Hur ljuset tar sig in

Jag måste ha missat flera av Louise Pennys Armand Gamache - romaner. När jag börjar läsa den senaste, Hur ljuset tar sig in, blir jag alldeles förskräckt. Gamache är trött, mobbad och illa klämd. Hans högra hand och gode vän Jean - Guy Beauvoir befinner sig numera i fiendens läger; han arbetar ihop med överintendent Francoeur, som bestämt sig för att manövrera ut Armand Gamache. Gamache har fått se sin personal omplaceras till alla möjliga avdelningar.  Det ser väldigt mörkt ut. Ändå är det jultid i Québec. Det snöar ymnigt och Three Pines som ligger någon mil bortom Montreal är julpyntat. En känner igen alla de trevliga invånarna sånär som på den bittra, svärande poeten Ruth Zardos nyfunna vän, ankan Rosa. I botten av berättelsen finns en syskonskara som är femlingar. Ett enkelt, barnlöst lantbrukarpar har länge väntat på barn och har äntligen blivit föräldrar. Provinsregeringen tar hand om barnen under förevändningen att föräldrarna inte kan ta hand om dem. Omkring barnen växer upp en hel industri och de förevisas på vissa tider. Den här julen ska den sista av dem fira med vänner i Three Pines. Men hon kommer aldrig. En annan kvinna hittas i Saint Lawrencefloden. Självmord, bestäms det. Men så enkelt är det inte. Gamache och hans trogna medarbetare Isabelle Lacoste börjar dra i trådar och hamnar en ful härva av mord, girighet, cynism och samvetslöshet. Så småningom går det upp för de inblandade att Gamache och Lacoste är dem på spåren. Den vilda biljakten ersätts av kapplöpning i cyberspace. Lite fördel har Gamache av att Three Pines ligger i radioskugga, men slutstriden blir en nagelbitare. Armand Gamache försöker slå i alla att han tänker gå i pension, men hans vackra hustrun Reine - Marie säger att även om han avgår kan han inte sluta. Hoppas att hon har rätt. Jag tyckte om den här romanen. Jag känner mig hemma i Three Pines och bekant med de aparta invånarna. De har en kvick och rolig och ganska besk jargong sins emellan. Det målas, skrivs poesi och lagas mat och dricks drinkar i bistron. Och Armand Gamache, som omger sig med en doft av sandelträ med en gnutta ros, har aldrig varit stiligare.

Titel: Hur ljuset tar sig in
Orig:s titel: How the Light gets in
Författare: Louise Penny
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 478 sidor

Den här boken passar in på nr 25 i Mias Kaosutmaning 2020 : Läs en bok som djur /magiskt väsen ingår i handlingen i.

Familjen Morrows förlorade paradis

Armand Gamache och hans hustru, som för övrigt är bibliotekarie, ska fira sin trettiofjärde bröllopsdag på hotell Manoire Bellechasse inte så långt ifrån Three Pines i Quebec. Det är mitt i sommaren och väldigt varmt. Bland de övriga gästerna finns konstnärsparet Clara och Peter Morrow från Three Pines. Allteftersom temperaturen stiger utomhus skruvas spänningen upp i romanen. Vi stiger rakt in i ett familjedrama där alla inblandade tigit om var och en sitt genom alla år. Fadern Charles som är död tycks ha varit en patriarkalisk familjefar utan förmåga att förmedla sina känslor för barnen. Modern har upplevts som kylig och avståndstagande. Hon hade sina skäl, men det undrar jag om barnen någonsin fått veta. De fyra barnen, som tävlade om faderns gunst som små, fortsätter med det i vuxen ålder. Det hela når sin kulmen när den förlorade dottern Julia, som inte har haft kontakt med sin familj på många år, omkommer under mystiska omständigheter. Naturligtvis blir det Armand Gamache som tar han om utredningen. Det är något av handlingen i Louise Pennys senaste Armand Gamache - roman Ett förbud mot mord. (Originaltiteln The Murder Stone är bättre.) Den här kriminalromanen passade mig alldeles utmärkt just nu. Mera familjhistoria egentligen än kriminalroman. Jag hade också CD-boken för att varva läsning och lyssning, men det blev läsning för hela slanten. Boken är utgiven av Modernista och översatt av Charlotte Hjukström.
I mars 2016 kommer Ett ohyggligt avslöjande.

The cruellest Month

"APRIL is the cruellest month,breeding

Lilacs out of the dead land, mixing

Memory and desire, stirring

Dull roots with spring rain."

Så börjar The waste Land av T. S. Eliot. Den grymmaste månaden är titeln på den tredje deckaren om Kommissarie Gamache.  Den tilldrar sig i april under påsken i den lilla gudsförgätna kanadensiska byn Three Pines om vilken det sägs att den som väl hade hittat byn skulle aldrig glömma den. Men för att hitta den måste man först fara vilse.

