Dick Svenzons ärliga gröna ögon

Dick Svenzons ärliga gröna ögon är titeln på Olle Lönnaeus senaste roman som inte är någon deckare men inte desto mindre väldigt spännande. Dick Svenzon är den verklige antihjälten. Han har visserligen tur med kvinnor, men det blir bara tillfälliga förbindelser liksom det bara blir tillfälliga jobb. Handlingen utspelar sig mycket omkring Tomelilla; en miljö som Lönnaeus känner väl. Man får en inblick i hur Dick Svenzon hade det i skolan och under uppväxten utan mamma. Fadern hade ett lågstatusjobb på Scan. Dick och hans kompis Malte  är den store, stöddige Doggens ständiga offer. Malte stammar och är homosexuell men ett geni när det kommer till matte, fysik och kemi. Dick har bara sin livliga fantasi som kommer honom att fabulera vilt när han tycker att det behövs. När han är 63 år och mycket trött på livet ringer Alice, en gammal skolkamrat som han haft en mycket kortvarig relation med, och berättar att han har en son vid namn Sylvester och nu är sonen försvunnen. Dick måste helt enkelt leta upp honom. Sylvester är en fanatisk djurrättsaktivist och för tillfället är det frågan om att rädda vargar som lokalbefolkningen vill ha bort eftersom vargarna river deras får. Plötsligt får Dick en uppgift. Och så måste han ordna sina mellanhavanden med Vargen, en jugge han är skyldig pengar. Som i alla Olle Lönnaeus romaner är det gott om fåglar här. Miljöerna är fint skildrade liksom människorna. Lönnaeus ser milt på sina förbisedda olycksfåglar.  En känner väl igen Lönnaeus även om Dick Svenzons ärliga gröna ögon har ett något annorlunda  stuk än hans tidigare romaner. Jag tyckte mycket om även den här romanen. 

Titel: Dick Svenzons ärliga gröna ögon

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken 

Tryckår: 2024

Antal sidor: 350 s.

En smakebit på søndag v. 4 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

 

"Fast vad finns det egentligen som väntar i Malmö? Ingenting. Bara farsan som försvann in i dimman för evigheter sen. Och skräcken för att Vuk Milovi´c ska dyka upp. Dick ryser när han tänker på honom. Vargen, som han älskar att kalla sig. Hans brinnande blick. Ögat, vanställt av ärret som löper över kinden ner mot mungipan. Han dödar mig om jag inte skaffar fram pengarna. Puff, en kula i pannan, sen är det slut. Hur kunde jag vara så in i helvete dum att jag försökte lura honom?"
 

Ur Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönnaeus. Fler smakebitar HÄR

Gamen

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan och har goda kunskaper om politisk och religiös extremism vilket kommer väl till pass i romanen Gamen. SOG - aktören Simon Olsson har kommit hem till Malmö från sitt förfärliga och mycket hemliga uppdrag i Syrien. Hans bästa vän Ahmed har blivit avrättad inför ögonen på honom. Simon och Ahmed har varit medlemmar i en specialgrupp i Syrien som plötsligt fått uppdrag att lokalisera och eliminera Gamen, som egentligen heter Osama Karim Atta.; en salafist med makt och våldskapital. Verksamheten går under arbetsnamnet Operation Guernica och den är så hemlig att de överordnade inte tänker kännas vid den om de blir tillfrågade. När Simon återvänder till Sverige bor han hos sin älskade, vänstersympatiserande syster, Jenny, och hennes otäcka (tycker Simon) katt. Simons överordnade meddelar att Gamen dödats i en drönarattack i Raqqa. Men Simon vet bättre. Han har sett honom på ett falafelställe i stan. Bl. a. Simon anses lida av PTSD - och det gör han säkert - men hans fem sinnen bedrar honom inte. Han envisas och blir avfärdad. Men när han till slut lyckas avstyra ett planerat terrorattentat blir man ändå tvungna att inse att han haft rätt hela tiden. Scenen växlar mellan de smärtsamma hågkomsterna från Syrien och Malmö/Österlen. En känner igen den skånska miljön. Simons far var specialintresserad av fåglar och det förefaller författaren vara också. Våldet kokar hela tiden under ytan; svordomarna är talrika och Simons bristande impulskontroll spelar honom många spratt. Ett visst nordiskt vemod nästlar sig också in mellan sidorna. Vakthundarna är fortsättningen på Gamen. Jag gillar Olle Lönnaeus sätt att skriva spänningsromaner. Han vet vad han talar om; hans miljö - och personbeskrivning är utmärkt. Inte minst har han sinne för de lite avvikande. Kort sagt: En mycket sympatisk författare och en bra bok.

