Kongsager

Kongsager - eller som romanen heter på svenska Släktmötet på Kungsåkra - skrevs av Mathilda Malling 1928. Båda titlarna är bra. Kongsager/Kungsåkra är faktiskt någon sorts huvudkaraktär i boken; navet kring vilket allt och alla rör sig. Ägare till Kongsager är Jesper Dobberan som tänker fira sin 75 - årsdag med en stor sammandragning av släkten. Han är änkeman efter Adelheid som var den som hade förmögenheten. Äktenskapet blev barnlöst, men det saknas inte intressenter till Kongsager. Farbror Jesper har också sina favoriter. Det finns tre föräldralösa flickor som fostrats upp av en syster till honom och som han tycker sig stå i skuld till efter det att han behandlat deras far illa. Den äldsta Arna, ingår ett resonemangsäktenskap för att rädda den gård som är flickornas. Hon offrar sig för sina systrar. Emma, mellanflickan, vill skriva. Lusten att skriva finns i släkten och verkar vara helt accepterad. Emma finner sig väl till rätta på Kongsager dit hon blivit bjuden på obestämd tid. Den yngsta, Minnie, ägnar sig framför allt åt att vara vacker. Ett par yngre kvinnor uppvisar likheter med Berta Funcke - huvudperson i Stella Kleves/Mathilda Mallings skandalroman från 1885 med samma namn. Yta, flärd, fester dygnet runt; tomt och renons på planer och innehåll och ett omåttligt begär efter sensationer. Bojan är till ex en sådan kvinna "född till mannekäng och med ungefär lika mycket hjärta och fantasi som en sådan". Tant Gunilla finns vid sin bror Jespers sida. Hon är en storslagen kvinna älskad av så gott som alla. Intressant är att hon läser Baudelaire och hennes favorit är Henri Beyle. Här diskuteras kvinnor med kortklippt och bobbat hår och sådana som valt bort spinnrocken för ratten. Ett ungt äktenskap är på väg att gå i kras. Vad ska farbror Jesper säga? Pengar är klyftan som skiljer folk och folk, sägs det. Miljön är Skåne, troligtvis den västra delen. När det äntligen blir farbror Jespers födelsedag den 4 augusti har mycket klarnat för en del av kontrahenterna och farbror Jesper har slutligen kommit fram till en lösning han är nöjd med. Det finns mycket av olika slags ensamhet i Kongsager. Kvinnornas/flickornas villkor belyses. En får en känsla av nytt som rör sig i tiden och som kan verka svåröverkomligt för många. Vad är vänskap? Ska en gifta sig av kärlek eller  ingå resonemangsäktenskap? Jag har den bestämda känslan att Mathilda Malling har lagt ner mycket av sig själv och sina tankar i den här romanen. Romandebuten aktualiseras och barndomens Skåne återupplivas. Mathilda Malling har nu bott i Köpenhamn i 38 år. Hon är 74 år och kanske känns det bra att i Kongsager åter besöka fosterlandet?
Den här boken passar in på nr 31 i Roberts Kaosutmaning: Läs en bok på ett annat språk än svenska och engelska.

Norrbys på Borregård

Norrbys på Borregård. En historia från tiden före syndafloden av Annie Åkerhielm, 1929. Illustrerad av Einar Nerman.
Familjen Norrby består av pappa majoren Fritz Norrby i Skånska dragonregementets reserv och mamma majorskan Katharina; sönerna Ove, en charmig ung man och brodern Hans, som är mera tystlåten och grubblande; döttrarna Anne - Sofie, snart 30, Britten som bara är intresserad av lantbruk och så Louise, majorens brorsdotter.  På det gamla minnesrika Vindrup bor baron Mogens Rud och hans egensinniga, ständigt läsande syster Agatha. Den långe, korpulente ryttmästaren Zander och hans hustru född Suell har en liten näpen, bortskämd dotter vid namn Doris. De här personerna träffas ständigt på olika bjudningar och danser. Familjerna på Borregård och Vindrup har anor och traditioner men inga pengar. Zanders har pengar. Anne - Sofie och Mogens är ett par sedan barnsben, men nu bestämmer sig Anne - Sofie för att hon måste gifta sig på ett sätt som gynnar hennes familj. Stackars pappa Norrby är ingen affärsman. Konsul Lunderholm är förmögen och han uppvaktar Anne - Sofie, men han är inte så tilltalande som man. In på scenen kommer disponent Smith, en self - made, nyrik man; så helt olik alla de gamla familjerna. Han kan påminna om Rhett Butler i typen. Det är fart och fläkt omkring John Smith; han reser mycket och tar stora risker i affärer. Här blir det naturligtvis kulturkrockar men John Smith är generös och vänlig och inser att han är en främmande fågel i sammanhanget. Norrbys på Borregård handlar mycket om relationer; om familjer som har förmögenhet och de som inte har det. Anor och traditioner betyder mycket. Mannen ska vara familjens stöttepelare. Flickorna har planer på att utbilda sig till sjuksköterska, läsa på Alnarp eller helt enkelt umgås med Kant och Spinoza i biblioteket. Annie Åkerhielm var samtida med Mathilda Malling och de har en del gemensamt utöver landskapet Skåne.

