Visar inlägg med etikett Natur & Kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Natur & Kultur. Visa alla inlägg

lördag 2 januari 2021

Brun flicka drömmer

 

För några dagar sedan läste jag Genom märg och ben av Jacqueline Woodson och undrade i mitt stilla sinne varför hon fick Alma - priset 2018. Jag bestämde mig för att läsa Brun flicka drömmer som är den titel jag framför allt förknippar med författaren. Jag laddade ner den till telefonen och sedan läste jag. Och läste. Och läste. Klart att Jacquelina Woodson skulle ha Alma - priset! Brun flicka drömmer är en oemotståndligt charmerande prosalyrisk berättelse om en uppväxt i Grenville i South Carolina och Brooklyn, New York. Boken är placerad bland lyriken på ungdomsavdelningen. Jackie berättar om sina tre syskon, sin mor och sin far; mormor och morfar; morbror Robert och moster Kay. Fadern är från nordstaterna och modern från södern. I södern går en barfota i den röda jorden medan trottoarerna brinner i Grenville, Ohio, så där går en med skor. Det är en varm och fin familj även om modern och fadern bokstavligen och bildligen drar åt var sitt håll. Morfar är Jackies speciella bundsförvant och hon är den som är nära honom när han ligger för döden. Men allt är inte idyll. Rasismen sticker upp sitt fula tryne allt som oftast. Mormor är pragmatisk och tycker att hon kan sätta sig längst bak i bussen även om det nu är lagstadgat att hon inte behöver göra det. Den yngre generationen utmanar de vithyllta på ett annat sätt. Berättelsen följer ingen kronologi. Författaren gör nedslag i sitt liv fram till cirka fjorton års ålder. Det är så minnet fungerar, säger hon. Brun flicka drömmer är en originell berättelse. Formen är genialisk och översättaren Athena Farrokhzad har alldeles säkert gjort ett gott arbete. En blir glad av Brun flicka drömmer.

onsdag 30 december 2020

Genom märg och ben

Melody är sexton år. Familjen ska ha en fest för henne, cominga of age. Med det inleds Jacqueline Woodsons roman Genom märg och ben. Mammma Iris, som själv inte kunde ha sin mogenhetsfest för då väntade hon redan Melody. Stor skandal; skäll och tårar. Barnafadern, unge Aubrey, älskade Iris bortom allt förnuft och gjorde det som behövde göras. Iris föder barnet, men har inte riktigt förstått att hon sedan måste vara mamma. Det går sådär. Inom sig räknar hon dagarna tills hon kan ge sig av. Iris känner ett starkt behov av att komma vidare; att utbilda sig. Hon känner att hon fått något med sig från sina förmödrar som driver henne vidare. Iris söker in till en rad college och blir antagen på flera ställen. Hon väljer det som ligger längst bort. Och hon åker. Aubrey och morföräldrarna får ta hand om hennes dotter, Melody. Mellan mor och dotter växer av naturliga skäl ett avstånd. Om jag får välja, säger Melody, så väljer jag pappa. Här berättas om tre generationer kvinnor; två familjer som binds samman av Iris, Aubrey och deras dotter. Aubreys familj är fattigare, förstår han, när han tar hem Iris för att hälsa på hans mamma och han ser sitt hem med Iris blick. Berättarperspektivet är antingen första eller tredje person. Huvupersonerna får var sitt kapitel och de ger sin syn på samma händelser. Rörigt blir det och de många kursiveringarna gör det inte lättare. Genom dessa två familjer berättas mycket om de färgades historia i Sydstaterna. Allt förstörs för dem. Deras hus och affärer bränns ner. Mormor bestämmer sig för att omsätta sina förtjänster i guldtackor eftersom de inte försvinner i eld. Kvinnorna är de starkare i Genom märg och ben. Jag kan tycka att Genom märg och ben är en YA - bok som mycket väl kan läsas av vuxna, förstås. Jacquiline Woodson fick ALMA - priset för sin självbiografiska bok Brun flicka drömmer 2018. 

