Är mor död

Huvudkaraktär i Vigdis Hjorts senaste roman, Är mor död är konstnären Johanna. De senaste trettio åren har hon bott i Utah, men efter  det att hennes man dött och sonen flyttat till Köpenhamn för studier beslutar hon sig för att flytta hem till Norge där hon också ska ha en retrospektiv utställning. Hon hyr en lägenhet samt en timmerkoja som ligger ensligt i skogen. Där trivs hon bäst. Efter faderns död har Johannas mor flyttat till en lägenhet på Arne Grues gade 22. Ruth, Johannas  yngre syster, är den som stöttat föräldrarna i vått och torrt.  Johanna lämnade sitt äktenskap för en annan man och uteblev vid faderns sjukdom, död och begravning. Kontakterna har varit brutna i 30 år. Nu vill Johanna tala  med sin mor. Hon ringer, skriver och knackar på men utan resultat. Johanna i det närmaste stalkar sin mor och hon tror att systern hindrar modern att ha kontakt med Johanna. Berättelsen växlar mellan två tidsplan; ett då och ett nu. Vigdis Hjorth tecknar bilden av en småborgerlig familj där fadern arbetar och modern uppoffrar sig i hemmet som en guldfisk i en silverskål. Hon har gått i ring, tänker Johanna. När Johanna vill börja på en konst- och hantverksskola går föräldrarna i taket, men Johanna framhärdar. Johanna vill ha fram sanningen och hon arbetar målmedvetet på det. Hennes grundkänsla är ensam i världen och jag är ett skadat barn. Många hemligheter döljs i barndomens gula hus. Vigdis Hjorth är skoningslös både mot Johanna och hennes familj. Den stora sorgen som råder i i romanen Är mor död känns i hjärterötterna även på läsaren. 

Titel: Är mor död

Författare: Vigdis Hjorth

Översättare: Jens Hjälte

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 353

Lärarinnans sång

Nu har Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth kommit på svenska. Den kom ut 2018 i Norge. Romanen handlar om Lotte, 57, dramalärare på Konsthögskolan i Oslo. Hon är väldigt nöjd med sig själv och sitt sparsmakade liv där ingenting fattas. Hon dricker sitt morgonkaffe och inmundigar en bit choklad därtill för att sedan gå till skolan och undervisa sina förstaårsstudenter om Brecht; Den goda människan i Sezuan, Mutter Courage och Den kaukasiska kritcirkeln. Hon har ett passionerat förhållande till sitt ämne och blir irriterad när hon inte får något gensvar ifrån eleverna. Det  handlar mycket om godhet utöver att lägga en slant i en tiggarmugg. Hon vill att de ska se parallellerna med nutiden. Lottes tillflykt i all nöd är skogen. Där försvinner allt obehag och ger plats åt oförställd glädje inför toppmurklor, vårmusseroner och hela hav av harsyra. När hon träffar på skadade djur faller hon nästan i gråt. Tage Bast, en elev i avgångsklassen, har bett att få filma Lotte som ett led i ett examensarbete som ska handla om några lärares förhållande mellan lärande och liv. Lotte har svarat ja, men det ångrar hon snart. Filmandet gör henne obekvämt medveten om sig själv och hon blir alltmer frustrerad över sin belägenhet. Och även om en inte precis gillar den ytliga, självtillräckliga Lotte så börjar en nu nästan tycka synd om henne. Vilken är Tage Basts egentliga intention?. Varför visar han Lotte inte mera hänsyn och/eller respekt? Varför är inte hon den första som får se filmen? Får man lov att bryta ner en människa på det här sättet? Det blir många frågor. Jag hade önskat en mer utarbetad Tage Bast. Vem är han? Vad vill han? Lotte väljer att självmedicinera på ett drastiskt sätt. Hon utmanar sin egen själviskhet och brist på verklig godhet lika radikalt som oväntat. Frågan är bara om det hjälper. Det får vi inte veta. Bitvis läser jag med stort intresse. Språket är det inget fel på och jag är väldigt tacksam för att det inte blev till någon kärlekshistoria mellan huvudpersonerna. Men det känns som om jag deltagit i ett tankeexperiment. Och det behöver ju i och för sig inte vara fel.

Titel: Lärarinnans sång
Orig:s titel: Lærerinnens sang
Författare: Vigdis Hjorth
Översättare: Ninni Holmquist
Natur & Kultur
Antal sidor: 237

Arv och miljö

Jag har aldrig läst något av den norska författaren Vigdis Hjorth trots att hon skrivit ca trettio romaner och att flera av dem finns översatta till svenska. Hennes senaste roman, Arv och miljö,  har väckt stor uppmärksamhet i Norge. Familjen har brutit med henne eftersom den känner sig utpekad. En syster, juristen Helga Hjorth, har skrivit en svarsroman med titeln Fri vilja. Berättelsen i Arv och miljö börjar bakifrån med själva arvet efter fadern som dött efter ett fall i en trappa. Av de fyra syskonen Bård, Bergljot, Astrid och Åsa, är det de två yngsta flickorna som haft mest kontakt med föräldrarna, som nu bestämt att det är dessa båda som ska få familjens båda sommarhus. Alla barnbarnen älskar detta sommarviste och trots att Bård och Bergljot inte har så god kontakt med föräldrarna har de alltid sett till att deras barn ska få träffa sina kusiner och mor - och farföräldrar. En anar tidigt att det är något som skaver i Bergljots oförsonliga inställning till föräldrarna. Och ganska snart därefter anar en vad. Men det är inte förrän i slutet av romanen som det sägs ut. Bergljot har alltid ansett sig vara oförstådd. Ingen lyssnar. Under en träff med familjens revisor där alla syskonen och modern är samlade läser Bergljot upp en skrivelse där hon berättar vad ingen av de andra vill veta även om de egentligen redan vet. Reaktionen uteblir inte. Modern, som redan tidigare valt mer eller mindre drastiska flyktvägar, tas om hand av Astrid och Åsa. Astrid spelar hela tiden medlarens roll. Visserligen inte så framgångsrikt, men i alla fall. Vigdis Hjort berättar energiskt om denna arvstvist sida upp och sida ner utan att det någonsin blir långtråkigt. Det beror kanske mycket på att romanen också i så hög grad skildrar en barndom. Vad händer bakom den polerade fasaden? Modern är vacker och välsvarvad och berättar för Bergljot att när de är ute på stan är det modern männen vänder sig om efter. Bård och Bergljot stöttar varandra och jag tror att läsarna ställer sig på deras sida också.