Mad, bad and dangerous to know

"Mad, bad, and dangerous to know". Så karaktäriserade Lady Lamb, hustru till Sir Percival Lamb,  Lord Byron. I likhet med många andra kvinnor, gifta som ogifta" var hon villig att offra en hel del för honom. Nu var det så att hon egentlige  älskade sin man väldigt mycket så valet blir ett smärtsamt dilemma för henne. I Mannen, hustrun & Lord Byron (1912) berättar Mathilda Malinng hela historien om paret Lamb och Lord Byron.
George Gordon Byron föddes 1788 i London och dog 1824 i Grekland. Fadern dog när George var tre år. Modern var milt uttryckt ambivalent och sonen hatade henne. Hans stora sorg i livet var klumpfoten. Den gjorde att han tog sig bäst upp på häst eller simmande. Lord Byron hann med det otroliga under sitt korta liv.  Genom ett par oväntade dödsfall i familjen kom han i åtnjutande av såväl titeln baron som familjeförmögenheten. Under sin tidiga ungdom reste han runt i Europa i två år.  1812 när Lord Byron är 24 år gammal kommer de två första delarna av Childe Harold´s Pilgrimage ut och Lord Byron blir berömd över en natt. En poetisk reseskildring var något nytt. Lord Byron blev vår första moderna celebritet. Senare kommer två delar reseberättelser till. Han reser i Spanien, Portugal, Belgien, Schweiz, Grekland och Italien. Han besöker krigshärdar (Waterloo, t. ex.);han beskriver respektive länders seder och bruk och han berättar om alla sina exotiska äventyr. Vart han än kommer blir det uppståndelse.  Till slut ger Lord Byron också upp försöket att övertyga läsarna om att Childe Harold inte var lika med Lord Byron. Lord Byron, Keats och Shelley var de tre stora romantikerna.  Gunnar Harding skriver väldigt bra om Childe Harold´s Pilgrimage i En katedral av färgat glas.
Den lilla läckra boken i grönt och guld på bilden har jag hittat på något loppis dock icke i år.

Stella Kleve och dekadensen

Ung flicka med handskar heter den vackra bilden på omslaget till Berta Funcke (1885) av Stella Kleve i Vinga press nyutgåva 1995. Tamara de Lempicka heter konstnären. Stella Kleve är pseudonym för den blott 20 - åriga Mathilda Kruse från Norra Mellby i Skåne. Berta Funcke kom ut med benäget bistånd av den kontroversielle danske journalisten och författaren Herman Bang. Den unga författarinnan uppsökte honom med sitt manus på hemresa från några månaders studier i Schweiz där hon tagit del av den nya franska realismen. Allra mest påverkade henne Baudelaire, Flaubert och bröderna Goncourt. Stella Kleve angriper sitt ämne med lika delar djärvhet och naivitet. Unga kvinnor förväntades inte direkt ha någon sexualitet. Och i vilket fall som helst var det inget man fick låtsas om. Stella Kleve skriver om dessa drivhusplantor som hårt snörda, anemiska och anorektiska ömsom inviterar ömsom stöter bort de unga männen. Berta Funcke debuterade i sällskapslivet vid 17 års ålder. Hon är djärv i konversationen, nästan på gränsen för vad som går an; hon klär sig personligt och smakfullt. Men några nära väninnor har hon inte. Däremot vet hon att alla män blir förälskade i henne förr eller senare. Berta F har karltycke. Berta Funcke är sysslolös och lider av livströtthet och pessimism. Hon är trött på det liv hon lever. Diagnosen är bleksot och ordineras miljöombyte. Fadern reser med. Berta F träffar under resan den verserade dandyn Nils Max (för vilken Herman Bang stått modell). För första gången känner hon sig förstådd. De har mycket att tala om och Berta känner sig väl till mods. Men deras vägar leder åt olika håll. Efter en rad betydelselösa flirter överraskar hon alla med att förlova sig med en dubbelt så gammal, aristokratisk och välbeställd man. Berta har resignerat. Hon gör ett gott parti, men hur är det med förståelsen och de gemensamma intressena? 
Kritik och läsare var eniga. Detta var osunt sjukligt och motbjudande. Man blandar ihop författarinnan med hennes huvudperson. Den ende som står på Mathilda Mallings sida är den skånske författaren Ola Hansson. Åtminstone tills hon avvisat hans närmanden. Sedan är hon ensam. 
Stella Kleve tillhör det moderna genombrottets författare. Hon skriver noveller och artiklar och 1888 kommer en ny roman, ALICE BRANDT.
Därefter byter Stella Kleve namn, nationalitet, miljö, språk och civilstånd.
 

Läst på skärmen

Stella Kleve.

ALICE BRANDT.

En kvinnoprofil.

HELSINGBORG 1888.

H. ÖSTERLINGS FÖRLAG.

 

På Litteraturbanken hittade jag Alice Brandt av Stella Kleve, pseud. för Mathilda Kruse (senare Malling).  Eftersom jag försökt både låna och köpa utan resultat blev jag jätteglad. Och det gick bättre än jag trott att det skulle göra att läsa på skärmen. Fort gick det också.

Alice Brandt föds som dotter till Ludvig Brandt, 60, och hans hustru Cécile som är fyrtio år yngre och har ett förflutet som guvernant. Hon är kylig och högdragen och tämligen avvisande mot sin dotter. Alice har det mesta efter fadern, förutom det röda håret som är ett arv efter modern. Alice är nervös och lite skör och humöret skiftar ständigt. I de övre klasserna i skolan bildar Alice och några vänner - bl. a. Berta Funcke! - föreningen Reformförbundet. De ska verka för kvinnors rättigheter och särskilt att mannen ska vara ren vid äktenskapets ingående! På den punkten är kusin Anna Saxe omutlig. Efter två år i flickpension i Schweiz och Tyskland återkommer Alice till hemmet som en ny, mera öppen människa. Hon möter nu den nära nog 15 år äldre konstnären Georg Lexow och det dröjer inte länge förrän Alice är hans fru. Fadern är inte helt nöjd, men "what Alice wants, Alice gets." Alice vill på sätt och vis gärna vara som alla andra, men dras ändå till det udda, lite ovanliga. Georg är udda. Han är bildhuggare med sinne för märkliga konstteorier, men fadern ordnar in honom i sin firma som kontorist och kompanjon. Den unge Felix Danner blir förälskad i Alice Brandt och hon blir rörd och förvirrad. Hon jämför Felix Danner med sin man och finner att Felix har något som Georg saknar. Agnes charmar och bedårar, men är i grund och botten både ensam och vemodig. Hon kommer att känna en viss solidaritet med modern men också ett förakt. Hon vill inte ha en ung, vacker mor. Hon vill ha en gråsprängd mor med höghalsade klänningar. Stella Kleve skriver under det moderna genombrottets tid. Man diskuterar Nora i Ett dockhem, Alexander Kielland och fri kärlek. Männen gör vad de är intresserade av medan kvinnorna är hänvisade till ett liv i mannens kölvatten. Hon går helt upp i förhållandet. Mer än en gång uttalar någon ung kvinna i Kleves/Mallings romaner att de  skulle önskat att de vore födda som pojkar.  Ett önskemål som för övrigt mycket väl kunde vara författarens eget. Alice Brandt är inget endimensionellt kvinnoporträtt. Hon är ibland enerverande och bortskämd, men som helhet sympatisk. Kusin Anna tycker att Alice svikit Reformförbundets principer. Själv är hon omutligt lojal mot de ungdomliga idéerna om kvinnors rättigheter. Alice Brandt pensionerar sin mor och börjar frigöra sig från faderns mäktiga inflytande. Man har en känsla av att hon står på tröskeln till något?

Kärlek på Victorias tid

Lite förstrött började jag läsa Mannen, hustrun och Lord Byron av Mathilda Malling från 1912, Albert Bonniers förlag. Så småningom gick det upp för mig att jag läste en roman med verklighetsbakgrund. Lord Byron (1788 - 1824) kände jag naturligtvis till, men det fanns också andra namn som fick en del klockor att klinga. Det fullkomligt vimlar av historiska och litterära personligheter.  Mannen i titeln är William Lamb som senare kom att bli inrikes- och premiärminister i England under drottning Victoria. Hustrun är Lady Caroline Lamb född Ponsonby (1785 - 1828). Lord Byron var mycket intresserad av kvinnor - gärna unga, gifta sådanan - och de i ännu högre grad av honom. Lady Caroline utgjorde inget undantag. Hon hade gift sig vid nitton års ålder på grund av sin och William Lambs häftiga förälskelse.  Deras äktenskap var till en början mycket lyckligt trots att deras vackre lille son, Augustus, visade tydliga tecken på att inte utvecklas som andra barn.  Caroline Lamb skildras som lätt överspänd och oberäknelig om än med en viss charm. och intelligens. När nu Lord Byron träder in på scenen och det som först börjar som vänskap med viss touch av flirt utvecklas till något farligare är det Lady Caroline som inte kan hantera situationen. Hennes man håller sig obegripligt nog i bakgrunden, men dels har han sin politik och dels har han tydligt sagt ifrån att han inte tänker vara fångvaktare åt sin hustru. Carolines svärmor, Lady Melbourne, försökte lugna ner svärdottern. Själv hade hon inte det bästa ryktet. Det påstods att en helt annan man än hennes egen i själva verket var far till William. Seden var sådan att hade man väl fått en son i äktenskapen kunde föräldrarna var på sitt håll unna sig ett och annat hopp över skakeln. Caroline Lamb och hennes umgänge är förvånansvärt frispråkiga och ogenerade; ganska beräknande och nästan cyniska ibland. Här finns också de äldre kvinnorna som agerar äktenskapsmäklerskor och rådgiverskor på frivillig basis som så ofta i romaner från den här tiden.
Mathilda Malling var intresserad av historia och kultur - och släkthistoria och det märker man i den här romanen också. Kvinnornas situation är ett annat tema som återkommer. Caroline Lamb önskar att hon varit född till pojke med alla de fördelar och möjligheter det innebar. Hennes man beklagar att man inte kan vara ensam när det ändå  är det man är. Båda har många slocknade, kulörta lyktor men tycks ändå ha några kvar. Ändå.