Titel: Genom märg och ben

Författare: Jacqueline Woodson

Översättare: Alva Dahl

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2020

Antal sidor: 175

onsdag 29 juli 2020

Sällskapet


Danska Christina Hesselholdts roman Sällskapet handlar om sex personer som alla tillhör en välbärgad borgerlighet. De är högutbildade, läkare, psykolog, författare, t. ex., men förefaller inte arbeta. De reser, läser och intresserar sig för kultur i största allmänhet. Vi följer deras inre monologer och delar deras ensamheter och syn på varandra.  Vissa av dem har känt varandra länge. Sällskapet består av fyra kortromaner utgivna mellan 2008 och 2014; Camilla - böckerna kallar författaren dem. Camilla och hennes sjuke man Charles är någon slags huvudpersoner. Charles är sängbunden och Camilla sitter lojalt vid hans sängkant i tre år och sedan meddelar han att han tänker vara sjuk på egen hand. Camilla blir sårad och olycklig och tar itu med att rusta upp ett gammalt sommarhus; köper en gammal häst och en hund. Alma lämnar sin torre man Kristian och ger sig ut på den fria marknaden. Men hon hittar den stillsamme och förutsägbare Edvard i sin omedelbara närhet och beslutar sig för att hålla till godo med honom. Edvard blir glad. Han bor fortfarande i sina föräldrars dödsbo. Alwida är den oberäkneliga i sällskapet. Inget förvånar när det gäller henne. Det finns ingen egentlig handling i boken och kapitlena hänger inte ihop med varandra, men det är oavbrutet roande och engagerande läsning. Ett träffsäkert bildspråk gör att en gång på gång frustar till av lycka över formuleringarna. Det förefaller som om författaren själv haft trevligt när hon skrivit romanen. De litterära referenserna står som spön i backen - ca 70 och då har jag säkert missat några - och författaren citerar ofta, till exempel Sylvia Plath och Virginia Woolf. Sällskapet anbefalles varmt!

Titel: Sällskapet
Författare: Christina Hesselholdt
Övers: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2018
Antal sidor: 384 sidor

onsdag 26 februari 2020

Förlorade själar

Somalia i slutet av 1980 - talet. Landet befinner sig i ett  oroligt tillstånd av godtycke och okontrollerat våld. Somalia står vid randen till ett inbördeskrig. Rebeller befinner sig i strid med den revolutionära kommunistiska regeringen. Ingen vet när soldaterna kommer att slå till, varför eller hur. I Förlorade själar av Nadifa Mohamed följer vi tre kvinnor i olika åldrar och samhällsställning. Det de har gemensamt är förnedringen. Unga Deqo är inte stort mer än ett barn; föräldralös, uppvuxen i ett flyktingläger och helt utlämnad till sin egen överlevnadsinstinkt. Filsan är en plikttrogen soldat, dotter till en högt uppsatt militär,  som tar ut sin egen förtvivlan på en äldre medelklasskvinna, Kawsar,  som fängslats för att hon tagit Deqo i försvar. Kawsar blir krympling för resten av sitt liv. Korruptionskulturen är utbredd, kvinnlig omskärelse florerar och analfabetismen är ett stort problem. Somalias öde skildras genom de tre kvinnornas liv. Som läsare tar man dem till sig. och  Kawsars stoiska sätt att uthärda ett liv som mest har varit en vandring genom den ena sorgen efter den andra. Det som varit räddningen är hennes prunkande trädgård och några trogna väninnor. Nadifa Mohamed är en brittisk - somalisk författare, född 1981.

Titel: Förlorade själar
Författare: Nadifa Mohamed
Översättare: Christina Stalby
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2015
Antal sidor: 325 

Förlorade själar passar in på Månadens språk som är östafrikanska. Det är Scylla som har hand om Månadens språk 2020.

