Min mors tystnad

Min mors tystnad är egentligen andra delen av Lizzie Dorons självbiografiska serie som började med Varför kom du inte före kriget? Troligen kommer en del tre också. Min mors tystnad handlar om livet i de polska judarnas kvarter i Tel Aviv efter Shoah, förintelsen. Flickan Alisa frågar hela tiden sin mor varför hon inte har någon far. Modern, Helena, tiger envist. "Det jag vill att du ska veta det vet du", säger hon och ser ner i stekpannan. Alisa hatar henne för det svaret. Alla i Alisas närhet håller tyst när hon springer runt och frågar. Helena har pondus, förstår man. Alisa funderar mycket på sitt ursprung. Varför finns det inget porträtt av den gravida modern? Är Alisa adopterad? Alla bär på förluster av olika slag. Unga Alisas liv blandas med den medelålders Alisas. Alisa d. ä. möter sina kamrater ifrån förr vid en begravning. Alla minnen kommer tillbaka. Hos oss var döden inte det värsta, sägs det ofta. Alisa börjar få en bild av sin far och hans öde. Det träder fram ur skuggorna. Kanske förstår hon något av moderns tystnad som varade ännu när denna låg för döden. Modern hade velat skydda. Men frågan är om hon inte gjorde mera skada med sin tystnad. Hade det inte varit bättre för Alisa att få veta? Lizzie Doran har en speciell berättarstil med mycken dialog. Det känns som om en kommer Alisa och hennes kamrater mycket nära. 

Titel: Min mors tystnad
Författare: Lizzie Doron
Övers. från tyskan: Svante Weyler
Förlag: Weyler
Tryckår: 2012

En smakebit på søndag

"Jag drog henne mot vår lägenhet. Jag hade tänkt att min far kanske kom hem till oss när jag inte var där. Denna tanke behöll jag för mig själv, jag avslöjade den inte ens för Dorit. Jag sade bara till henne att min far var en sån där sorts far som gömde sig. Jag berättade inte att jag en gång hade sett honom försvinna bakom vårt hus för att skynda bort genom allén, antagligen på väg till sitt gömställe, och en gång hade jag till och med sett honom i Fajgas kök. Jag var rädd att Dorit skulle säga att det var dumheter, att det inte alls kunde vara så. I stället berättade jag för henne att jag skulle leka kurragömma med min far, han skulle gömma sig och jag skulle leta, och en dag skulle jag hitta honom. Till min glädje hörde Dorit bara på utan att säga något. En dag kommer min far att dyka upp, sa jag till mig själv, trots min mors tigande, trots Dorits tigande, även om jag inte hade något bevis för att han existerade, även om jag inte visste hur han såg ut och inte heller visste hur jag skulle kunna känna igen honom. Jag visste bara att en dag skulle vi mötas. " 
Från sidan 14 i Min mors tystnad av Lizzie Doron. Weyler förlag. Översättning från tyska: Svante Weyler. Hebreiska originalets titel: Jom echad ad nipagesh.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR