Fem en fredag v. 17 2021: Kunskap

 elisamatilda: Fem en fredag v. 17: Kunskap

1. Vad är något du håller på att lära dig?

Jag skulle vilja säga att det är mycket. Varje dag lär jag mig något nytt. Igår lärde jag mig en hel del om utomjordiska språk, det vill säga sådana som talas i Sagan om ringen, Startrek och Game of Thrones till exempel. En xenosociolingvist vid namn Yens Wahlgren föreläste.

2. I vilket ämne vill du förkovra dig mer?

Japanska

3. Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?

Hjärnkirurg

4. Hur får du din kunskap?

Jag läser, lyssnar på föreläsningar, iakttar, diskuterar, ifrågasätter

 

5. Vad skulle du behöva bli bättre på?              

Det mesta, men definitivt japanska            

Haven som skiljer oss åt

Året är 1941; platsen Croydon, London. I ett flyganfall bombas Jacks och Mollys hus. Jack är fem år; Molly är hans mamma; fadern har har blivit dödad i kriget. Jack och Molly förlorar kontakten med varandra. Jack hamnar på ett barnhem och väntar varje dag på att Molly ska hämta honom. Alla säger åt honom att inte vänta. Hans mamma är död. Men Jack tror dem inte. Molly hittas irrande omkring i en helt annan del av London. Hon är skadad och har tappat minnet. Molly har en vag aning om att hon saknar något men hon kan inte komma på vad. Så småningom får Jack och många andra barn ett erbjudande om att åka till Australien och vistas på en hästgård . Det sägs att de kommer att kunna plocka apelsiner direkt ifrån träden. Jack vantrivs i sin trista, grå och obehagliga vardag och tycker att erbjudandet låter lockande. Det ska visa sig att verkligheten ser helt annorlunda ut. Men Jack får i alla fall en vän i den judiske pojken Sam. Genom honom lär han känna antisemitismen. Han kommer också att få känna av rasism in på bara skinnet. Åren går. Jämförelsevis kommer Jack att få det ganska väl förspänt. Men han upphör aldrig att vänta på sin mor. Haven som skiljer oss åt omspänner åren 1941 till 2010. Berättelsen är kronologiskt ordnad. I början tyckte jag att berättelsen var lite valhänt, men ganska snart blev jag fångad av Mollys och Jacks öden. Själva storyn är välkomponerad. De många tusen barnen som åkte till Australien efter andra världskriget kallades barnemigranter och sades ha till uppgift att göra Australiens befolkning vitare. Romanen bygger alltså på verkliga händelser. Den trafiken hade för övrigt pågått sedan 20 - talet. Haven som skiljer oss åt är Gill Thompsons debutroman.  Den är välskriven men jag skulle önska fördjupning av person - och  miljöskildring i nästa roman, som jag givetvis kommer att läsa. Gill Thompson bor i London och undervisar på deltid. Resten av tiden är hon författare.

Titel: Havens som skiljer oss åt

Författare: Gill Thompson

Översättare: Eva Andreasson

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2021

Antal sidor: 412
 

Veckans kulturfråga v. 17 2021

I Veckans kulturfråga v. 16 undrar enligt O: Vilka favoriter har du bland de nominerade till Årets bok?

Vilka titlar saknar du bland de nominerade?

Kriterier för nomineringen: Hög språklig kvalitet, Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö, Tilltala en bred läsekrets, Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman), Utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under 1 maj 2020 – 30 april 2021

Amerikansk jord av Jeanine Cummins 

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

De kapabla av Klas Ekman

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Hoppets tåg av Vioa Ardone

Je m´appelle Agneta av Emma Hamberg 

Stöld av Ann - Helén Laestadius

Rotvälta av Tove Alsterdal

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Samtal från en ängel Guillaume Musso

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

Älskade barn av Ashley Audrain (recensionsdag 4/5)

På min läslista står Amerikansk jord, Stöld, Shuggie Bain och Brinn mig en sol.  Den enda boken jag läst är De kapabla av Klas Ekman.

De jag saknar är Renegater av Klas Östergren, Klara och solen av Kazuo Ishiguro, Jag skriver över ditt ansikte av Anna - Karin Palm, Morgonstjärnan av Karl ove Knausgård och Den sista migrantionen av Charlotte McConaghy

Tisdagstrion v. 17 2021: Noveller eller novellsamlingar

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 17: Noveller eller novellsamlingar

1. Våren 1945 är en novell av Marlen Haushofer. En kvinna tar hand om sin mor som planterar penséer i sin balkonglåda. När flyglarmet går tar kvinnan med sig moderna  till en lövhög undeer en bok. Modern somnar och dottern sitter och ser hur staden brinner. När modern vaknar börjar hon planera vad hon ska plantera härnäst.

2. Av blygsel blev Adele fet av Susanne Rignell. Författaren berättar en liten historia för varje bokstav i alfabetet; en del ganska drastiska. Adele åt med målet att bli fet. Det blev hon till slut. Då var hon äntligen nöjd!

3. Arvsled är en novell i Annika Norlins lovordade novellsamling Jag ser allt du gör.
Annika Norlin är låtskrivare och författare. Novellsamlingen Jag ser allt du gör är hennes första skönlitterära verk. Novellen Arvsled handlar om Susanne,  som är ensamstående mor och arbetar inom hemtjänsten. Dottern Miranda har en far som kommer ifrån Brasilien och lyser med sin frånvaro. Susanne berättar för Miranda om faderns stora mod och godhet.