måndag 27 januari 2020

Årsboken

Emmy Mahr är änka sedan två år. Det är mitt i sommaren som är torr och het. Växtligheten har stannat av. Emmy dricker iste och Resorb. Hon är långbent och smal; stark och vig. Hon är som gjord för att sköta en gård. Just nu har hon funderingar på en utäga som kallas Trekanten. I det här läget är hon intresserad av gräset som kan tänkas växa där. Hon har redan skaffat vall ifrån andras små ängar som de inte ens brytt sig om att hyra ut. Bönder som odlat råg klippte ner den redan i juli och gav den till djuren i stället för bagaren. Emmy tänker på när hon kom med sin man Seved till gården Backetorp. Hon hade aldrig sett så många rum, vrår och prång, skåp och luckor och överallt fanns det gott om saker. Det enda saker som inte fanns var pengar. Bland allt annat hon hittade var Seveds farfars lingonalmanackor sedan 36 år tillbaka. Hon lade dem i en svart soppåse och satte ut dem  bland soporna. Men Seved bar in dem igen. Farfar hade ju gjort anteckningar i dem. Emmy tänker på hur hon och Seved träffades på en skogsexkursion för nitton är sedan. Han var med på konferensen och hon serverade maten. Hon tänker också på Seveds allergi som faktiskt tog hans liv. Han var ensam ute i skogen och träffade på en svärm jordgetingar. Emmy är ensam. Döttrarna har sitt. Emmy är varken särskilt lycklig eller särskilt olycklig. Hon trivs på landet. Där händer det mer på ett år än under ett helt liv i en stad. Emmy pratar för sig själv och då och då överrumplas hon av sorgen som är som en väntan utan att få sluta att vänta. Emmys kor får förstklassig skötsel. Det är en gemensam överenskommelse. Hon sköter dem och de ger henne sitt kött. När Emmy går till grannen för att låna balmaskin hade hon helst haft konversationen utomhus. Emmy får visserligen sitta ner på en stol men bjuds inte på någonting. Hermans gård befinner sig i ett sådant tillstånd att en anar att den mycket snart kommer att vara helt förfallen. Årsboken är titelnovellen i Sven Olov Karlssons novellsamling med samma namn. En känner sig som om en vandrar tillsammans med Emmy på Backetorp och lyssnar till både hennes ord och tankar. Hon är en alldeles vanlig, vardaglig människa med en helt egen historia. En stor liten människa.

Titel: Årsboken
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2019
Antal sidor: 251

Årsboken passar in på nr 17 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en novell

onsdag 22 januari 2020

Där livet är fullkomligt

Det kan sägas med en gång. Silvia Avallones senaste roman Där livet är fullkomligt tyckte jag väldigt mycket om. Hennes sätt att belysa samhällstillståndet  i Italien är mycket effektivt.  Genom miljöbeskrivningen och det levande persongalleriet berättar hon om klasskillnader, skillnaden mellan staden (Bologna) och den fiktiva förstaden Labriola med alla höghusen. Där bor 17 - åriga Adele som blir med barn med den den vackre men kriminelle Manuel. Adeles egen far sitter också i fängelse. Inne i Bologna bor akademikerparet Dora och Fabio som förtvivlat gärna vill ha barn men som trots alla försök misslyckas. Det föds för få barn i Italien; det är ju ett välkänt faktum. Likaså anses det att barn är sina föräldrars ägodel. Utbildning är inte för förortens barn i allmänhet, men Zeno, som är ovanligt begåvad, läser läxor tillsammans med Adele och kommer med tiden att hamna på ett välrenommerat universitet. Arbetslösheten är utbredd och kvinnornas situation är allt annat än avundsvärd. Det sägs många kloka saker i Där livet är fullkomligt. Sådant som en läser om och vill brodera på en bonad. Det förs också existentiella resonemang i romanen. Silvia Avallone är född 1984 och har Dostojevskij som sin favoritförfattare.

Titel: Där livet är fullkomligt
Författare: Silvia Avallone
Övers: Johanna Hedenberg
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2019
Antal sidor: 381

Den här boken passar in dubbelt på nr 15 i Mias Kaosutmaning Läs en bok/författare från Sydeuropa. Både bok och författare kommer från Italien.

Månadens språk är Italienska

måndag 30 december 2019

Carmen

Mona är i sjunde månaden. Hon bor i en trailer med sin drogberoende man Noodles och deras två barn Willie och Vincent i Albuquerque. Tillgången på knark är för tillfället mycket bristfällig och Noodles får nöja sig med hostmedicin. Mona inser att hon är medberoende, men hon älskar sin magre, sjuke man och går med på att åka till Mexico och fixa tunga droger åt honom. Hon är anglosaxisk, gravid och söt, säger Noodles. Hon är perfekt för att flyga till El Paso och korsa gränsen till Juárez i taxi. La Nacha heter kvinnan i prålig manskostym som är chefen på stället. När hon räknar igenom penningbunten som Mona haft med sig blir denna rädd på allvar. Hon förstår att hon ska medföra en mycket större mängd knark än hon räknat med. Noodles har sagt att deras vän Mel ska testa heroinet så att de inte blir lurade. Men hon får inte lämna honom ensam för en minut. Inte tänker hon på det när hon behöver gå på toaletten! Mel ger henne en Valium för att hon ska lugna ner sig. Hemkommen möts hon av en desperat Noodles. Han väger heroinet och inser genast vad som hänt och ger Mona ett slag över ansiktet. Det har aldrig hänt tidigare. Sedan får hon ett till när hon föreslår att han ska ringa polisen. Det är sedan vattnet går. Mona ropar på Noodles men han är redan förlorad i sitt heroinrus. Mona inser att om Noodles fick välja emellan henne och pojkarna och heroinet var det inte familjen han skulle välja. Carmen är en mycket realistisk novell skriven av Lucia Berlin. Den handlar om kärlek, drogberoende och fattigdom. Och om drömmar som gått förlorade. En undrar hur det ska gå för de små pojkarna som naturligtvis förstår mycket mer än föräldrarna tror. En undrar också varför novellen heter Carmen?