Livet på landet

Uppfostran och inflytande. 1864 - 1885 av Mathilda Malling trycktes som manuskript 1920. I den skriver hon om sin uppväxt på den skånska landsbygden i västra Göinge härad. Faderns familj kom från Lund/Malmö. Frans Oskar Kruse ville bli militär, men det tyckte inte mor och far så det blev lantbruksskola i Danmark. Han bosätter sig med familjen på Oskarsfarm och börjar med att dränera väldiga arealer till stora kostnader. Han byggde också, inte minst till de anställda som alla älskade sin arbetsgivare. Mor Mathilda kommer från prästgården i Esphult. Hon härstammar från Blekinge och är därför livlig och har ett häftigt humör. Sägs det. Men hon får lära om i livet. Och hon är den trygga hamnen för hela familjen. Med hjälp av Mamsan, Aurora Wideberg, barnens guvernant.

Mathilda Kruse ser nyktert på sin far. Han hade gjort mer nytta för gården om han legat overksam på soffan och låtit gården sköta sig själv.  Ganska hårda ord. Likaså får farfar klander. Han borde ha varit med bland dem som byggde upp Malmö. Men han var bra att ha när det behövs pengar...

Mathilda  tar studenten i Stockholm 1883 och börjar som hastigast vid universitetet i Lund. Där var det för tråkigt. Hon vill ta del av det nya och grämer sig över att hon ännu inte läst Swinburne. I Lund är det enformigt och konservativt och man hyllar gamla klassiska ideal.

Nej, Mathilda far med syster Ellen till en skola i Schweiz. Där får hon tillgång till mängder av böcker. Redan nu  har hon skrivit delar av det som ska bli Berta Funcke. Hon suger åt sig av den nya miljön och iakttar alla främmande människor. På hemvägen stannar hon till i Köpenhamn och söker upp Georg Brandes. Han är inte hemma så hon går till Herman Bang med sitt manuskript. Denne blir imponerad och översätter Berta Funcke till danska och publicerar den i sin tidning Litteraturbladet under titeln Flirtations. Inte särskilt lyckat om han hade frågat mig. Mathilda får 99 kr i honorar och hyr  en lägenhet i Köpenhamn för pengarna. Hon och Herman Bang filar på Berta Funcke som kommer att ges ut under pseudonymen Stella Kleve.

Mathilda Malling beskriver alltid kärleksfullt det vita, långa stenhuset med det röda tegeltaket och de tre stentrapporna som är Oskarsfarm. Ängen, bäcken, skogen, trädgården, parken och alla de vilda blommorna älskar hon. Blommor och historia är tidiga intressen jämte läsningen.

Sorgen är stor när familjen måste lämna Oskarsfarm. Fadern arrenderar Råby kungsgård utanför Lund, men det blir inte bra alls. Ingen trivs, allra minst fadern. De flyttar till en lägenhet i Lund medan det byggs ett nytt hus i Wetteryd, inte långt ifrån Oskarsfarm.

Uppfostran och inflytande slutar med den svenska utgåvan av Berta Funcke 1885. Modern förstår instinktivt att det skulle bli uppståndelse omkring utgivningen av Berta Funcke. Hon skickar den unga författarinnan att dricka brunn i Tyskland. Mathilda Malling är häpen över att alla tar boken på ett sådant allvar. Det är ju ett ungdomsverk; ett förstlingsverk. De flesta talar om skandalskriverier och är djupt upprörda. De trodde att allt var självupplevt! Författarkollegan Ola Hansson står dock på hennes sida. Än så länge. 

Jag läser försiktigt i det sköra exemplaret av Uppfostran och inflytande som jag hittat antikvariskt. Det är mycket intressant läsning. Jag slagit upp i Ortnamnsregistret och Svenskt biografiskt lexikon och Svenska Akademiens ordbok. Mathilda Kruse var en  djärv flicka! Kanske var hon också lite naiv. Men visst lyckades hon föra in en bit Europa i ett otacksamt Sverige, nämligen naturalismen och dekadensen! Mathilda Malling hade tagit intryck av Balzac, Flaubert, Kielland, Hawthorne och Herman Bang. Tillsammans hade hon, Ola Hansson, Axel Lundegård  och Victoria Benedictsson utgjort Det unga Skåne med intentionen att modernisera den svenska litteraturen.

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.

