Visar inlägg med etikett Ensamhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ensamhet. Visa alla inlägg

onsdag 10 maj 2023

Kärlek i Seoul

Sang Young Parks roman Kärlek i Seoul bär det självupplevdas prägel. Hans kärlek till staden smittar av sig. En blir nyfiken. Romanen är delad i fyra delar som handlar om Youngs viktigaste relationer. Hans mamma var ganska besvärlig särskilt när hon diagnosticerats med cancer, men Young är fäst vid henne. Flickkompisen Jaehee är ett starkt stöd i alla väder, inte minst när hon uppdagat att han är homosexuell. De bor till och med tillsammans en tid. Men så går hon plötsligt och gifter sig. Och Young blir ensam. Det är han ganska ofta. Men han skildrar sin relation med en akademiker som han kallar "den renlige". De är mycket försiktiga med att röra vid varandra när de är ute på staden. "Den renlige" vill helst gömma undan deras relation. En får en känsla av att han skäms. Och han talar om homosexualitet som en sjukdom. Jag kan tycka att den 25 - årige Young vårdslösar med sitt liv i största allmänhet. Och det får följder, som han tvingas förhålla sig till. Han har inga ambitioner utom möjligen att bli författare. Han lyckas hela tiden skaffa sig arbete. Youngs minimala lägenhet är en riktig soptipp. När Kyuho kommer in i hans liv börjar något som en uppfattar som en annorlunda relation. De bråkar och strular alldeles särskilt mycket när de flyttat ihop i Youngs minimala lägenhet. Young söker sin egen identitet och kärlek. Författardrömmarna släpper han inte och det visar sig att där är han på rätt väg. Det går snabbt att läsa den här sympatiska boken. Sang Young Park berättar förtroendefullt om sitt brokiga liv. Genom samtal mellan mor och son får en också en uppfattning om den far som har funnits. Översättarna Eunah Kim och Dann Ling har gjort sin första skönlitterära översättning och så vitt jag kan bedöma är de högst kompetenta.

Titel: Kärlek i Seoul

Författare: Sang Young Park

Översättare: Eunah Kim och Dann Ling

Förlag: Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 238 



tisdag 26 juni 2018

Låt oss hoppas på det bästa

Albert Bonniers förlag
Min smakebit från förraförra söndagen ur Carolina Setterwalls självbiografiska roman Låt oss hoppas på det bästa berättade om hur bokens manliga huvudperson, Aksel, plötsligt skickar ett sms och meddelar sina lösenord och pinkoder in case of emergency.  Den ammande Carolina är van vid att hennes pojkvän meddelar viktiga saker abrupt och med omedelbar verkan så hon är nog den som tar det lugnast. Väninnekören upprörs sms - vägen. Carolina är den som driver på i förhållandet och Aksel fogar sig med en viss fördröjning. Så också när Carolina i 35 - årsåldern vill ha barn. Därefter vill hon flytta till något större  och hittar en lägenhet i Enskede. Men långt innan läsaren fått veta allt detta är Aksel död. Han ligger där i sin säng och är död. Från den ena kvällen till den andra morgonen. Ivan är då åtta månader. Förhållandet mellan Carolina och Aksel har varit lite kyligt dem emellan en tid och naturligtvis känns det extra hårt för Carolina. Aksel har klagat över trötthet efter flytten, men det är inget som någon utav dem fäst något avseende vid. Det är ju jobbigt att flytta. Kapitlena varvas så att en får veta hur Carolines och Aksels gemensamma historia utvecklades och hur Carolina sedan får ta itu med sorgen, skötseln av Ivan, alla praktiska beslut och den ensamhet som följer av att ha reducerats från tre till två. Carolina har ett fantastiskt nätverk av släkt och vänner. De schemalägger sin tid hos henne länge, men till slut måste Carolina försöka stå på egna ben. Carolina Setterwall skildrar sorgens faser på ett sätt så att och jag börjar tänka att det här måste vara självupplevt. Och det är det ju. CS drar sig inte för att skildra även de otacksamma, onda tankarna som bitterhet och avundsjuka. Hennes ensamhet känns nästan fysiskt. Helgerna är värst. Hon och Ivan tillbringar dagarna på lekplatserna i nejden och Carolina är uttråkad och längtar desperat efter vuxenkontakt. Hon har sagt till sina svärföräldrar att hon inte kan tänka sig någon annan man än deras Aksel. Därför blir de lika överrumplade som alla andra när Carolina plötsligt har hittat en ensamstående far till en flicka i Ivans ålder. Och nu går det undan! Carolina får uppleva hur det är när någon annan driver på. Jag tror att den här boken har mycket att lära ut. Och det bör ha varit rena terapin att skriva den. Som vanligt är det bättre om omgivningen talar än tiger. Språket har jag inga invändningar mot alls. Det är mycket rakt och klart. Men - titeln?