Den här novellen passar in på Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell IV på nr 20, Läs en novell där någon är gravid

söndag 3 november 2019

En smakebit på søndag

"Prästgården såg ut som på fotografiet förutom att den byggts till vid ena gaveln, vilket gav det gamla huset en ful en ful puckelrygg. Helen stod redan vid porten och läste närsynt på en mässingsskylt. "Snåla öppettider, utbrast hon. "Kors! det är ett museum." Hon lät häpen. "Jag antar att ni vet att det var här de fyra syskonen bodde," sa jag lugnt. "Brontës. Tre flickor och en pojke tillsammans med sin far kyrkoherden." Kajorna tycktes ha hittat sina grenar, för vingslagen hade tystnat. "Jane Eyre. Professorn... jo, när du säger det så. En ledsam historia, var det inte? Ungmör, lungsot och en ständigt pinande blåst. Fast jag har aldrig tyckt att man bör hämta sitt vatten på en kyrkogård. Det verkar inte riktigt ... hygieniskt. Och teet får en bismak."

Från sidorna 91 och 92 i Blåst! av Eva Marie Liffner. Natur & Kultur

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas denna veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

söndag 9 juni 2019

En smakebit på søndag

"När jag hade berättat för pappa att jag tänkte börja på college hade han sagt att en kvinnas plats var i hemmet och att jag borde lära mig om örter - "Guds eget apotek", hade han kallat det medan han log för sig själv - så att jag kunde ta över efter mor. Han hade sagt mycket mer än så förstås, om hur jag lustade efter människans kunskap istället för Guds, men jag bestämde mig för att ändå fråga honom om trigonometri. Här fanns ett korn av mänsklig kunskap som jag var säker på att han besatt. Jag klottrade ner talet på ett nytt papper. Pappa tittade inte upp när jag kom in, så långsamt och försiktigt sköt jag fram pappret ovanpå ritningarna. "Pappa, kan du lösa det här?" Han tittade strängt på mig, sedan mjuknade blicken. Han snurrade på pappret, kisade mot det ett ögonblick och började rita, siffror och cirklar och stora svepande bågar. Hans lösning såg inte alls ut som den i läroboken. Den såg inte ut som något jag någonsin sett. Det ryckte i hans mustasch: han muttrade. Sedan slutade han att klottra, tittade upp och gav det rätta svaret." 
Från sidan 132 i Allt jag fått lära mig av Tara Westover

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

söndag 19 augusti 2018

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger. Utmaningen går ut på ett vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.


"Hon (Mona) kände sig både glad och lite vemodig när hon cyklade hemåt. Glad över att Barbro (lillasyster) och hon hade skiljts åt utan att vara osams, vemodig över att deras mamma hade dött. Stackars henne. En bitter gammal kvinna som snart skulle begravas utan några sörjande. En hård och olycklig människa som ingen skulle sakna, inte ens hennes egna döttrar. En i sina egna ögon missförstådd stjärna som ägnade sitt liv åt att straffa sin man och sina barn för att hon aldrig fick det liv hon ansåg sig förtjäna. En grälsjuk kärring som hotade med att ta sitt liv om hon inte fick som hon ville. Mona hade hatat henne och sett sin pappa som en ryggradslös fegis som slätade över hennes elakheter, tog henne i försvar och försökte få sina döttrar att vara mer fördragsamma med sin mamma.  Det var först efter hans död som det gick upp för Mona vilken svår roll han hade spelat i deras familjdrama. Att hon inte försonades med honom innan han dog plågade henne fortfarande, efter femton år." Från sidan 53 i Darling, Mona av Lena Ackebo. Natur&Kultur 2018
Fler smakebitar HÄR

