Pål och Iris

Bonnier Audio

För en gångs skull har jag lyssnat på uppläsning av en bok. Det gick hyfsat. Jag lyssnade på Ninni Schulmans senaste spänningsroman Bara du. Julia Dufvenius läste Iris delar och Niklas Engdahl Påls. Tror inte att jag var så förtjust i det arrangemanget. Pål och Iris har funnit varandra av en tillfällighet. Båda tycker sig ha funnit den de alltid letat efter. Det är väldigt gulligt en tid och jag hinner nästan tröttna på kuttret. Men - då smyger sig en liten misstanke in hos mig. Den där Pål är inte riktigt trovärdig. Jag känner att han är creepy på något sätt. Och när väl den tanken smugit sig in är den inte möjlig att göra sig kvitt. Efter ännu en tid börjar Iris själv bli lätt misstrogen. Det är så mycket hon inte vet om Pål. Och hon har så mycket att göra som grafisk designer, som just fått ett drömjobb, att hon har lite svårt att handskas med Påls krav på närhet och umgänge. Och så kommer julen. Pål bestämmer att de ska fira jul för sig själva i en enslig gård norrut. Han ska ordna allt. Iris har svårt med entusiasmen. Hon börjar fundera över Påls avlidna hustru. Och hon börjar fundera över sin egen egendomliga matthet där de sitter i snöstormen utan kontakt med yttervärlden. Iris förstår att hon måste vara mycket listig och försiktig. Därpå utvecklar sig en otäck katt - och råttalek som slutar i katastrof! Ovanpå den kommer den verkliga katastrofen! Mer kan jag inte säga för slutet blir inte det förväntade. Ninni Schulman har ett bra språk och hon är alltid pålitlig i spänningssammanhang, men nästa bok ska jag läsa.

Ninni Schulman

Upptäckte att Ninni Schulman skulle gästa ett bibliotek i min närhet. Eftersom jag läst ett par av hennes spänningsromaner och gillat dem tänkte jag att det skulle vara roligt att lyssna på henne. Hon berättade livfullt om sitt liv och hur hon kom in på författarbanan. Egentligen är hon journalist med förkärlek för lokalreportage. Men först av allt besvarade hon två frågor innan någon hann ställa dem. Jodå, hon har varit gift med Alex Schulmans bror Niklas. Och hon är 1. 44 cm lång. Som liten hade hon svår skolios och opererades när hon var fyra. Ninni Schulman föddes i det lilla fula (NS:s egna ord, inte mina) samhället Lesjöfors 1972 och drömde redan som tonåring om att skriva och hade redan börjat med dikter och dagbok. Sedan blev det journalistik, flytt till Hagfors (dit hon också förlägger sina romaner) och senare flytt till Stockholm och tillbaka till Hagfors igen. Hon visste vad hon ville berätta men inte hur, men en vacker dag mitt i ett TV - program kommer journalisten Magdalena Hansson till henne som en blixt från klar himmel. Sedan tillkommer poliserna Petra Wilander och Christer Berglund. Ninni S berättade att läsekretsen bara älskar Christer Berglund och klagar över när huvudpersonerna har det besvärligt i sina privatliv.  De här tre karaktärerna är som Ninnis låtsaskompisar. 2010 kom debuten med Flickan med snö i håret. Sedan har det blivit ytterligare fyra med Magdalena, Petra och Christer. Just nu har hon lämnat in ett nytt manus till förlaget. Det är en helt annan bok, men det sade NS inte så mycket om. Däremot gjorde hon reklam för sin och Caroline Erikssons pod Skriv en bestseller (eller en annan bok), som hon sade att Ewa Klingberg haft stor nytta av när hon skrev Manglade dukar och vikta servetter. Ninni Schulmans favoritförfattare är Åsa Larsson, Elly Griffiths och Karl - Ove Knausgård. Numera finns det Ninni Schulman - promenader i Hagfors. Publiken ställde många frågor till Ninni Schulman. Hennes glada öppenhet lossade nog  på många tungors band.

