Den amerikanska författaren Marilynne Robinson älskar vatten och ensamhet. Och det finns mycket av båda delarna i hennes senaste roman Lila. Huvudpersonen Lila är ett oälskat föräldralöst barn som kidnappas av den hemlösa, kringströvande kvinnan Doll, som inte orkar se hur Lila vansköts. Hon blir Lilas trygghet och lär henne en del om livets väsentligheter som till exempel att läsa och skriva. Doll misstror hela samhället; kyrkan, prästerna och andra människor. De båda flyttar omkring tillsammans med några andra hem- och arbetslösa. Men alla har sin stolthet och är noga med att sköta sin hygien och att se propra ut. De livnär sig på tillfälliga arbeten. En viss romantik finns i skildringen av det fria livet under himlen och på vägarna. Man tvättar sig i floden, sover ute och grillar sin mat över öppen eld. Men kyla och väta är det svårt att bortse ifrån. Doll hamnar så småningom i fängelse och Lila får klara sig själv. Det har gått en del år och hon hamnar på ett horhus i S:t Louis. Efter en tid rymmer hon. Då hon kommer till Iowa och den lilla staden Gilead möter hon en annan människa som hon kommer att fästa sig vid. Så ordentligt att hon friar till honom. Lila har fått en ersättare för sin älskade Doll. Den gamle prästen - som Lila kärleksfullt kallar honom - heter John Ames och är änkeman. Mellan dessa två ensamma människor växer en vacker kärlek fram. De promenerar och diskuterar Bibeln, framför allt Gamla Testamentet. Lila läser Job och Hesekiel och ställer John Ames mot väggen. Han är kalvinist och har lite svårt att svara på Lilas direkta, praktiska frågor. Han är i främsta rummet teoretiker. Om Doll representerar det fria, vilda så är John Adams den trygga gemenskapen. Lila är Robinsons fjärde roman sen debuten 1980. De tre senaste romanerna är en trilogi: Gilead (Pulitzerpriset 2005), Home the Orange Prize 2009), Lila. Lila är en fin, tät roman av ett slag en sällan träffar på. Den lockar till vidare Robinson - läsning. Men en sak förbryllar mig. På baksidan av boken står det att handlingen rör sig i 1920 - talet. Men Lila ser filmer som spelades in på 1940 -talet, till exempel, Sierra Madres skatt.
Weyler förlag
Övers.: Niclas Nilsson
Visar inlägg med etikett Lila. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lila. Visa alla inlägg
onsdag 16 september 2015
söndag 13 september 2015
En smakebit på søndag
Söndag betyder att Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten inbjuder oss att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Där hittar vi också flera smakebitar.
"Barnet bara satt där på verandan i mörkret, med armarna om kroppen mot kylan, tömd på tårar, sov nästan. Hon orkade inte gasta mer och de hörde henne ändå inte, och om de råkade höra henne skulle allt bara bli värre. Någon hade skrikit: Få tyst på den där annars kommer jag! och med ett ryck i armen drog en kvinna ut henne från den plats där hon satt under bordet och knuffade ut henne på verandan och stängde dörren och katterna kröp in under huset. Numera vägrade de låta henne komma i närheten eftersom hon lyfte dem i svansen ibland. Hennes armar var täckta av rivsår och rivsåren sved..."
Från sidan 7 i Lila av Marilynne Robinson
"Barnet bara satt där på verandan i mörkret, med armarna om kroppen mot kylan, tömd på tårar, sov nästan. Hon orkade inte gasta mer och de hörde henne ändå inte, och om de råkade höra henne skulle allt bara bli värre. Någon hade skrikit: Få tyst på den där annars kommer jag! och med ett ryck i armen drog en kvinna ut henne från den plats där hon satt under bordet och knuffade ut henne på verandan och stängde dörren och katterna kröp in under huset. Numera vägrade de låta henne komma i närheten eftersom hon lyfte dem i svansen ibland. Hennes armar var täckta av rivsår och rivsåren sved..."
Från sidan 7 i Lila av Marilynne Robinson
Etiketter:
En smakebit på søndag,
Lila,
Marilyn Robinson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)