lördag 28 juli 2018

En smakebit på søndag

"I juli är det omöjligt, till och med itt i natten att andas in luften i Atlas Pickle Plant. Man måste suga in den. Lukten är så skarp och kraftig att den får håren i näsan att resa sig, och det känns som om lungorna blir lika genomdränkta som ens vita tennisskor - snörena blir gröna och luktar fränt av att släpas omkring i pölarna av ättikslag. Klockan var tre på morgonen och det hade varit en hård natt för Baby och mig. Alfred Lynn Tucker - ett fläskberg med illrött hår, glasögon och lortiga gravstenar till tänder, ett fläskberg som oturligt nog basade över oss - hade hackat på oss hela natten. Inte för att han inte hackade på oss nästan alla andra nätter också. Fast det var värre än vanligt den här natten. När vi gick på skiftet klockan elva lät han oss börja med att spruta ättikslag i burkar fulla med saltgurkor som trillade förbi på ett löpande band. Lagen kom ut ur en gammal svart gummislang som var ansluten till en trätunna och hade en grej med ett munstycke ungefär som på en trädgårdsslang."
Ftån sidan 7 i Cherrys värld av Norris Church Mailer. Natur&Kultur 2000. Övers.: Leif Janzon .
En smakebit på søndag drivs av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.

måndag 2 juli 2018

Rich boy


Natur&Kultur
I Rich Boy, en omdiskuterad roman av Carolina Ringskog Ferrada - Noli, är mormor Gully  född på 20 - talet. Hon blir känslomässigt förfrusen frusen när mannen omkommer och hon måste försörja fyra barn på egen hand. Familjen rasar på den sociala stegen. Dottern Marianne är jagsvag och ömhetstörstande och lyckas skaffa sig en man, Kaj, som är en charmerande psykopat. I detta avsnitt händer det mest traumatiska i hela boken. Marianne uthärdar inte utan hamnar på Beckomberga. Gång på gång. Marianne blir livrädd när hon väntar ett nytt barn. Kaj lever sitt eget liv och har inte mycket till övers för Marianne. Att stanna i förtryck är inte enbart obehagligt. Det kan också vara en trygghet. Det negativa kan rent av vara en trygghet. Gully ställer plikttroget upp som mormor medan Marianne studerar till läkare. Annika kommer i andra hand och hon växer upp utan värme och närhet. Hennes mor är ju den enda psykiatrikern i Simrishamn. När hon inte arbetar forskar hon om självmordsprevention. Annika älskar Josefines mamma, Kina, som förbjuder Josefine att göra saker och som bakar bullar och talar med Annika. Kina bryr sig om. Annika blir en passiv ung kvinna som utan samvetsbetänkligheter lever på sin ordentlige pojkvän, svärmorsdrömmen Johan, som hon egentligen inte känner något för. Förrän han lämnar henne. Annika är som att leva med ett barn, säger Johan. Gully får minst plats i den tredelade boken; Mariannne får ganska mycket utrymme medan Annika ägnas mer än halva Rich Boy. Alldeles i onödan, kan jag tycka. Annika bestämmer sig så småningom för att hon vill skriva. Ett och annat får hon antaget men ersättningen är usel och inget hon kan leva av. Annika stalkar Johan. Hon får ångestattacker och ordineras en samtalsterapeut. Sophie, terapeuten, är adlig, men hon arbetar åt landstinget. Hon tycker att Annika ska köpa snittblommor och gå på spa. Sophie är vacker, blond och framavlat slank. "Psyket handlar om verkligheten. Att ha ett fungerande psyke är att ha en inre bild som ser ut som det gör utanför", säger Sophie. Miljöerna i Rich Boy är Simrishamn, Stockholm och Malmö med Möllan, Sankt Knuts Torg och  heroinisten vid Konsum intill Folkets park. Malmö är en skitstad med fina människor, enligt CRFN. Författaren förklarar att det har skrivits så mycket om starka kvinnor att det behövs en motvikt. Några måste få vara mindre dugliga och svaga och få finnas ändå. Och det är självklart, men lite kunde hon väl anstränga sig, Annika. Något måste hon väl ändå intressera sig för? Författaren är väldigt duktig på att fånga klassmarkörer. Rich Boy skulle vara väldigt intressant att diskutera i en läsecirkel. Carolina Ringskog har en pod tillsammans med Liv Strömquist, En varg söker sin pod

