En smakebit på søndag

"Prästen skulle ha middag för Petrus och hans hustru Maja. Isabella skulle servera.Hon bar en florshalsduk över bröstet och hade spottat på fingertopparna och strukit ut ögonbrynen. Sedan nöp hon sig i kinderna och gnagde på läpparna så att de blev svullna och röda. Därefter slätade hon ut håret så gott hon kunde. Prästen avskydde hennes lockar, sa att de var syndiga. Florshalsduken gjorde hennes klänning dygdig, men hon visste att prästens ögon inte skulle vika från konturen av hennes bröst under den. Han var en skråpuk, prästen - en person inuti och en annan utanpå. Och den mask han bar glipade allt som oftast. Ibland undrade Isabella om hon var den enda som märkte det. - Sursteken ska in sist, sa Karna och vände sig från härden med spisrosor på kinderna. Svetten pärlade i hennes panna och det droppade från sleven hon höll i. Doften av kött kokt i surmjölk var som en varm andedräkt från någon som precis ätit en stor bit ost, tänkte Isabella. Det fick henne att kväljas. - Ta senapsäggen och supen först, sa Karna och gav henne två korgar att ta med in."

Från sidan 37 i Häxorna av Elisabeth Östnäs

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Antingen håller Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten eller Astridterese på bloggen Betraktninger i utmaningen. Fler smakebitar HÄR

Elisabeth Östnäs om Häxorna

Elisabeth Östnäs senaste bok har titeln Häxorna. Den tilldrar sig i början av 1700 - talet när pesten härjade i Skåne. Platsen där allt utspelar sig är den fiktiva byn Hällaby som i verkligheten är Barum. Den som skriver historiska romaner måste vara noga med fakta, betonar Elisabeth Östnäs, som egentligen är religionshistoriker och har fornnorden och kelterna som specialområden. Romanen Häxorna hade EÖ haft i bakhuvudet  i många år. EÖ ville ta upp det gamla temat mother-maiden-crone som var så stort i forskningen för många år sen. Ett faktum är ju att det sedan långt tillbaka funnits triader av kvinnor  i de spår av gamla religioner vi kan se idag. Kelterna hade tre gudinnor som kallades för Morrigan. Vi har kvar spår i form av nornorna. Och det finns urgamla bilder inristade i sten av tre gudinnor som förmodligen dyrkats. I Häxorna finns tre kvinnor, den gamla Karna och hennes systerdöttrar Isabella och Annis. De bor lite avsides i byn och byborna ser snett på dem. Elisabeth Östnäs berättar om det praktiska arbetet med romanen. Hon skriver och redaktören på Forum pekar på vad som måste bort eller ändras. Det var svårt att finna rätt ton för de olika karaktärerna. Vad vet en vad människor tänkte och drömde om vid den här tiden? Elisabeth Östnäs hade tagit med en del av litteraturen hon läst i samband med skrivandet av Häxorna. Särskilt viktig var historikern Bodil E B Perssons doktorsavhandling Pestens gåta: Farsoter i det tidiga 1700 - talets Skåne. 2001. Folktrons år av Ebbe Schön;  Maiden, Mother, Crone : The Myth & Reality of the Triple Goddess av D J Conway; Pestens år: döden i Stockholm 1710 av Magnus Västerbro; Pestbacken av Bodil E B Persson m. fl; Den gröne mannen av Adéle Schreiber (handlar om de gåtfulla bladbeklädda ansikten som finns i en del kyrkor som ett oväntat och hedniskt inslag i miljön); The lost Beliefs of Northern Europe av Hilda Ellis Davidson.
Elisabeth Östnäs berättade intressant; bjöd på sig själv och svarade villigt på frågor. Ett mycket givande författarbesök kort och gott.

Midsommarbrud

Elisabeth Östnäs har skrivit sista delen i Historiska medias serie Släkten. I del 10 har vi kommit fram till mitten av 1400 -talet. Bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson blir trots sitt fysiska handikapp utsedd att leda missnöjda bönder och andra i uppror mot Erik av Pommern som satt i Köpenhamn och krävde allt högre skatter av sitt folk. Först och främst ger sig upprorsmännen på jakt efter Eriks fogdar i Sverige. Prästerskapet var inte sena att suga ut folket heller. Engelbrekt är en begåvad man med talets gåva. Hans unga hustru Karin har blivit bortgift för pengar och mot sin vilja Efter en tid i mannens gård återvänder hon till sitt hem. Hon står inte ut med frillan Gertruds regemente. Dessutom hade hon själv valt en man åt sig. Men han blev i sin tur bortgift med en kvinna han aldrig tänkt sig. Det är ur Karins perspektiv romanen berättas. Karin kommer att följa Engelbrekt i hans fredliga förehavanden lika väl som i strid. Precis som de andra männens fruar. Somliga kvinnor är också stridande. Engelbrekt fann att han släppt lös krafter han inte kunde styra. Han hade gärna hållit sig till fredliga förhandlingar. Karin har funnits i verkliga livet liksom de flesta av de andra personerna som figurerar i romanen. De historiska händelserna är helt autentiska. Karins livslånga kärlek till Folke, den man hon älskade men (nästan) inte fick, är både rörande och bitterljuv. Men äktenskapet med Engelbrekt blir inte olyckligt ändå. Hon uppskattar honom på många sätt och beundrar och stöttar honom. Engelbrekt förstår sig på människor; Karin och Folke har speciell hand med hästar och hundar. Jag gillar alla gamla ord en får slå upp, som byttgräs, mjöhund, örsar. Och en får repetera Hansan, Tyska orden, Kalmarunionen, beginer, drottning Filippa och Jösse Erixon. Välskrivet, väldigt väl dokumenterat;  en av de allra bästa om inte rent av den bästa i Historiska medias serie Släkten. Researchen är viktig och det allra roligaste, säger Elisabeth Östnäs.