Louise Penny började sin bana som journalist och programledare i kanadensisk radio.  2006 fick hon New Blood Dagger Award för bästa kriminaldebut för Mörkt motiv som kom på svenska 2012. Bok nummer två heter Nådastöten. Louise Penny bor själv i en liten by strax söder om Montreal. Alla människor i Three Pines är mer eller mindre excentriska. Många utav dem är också mycket kulturellt engagerade.  Alldeles som av en händelse fick jag Den grymmaste månaden från biblioteket lagom till påsken. Den verkar vara alldeles utmärkt att hosta och snyta sig till. Läs mer om Louise Penny HÄR Översättare: Charlotte Hjukström W&W 2013

Påskekrim - tjuvstart

Det är påsktid i Three Pines. Det är april i den tredje kommissarie Gamache - deckaren, Den grymmaste månaden av Louise Penny.
En främmande kvinna har kommit till byn. Hon bekänner sig till wiccatron och förklarar sig vara clairvoyant. På skoj bestämmer man sig för att hålla en seans i byn i ett ruggigt gammalt övergivet hus. 
Under en andra seans avlider en kvinna mystiskt.
Den sympatiske kriminalkommissarien Armand Gamache och hans medarbetare tar hand om det kusliga dödfallet.
Dessutom är mäktiga krafter inom de egna leden i rörelse mot Gamache. Han har skaffat sig ovänner bland sina överordnade och misstänker att han har angivare bland de underordnade. Naturligtvis har han helt rätt och naturligtvis vet han hur han bäst hanterar dessa mullvadar.
Det startas ett veritabelt drev mot honom; familjen blir indragen och allt blir en mardröm.
Liksom i de två tidigare Gamache-deckarna  är tonen varmt mänsklig - det otäcka mordet till trots. Människors svagheter avslöjas; mänskliga beteenden förklaras. Man får veta vad det vill säga att stå utanför och vad det innebär att liksom Ikaros komma för nära solen. Jag gillar Louise Pennys psykologiska blick och hennes sinne för människor som avviker från mönstret. Humorn är också sympatisk.

Gamache. 2

Jag fortsätter med Louise Pennys kriminalromaner om den lilla kanadensiska byn Three Pines och den karismatiske, kloke, balanserade kommissarie Armand Gamache.
Nu är det jul i Thre Pines. Konstnärsparet Clara och Peter Morrow förbereder vällustigt julen precis som de flesta andra i byn. Clara saknar Jane Neal som nu varit död i ett år.
Chefen för frivilliga brandkåren, Ruth Zardo, har kommit ut med en ny diktsamling; bokhandlaren Myrna som är större än sin lilla röda bil, älskar sina böcker och fortsätter att göra voluminösa blomsteruppsatser.
Byn är sig ganska lik från Mörkt motiv. Invånarantalet är något decimerat, men å andra sidan har det flyttat in en familj som sticker ut mer än lite. 
Byborna håller sig på sin kant.
Julen upptar de första 75 sidorna i Nådastöt. Först därefter träder Gamache och hans personal in på scenen. Och då har de två egendomliga mord att utreda.
Precis som i Mörkt motiv finns här många litterära referenser. W H Auden är fortfarande en favorit.
Margaret Atwood och Yeats är ett par andra. Och Leonard Cohen!
Louise Penny är en omsorgsfull författare. Hon är en god psykolog och människoskildrare. Inget är svart - vitt. Skuggorna och nyanserna finns med.
Inom kort kommer Gamache. 3, Den grymmaste månaden

Mörkt motiv

Det här är något utöver det vanliga!
Poliskommissarie Armand Gamache är huvudperson i Louise Pennys kriminalromaner från Kanada, närmare bestämt Three Pines i närheten av Montreal.
Den första av dem är Mörkt motiv (Still Life, 2006).
Hela Three Pines är fullt av originella personligheter och Louise Penny beskriver dem omsorgsfullt och med psykologisk trovärdighet. 
Här finns också värme, humor och mänskligt liv. Och litterära referenser!
Kommissarie Gamache är rutinerad och vet mycket om den mänskliga naturen. Han är kontrollerad och vänlig och får alla att känna sig sedda. Om han talar med någon har de hela hans uppmärksamhet. Alla beundrar och ser upp till Gamache - inte minst hans närmaste man, Jean - Guy Beauvoir, och den nyutexaminerade unga Yvette Nichol som är väldigt karriärsugen. Hon vill dessutom gärna visa sin far att hon duger. I Mörkt motiv arbetar de med att lösa fallet med den döda f.d. läraren Jane Neal. Hon har hittats död på sitt promenadstråk, skjuten med någonting. Men var finns hennes ständige följeslagare, den lilla hunden?
Ingen har egentligen varit inne i Jane Neals hus om man undantar köket.
Och ingen har tidigare fått se hennes målningar. Men nu hade hon just övertalats att lämna en till en utställning
Är det ett vådaskott? Det finns många jägare i trakten. Och bågskyttar. 
Eller kan någon velat se Jane Neal död? 

Tomas Bolme är en suverän uppläsare som gör rättvisa och karaktär åt alla färgstarka personer i Three Pines utan att själv ta över

Louise Pennys website