Välskrivet och aktuellt

Vår egen lilla hemlighet, Ninni Schulmans fjärde roman om journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet och kriminalkommissarien Petra Wilander och hennes medarbetare i Hagfors. En stiger rakt in i deras vardag med för mycket arbete och för lite tid åt familjen. I arbetet med sökandet efter den försvunna socialsekreteraren Anna - Karin Ehn ligger tidningen ofta steget före polisen. Och vem är först på plats när Anna - Karin Ehns man, Torsten, hittas död? Inte är det polisen. Romanen tar upp våld mot kvinnor och barn i hemmet; sådant som försiggår i det tysta och som är så svårt att upptäcka för utomstående. Vår egen lilla hemlighet är välkomponerad, realistisk, mycket spännande och mörk. Jag tycker mycket om Ninni Schulmans alla romaner, men jag undrar om inte detta är den allra bästa.

Vardagligt och spännande

Tredje boken av Ninni Schulman om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund. Svara mig om du kan är titeln. Denna gången följer vi jaktlaget i Uvanå i Tiomilaskogen, i slaktboken, i badtunnan och i hemmiljö.
En tjuvskytt har skjutit en varg vilket rör upp känslor i alla läger och som om inte detta vore nog blir en av älgjägarna skjuten på sitt pass. Pär Sanner har haft sin dotter Alva med sig och hon är nu försvunnen. Hagfors - polisen får det knepigt. Alla har något eller någon att skydda. Osynliga trådar slingrar mellan flera av de inblandade. Samtidigt är ju också poliserna människor med allt vad det betyder av privatliv och familjebekymmer. Magdalena Hansson är egentligen barnledig, men kan ändå inte hålla sig ifrån arbetet. Naturligtvis vill hon hålla sig i framkanten eftersom Värmlandsbladets lokalredaktion i Hagfors hotas av nedläggning. Sonen Nils är adopterad och tycker att han får komma i andra hand och att Magdalena favoriserar sitt nya lilla barn, flickan Liv. Misstron människor emellan, trolöshet och oärlighet komplicerar tillvaron alldeles i onödan. Inte minst för de inblandade utredarna.
Svara mig om du kan är ingen revolutionerande kriminalroman, men den skildrar vardagen på ett sympatiskt, mänskligt sätt. Och den är spännande. 

Nya mord i Hagfors

 

En rad märkliga mordbränder skakar Hagfors. Petra Wilander, polis, och Magdalena Hansson, energisk journalist på Värmlandsbladet, blir djupt inblandade. Liksom i Ninni Schulmans första roman, Flickan med snö i håret, förs handlingen i 

Pojken som slutade gråta framåt genom en sorts växelsång mellan Petra och Magdalena. 

Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. Det finns också kursiverade avsnitt där offret (förstår man så småningom) berättar sin historia. 

Tonårens ensamhet och vuxenblivandets svårigheter är ett viktigt motiv i Pojken som slutade gråta.

Kärleksbekymmer, känslan av att vara annorlunda och drogproblem drabbar oavsett föräldrarnas klass- och yrkestillhörighet. Föräldraskap är ett annat motiv. Ninni Schulman är lyhörd för hur svårt det kan vara att vara förälder.

Jag tycker att Pojken som slutade gråta är en välskriven och spännande kriminalroman.

Alla dras med sina speciella svårigheter i livet. Det gäller att i görligaste mån få ihop privatliv med yrkesliv. Ingen vet vad som rör sig i någon annans innersta även om det gäller någon man tror sig känna väl. Det får Hagforsborna erfara med råge.

Mordiskt nyår i Hagfors

Med senaste Books & Dreams följde en liten Månpocket, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.Hon är journalist och författare och detta är hennes debutroman från 2010.
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...