Anna Karenina i Skåne nordost

Madeleines hem (1916) är sjätte delen av Mathilda Mallings berättelser om familjerna Skytte och Stjerne någonstans i nordöstra Skåne.  Kristianstad är närmaste stad. Tidsmässigt rör vi oss på 1870 - talet. Kung Karl XV är sjuklig. Hans drottning Lovisa har dött och det tog honom hårt.
I förra delen, Madeleine Stjerne ingick Madeleine äktenskap med den 22 år äldre strame änklingen Robert Seizinger på Arildstorp och blev styvmor till hans dotter Alice. Madeleines hem är en ironisk titel. Madeleine finner sig inte tillrätta i sitt nya hem med den handlingskraftiga mamsell Lovisa, den högdragna styvdottern eller för den delen den stele maken.
Ett möte i Paris i slutet av förra delen fick Madeleine att inse sitt ödesdigra misstag. Hon gör dock vad hon måste göra, nämligen åka hem och vara maka och mor. Hon har gjort sin plikt och fött en son, Eddie, som nu är tio år. Madeleine för en tynande tillvaro. Bokstavligen och bildligen. Det ser alla.
Som vanligt i Mathilda Mallings romaner tar relationerna stor plats. Kvinnor i olika livssituationer är huvudpersoner. Förmögenhet och namn har stor betydelse. De äldre kvinnorna ser som sin plikt att "placera" de unga flickorna och få dem att göra förmånliga partier. I all välmening fast det kan bli så fel. Men kvinnor utan egen förmögenhet måste tänka på sin försörjning. Det gäller för övrigt män också. Har vi hört det förut? Ja, det har vi. Hos Jane Austen. Kvinnorna/flickorna stickar, virkar, syr och stickar täcken. En del av de yngre drömmer om att leva fria, oberoende liv utan äktenskap och barn och kanske rent av skaffa sig ett yrke. Madeleine Stjerne känner sig fångad i en fälla och gör utbrytningsförsök; medveten om de konsekvenser det kan få för henne och sonen.  Jag hoppas satt hon dyker upp igen i någon av de fyra romaner som återstår i serien om Skyttes och Stjernes.
Albert Bonniers förlag.

Skyttes och Stjernes, forts.

Madeleine Stjerne är titeln på femte delen i Mathilda Mallings serie om familjerna Skytte och Stjerne på Munkeboda respektive Marieholm. Vi möter här 18 - åriga Madeleine Stjerne som bor i Lund med mor och tre syskon.  Ada, modern, kommer ursprungligen från Irland medan fadern Eugen föddes på Marieholm. Förbindelsen räknades inte som lämplig från någondera hållet.
När vi först möter Madeleine är hon på väg att fira sitt sommarlov hos släkten i Göinge. Hon skjutsas till Ringsjön, åker färja över och blir hämtad med häst och vagn. Just den här dagen får hon dela hästskjuts med den stilige, förmögne Robert von Seiszing ägare till egendomen Arildstorp " ända uppe vid sjöarna i Villands härad med Kristianstad som närmaste stad"
På Marieholm tar tant Karin Maria emot på trappan.  Karin Maria  mötte vi redan seriens första del, Skyttes på Munkeboda. Karin Maria ser omedelbart möjligheterna. Och som en sömngångare går Madeleine rakt i kvinnofällan. Hon är en mjuk och lydig flicka som absolut inser det förnuftiga i att gifta sig med den 22 år äldre mannen och inte funderar mycket på deras känslor för varandra. Hon är helt oerfaren. Han sörjer sin första hustru och vill gärna ha en mor till sin avgudade dotter Alice, 12 år. Hur låter detta?
Tio år senare befinner sig Madeleine hos sin sjuka svärmor i Villa Eglée i Passy, utanför Paris. Madeleine har en son som går i skolan i Sverige och maken är hemma och sköter sina omfattande affärer.
Madeleine lever ett behagligt liv med sin svärmor och hennes bror; gäster och grannar. Hon älskar den vackra trädgården med rosor, druvor och persikor. Madeleine  promenerar gärna in till Paris ofta i sällskap med den unge, sympatiske amerikanen Hamilton Harrison från Baltimore. Han är inte den ende som beundrar Madeleines "vita blondhet". Madeleine väcks ur sin sinnliga dvala av den eldige Robert Duchamps som senare försvinner ut i kriget - det fransk - preussiska 1870 - 71. Oroligheterna i landet är ett ständigt återkommande diskussionsämne i sällskapet. Så småningom går det upp för dem att de kommer att få känna av det in på bara skinnet.
Som vanligt upplyser Malling en hel del om kläder, material och möbler.
Kvinnorna känns mera levande än männen som fungerar mera som den fond mot vilken kvinnorna avtecknar sig. 
Som vanligt tycker jag att Mathilda Malling för STELLA KLEVES idéer från romanen Berta Funcke vidare om än på ett mera förstulet sätt.

Ebba Stjerne, Eva Skytte och de andra

Den fjärde romanen i serien om Stjernes på Marieholm och Skyttes på Munkeboda av Mathilda Malling har fått den lite lama titeln Ebba Stjerne, Eva Skytte och de andra. Nu är vi inne på tredje generationen en fjärde är på väg. Man får fundera på vem som var gift med vem, namnen på deras barn och dem de sedan gifte sig med.
Romanen tilldrar sig i Wiesbaden, som var en plats rika människor åkte till för hälsans skull.
Alexandra Carter, f. d. Skytte, och hennes nye man Thomas och de två barnen från det tidigare äktenskapet, Eva och Charles, bor där stadigvarande. Alexandra vågar inte återvända till Sverige efter sina båda skandaler medan Thomas gärna skulle åka hem och bruka den gård han ärvt.
Sysslolösheten går honom på nerverna. Även Alexandra är rastlös.
Alexandra är inte välsedd i den nye mannens släkt. Efter tio år är hon bitter. Hon har ständigt dåligt samvete för att hon genom skilsmässan tog hela livet från sin sjuke förste man, Karl  Skytte. Dottern Eva är en blyg och klen ranka som tagit skilsmässan hårt.
Alexandra oroar sig för vad som händer henne och barnen om Thomas Carter skulle dö. Eller om hon själv skulle dö och Thomas gifte om sig? Hon kommer sig inte för att tala med Thomas om detta. Och han kan ju inte adoptera barnen så länge deras far lever. Alexandra har problem. Plötsligt ser man hennes andra äktenskap med nya ögon. Valde hon den rike Thomas Carter för att komma undan sin despotiske far och sin sjuke, svage man och för att hon skulle kunna ge barnen en så bra uppväxt som möjligt? Hur var det med kärleken?
Unga Ebba Stjerne är 24 år. Visst borde hon tänka på giftermål? Ebba förklarar att hon verkligen inte vill ha det som den äldre systern Agnes som sitter i sitt hus som ett mäktigt nav med man, två barn och tjänstefolk omkring sig.
Nej, hon vill utbilda sig till sjuksköterska och dra ut i krig. Varför skulle jag gå hemma och göra ingenting? frågar hon sig och alla andra. Hon vill stå tätt; skuldra vid skuldra. Hon tas inte riktigt på allvar. 
Ebba uppvaktas ihärdigt av en tysk konsulsson, Folke Hardenfeldt, från Viborg. Han vill mer; hon slingrar sig.
I hur hög grad har kvinnan någon fri vilja? Vad tjänar det i längden till att ha ett utseende, undrar Ebba och får svar av en äldre släkting att man i god tid måste skaffa sig andra intressen än bara en man!
I den här romanen träder samtiden och omvärlden in mer än i de tidigare delarna. Sedlighetsfrågan, även kallad handskefejden, på 1880 -talet nämns liksom rysk  -japanska kriget (1904 - 1905), Krimkriget (1853 - 1856) och Florence Nightingale, till exempel.. Kvinnorna börjar röra på sig och ifrågasätta sin tillvaro.
Mathilda Malling väver skickligt in kvinnornas villkor och förhållanden  ; möjligheter och begränsningar i handlingen. Det är kvinnorna som är huvudpersonerna. Männen är mera statister.

Karls Skyttes hustru

Karl Skyttes hustru är tredje delen i Mathilda Mallings serie om Skyttes på Munkeboda och Stjernes på Marieholm. Karl Skytte har gift sig med den vackra, förmögna  Alexandra Orth dotter till direktör Lars - Anton Orth på Råsnäs. Råsnäs ligger i nordvästra Skåne, närmare Marieholm än Munkeboda.
Här finns ett vattenfall och en järnvägsstation i den omedelbara närheten. Lars - Anton Orth köpte den gamla gården för en spottstyver och anlade en beklädnadsfabrik.
Alexandra Orth är den enda som trotsar den tyranniske, fåfänge Lars - Anton Orth, som dessutom är ytterst känslig för vad folk ska säga. Hon har brutit en förlovning efter att ha blivit störtförälskad i den stilige Karl Skytte. Fadern rasar, men låter Alexandra gifta sig på villkoret att hon och hennes man flyttar till Amerika. Det gör de. Men Karl Skytte har ingen tur med sina projekt. Dessutom blir han sjuk. Alexandra, Karl och de två barnen måste återvända hem till Sverige; var och en till sin familj. Thomas Carter  - god vän till Karl Skytte - har hjälpt familjen mycket i Amerika och nu reser också han hem. Han har kommit att bli mycket fäst vid Alexandra och så småningom djupt förälskad.
Här kommer jag att tänka på Agnes von Krusenstjernas Älskande par och den stilige Thomas Meller som varit Petra von Pahelns ungdoms älskade och nu kommer hem och blir unga Angla von Pahlens kärlek. Thomasarna Carter och Meller påminner starkt om  varandra. Den fattiga släktingen Aline Videstam spelar samma roll som den lömska arrendatorsfrun Adèle Holmström.
Likheterna med Jane Austens romaner har jag berört tidigare.
Alexandra Orth går alltså - ännu en gång - sin egen väg. 
Det egoistiska inslaget i det som kallas kärlek tål att diskuteras. Precis som i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson.
Lars - Anton Orths hustru, Charlotte, har genom åren bleknat till en ängslig skugga, men ett par av döttrarna erbjuder motstånd.
Mathilda Malling ägnar tid åt att beskriva kläder och material. ... muff och pälsverk; korsett, kamkofta; tvättklänning; tock. 
Material: muslin, moll, sits, battist, chiffon, piké.
Exempel på tidstypiska och/eller dialektala uttryck: spansk, rysk, kabyl, fetera, mochera.

Skånes egen Jane Austen

När jag läser om Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830 (1897) av Mathilda Malling (1864 - 1942) slås jag av likheten med en annan roman  som jag nyligen läst om, nämligen Förnuft och känsla (1811) av Jane Austen.
Mathilda Malling föddes på Oskarsfarm utanför Sösdala inte långt ifrån Hässleholm. Som gift hamnade hon i Danmark där hon också slutade sina dagar.
Mathilda Malling skildrar en familj på landet med tre döttrar där åtminstone två är i giftasåldern.
Detta engagerar naturligtvis speciellt den myndiga modern. Majorskan Charlotte Skytte är den som styr huset, familjen och tjänstefolket med fast hand. Majoren brummar i bakgrunden.
Till huset kommer  en ung vacker officer, löjtnant Joachim Skytte, kusin till flickorna, för att gömmas och glömmas efter en skandal vid regementet i Stockholm. Det går naturligtvis på tok. Mellandottern Agneta, den platinablonda, brunögda, väna, blir handlöst och ohjälpligen förälskad. 
Nu är det bara det att föräldrarna lovat bort henne till den tyste baron Nils Stjerne på Marieholm. Det är ett gott och vettigt gifte och Nils Stjerne är mycket förälskad i Agneta. Visserligen är svärmor inte att leka med, men det är ju sådana smällar man får ta.
Den äldre, mera alldagliga systern,  Karin Maria, är en klok och förnuftig flicka och Beata, som är yngst, ser, hör och agerar go-between.
Mathilda Malling har samma sätt att iaktta och skildra människor som Jane Austen. Och de cyniska resonemangen kring kärlek och äktenskap är likartade. I Skyttes på Munkeboda används till och med ordet cynism. Människor förskönas inte; varken till det inre eller det yttre.
Däremot tycker jag att flickorna i Mallings roman har lite mera svängrum än systrarna Dashwood. Och det är mera folklivs- och tidsskildring i Skyttes på Munkeboda. 
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Mathilda Malling är underskattad.

Malin Skyttes ödesdigra val

Nu har jag läst om Malin Skytte av Mathilda Malling (1864 - 1942).
Hon föddes på en skånsk gård och växte upp under lyckliga, men knappa förhållanden.1885 kommer hon ut med skandalromanen Berta Funcke tätt följd av Alice Brandt 1888.(Alice Brandt har jag sökt med ljus och lykta i åratal utan att lyckas. Man får inte ens låna hem den från något bibliotek.) Hon skriver under pseudonymen Stella Kleve. Berta Funcke gavs ut med Georg Brandes goda minne och fick ett visst stöd av Ola Hansson. Men eftersom den handlade om unga kvinnors känsla för erotik ansågs den mycket opassande i de flesta kretsar. Sedan blir det tyst. Länge.
1922 kommer så Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830. Nu har författarinnan bytt genre, hemland och namn. Hon har gift sig med en dansk och heter Mathilda Malling i stället för Mathilda Kruse.
Hon har flyttat till Danmark och skriver nu herrgårdsromaner och historiska romaner.
Skyttes på Munkeboda speglar livet på en gård i Skåne. Förhållandena påminner starkt om de som rådde under Mathilda Kruses uppväxt.
Andra delen i serien om Skyttes och Stjernes är Malin Skytte. Första hälften handlar om den unga Malin Skyttes uppväxt och ungdom; hennes längtan ut i världen och förvirringen inför tre unga mäns påtagliga intresse och uppvaktning. Hon har fått en fin utbildning och håller på att utveckla sin konstnärliga begåvning i Paris när hon plötsligt drabbas av förälskelse och mister vett och sans. Henrik Stjerne friar till henne i den romantiska slottsträdgården vid Versailles. Malin Skytte inser att hon ger bort sitt innersta väsen, men vad hjälper det!
I andra delen av Malin Skytte möter vi henne som hustru till baron Henrik Stjerne på Marieholm. På åtta år har hon fött fem barn. De konstnärliga ambitionerna får stå tillbaka för familjen och hushållet.
Kusinen och väninnan Mary är skeptisk. Hon ser klart vad som händer och påpekar det också.
Doktor Elof Hellwer har varit förälskad i Malin så länge han kan minnas. Mary i sin tur älskar Elof. Under en tid är  triangeldramerna två. I slutet är det ett.
Mathilda Malling är en god iakttagare och berättare ; hon har livserfarenhet och jag tycker nog att man kan känna igen en del av hennes idéer från Berta Funcke om än uttryckta på ett  annat sätt och inbakade i en historia. Sexualiteten spelar stor roll både för Malin och Mary. 
Kvinnans lott att ständigt få göra avkall på det som egentligen är hennes innersta önskan och vad det medför visas tydligt i Malin Skytte. Det är intressant att läsa om klädedräkt, umgängesliv, seder och bruk. Ibland associerar jag osökt till Jane Austen.
Oscar Levertin skrev på sin tid en hånfull recension som finns att läsa på Project Runeberg. Man behöver inte fästa något avseende vid den utan läsa den som ren kuriosa. Mathilda Malling lever fortfarande. Det gör knappast Oscar Levertin.