Titel: Gamen

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2021

Antal sidor: 367

Vakthundarna

Simon Olsson, elitsoldat och f. d. operatör inom Särskilda operationsgruppen, vandrar i stormen på skjutfältet vid Haväng när han blir tilltalad av en barsk man i lång oljerock och gummistövlar. Det är Erik Syrén, kriminalkommissarie vid polisen i Malmö avdelningen för grova brott. Simon Olssons namn har dykt upp under utredningen av ett dödsfall. Mariam Bakir, frilansjournalist född 1986 i Libanon, har hittats död i sin lägenhet i Malmö. Mariam Bakir har granskat extremister, både nazister och islamister, i flera år. Ett självmordsbrev finns men datorn och ett USB - minne saknas. Simons levnadsglada syster, Jenny, 27, är assistentåklagare i Malmö. Båda har de vuxit upp i fosterhem efter att båda föräldrarna dött. De står varandra väldigt nära. Simon har många som jagar honom efter det att han i förra boken, Gamen, avvärjt en IS - jihadistisk terrorattack mot Öresundsbron. Mörka minnen ur det förflutna plågar också. Och han tycker sig ha svikit Mariam. När han sedan kommer en nationalistisk grupp, som kallar sig Vakthundarna på spåren och stör dem i deras verksamhet, utökas skaran  av fiender. Spåren leder bakåt ända till mordet på Olof Palme. Vakthundarna är oavlåtligt spännande och välskriven. Lite roligt är det att miljön är så bekant. Ibland kan det bli lite mycket svordomar och det "pissas" väldigt mycket. Det är verkligen männens värld. Dumt nog kallas Vakthundarna en fristående fortsättning på Gamen. Det där med fristående fortsättningar blir aldrig bra. En bör läsa det som kommit tidigare. Alltså läs Gamen först!

Titel: Vakthundarna

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 344

Marias tårar

Marias tårar kommer efter Jonny Liljas skuld och före Tiggarens hand i Olle Lönnaeus trilogi om Jonny Lilja. Vi känner igen poliskommissarien och ensamvargen Jonny Lilja och hans  kollega Eva Ström,  som i Marias tårar beslutar sig för att Jonny nog inte kan vara den kallblodiga mördare som de andra kollegerna är säkra på att han är. Varför sprang han annars från brottsplatsen när de andra kom? Jonny har verkligen råkat illa ut.  Han måste till och med be om hjälp av sin värsta fiende, Ratko Jokovic, som håller hela undre världen i Malmö i ett järngrepp. Nu har man hittat Ratkos närmaste man, Radovan, misshandlad och fastfrusen i isen. Jokovic misstänker att någon försöker göra honom rangen stridig. Jokovic är inte på gott humör. Till honom kommer Jonny, som goda grunder misstänker att de kanske jagar samma person? Jonny får som vanligt att par råsopar innan han får tala. Jonny är verkligen mycket ensam. Han är också mycket dumdristig och sticker huvudet i snaran flera gånger trots att jag säger nej. Höt! Marias tårar är lika spännande och bra som de övriga romanerna i serien om Jonny Lilja. Malmö stad är en av huvudpersonerna. Marias tårar är välskriven; människorna lever; här förekommen mycken dialog och den är ledig och naturlig. På något sätt fäster en sig vid den strulige Jonny. Han handlar inte sällan oöverlagt, men är ofta den som är på rätt spår. Och om Jokovic är hans fiende så har han två värdefulla vänner i tidningsmurveln Gollum och den omvände mördaren Lelle. Annars är det inte många Jonny Lilja kan lita på.

