Vaxade juveler och brända hjärtan

Tredje delen i Ewa Klingbergs Huskvarna - serie har titeln Vaxade juveler och brända hjärtan. Precis som i tidigare delar har vi två tidsplan; ett nu och ett då. Marika heter huvudpersonen i nu - delen. Hon är en vilsen, rotlös kvinna som tillfälligt återvänt till Huskvarna och fått ett arbete som innevaktmästare i kyrkan. Det är precis detsamma som städerska, men i alla fall. Hon är ändå inte så ensam i världen som det kan förefalla. Kvinnan i dåtid heter Karolina och henne träffar en i Eksjö 1865. Karolina är dotter till en vaxblekare (ja, det är bara till att googla). När fadern dör tar Karolina för givet att hon och systern kan driva verksamheten vidare. Fogden Hans Crona tar henne snabbt ur den villfarelsen. En måste ha ett speciellt tillstånd som hon som kvinna inte kan få. Modern Alma, som är änka, kunde ha fått det om hon inte suttit i rullstol. Alma, som är en hjärtlös kvinna, kommer på "lösningen". Här uppenbaras med all önskvärd tydlighet hur förtryckta kvinnorna var i ett samhälle där männens vilja var lag. En följer Marikas och Karolinas respektive öden. Karolinas griper av naturliga skäl mest. Som vanligt får Ewa Klingberg till ett elegant slut. Och som vanligt får en lära sig något nytt. Och som alltid har hon en speciell värme i sina välskrivna romaner. Men i den här finns en svärta som jag inte känt i de två tidigare romanerna. Och en fråga om ett beteende ärvs i generationer. Ewa Klingberg har tagit ett steg till. Detta är den bästa av hennes romaner. Hittills.

Lånat silver och krossat glas

Historiska Media

Del två i Huskvarna - serien av Ewa Klingberg har titeln Lånat silver och krossat glas; en mycket relevant titel. Liksom i förra romanen Manglade dukar och vikta servetter tilldrar sig handlingen på två tidsplan och med två protagonister. Jeanette och Mathilda möter vi  när de just begravt var sin anhörig. Jeanette har sagt farväl till sin man, Kent, utan några tårar alls. Visserligen hade de just skrivit på skilsmässopapperen men hon är ändå märkligt oberörd. Mathilda, 16, bor i Stockmakarbyn med sin familj. Hon sörjer djupt sin farmor som var hennes stora stöd i livet. Jeanette tar sig ett friår för att ordna upp saker och ting och för att ta upp sitt måleri. Hon blir inte jätteglad när svärmor Gun tänker sig att bo i gårdshuset, men det visar sig ändå inte vara alldeles fel. Mathildas far tänker gifta bort henne för att rädda en släktgård. Det var ju så det gick till på 1800 -talet. Mathilda kommer först som piga till gården och inser snabbt att det giftermålet tänker hon inte medverka i. Båda kvinnornas liv tar oväntade vägar och i slutet kommer deras levnadsöden att i någon mån beröra varandra. Mathilda visar prov på mod och duglighet och hennes öde är verkligt spännande. Miljöerna är Huskvarna och Värnamo i huvudsak. Ewa Klingberg har en speciell förmåga att med lätt hand placera en i en viss situation och ett visst stämningsläge. Hon är mån om detaljerna och får allt att stämma. Trots lättheten känns det att det ligger mycket arbete bakom och att författaren är mån om att lämna ifrån sig en välskriven roman. Och visst är det en lyckad blandning av feel - good och historisk roman. Jag känner igen värmen och charmen ifrån Manglade dukar och vikta servetter. Och jag har lärt mig vad stockmakare och pipvällare sysslade med. Nästa del kommer att heta Vaxade juveler och brända hjärtan och den ska också komma ut under 2018. Historiska Media