Bygdedjuret

Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson är en autofiktiv berättelse från norra delarna av Västmanland; en familjeroman och landsbygdsroman. Författaren deklarerar redan från början: Var inte rädd. Detta är en solskenshistoria! Vet inte riktigt om jag håller med. Men det är i alla fall en hel del som ordnar upp sig med tiden. Och det är en fantastiskt bra bok som engagerar genom alla 478 sidorna. Karl Sven Olov har en bror som heter Lars Erik. Han är klumpig, långsam och rättså obegriplig. Mamma håller styvt på sin yngste son och han är långtifrån dum. Modern har väldigt svårt att någonsin säga något positivt till Sven Olov. Han har däremot en bundsförvant i pappan som dessvärre dör tidigt. Sonen tror, att både modern och brodern lider av något likartat syndrom. Sven Olov har en mängd olika sysselsättningar innan han får en fast anställning som journalist på Konsumentverket. Och han börjar skriva. Hans debut, Italienaren, som kommer ut 2006, är en skildring av faderns liv. Det blir en succé, vilket är mer än vad som kan sägas om andra boken, Amerikabrevet, trots goda recensioner. Samma år kommer Ödehuset som han skrivit tillsammans med en fotograferande vän. Författaren och hans sambo Tarja försöker förtvivlat att få barn, men det blir bara missfall. Tarja har barn sedan tidigare men för Sven Olov är det väldigt viktigt. Under en tid när han vistas i Berlin på ett författarstipendium fattar Tarja ett beslut åt honom. De ska sära på sig. Sven Olov träffar Nina som är rena drömmen. Hon bortser ifrån att han är lönnfet och tunnhårig och lyckan är total. Men - när barn ganska snart kommer på tal är det blankt nej! ifrån Nina. Med tiden får Sven Olof ytterligare problem. Han får kramper, han tappar minnet och medvetandegraden sviktar. Hans stressade liv gör att han får svåra problem med sömnen. Han går hos terapeuter och det han i första hand lär sig där är hur han ska hantera sin krävande mamma: reträtt och acceptans är det som gäller. Hon är hoarder och kräver allt av sin äldste son. Han ska köpa bilar åt henne, reparera på gården där hon bor, betala hennes räkningar och ringa till henne varje dag. Bygdedjuret är humoristisk, sorglig, vemodig, varm och väldigt sympatisk skildring av en pojkes utveckling till ung man till en fast anställning till ett författarskap och ett efterlängtat föräldraskap. Författarskapet växer och leder till nya uppdrag. Sven Olov Karlsson har ett egensinnigt, livfullt språk och en speciell humor. Ibland kan jag tycka att jag skymtar en bitterhet som hos ett sårat barn. Bygdedjuret då? Begreppet är lånat från den norske författaren Tor Jonsson som också kände till det. Det är landsbygdens svar på jantelagen. För Sven Olov blir det så att bygdedjuret krymper bort; hatkärleken byts i överseende. Platsen är förlorad men släpper honom aldrig fri.

Titel: Bygdedjuret

Författare: Sven Olov Karlsson

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2024

Antal sidor: 478

Årsboken

Emmy Mahr är änka sedan två år. Det är mitt i sommaren som är torr och het. Växtligheten har stannat av. Emmy dricker iste och Resorb. Hon är långbent och smal; stark och vig. Hon är som gjord för att sköta en gård. Just nu har hon funderingar på en utäga som kallas Trekanten. I det här läget är hon intresserad av gräset som kan tänkas växa där. Hon har redan skaffat vall ifrån andras små ängar som de inte ens brytt sig om att hyra ut. Bönder som odlat råg klippte ner den redan i juli och gav den till djuren i stället för bagaren. Emmy tänker på när hon kom med sin man Seved till gården Backetorp. Hon hade aldrig sett så många rum, vrår och prång, skåp och luckor och överallt fanns det gott om saker. Det enda saker som inte fanns var pengar. Bland allt annat hon hittade var Seveds farfars lingonalmanackor sedan 36 år tillbaka. Hon lade dem i en svart soppåse och satte ut dem  bland soporna. Men Seved bar in dem igen. Farfar hade ju gjort anteckningar i dem. Emmy tänker på hur hon och Seved träffades på en skogsexkursion för nitton är sedan. Han var med på konferensen och hon serverade maten. Hon tänker också på Seveds allergi som faktiskt tog hans liv. Han var ensam ute i skogen och träffade på en svärm jordgetingar. Emmy är ensam. Döttrarna har sitt. Emmy är varken särskilt lycklig eller särskilt olycklig. Hon trivs på landet. Där händer det mer på ett år än under ett helt liv i en stad. Emmy pratar för sig själv och då och då överrumplas hon av sorgen som är som en väntan utan att få sluta att vänta. Emmys kor får förstklassig skötsel. Det är en gemensam överenskommelse. Hon sköter dem och de ger henne sitt kött. När Emmy går till grannen för att låna balmaskin hade hon helst haft konversationen utomhus. Emmy får visserligen sitta ner på en stol men bjuds inte på någonting. Hermans gård befinner sig i ett sådant tillstånd att en anar att den mycket snart kommer att vara helt förfallen. Årsboken är titelnovellen i Sven Olov Karlssons novellsamling med samma namn. En känner sig som om en vandrar tillsammans med Emmy på Backetorp och lyssnar till både hennes ord och tankar. Hon är en alldeles vanlig, vardaglig människa med en helt egen historia. En stor liten människa.

Titel: Årsboken
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2019
Antal sidor: 251

Årsboken passar in på nr 17 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en novell