Jenny Erpenbeck

Det har talats mycket om Jenny Erpenbeck på senare tid. Det beror på hennes senaste bok Aller Tage Abend, Natt för gott i svensk översättning av Ulrika Wallenström. Nu har hon varit på Internationella författarscenen i Malmö också. Författaren och översättaren Ida Linde intervjuade henne inför en fullsatt salong. "Naja", sade Jenny Erpenbeck ofta, med betoningen på andra stavelsen. Hon funderade gärna över frågorna innan hon svarade. Kanske också för att samtalet fördes på engelska. Natt för gott spås en framtid som klassiker. Det är en what if - roman som innehåller fem olika historier. Det börjar så sorgligt med ett spädbarn som dör samtidigt som morfadern dödas i en pogrom. Året är 1902 och platsen Galizien. Jag har inte kommit så lång i Natt för gott, men den lovar gott och har vunnit Independent foreign fiction prize 2015.
Ida Lindes senaste roman är Norrut åker man för att dö. Hon har också översatt Alfabet av Inger Christensen.

Richard Ford i Malmö

 
I onsdags gästade den amerikanske författaren Richard Ford Internationella scenen i Malmö. Jag känner till hans protagonist Frank Bascombe, men jag har aldrig läst något av honom.  Självständighetsdagen - den andra delen i trilogin om FB - fick författaren Pulitzerpriset för 1996. Första delen har titeln Sportjournalisten och del tre Som landet ligger. 2014 - efter tjugofem år - kommer Frank Bascombe tillbaka i Kan jag vara Frank med dig? Den finns nu både som pocket och inbunden på rea. Brombergs förlag står för utgivningen av trilogin i pocket samt Kanada. Pocketshop fanns på plats med alla titlarna till specialpris. Både Dorotea Bromberg och översättaren Nille Lindgren fanns i publiken. Richard Ford föddes i Jackson, Mississippi 1944. Tvärsöver gatan bodde förattaren Eudora Welty. Men de båda hade aldrig någon kontakt. Alltför mycket skilde dem åt. RF:s föräldrar var högljudda, temperamentsfulla och fula i munnen; särskilt mamman, men de var utmärkta föräldrar. Men RF var en stökig ungdom inte sällan i klammeri med rättvisan. När fadern dog kom RF att bo hos sina farföräldrar på deras hotell. Det passade den 16 - årige RF precis. Än idag trivs han på hotellrum där han också skriver bra. Och han tar sina romanfigurer till hotellrum så ofta som möjligt. Richard Ford avmystifierade genast såväl författaren som författandet. Han kände inget inre tvång att skriva. Han började skriva för att han inte hade något annat att göra. Och han skriver för att dela med sig av sina livserfarenheter. En författare läser mycket. Men det var inte förrän vid arton års ålder som han läste sin första bok. Richard Ford tryfferade intervjun med mängder av citat från andra författare. Kvinnan bakom allt är den svenskättade hustrun Christina. Det första språk RF översattes till var svenska. Och den svenska läsekretsen är både stor och trogen. Synne Rifbjerg, journalist och översättare, dotter till Klaus Rifbjerg, skötte intervjun på ett utmärkt sätt. 

Colm Tóibín live

För en tid sedan skrev jag om Nora Webster av den irländske författaren Colm Tóibín. Ikväll har jag lyssnat till ett mycket intressant samtal mellan Ola Larsmo och Colm Tóibín på Malmö Internationella scen. Översättaren Erik Andersson läste högt ur Nora Webster. En nyhet för mig var att boken till dels är självbiografisk. Författaren förklarar visserligen  att han inte är med i boken, men lite senare berättar han att liksom barnen i boken miste sin far i unga år (liksom han själv) och att en av pojkarna stammar (liksom han själv). En familj kan aldrig bli densamma igen efter att ha förlorat en medlem. Alla vardagliga göromål blir annorlunda med sorgen som en underström i tillvaron. Under de tre år boken omspänner erövrar Nora Webster steg för steg en frihet hon aldrig haft tidigare. Nora Webster tog lång tid att skriva. Han började 2002 och därefter skrev han ett par böcker under tiden medan  Nora Webster fanns med i bakgrunden. Nora Webster är en mycket irländsk roman till skillnad från till exempel Brooklyn och Mästaren. Colm Tóibín har lärt sig mycket, bland annat om hur en författare avslutar en roman, av Thomas Mann och Huset Buddenbrook. Ett annat stort namn han nämner i sammanhanget är Ingmar Bergman och Fanny och Alexander. Colm Tóibín lyssnade uppmärksamt på frågorna och svarade beredvilligt. Han förklarade att han utåt är en skrattande människa men är en annan på insidan.
Därefter signerade han tålmodigt,

Margaret Atwood i Malmö

Poeterna håller ut.
Det är svårt att bli av med dem,
även om gud ska veta att man har försökt.
Vi går förbi dem på gatan
där de står med sina tiggarskålar,
en gammal sed.
Ingenting i dem nu
förutom torra flugor och falska mynt.
De stirrar rakt fram.
Är de döda eller vad?
Ändå ser de så där irriterande ut
som om de visste mer än vi.

Mer om vad?
Vad är det de gör anspråk på att veta?
Fram med det, fräser vi åt dem.
Tala klarspråk!
Om du försöker få ett enkelt svar
så låtsas de bara vara galna,
eller berusade, eller utblottade.
De tog på sig sin utstyrsel
för någon tid sedan,
där de svarta tröjorna, de där trasorna;
nu kan du inte få av dem
Och de har fått problem med tänderna.
Det är en av deras bördor.
De skulle behöva lite tandläkarvård.

------
Så börjar Margaret Atwoods dikt Poeterna håller ut.  Den står att läsa i den nyutkomna diktsamlingen Dörren i översättning av Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén.  ellerströms förlag är utgivare. När Margaret Atwood började skriva för 55 år sedan var det diktsamlingar som var lättast att få utgivna i Kanada. De små förlagen hade inte råd med romaner. Men det betydde inte att Atwood endast skrev dikter. Om Dörren och den dystopiska romantrilogin Oryx och Crake , Syndaflodens år och MaddAddam  (den senare alldeles nyutkommen på svenska) talade Margaret Atwood  med Stefan Ingvarsson, journalist och översättare, på Internationell författarscen i Malmö igår 4/6. Det blir ett bra samtal. Stefan Ingvarsson är ordentligt påläst, men får ändå finna sig i att då och då bli milt tillrättavisad av Atwood, som vid 76 års ålder har samlat på sig såväl kunskap som livserfarenhet. Jag kan inte säga att jag var särskilt förtjust när jag läste  Oryx och Crake, men efter att ha lyssnat på Margaret Atwoods resonemang kring sina romaner kände jag att det kanske vore läge att läsa del två och tre också. Och kanske rent av läsa om Oryx och Crake. Mycket utav det Atwood förutsagt i sina romaner har redan hänt eller är på god väg att ske. Atwoods far var biolog och familjen tillbringade mycket av sin tid i skogen. Margaret Atwood är intresserad av forskning och vetenskapsmän har också visat intresse för hennes romaner. Kanadensare tänker stort och är intresserade av kommunikation, slår Atwood fast. Efter ett fullmatat program sätter hon sig lugnt tillrätta för att signera trots att packning och plan väntar. Köerna ringlar i oändlighet.