Visar inlägg med etikett Bodil Malmsten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bodil Malmsten. Visa alla inlägg

fredag 26 april 2019

Åtrå

Medelålders dam ca femtio hyr sommarhus på en ö i Stockholms skärgård.  Vid en provianteringsresa till fastlandet missar hon bussen till båten tillsammans med en luggsliten man runt fyrtio. Hon tycker att han ser eländig ut. Men förseningarna gör att de börjar tala med varandra. Det visar sig att de faktiskt bor grannar på ön; bara en liten udde emellan. Snart tycker hon att han är det vackraste hon sett. Han är skild och har tre barn. Deras kontakter är täta. De talar om allt och på alla sätt. Han sover över hos henne. Men alltid i jungfrukammaren. En dag yttrar han några ord som ställer deras relation på ända: Jag känner ingen åtrå till dig. Som kvinna. Tidigare har de varit överens om att kärlek är inget en leker med. Kvinnan har berättat om sina äktenskap och om besvären med en arbetskamrat som är förälskad i henne och hotar att ta livet av sig. Varken mannen eller kvinnan är namngivna vilket gör att de känns lite opersonliga; kanske mera som modeller. På baksidan av Bodil Mamlstens Novellix - novell Åtrå talas det om humor. Jag ser inget roligt i den här berättelsen som haltar på båda benen. Kvinnan och mannen befinner sig på helt olika stadier i sina respektive relationshistorier. Hon är av ett helt annat kynne än han som verkar vara ganska nollställd. Det finns massor att diskutera i den här novellen som passar in på nr 15. Läs en novell vars titel börjar och slutar på samma bokstav i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

söndag 7 augusti 2016

Finistère, fortsättningen

Priset på vatten i Finistère är titeln på den bok Bodil Malmsten skrev just när hon köpt ett hus vid Atlantkusten i Normandie, närmare bestämt i Finistère. Hon var lycklig över sitt fina hus, trädgården och alla trevliga grannar som hon lärde känna efter hand. Madame C fastnar  omedelbart i läsarnas medvetanden. En så rolig och excentrisk dam som hatar Montaigne, röker och dricker champagne, styltar fram på stilettklackar och kör sportbilar glömmer en inte i första taget. Och hon finns med även i den bok författaren skriver sju år senare när hon just mist Finistère och befinner sig i ett akut tillstånd av sorg, smärta - och ilska. Sista boken från Finistère. Omslaget på förstautgåvan ser ut som på bilden ovan. På baksidan ser en den ensamma kvinnogestalten på väg bort som senare blir omslag till pocketutgåvan. Någrasamvetslösa män, de s. k. tre onda
männen, har lurat författaren vid husköpet och nu får hon ta konsekvenserna vilket i praktiken innebär att hon förlorar Finistère. Hon har lagt ner mycket arbete på att odla sin trädgård och göra förbättringar på huset, till exempel att inreda gästrum. Omständigheterna kring den skumma husaffären är inte riktigt klara, men författarens djupa sorg smittar. Hon får koppla av sina känslor för att över huvud taget orka ta sig ur sängen. Hon berättar inget för sina grannar eller någon annan. Hennes ensamhet isar. En lägenhet står och väntar på henne i en liten stad nära Nantes. Hon är väl inte speciellt trakterad, men hon har i alla fall kvar närheten till "sin Atlant". Återigen lägger hon ner ett kolossalt arbete; denna gång flytten. Hon kör de tjugo milen  till staden nära Nantes hur många gånger som helst för att göra flytten billigare. Den blir dyrbar tillräckligt ändå ska det visa sig. Men så småningom upplever hon något nytt. Tänk, att hon aldrig mer behöver kämpa med mullvadar i trädgården! I staden nära Nantes finns bara sorkar och de är inte hennes problem. Hon vänder på steken och tänker nytt. En känner sig nöjd med att författaren ser lite ljusare på tillvaron mot slutet av berättelsen. Bodil Malmsten är en mästare på att formulera sig. Hon har distans till sig själv; hon är ironisk och drastisk och har en osviklig språkkänslaSista boken från Finistère ingick inte i läsplaneringen för sommaren, men jag fick den och läste den gärna.

onsdag 28 november 2012

Så gör Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag har undertiteln Konsten att skriva.
Men jag tycker att det minst lika mycket handlar om läsning och läsande.
Pigg och uppkäftig diskuterar hon skrivandet. Gör si eller så. Eller låt bli.
Första meningen, prepositioner(här ligger hon förvånansvärt lågt!), skriva rent, korrekturläsning, märk ord! (det har Bodil Malmsten alltid gjort!), låt dig imponeras och inspireras - tvärsäkra påståenden, halsbrytande formuleringar, ja det kan den kosta på sig som redan har sitt på det torra.
"Dåliga diktare härmar, bra diktare stjäl."
Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt!
Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera.
Elmore Leonard är duktig på dialog. Han och Goethe är fullständigt överens på en punkt:Låter det skrivet, skriv om eller ta bort, säger den hårdkokte.
Man merkt die Absicht und wird verstimmt (Man märker ansträngningen och blir beklämd) säger Geheimerådet.
Bodil Malmsten är verkligen i sitt esse i Konsten att skriva. Hon är rolig och tänkvärd; sträng och disciplinerad.
Hon är för läsning på recept (vem är inte det? Och varför inte skrivande på ordination?) Bodil Malmsten slår fast att det är stor skillnad på att läsa en bok och att lyssna på den. När man lyssnar på en inläsning är man utsatt för en tolkning. I läsandet har man ingen mellan sig själv och texten.
Och en sak står alldeles klart för mig. Jag måste läsa Thomas Bernhard.
Bodil Malmstens råd till nybörjare är Mina priser
Jag gör som hon säger medan jag funderar på om jag ska få Konsten att skriva i julklapp...