Titel: Marias tårar
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Massolit
Tryckår: 2016
Antal sidor: 379

Jonny Liljas skuld

I Jonny Liljas skuld möter en för första gången poliskommissarien Jonny Lilja.  Författaren Olle Lönnaeus skriver fram en antihjälte; 43 år; mager och blåögd, skild och med ett utvecklat spelmissbruk som försätter honom i en omöjlig skuld till en mäktig man i den kriminella världen. Det visar sig att det i förlängningen också kommer att gå ut över hans 16 - åriga adoptivdotter, Maria, förutom att det kostar honom själv ett finger. Jonny är en ensamvarg, men när Eva Ström gör sitt intåg på scenen anar läsaren att de kommer att bli ett bra team. Åtminstone sedan Eva Ström förklarat för Jonny att hon föredrar flickor. I Jonny Liljas skuld är Jonny sjukskriven och Eva ska (motvilligt) ha semester. Deras Wagner - älskande chef, Björn Bernhardsson, betraktar sina båda underlydande med vantrogen misstro. Varför kan de inte hålla sig lugna under sina respektive ledigheter? Fyra döda flickor har hittats i Furuboda, Barsebäck, Ribban och  Ravlunda. Ingen har anmält dem försvunna. Det gäller förmodligen människohandel och Jonny vet vem som troligen ligger bakom. Både Jonny och Eva tycker att polisen inte tar det här på allvar eftersom det gäller s.k. rumänska horor. Alltså sätter Jonny och Eva  till alla klutar var och en på sitt håll och de kommer fram till samma resultat. Jonny bor i en lägenhet på Kristianstadsvägen och han känner väl till sitt Malmö. Jonny Liljas skuld är lite rörigare än del tre i serien, Tiggarens hand. Det känns som om den gapar över lite för mycket. Uppläsaren är inte fullt så lyckad heller; inte dålig alls, men inte så bra som Christian Fex. Nu väntar del 2, Marias tårar.

Titel: Jonny Liljas skuld
Författare: Jonny Lönnaeus
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Hör Opp! 
Utgivningsår: 2014

Tiggarens hand

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan. Han är också författare till en rad kriminalromaner. Eftersom jag länge tänkt läsa något av honom laddade jag på måfå ner Tiggarens hand att ha som promenadsällskap. Det visade sig vara en fullträff. Tiggarens hand tilldrar sig i Malmö. Någon som säger sig representera Bröderna skall rensa upp i staden och börjar med några romer. Ett par sysslolösa invandrarungdomar kastar brandbomber på parkerade bilar och i den ena bilen syns plötsligt silhuetten av en man i baksätet. En av pojkarna, Amir, blir helt förfärad och kommer att plågas av sitt dåliga samvete. Ibrahim, en gammal "blind" man sitter på en bänk i närheten. Han ser, hör, luktar och vet mycket om vad som tilldrar sig omkring honom. Jonny Lilja, polis sedan många år och hans kollega Eva Sköld får det hett om öronen. En skottlossning vid Järnkajen; flera döda människor på olika ställen får polischefen Bill Lundström att bli stressad. Jonny Lilja har dessutom en del egna demoner att brottas med. Maria, hans adopterade dotter, ska just fylla 18 år. Båda saknar sin döda ex - hustru respektive mor. Jonny Lilja har naturligtvis användbara kontakter lite varstans i samhället. En journalist, som kärleksfullt benämns "Gollum", har en osviklig näsa vad det gäller brott och olyckshändelser. Han är alltid först på plats. Karl Genström alias "Kaggen" äger en bilverkstad och ogillar egentligen polisen, men gör undantag för Jonny Lilja. Han har också en del information att tillföra om han är på det humöret. Kriminalinspektör Ulf Holm är brottsplatsundersökare. Han är självgod och en välutvecklad fullblodsrasist i ständig strid med Eva Ström. Förutom att Tiggarens hand är väldigt spännande är det särpräglade persongalleriet väl beskrivet. Dialogen är otvungen och miljön levande. Olle Lönnaeus skriver om samhällsproblem och hans kunskaper om polisarbete verkar tillförlitliga. I Tiggarens hand förekommer flera fäder som sviker på olika sätt. Någon misshandlar fysiskt; en annan psykiskt. Jonnys egen far, juridikprofessorn Magnus Lilja, kan räknas till dessa fäder. Uppläsare är Christian Fex. Hans malmöitiska passar utmärkt i sammanhanget och han läser väldigt bra. Detta är del tre i en serie om Jonny Lilla och Eva Ström. Den första romanen i serien heter Jonny Liljas skuld; del två Marias tårar.

Titel: Tiggarens hand
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Bokförlaget
Uppläsare: Christian Fex
Utgivningsår: 2018