nina Södergrens bidrag till POESI PÅ VÄG tycker jag vittnar om en slitstark parrelation.

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

5.  Varulven av den dansk-norske Aksel Sandemose
Varulven är berättelsen om överklassflickan Felicia och lappskräddarsonen från Rjukan, författaren Erling Vik. Det är en mycket speciell kärleksroman men också en studie i makt. Varulven är   symbolen för de onda makter Sandemose hela sitt liv bekämpade: intolerans, dumhet, avundsjuka, främlingshat och maktlystnad. Kärleken mellan Erling och Felicia är livsvarig även när de lever i andra relationer. Varulven är en favorit sedan länge. Cornelis skrev Felicias svenska suite.

söndag 10 februari 2019

En smakebit på søndag

"Jag for ner till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn. Snön föll tät och vägen blåste igen. Flingorna vältrade sig  innanför de låga kängorna och anklarna frös som i barndomen. Bilar hade kunnat stanna för min tumme men ingen bil kom. Det var ett par kilometer till min brors hus och vägen gick uppåt. För att underhålla mig själv sjöng jag everttaube. Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de. Blåsten skar genom kappan. Det saknades en knapp längst upp och snön smälte mot halsen. Jag borde varit framme nu. Snön gjorde landskapet anonymt.  Hade jag ens passerat eskilbrännströms. Jag rappade på. Så länge skutan kan gå och vem har sagt att just du kom till världen. Ett bylte trängde ut ur snöröken. En hukande människa i motvind. Först såg jag inte om det var en man eller kvinna." Från sidan 7 i Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Den går ut på att vi bjuder på smakebitar av det vi just läser. En regel: No spoilers! Fler smakebitar HÄR

lördag 9 februari 2019

Svart glitter


En namnlös kvinna ligger på sin soffa, dricker rödvin och njuter av lugnet. Barnen sover och hennes alkoholiserade man David har flyttat ut. Han var periodare. Men mellan varven hade de det bra och han påminde då om den smarte, grandiost intelligente man hon en gång fastnat för. En man som gjorde som han ville, var riskbenägen och tyckte att konventioner var för losers. Det var en sådan man hon behövde eftersom hon själv hade samma personlighet. Men känslorna maldes ner. Kvinnan utvecklade ett sjätte sinne för mannens tillstånd. Hon känner redan utanför dörren vilket skick han befinner sig i. Och hon lägger sig till med en speciell mekanisk hissröst för att inte reta honom. Huset fylls av spöken som luktar unken limeyoghurt. Men både spöken och lukt är borta nu. Och hon njuter. Men -  var det inte något hon skulle ha gjort idag? Nej, det kommer hon inte ihåg. Och förresten är det så varmt och skönt att hon inte vill gå ut. Klockan är väl redan nio. Va? Elva. David ringer ibland. Efter det tittar hon ofta på något avsnitt av det löjliga barnprogrammet Game of Thrones. Och hon minns en scen där dvärgen Tyrion från en annan dimension rövat bort ett spädbarn och med sin isblå blick smittar barnet med sin dryckenskap. David får en isblå blick när han är berusad och ansiktet glittrar svart. Kvinnan börjar känna sig dåsig. Hon vaknar av att lille sonen Vidar ropar på henne. Nej, jag sover. - Jamen, var är min matsäck? Vi har utflykt idag. Det finns inga smörgåsar och ingen yoghurt heller. Det var alltså det hon skulle ha gjort igår.  Handlat matsäck. Inte så bra att dricka rödvin till klockan tolv på natten en helt vanlig tisdag. Rebecka Hemse läste Aase Bergs novell Svart glitter i Radionovellen i P1. Det gjorde hon utmärkt. Konsekvenserna av det som berättas i Aase Bergs novell Svart glitter går långsamt upp för en. 
Aase Berg är aktuell med romanen Haggan.
Svart glitter passar in på nr 9i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något svart i titeln

fredag 8 februari 2019

Bokbloggsjerka 8 - 11 februari 2019

Annika undrar i sin bokbloggsjerka vilka drömyrken vi läst om eller sett i TV - serier. Jag vet några yrken jag skulle kunna tänka mig i kommande liv. Det finns säkert flera.
Neurokirurg
Pilot
Författare/föreläsare
Resande reporter/fotograf

torsdag 7 februari 2019

Helgfrågan v. 6

Mia undrar i sin helgfråga om vi hittat några måsten på bokrean.
Några absoluta måsten har jag svårt att hitta. Men några som jag skulle kunna tänka mig är
Aednan av Linnea Axelsson vinnare av Augustpriset 2018
Darktown av Thomas Mullen
Romaner av Tove Jansson  
Charmen med tarmen av Giulia Endes
Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink
Haruki Murakami, Författare till yrket
Getaway av Jim Thompson
Jane Austens brev av Jane Austen 

Bonusfrågan: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?
Svar: Ingenting

tisdag 5 februari 2019

Veckans topplista v. 6 2019 - Varmare breddgrader

Johannas deckarhörna:
Som motvikt mot all snön handlar  Veckans topplista om böcker som utspelar sig på varmare breddgrader.