söndag 29 april 2018

En smakebit på søndag

"Inga papperslösa, är vi överens om det? Om det gäller en städerska eller en målare har jag inget emot det. De människorna måste ju få arbeta, men när det gäller att passa ungarna är det för farligt. Jag vill inte ha någon som är rädd att ringa polisen eller åka till sjukhuset pm det blir problem. Och inte för gammal och inte ha slöja och inte rökare. Det viktiga är att hon är pigg och flexibel. Att hon jobbar så att vi kan jobba. " Paul har förberett allt. Han har skrivit en lista med frågor och planerat en halvtimme per samtal. De har avsatt hela sin lördagseftermiddag för att hitta en barnflicka till sina barn. Några dagar tidigare, när Myriam hade pratat med sin väninna Emma om sina efterforskningar, beklagade väninnan sig över kvinnan som passade hennes pojkar "Nannyn har två söner här, så därför kan hon aldrig stanna kvar ett tag eller sitta barnvakt. Det är verkligen opraktiskt. Tänk på det när du håller dina intervjuer. Om hon har barn är det bäst att de är kvar i hemlandet." Från sidan 13 i Vaggvisa av Leila Slimani i översättning av Maria Björkman. Natur&Kultur 2018.
Astrid Terese håller i Läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR.

söndag 25 juni 2017

Feminism pågår


Feminism pågår av Sassa Buregren och Elin Lindell är en saklig och rak bok för unga människor om feminism. Vad är feminism? Hur började det? Hur fick kvinnorna rösträtt? Hur ser dagens feminism ut? Vilka slags feminism finns? Hur ser det ut i samhället? Kvinnliga nobelpristagare - hur många är de? Vad betyder språket? Attityderna? Hur ser det ut i reklamen? Hur protesterar en mot den? Vad är rättviseförmedlingen. Hur många vet att HeforShe är en kampanj som drivs av UN Women , FN:s enhet för jämställdhet och stärkande av kvinnors rättigheter? Språket är ett intressant kapitel som säkert kunde byggts ut lite mer. Liksom det om feministiskt självförsvar. Allt som allt är Feminism pågår en rejäl, lättläst och tänkvärd bok om feminism för riktigt unga människor. Natur&Kultur 2016
Lyrans Feministsommar 2017.

söndag 29 januari 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

Jag väljer en bit från sidorna 7 och 8 i Vegetarianen av Han Kang från Sydkorea.
Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur.
"Innan min fru blev vegetarian hade jag alltid tänkt på henne som alldaglig i alla avseenden. Om sanningen ska fram var jag inte ens attraherad av henne första gången vi träffades. Varken lång eller kort, pageklippt hår, glåmig gulaktig hy, ganska markerade kindben - henne bleka uppenbarelse sa mig allt jag behövde veta. --- Jag behövde inte låtsas att jag hade intellektuella intressen för att imponera på henne eller oroa mig för att hon skulle jämföra mig med männen som poserar i modemagasinen, och hon hetsade inte upp sig ifall jag råkade komma för sent till någon av våra träffar. Kulmagen som började ge sig tillkänna i tjugofemårsåldern, mina smala ben och armar som envist vägrade bli muskulösa hur mycket jag än tränade, mindervärdeskomplex jag brukade ha för storleken på min penis - jag kunde vara tryggt förvissad om att jag inte behövde bekymra mig om sådant för hennes skull."         Fler smakebitar HÄR

