I väntan på Årstafruns dolda dagböcker av
Kristina Ekero Eriksson som kommer i augusti kan man repetera
Årstadagboken 1-3 av
Märta Helena Reenstierna, 1943 - 1956.
Den utgavs av Sigurd Erixon, Arvid Stålhane och och Sigurd Wallin. Med förord och förklaringar av Gunnar Broman. Han är också den som valt ut illustrationerna.
I Tusen år av ögonblick av Birgitta Holm kan man också läsa om Årstafrun i kapitlet som heter "Som mörkbrun falaska".
Lars Widding skriver om Märta Helena Reenstierna i
På Årstafruns tid.
Årstafrun är en mycket realistisk och duglig kvinna som skriver dagbok 1793 - 1839. Hon berättar om det dagliga livet på gården, äktenskaspet, tjänstefolket, umgänget ; vad som händer i landet och världen. Hon är mycket intresserad av trädgårdsskötsel och trädgårdsmästaren är den som har den högsta lönen av tjänstefolket.
Märta Helena Reenstierna läser gärna på den lilla fritid hon kan tillskansa sig, men är mindre intresserad av konst och musik. Hon drabbas av den höga barnadödligheten och av åtte födda barn är det bara ett som uppnår vuxen ålder innan han slutligen drunknar 1812. Årstafrun överlever alla sina åtta barn och även sin tjugo är åldre man, Hans Abraham Schnell. Hon förlorar allt. Så småningom också sin syn. Nyåret 1813 skriver hon i sindagbok "...sorgeliga hugkomster uppfylla hierta och tankar, mina förluster äro oersättliga här i tiden."
Men hennes dagböcker är en kulturhistorisk skattkista som kan uppskattas av många.
Av 5000 dagbokssidor i folioformat är det endast en femtedel som är utgivna.
Intressant är också att Märta Helena Reenstierna var samtida med Jane Austen, god vän med Bellman och beundrade Anna Maria Lenngren.
Inlägg
