Kirke

 

I lördags diskuterade vi Kirke av Madeline Miller i vår halländska bokcirkel. Alltid lika intressant att diskutera det en läst. En klar fördel var det att ha ett intresse för grekisk mytologi. Det vimlar av gudar, halvgudar, najader, nymfer, olympier och titaner med mer eller mindre kända namn. En fördel var det att ha tillgång till Odysséen och jämföra hur allt och alla beskrivs. Kirke är litteraturens första häxa. Hon är egensinnig och går redan ifrån början sin egen väg. En skulle kunna säga att romanen Kirke berättar Odysséen ur kvinnlig synvinkel. Alla är lagom promiskuösa, trolösa och lögnaktiga. Smockan hänger i luften och det gäller att vara listig och förslagen för den som är rädd om sitt liv. Gudar är som barn, sägs det. Kirke strövar mycket omkring och letar växter som hon sedan experimenterar med. Dessa strövtåg är en fröjd att läsa om. Havet är en betydelsefull faktor, särskilt om en som Kirke är förvisad till en öde ö. Djur tyr sig till henne och då och då får hon ta hand om strandade skepp och deras besättningar.  Många av männen är råa slagskämpar, men det finns några undantag. Daedalos är uppfinnare och konstruerar bland så mycket annat även en vävstol åt Kirke och är en sympatisk  motvikt till de råa sällarna. Kirkes egen son Telegonas beskrivs också som tämligen fridsam. Först när jag kommit ca 100 sidor in i Kirke vaknade intresset. Fösta delen upplevde jag som tämligen medioker, men sedan hände något och berättelsen blev intressant. Det omvända perspektivet, de poetiska beskrivningarna av landskapet och umgänget med de koleriska gudarna är fantasieggande. Och jag gillade också The Song of Achilles av samma författare.

Titel: Kirke

Författare: Madeline Miller

Översättare: Niclas Nilsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2020

Antal sidor: 392

 

En smakebit på søndag

"När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande gudinnorna och våra krafter så blygsamma att vi med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf,  stegade upp längden och bredden för vår framtid. På vårt språk betyder det inte bara gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, en beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons , medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."

Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller

Läsutmaningen En smakebit på søndag
går ut på att vi bjuder varandra smakebiter utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller er med uppdeafet frå  Fler smakebitar HÄR

The Song of Achilles

"Terrific. The Trojan wars and the legendary love story of Patroclus and Achilles told with all the intensity and accuracy that this world of violence, superstition and romance deserves." The Judges of the Orange Prize for Fiction 2012.
The Song of Achilles av Madeline Miller är en underbar roman som följer händelserna som skildras i Iliaden men som lyfter fram den vackra kärlekshistorien mellan den vackre hjälten och halvguden Achilles och den landsförvisade prins Patroclus. För dem båda är det självklart att Achilles är den förste och främste; den begåvade och gudabenådade som åtnjuter sin moders, sjönymfen Thetis, beskydd. De båda pojkarna skickas till berget Pelios och den vise kentauren Chiron för utbildning. Tre härliga år tillbringar de där. Vid sjutton års ålder kallas de hem för att delta i kriget mot Troja. Achilles far, Peleus, känner sig för gammal för strider. Prins Paris har rövat bort Menelaos hustru, den sköna Helena, och nu måste hon hämtas hem. Det ska inte ta så lång tid. I själva verket kommer det att ta tio år. Grekerna skakas av pesten och av inre stridigheter. Achilles och Agamemnon har svårt att hålla sams och nu blir det riktigt allvarligt. Agamemnon har tagit till sig Briseis, som är en uppskattad slavinna vid Achilles hov. Achilles kräver en ursäkt av Agamemnon. Får han inte det lägger han ner vapnen. Utan Achilles har grekerna inte stora utsikter att vinna kriget. Det blir den tillbakadragne Patroclus som kommer på en lösning. Den är djärv och våghalsig och kommer att stå honom dyrt. Patroclus har genomgått en utveckling. Han är ingen krigare, men han gör stor nytta i sjukvårdstältet. Han har vunnit mannarnas respekt genom sin ärlighet. Han är också den som berättar. The Song of Achilles är omöjlig att lägga ifrån sig. Det är en historisk roman, en spänningsroman och en kärleksroman. Madeline Miller skriver en lättillgänglig engelska med en levande och naturlig dialog. Dödsriket och jordelivet ligger nära varandra och det ena är lika aktuellt som det andra. Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och rekommenderar den varmt. Pat Barker har skildrat samma tid i sin senaste roman, Flickornas tystnad. Men i den är det Briseis som är berättarrösten.

Titel: The Song of Achilles
Författare: Madeline Miller
Förlag: Bloomsbury Publishing
Tryckår: 2012
Antal sidor: 352 

En smakebit på søndag

" När jag föddes existerade inte namnet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande av gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bra gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons, medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller. Övers.: Niclas Nilsson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.