tisdag 24 maj 2016

En vecka på Mallorca

Jag kan inte säga att titeln - Världens vackraste man - lockade; omslagsbilden är väl OK, men när jag började läsa tyckte jag att jag nästan drunknade i ordmassorna. Och så blev jag irriterad på Monas och Barbros eviga gnatande på varandra. Men så småningom tar berättelsen tag i mig. Författaren, serietecknaren Lena Ackebo, har slutat teckna serier. Det tar för lång tid att berätta en historia på det sättet, säger hon. Jag tycker att hon fortsätter att teckna bilder fastän med ord. Berättelsen om de två systrarna som åker på charterresa till Mallorca (Barbro har bjudit Mona) är mycket detaljerad; färger, former, minspel, gester, tankar - allt. Någon gång saknar jag att inte få fylla i själv. Men när systrarna är på plats och Barbro blir sjuk och Mona träffar en man - en strandraggartyp med dålig klädsmak enligt Barbro - glömmer jag allt för då vill jag bara veta hur det ska gå. Barbro upptäcker att Mona är snäll och omtänksam och Mona förstår att hennes välbeställda lillasyster, hemmafru och fyrabarnsmor med ett vackert hem och fin bekanskapskrets, kanske inte haft det så lätt i äktenskapet med läkaren Gustaf. Hon är vacker, smal och välklädd, men vad ska hon göra när den siste ungen flugit ur boet? Mona är pensionerad lärare, barnlös, och gift med en utomordentligt tråkig man som helt ägnar sig åt sin modelljärnväg. Mona har offrat en del på vägen i det äktenskapet, förstår en. Systrarnas respektive barndom kommer naturligtvis till ytan. De är systrar, men det är nio år emellan dem och de är präglade av var sin barndom. Mona var ett taggigt barn och hon minns faderns alkoholism och otrohet och moderns egoism och pillerknaprande. Barbro - som var det bästa som hänt modern - har inte sett och inte förstått, men visst är modern lite besvärlig, kan hon tycka. Under den här veckan byter systrarna plats på något sätt. Den grå, tråkiga Mona har köpt en ny turkos top och frågan är om hon inte bytte ut sina gamla gympadojor också. Barbro har mestadels tillbringat tiden i sjuksängen läsande veckotidningar. Vid det här laget har jag hunnit oroa mig för slutet ganska länge. Men det hade jag inte behövt göra. Det oväntade slutet tyckte jag mycket om och det gör att jag känner mig mycket belåten med Världens vackraste man. Det tragiska och realistiska blandas med humor och empati och jag ser fram emot nästa roman, som Lena Ackebo redan är i färd med att skriva. Natur & Kultur

söndag 15 maj 2016

En smakebit søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

" Han pratade om att det hade dött fyratusen personer i Medelhavet förra året men att dödssiffran antagligen skulle bli ännu högre i år. De dog medan de försökte ta sig över Gibraltar sund eller landstiga på Lampedusa eller Malta eller när de försökte korsa Adriatiska havet och Egeiska havet. Ashkan släppte inte taget om samtalet, det var hans samtal. Han ägde kvällen. Filip hakade på. Han sa att han ville följa med till Ön, till förvaret. Erika svarade att han gärna kunde ta hennes plats och att hon kunde stanna kvar i huset. - -- När Ashkan talade om det paradoxala att de tidigare under dagen badat i samma hav, sa Miriam att samtalet gjorde henne nedstämd. - Allt det här är jobbigt att höra, jag blir så fruktansvärt illa berörd, hade hon sagt. Och det var då han yttrade orden hon inte kunde släppa: "Vit melankoli. "  --- Du är ett lysande exempel på vit melankoli. - Va? - Vit melankoli är när vita personer får höra talas om de orättvisor som sker i världen till följd av våra olika hudfärger  och reagerar med att känna sig ledsna och nedstämda över att en mer okomplicerad tid är förbi."
Från sidan 68 och 69 i De fördrivna av Negar Naseh.
Fler smakebitar HÄR

tisdag 23 juni 2015

The Orchard of lost Souls

Somalia i slutet av 1980 - talet. Landet befinner sig i ett  oroligt tillstånd av godtycke och okontrollerat våld. Somalia står vid randen till ett inbördeskrig. Rebeller befinner sig i strid med den revolutionära kommunistiska regeringen. Ingen vet när soldaterna kommer att slå till, varför eller hur. I Förlorade själar av Nadifa Mohamed följer vi tre kvinnor i olika åldrar och samhällsställning. Det de har gemensamt är förnedringen. Unga Deqo är inte stort mer än ett barn; föräldralös, uppvuxen i ett flyktingläger och helt utlämnad till sin egen överlevnadsinstinkt. Filsan är en plikttrogen soldat, dotter till en högt uppsatt militär,  som tar ut sin egen förtvivlan på en äldre medelklasskvinna, Kawsar,  som tfängslats för att hon tagit Deqo i försvar. Kawsar blir krympling för resten av sitt liv. Korruptionskulturen är utbredd, kvinnlig omskärelse florerar och analfabetismen är ett stort problem. Somalias öde skildras genom de tre kvinnornas liv. Som läsare tar man dem till sig. och  Kawsars stoiska sätt att uthärda ett liv som mest har varit en vandring genom den ena sorgen efter den andra. Det som varit räddningen är hennes prunkande trädgård och några trogna väninnor. Nadifa Mohamed är en brittisk - somalisk författare, född 1981. Nuruddin Farah, född 1945,  är en annan författare från Somalia som i roman efter roman beskrivit samma tid och samma erfarenheter som Nadifa Mohamed. Hans mest berömda roman är Kartor.
Översättning: Christina Stalby; Natur & Kultur