1. Världens vackraste man av Lena Ackebo. Tilldrar sig på Mallorca

2. Karavan 2013:4 Afrikanska författare

3. Djungelboken av Rudyard Kipling. Noveller som utspelar sig i Afrika

4. Tre starka kvinnor av Marie N´Diaye tilldrar sig i Senegal

5. Delhis vackraste händer av Göran Bergstrand tilldrar sig i Indien.

måndag 4 februari 2019

Mormor vidareutbildas

Högläsning ur Pokemon - handboken rekommenderas inte. Barnet kan allt. Mormor fattar ingenting. Högläsning ur Lätta fakta om småkryp går bra mycket bättre. Barnet kan allting och mormor begriper åtminstone vad det är frågan om.
Här behövs minsann ingen högläsning. Det större barnet läser själv. Det utgår ingen direkt information om läsupplevelsen.
Kalaha - ett förfärligt brädspel som det lilla barnet behärskar till fullo; alla regler, strategier och  tjyv - och rackarknep som kan tillämpas när det är läge. Mormor fattar ingenting. Barnet tar sig för pannan och suckar. Suckar gör mormor också och ber att få lära sig Den försvunna diamanten i hopp om att det skall vara mera begripligt. Men då är barnets krafter uttömda. Vi tar nya tag imorgon. Eller inte.

söndag 3 februari 2019

En smakebit på søndag

"På en lång stund förstod jag inte vad hon sa. Rösten lät som om den kom långt bortifrån, som om hon ropade till mig tvärs över en blåsig åker. Det susade och drog i hennes ände av luren. Förlåt, sa jag, och tände ljusslingan, vem pratar jag med? Det är Nete, sa hon. Helena, är det du? Jag hade träffat Nete en enda gång, på min artonårsdag för snart tio år sedan. Hon hade en jumpsuit på sig och de gick tidigt, för att. hon hade glömt sitt antihistamin. Ja, sa jag. Din pappa har blivit inlagd. Jag satte mig upp, mina händer var mjuka efter sömnen. Hon sade något mer, som drunknade i en våg av oväsen. Jag kan nästan inte höra dig, sade jag. Får jag prata med honom? Han är inte här. Sedan blev det tyst omkring henne. Var hon inomhus nu? Ja. Ljudet av en dörr som stängdes, nycklar som slängdes på en hård yta, fotsteg och ännu en dörr."
 från sidan 11 i Välsignelser av Caroline Albertine Minor

En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Denna veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
Fler smakebitar HÄR

fredag 1 februari 2019

Minnets slutna rum

Jan Bertoft och Håkan Tägnander, generalsekreterare på Sveriges konsumenter respektive regissör och filmproducent har tillsammans skrivit kriminalromanen Minnets slutna rum. Det är första delen i en serie om kriminalinspektör Vanja Ek och författarnas debutroman. Sorgligt nog hann Håkan Tägnander avlida innan Minnets slutna rum kom ut. Som läsare kastas man direkt in i handlingen och följer en kallblodig mördares tankar inför sitt tilltänkta värv. Hen upplever en känsla av överlägsenhet och onåbarhet. När Vanja Ek och hennes medarbetare kommer till platsen finner de ganska omedelbart att de står inför ett det slutna rummet - mysterium. Detta fenomen hänger jag upp mig på och förundrar mig över att poliserna helt inriktar sig på att lokalisera och undersöka den mördade Holger Nilebjers umgänge. Det är inte lätt. Det visar sig att bekantskapskretsen är väldigt stor och brokig och att den inte ens håller sig  inom rikets gränser. En får intrycket av en vänsäll, radikal ganska snäll och mycket utåtriktad man. Holger Nilebjer är nog den en lär känna bäst tillsammans med den ensamma Vanja Ek som ofta önskar att hon hade haft någon att tala med. Hon är uppseendeväckande vacker men minns en barndom som ful och mobbad. Hon bär mycket svårt inom sig. Farmor Linnea Ek i Ådalen är den enda tillflykten hon har och nu håller farmor på att bli dement. Socialvården i Ådalen har Vanja Ek inte mycket till övers för. Under tjugofyra dagar följer en polisens arbete fram och tillbaka. Fallet blir mer och mer invecklat och ibland blir det lite väl snårigt. Men romanen är välskriven och ofta spännande. Författarna tar sina läsare på allvar. Jag gillar den internationella förgreningen som en kanske får se mera av i fortsättningen.  Det känns som ett modernt och trovärdigt grepp. Dialogen är ledig och levande. Men ibland skulle jag önskat att texten stramats åt en aning. Det går lite på tomgång och genast känner en intresset slappna en stund. Själva slutet kände jag mig lite snuvad på. Men - vem vet vad nästa del kommer att avslöja? Jag tänker läsa den. Hoppas att den får en lika poetisk titel.

Titel: Minnets slutna rum 
Författare: Jan Bertoft & Håkan Tägnander
Utgivningsår: 2019
Förlag: Hoi
Antal sidor: 317

Bokbloggsjerka 1 - 4 februari 2019





Annika frågar i sin bokbloggsjerka om vi vet någon/några böcker som skulle passa bra i TV. Det finns massor. Ibland vet jag till och vilka skådespelare jag skulle vilja se i rollerna.
 

Totalskada 
av Helena von Zweigbergk skulle kunna bli en bra film, tror jag. Relationsproblem, otrohet; könsskillnader, kulturkrockar. 

Vit krysantemum  
skulle kunna bli en bra TV - serie; hemsk,  historiskt intressant och i fin miljö.


1793 av Niklas Natt och Dag har jag visserligen inte läst men jag har fått uppfattningen att både tids- och miljöskildringen är väldigt bra.. Stockholm på 1700 - talet.