Veckans mening v. 1 2024

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som vi av någon anledning stannat upp inför. Min Veckans mening v. 1 kommer ifrån Madame Hayat av Ahmet Altan.

"Människornas liv förändrades över en natt och allting störtade samman med en sådan hastighet att det inte fanns någon som förmådde hålla fast det gamla."

Jag kommer aldrig mer se världen

Den turkiske journalisten och författaren                    Ahmet Altan har skrivit Jag kommer aldrig mer se världen; en fängslad författares memoarer; en fängelsedagbok som smugglades ut från fängelset. Han föddes 1950 som son till journalisten Çetin Altan som också var författare och också satt i fängelse. 2016 fängslades Altan för påstådd inblandning i det misslyckade kuppförsöket i Turkiet och efter tre års fängelsevistelse utan dom dömdes han 2019 till tio års fängelse. Ahmet Altan anklagades för att ha skickat subliminala meddelanden till kuppmakarna. I april 2021 slog Europadomstolen fast att åtalet mot Altan saknade grund. Nästa dag fattade en turkisk domstol beslutet att frige honom. Under tiden i fängelset skrev Altan tre böcker. När han skriver är han oåtkomlig. De kan spärra in mig men de kan aldrig hålla mig kvar i fängelset, skriver han. Han störs varken av ljud eller omgivning. Romanerna blir till någonstans inom honom och sedan har han bara att skriva. Fantasin är viktig. Med  den skapar han liv. Altan fick ta emot besök, men han saknade böcker. Han skickade en boklista och ansökte om att få dem till fängelset. Långt om länge trillade Tolstojs Kosackerna in genom luckan i dörren och Ahmet Altan blev lycklig. Han håller Tolstoj högt. Över huvud taget citerar han många författare och filosofer som han umgås med i sina tankar. Hela tiden behåller han ett stoiskt lugn och hittar på metoder att använda tiden.  Jag har lyssnat till Jag kommer aldrig mer se världen som radioföljetong i alldeles utmärkt uppläsning av Lars Väringer. Och så har jag lånat och läst boken. Mats Andersson har översatt. "Jag säger bara en sak. Läs den. Och läs den igen", säger The Guardian. Jag kan bara instämma.

Titel: Jag kommer aldrig mer se världen

Författare: Ahmet Altan

Översättare: Mats Andersson

Förlag: Kaunitz - Olsson

Tryckår: 2021

Antal sidor: 211

Jord av järn, himmel av koppar

 








Yasar Kemal föddes 1923 i en by i Anatolien, Turkiet, av kurdiska föräldrar. Han är romanförfattare och aktiv debattör för yttrandefrihet. Efter trakasserier och mordhot i Turkiet sökte han skydd i Sverige.  1977 tilldelades han Stig Dagerman-pris för att han har använt språket som en "väg till varaktig fred och frihet".  Samma år  fick han de tyska bokhandlarnas fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Hans verk är översatta till över 40 språk. Kemal var omåttligt populär både i hemlandet och utomlands. Ingen vågade röra honom för att han var så känd. Men han dog utan att ha fått skriva en enda roman på sitt modersmål, kurdiskan. En missad nobelpristagare helt klart. Jord av järn himmel av koppar kom ut 1974 på Gidlunds förlag och i översättning av Tora Palm. Den är fristående fortsättning på Bomullsvägen och fortsättes av Gräset som aldrig dör. Den lilla bondbyn Yalak lider svårt av den hårda vintern och bristen på mat. Bomullsplockningen slog fel förra året och människorna kan inte betala sina skulder till handlaren i staden. De väntar på att han ska komma och kräva sin rätt. De gör sig de hemskaste föreställningar, ryktena går, allt uppförstoras och till slut vet ingen vad som är sant och inte. Byns ledare, Sefer, kommer på att alla ska gömma undan sina tillgångar. Alla gör som han säger - utom Tashbash som hela tiden håller huvudet kallt och lugnt ser tiden an. En bybo får en uppenbarelse och ser Tashbash komma med sju glödande eldklot dansande bakom sig som ystra föl. (Grönt är islams färg.) Tashbash antar ett helgons gestalt och Sefer, byledaren, känner sin ställning hotad. Tashbash uppsöks av människor från när och fjärran för att få hjälp med plågor av alla slag. Folket vet inte vilken herre de ska hålla sig till. Språket är enkelt och mycket mustigt och vitalt. Tonen mellan byborna är rå, men det tycks inte betyda så mycket. De flesta namn har adjektivattribut, Magre Mehmet, Mjölige Muslu, Gamle Halil och Fläckige Kemal. Här finns mycket av folkligt berättande. Kemal har stor kännedom om livsbetingelserna för det folk han berättar om. Turkiska är Månadens språk i Ugglans&Bokens läsutmaning med samma namn. Dessutom passar romanen in på nr 37. Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslagsbilden i Fröken Christinas Kaosutmaning.                     

Den svarta nattens fånge

Mitt i svarta natten när ingen annan än poliser, vakthavande soldater och herrelösa hundar är ute, bankas en läkare och hans familj upp av män som säger att de har en sårad med sig som behöver tas om hand. Läkaren svarar som han ska att han inte får behandla okända i sitt hem, men det hjälper inte. Han ber att få se häktningsordern och att få veta vad han är anklagad för. De för bort honom och åker rundor i en minibuss och för honom mot ett stenhus. När han ber de unga männen förklara sig blir han slagen och till slut rinner blodet. Läkaren får en bindel runt ögonen. Han hör hur andra häktade hånas och blir slagna. Slutligen kastas han in i en minimal cell - fem handflator på ena hållet och tre på det andra. Här inleder han uppbyggnaden av en fantasivärld för att slippa tänka på den tortyr som kanske väntar honom. Den osmakliga maten blir ännu osmakligare när han upptäcker att den rör sig. En kackerlacka! Mannen i cellen bredvid visar sig vara ägaren till en fotoaffär. Han har varit häktad flera gånger. Läkaren berättar att det är första gången under sitt fyrtionioåriga liv som han varit häktad. Han anklagas nu för att ha behandlat en terrorist. Och han minns en femtonårig pojke som han räddat livet på. Nu återser han pojken som ett utmärglat skelett. Skräcken sprider sig från den fängslade läkaren till läsaren. En fasansfull grymhet och godtycklighet härskar och när läkaren kallas till chefen för anläggningen och denne anslår en vänskaplig ton blir läkaren misstänksam. Med all rätt visar det sig. Novellen berättas i andra person. Den kurdiske författaren Firat Ceweri kommer ifrån turkiska Kurdistan. Han föddes 1959. 1980 flydde han till Sverige och bor numera i Järfälla. Han översätter till kurdiska från flera språk. Hans novell har översatts från kurdiskan till svenska av Zana Servin. Den ingår i Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen Bokförlaget Tranan 2011. Den här novellen passar in på plats nr 17 Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.