Rostad gammal kärlek

Under en tid var Ola Hansson och Mathilda Kruse/Stella Kleve goda vänner och åsiktsfränder.
De brevväxlade flitigt och tillhörde båda den lilla kretsen Det unga Skåne som skulle ändra på de litterära traditionerna.
Men brevväxlingen tunnade ut mycket beroende på att Ola Hanssons närmande till Mathilda Kruse avvisades vänligt men bestämt. Ola Hansson var också tämligen arrogant och nonchalant mot alla sina vänner. Han struntade i möten och att besvara brev och inbjudningar.
Ola Hansson tog en gruvlig litterär hämnd i Gallblomma där han beskriver Mathilda Kruse/Stella Kleve som en vacker blomma som inte kan sätta frukt.
Inte konstigt att Mathilda Kruse/Malling inte tålde att höra Ola Hanssons namn.
I Ola Hansson. En studie i åttiotalsromantik av litteraturorprofessorn Ingvar Holm
finns talrika referenser till brevväxlingen.
Tyvärr finns inte Mathilda Kruses brev kvar.

Victoria Benedictsson tillhörde också Det unga Skåne. Det lilla förhoppningsfulla sällskapet träffades första gången i Hörby i Victoria Benedictssons hem. Detta möte beskrivs välvilligt av Mathilda Kruse medan Victoria Benedictsson var avståndstagande. Hon förefaller att - som så många andra - sätta likhetstecken mellan Berta Funcke i romanen med samma namn och dess upphovsman.
Det unga Skåne hade tre möten och sedan imploderade sällskapet. Synd.

1880-talet verkar ha varit en extremt spännande och turbulent tid som man skulle kunna ägna hur mycken tid som helst.

Familjeflicka goes enfant terrible

1864 föddes Mathilda Kruse på gården Oskarsfarm utanför Sösdala mellan Hässleholm och Höör. Redan i sjuårsåldern vet hon att hon ska bli författarinna. Som tioåring är hon en flitig dagboksskriverska.
Efter studierna reser hon och kommer i kontakt med den dekadenta franska litteraturen.
I Köpenhamn uppmuntras hon av den ökände författaren Herman Bang. Han ger henne pesudonymen Stella Kleve och uppmuntrar henne att ge ut sin första roman Berta Funcke (1885) och skrev till och med ett förord i den. Vilket inte gjorde saken bättre - tvärtom.
Det blev skandal. En ung, naiv, oerfaren flicka skriver en bok om flickors/kvinnors undertryckta erotiska känslor. Om flirtationer.
Novellen Pyrrhussegrar med samma ämne kom tidskriften Framåt på fall.
Den moraliska upprördheten var oerhörd. Inte ens kvinnosakskvinnorna var nöjda.
Med tiden byter Mathilda Kruse land, civilstånd, efternamn och litterär form.
Hon blir Mathilda Malling, gift med den danske köpmannen Peter Malling, och kommer så småningom att skriva historiska romaner och familjeromaner. Det betyder inte nödvändigtvis att hon uppgivit sina idéer. Men serverar dem på annat sätt, i annan form.
Kvinnors situation är alltid föremål för Mathilda Mallings intresse.
Kanske skulle Mathilda Malling fått lite större utrymme i boken.
Ann Lingebrandts Stella Kleve. Det moderna genombrottets enfant terrible i h:ströms serie Litterära profiler påminner om en författarinna som förtjänar att inte bli bortglömd. 1880- talet är en spännande tid inte minst för kvinnor.
De litterära och personliga motsättningarna i den lilla gruppen Det unga Skåne där Stella Kleve , Victoria Benedictsson, Ola Hansson och Axel Lundegård ingick
är intressanta att läsa om. De finns ju ofta dokumenterade på flera håll.
Stella Kleve är mycket en mycket lättillgänglig första bekantskap och något av en pageturner. Den spritter av liv och spänst. Och den är spännande. Och lite sorglig.
Ann Lingebrandt är engagerad och det smittar alltid av sig.

Vidareläsningslistan är inte mindre spännande.

h:ström text & kultur
2011

Loppisfynd

Högläsningsexperiment - med eller utan handarbete

Vi är några stycken som har inbjudit till högläsningskväll imorgon, tisdag. Den som vill får gärna handarbeta, men det är inget måste.
Vi har en lokal, numera ganska bortglömd författarinna vid namn Mathilda Malling f. Kruse 1864 -1942. Hon skrev också under pseudonymen Stella Kleve bl. a. skandalromanen Berta Funke, 1885. Stella Kleve räknas till det moderna genombrottets kvinnor.
Vi kommer att läsa ur Skyttes på Munkeboda: hemliv i Skåne 1830.
Den skrevs sedan författarinnan gift sig med den danske köpmannen Peter Malling och börjat skriva herrgårdsromaner (som förvisso inte är några missromaner!). De skiljer sig mycket från de tidigaste radikala romanerna, men man kan finna idéerna från dessa även här.
Vi tror att det kan bli diskussion om gamla ord, sedvänjor, manligt/kvinnligt, klädedräkt, vad man läste, hur man umgicks, namngeografin, med mera.
Mathilda Mallings noveller finns i olika skrifter, t. ex. Svea: folkkalender för 1902 och
Vintergatan: samling af skrifter på vers och prosa. 1897.

I Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott (med urval och förord av Birgitta Ney)
finns Mathilda Malling representerad med novellerna Pyrrhussegrar och Höstdagar.

Birgitta Ney har skrivit en doktorsavhandling med titeln Bortom berättelserna. Stella Kleve - Mathilda Malling.

Lyrans Noblesser uppmärksammade Mathilda Malling redan 2008.