Visar inlägg med etikett Systrarna Brontë. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Systrarna Brontë. Visa alla inlägg

onsdag 6 november 2019

Familjen Brontë

Ovanstående är en bild av de begåvade systrarna Brontë från Yorkshire målad av brodern Branwell. Från vänster till höger Anne, Emily och längst till höger Charlotte. Men aldrig har jag lagt märke till skuggan på pelaren mellan Emily och Charlotte. Branwell har målat in sig själv som en skugga mellan systrarna Emily och Charlotte. Så tragiskt. 
Universitetslektor Birgitta Berglund från Språk - och Litteraturcentrum i Lund berättar om familjen Brontë; naturligtvis med fokus på de tre skrivande systrarna. Emily var den omöjliga, egensinniga och bångstyriga. Som guvernant visade hon sig vara totalt olämplig, medan Anne och Charlotte visserligen inte alls tyckte om att vara guvernanter men i varje fall mera fann sig tillrätta.  Emily och Anne gifte sig aldrig. Charlotte var förmodligen kär i sin förläggare i London men han tyckte att hon saknade kvinnlig charm. Men fadern Patrick hade en pastorsadjunkt som gick och var kär i Charlotte i sju år innan han vågade sig på att fria. Charlottes far blev rasande. Hur vågade den lille pastorsadjunkten fria till hans berömda dotter? Charlotte själv blev mera häpen. Hon visste att hon inte var det minsta söt eller hade det minsta charm. Hon var liten och mager och hade dåliga tänder. När den värsta överraskningen lagt sig svarar Charlotte ja. De gifter sig och i åtta månader är de väldigt lyckliga tillsammans innan Charlotte dör. Det är troligt att hon var gravid för hon hade kraftiga kräkningar som tillsammans med annan sjukdom gjorde att den späda kroppen dukade under. Och så sitter den gamle fadern ensam i prästgården. Han har överlevt hustrun och alla sex barnen.
1847 var året då de tre systrarna publicerade var sin roman Charlotte: Jane Eyre; Emily: Svindlande höjer och Anne: Agnes Grey.
Anne skrev också Främlingen på Wildfell Hall, 1848. Där skildras ett äktenskap i sönderfall och alkoholism. Ingen vet var hon skaffat sig kunskaper om äktenskap och samlevnad. Hur en alkoholist fungerar hade hon lärt sig av brodern, Branwell. Anne dog 1849 ett år efter Emily.
Charlotte var den som blev sist kvar. Efter systrarnas död blev hon djupt deprimerad. 1849 kom hennes roman Shirley; 1853 Villette och slutligen 1857 The Professor (postumt). Birgitta Berglunds egen favorit bland dessa romaner är Jane Eyre; denna flicka som var så alldaglig men så full av vrede, kraft och energi. Jane Eyre har filmats massor av gånger, men ingen regissör har förstått att välja rätt skådespelare att gestalta huvudpersonen. Alla Jane Eyre har hittills varit alltför vackra. Fullständigt i onödan, tycker Birgitta Berglund.

onsdag 28 december 2011

Les sœurs Brontë


1910 kom Les sœurs Brontë av fransmannen och katoliken Ernest Dimnet. Den har alltid funnits med på något sätt och nu har jag äntligen läst ett gammalt nött exemplar från 1927.
Författaren ägnar sig mycket åt familjen Brontës sorgliga historia som slutade med att den gamle prästmannen Patrick Brontë överlevde den sista familjemedlemmen (dottern Charlotte) med sex år.
Och ändå fick han sex barn, fem döttrar och en son. Sonen Branwell föreföll lovande, men gick ett tragiskt öde till mötes som alkoholist. Ernest Dimnet håller fadern ansvarig för sonens olycka. Och till viss del har han säkert rätt.
Över huvud taget skräder Ernest Dimnet inte orden. Han är djupt involverad i familjens öde; han är mycket empatisk i sin beskrivning av de tre mycket olika systrarna Charlotte (1816 - 1855) , Emily
(1818 - 1848) och Anne (1820 - 1849).
Charlotte var den pliktuppfyllande, ganska olyckliga, genialiska men tafatta författarinnan till Jane Eyre 1847, Shirley 1849 och Villette 1852.
Ernest Dimnet jämför henne med de samtida George Sand och George Eliot. Han menar att Charlotte Brontë egentligen var den mest begåvade. Men hon bodde i det avsides, lantliga Hawarth i Yorkshire och hade ingen hum om vad som tilldrog sig i världen än mindre om litterära teorier och strömningar.
Emily var den starka och stolta kvinnan som fann sin inspiration på heden. Och Svindlande höjder är helt visst en ren produkt av heden. Många av samtidens kritiker fann den frånstötande men Matthew Arnold och Charles Swinburne lyfte fram den. Och resten är ju som man brukar säga historia.
Den yngsta systern, Anne, var mild och god och hade blicken riktad mot himlen redan från början. Det viktigaste för henne var att inte vara till besvär. Men hon skrev Agnes Grey - en vidräkning med guvernantsystemet - och
Främlingen på Wildfell Hall där hon tar upp det problematiska med alkoholism. De båda romanerna väckte inte mycken genklang. Då.

Både Emilys och Annes romaner överskuggades helt av Jane Eyre.
För att återgå till Charlotte så avvisade hon en rad frierier. Bland annat det från den som senare skulle bli hennes man prästen Arthur Nicholls och som under första tiden i äktenskapet kallade Mr Nicholls i breven till väninnorna. Sedan blev det Arthur och därefter "min käre man".
De två sista åren i sitt liv var hon odelat lycklig.
Men hennes svaga fysik dukade under i ett havandeskap.
Ernest Dimnets bok Systrarna Brontë var engagerande att läsa. Han ser ur en annorlunda vinkel och med andra förtecken. Han lutar sig (klokt nog) mot The Life of Charlotte Brontë av
Mrs Gaskell som var väninna till Charlotte B. Den biografin kom ut redan 1857, två år efter Charlottes död. Det var hennes far som bett Elizabeth Gaskell att skriva.

Familjen Brontë. En brevbiografi är sammanställd av Juliet Barker.