tisdag 25 november 2014

Förtvivlade människor

1970 kom Desperate characters, Förtvivlade människor, ut första gången. Den fick ett fint mottagande, men Paula Fox blev på något sätt en författarnas författare. Två yngre författare, Jonathan Franzen och David Forster Wallace, återupptäckte henne på 1990-talet när man tröttnat på den experimentella romanen och önskade realismen tillbaka. Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”.
Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat, ombonat liv i sin våning i Brooklyn. De är båda intellektuella liksom alla deras vänner. Sophie är arbetslös översättare och Otto äger en juristfirma tillsammans med en god vän. En dag blir Sophe biten av en vildkatt som hon envisats med att mata, trots Ottos upprepade varningar. Såret infekteras; handen svullar och ömmar. Samtidigt anar man en molande oro i deras liv. Människor av ett nytt, okänt slag börjar flytta in i deras område; det är skrik och fylleri om nätterna och ett undertryckt våld går i dagen. Sophie och Otto är förvirrade och börjar känna sig främmande mitt i allt det välbekanta. Ottos kompanjon, Charlie Russel,  sliter sina förtöjningar och det står klart att Otto och han inte delar grundläggande värderingar. Sophie tänker på en kärlekshistoria hon haft med en man som hon bedragit Otto med. Det är ingen tillfällighet att omslaget föreställer två människor bortvända från varandra. Det ser ut som om man skulle kunna bryta framsidan rakt av som man delar en pepparkaka. Paula Fox skriver sparsamt och knappt med en bra dialog. Hon är 91 år och bor bor i Brooklyn med sin tredje man, Martin Greenberg. Som barn lämnades hon bort av sin känslokalla mamma och sin alkoholiserade far och  kom att skjutsas runt bland en mängd olika människor. När Paula Fox själv fick barn i 20 - årsåldern lämnade hon bort det. I sitt andra äktenskap fick hon två söner och med tiden har hon också återförenats med sin dotter, Linda. Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur

torsdag 20 november 2014

Walden - en lisa för själen

Nu har jag äntligen läst Walden (1854), i ny översättning av Peter Handberg på Natur & Kultur, av Henry David Thoreau; en klassiker som i många år stått på min att - läsa - lista. Och jag fattar inte att jag inte unnat mig denna läsupplevelse för länge sedan! Thoreaus två år vid sjön Walden i en egenhändigt byggd liten stuga på mark som upplåtits åt honom av filosofen Ralph Waldo Emerson finns dokumenterade i boken Walden. Thoreau har långt till närmsta granne och han lever omgiven av djur och en underbar natur. Hans naturskildringar är fantastiska liksom hans iakttagelser av skogens rika djurliv. Han är en forskarnatur; han är filosof med stor kännedom om antikens författare och filosofer och han citerar dem gärna. Han vill leva i samklang med naturen och utan onödiga ägodelar. Thoreaus idéer är lika sunda som aktuella men ibland lite världsfrämmande. Det där med hem och barn är inget han tänkt så mycket på. Kvinnor verkar han aningen misstänksam mot liksom irländare. Däremot åberopar ofta indianskt levnadssätt. Thoreau tar ställning i tidens aktuella frågor - till exempel slaveriet - han vägrar betala skatt och sitter till och med i fängelse en stund för det. Walden är full av lyriska partier, polemiska utfall, filosofiska utläggningar,  årstidsnotiser och förälskade beskrivningar av djur. Thoreau förefaller sympatisk på de flesta sätt, men ibland blir det lite mycket predikande och någon gång lite av gnälligt bakåtsträvande. Men sammantaget älskade jag Walden och känner att jag skulle vilja läsa om den omedelbart! Och som vanligt när man tyckt riktigt, riktigt mycket om en bok är det svårt att göra rättvisa åt den.