Jag skriver över ditt ansikte

Jag skriver över ditt ansikte är Anna - Karin Palms varsamma och kärleksfulla porträtt av sin vackra och begåvade mor och hennes borttynande i Alzheimers sjukdom. Familjen bestod av mor, far, en halvbror, Anna - Karin och en lillasyster. De bodde trångt och barnen levde på ärvda kläder som de fick av en släkting. Från början sydde mor, men vid 38 års ålder började hon i högstadiet och fortsatte sedan utbildningen vidare till läkare. Och då blev det ju inte så mycket sytt. Dottern tänker att hennes mor måste ha varit en bra läkare. Men hon minns också att modern anfäktades av vanföreställningar som var mycket svåra att ta henne ur. Hon led också av ångest och depressioner och hon hade ett stort kontrollbehov. Selma Lagerlöf var hennes favoritförfattare, men hon hann inte uppleva Anna - Karin Palms strålande Lagerlöf - biografi, Jag vill sätta världen i rörelse, som kom 2019. Modern var stolt över dotterns skrivande och uppmuntrade henne. Men på samma gång ville hon tävla med henne. Under dotterns cancersjukdom och skilsmässa var hon ett ovärderligt stöd. Anna - Karin Palm talar om deras stridigheter, men av dem märks inte mycket i boken. Hela familjen anpassade sig till modern och hennes behov ända in i det sista. Anna - Karin Palm skriver fram sin mors liv och delar av sitt eget på samma gång som biografin över SL växer fram. Författaren funderar mycket över hur minnet fungerar. Moderns stora skräck var just Alzheimers och hon blev förtvivlad när hon fick diagnosen. Men hon glömde den snabbt. Hon var också livrädd för att bli levande begravd. Anna - Karin Palm bor nu i hälsingehuset som är moderns verk. Hon är glad över att hon kunde vara med under moderns sista timmar i livet. Allt känns avklarnat och försonat. Jag skriver över ditt ansikte är en sparsmakad och storslagen bok; uppbyggd av korta kapitel på ett rent och enkelt språk där varje ord känns helt rätt och på sin rätta plats.

Titel: Jag skriver över ditt ansikte

Författare: Anna - Karin Palm

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 233

En smakebit på søndag v. 16 2021

 

Läsutmaningen En smakebit på søndag, går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna .

"Cornelius Vanderbilt, John Jacob Astor, Andrew Carnegie - stora män med små bakgrunder. De talar om dem ibland. Det gör alla som är på väg. I synnerhet de som dricker, de som är så fyllda av drömmar att de gjort sig omaket att släpa med sig ett lager dövande brännvin gör överfarten. Ett par tomma händer och smarthet och en vilja av stål. Det är klart att de vet att berättelsen om the self - made man är en amerikansk myt. Åtminstone de flesta av dem. De riktigt stora, riktigt förmögna, riktigt framgångsrika som har rest sig från samma stadie av relativ egendomslöshet som de själva är försvinnande få. De är extremer och undantag, men likafullt finns faktiskt. Och man måste inte bygga ett järnvägsimperium eller bli en fastighetsmagnat för att vara en great man."

Från sidan 17 i Broarna av Sebastian Johans (Nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris). Fler smakebitar HÄR. 

Litteraturgalan 23 april 2021

 

Litteraturgalans programledare Marie Lundström och Robert Fux. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio och Christian Hagward. 

Världsbokdagen den 23 april 

Sveriges Radios Novellpris 2021: Missing people av Karin Smirnoff 

Sveriges Radios Lyrikpris 2021: Kelda av Birgitta Lillpers 

Sveriges Radios Romanpris 2021: Caesaria av Hanna Nordenhök

Fem en fredag v. 16 2021: Veckogöra

elisamatildas Fem en fredag v. 16: Veckogöra

 

1. Vad gör du sällan på måndagar?

Handlar

2. Vad händer ofta på tisdagar?

Hämtar maten jag beställt

3.Om du ska ha ”Lill-lördag”, vad gör du en onsdag?

Det bästa med onsdagen (ja, hela veckan) är TV - programmet Kontrapunkt

4.Vad är det bästa med torsdagar?

Torsdagar är bra tvättdagar.  

5. Hur ser dagens fredag ut? 

Jag ska baka bröd, promenera, hämta/lämna böcker på bibliotekets lastbrygga, lyssna på Spanarna, lyssna på Litteraturgalan, fira Världsbokdagen med vin och räkor

 

Helgfrågan v. 16 2021

Mia undrar i Helgfrågan v. 16 om vi läst någon bok som blivit väldigt hypad och som vi sedan blivit besvikna på.
Efter en stunds väldigt funderande och lite bläddrande i bloggen kom jag på två strålande exempel; två böcker som alla utom jag verkar älska. 

Fågelholk 1. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman. Rimligtvis borde jag gillat denna, men det gjorde jag alltså inte.

Fågelholk 2. Berättelsen om Pi av Yann Martel. Jag läste boken och blev inte förtjust även om det fanns en del bra formuleringar att stryka under. Boken diskuterades också i bokcirkeln. Filmen såg jag två gånger. Gillade inte den heller något vidare även om jag tyckte att fotot ibland var väldigt fint. 

Bonusfrågan gäller hur vi ligger till med trädgårdsarbetet. Jag ska ge rosorna lite rosjord och så lite luktärter och gräva upp två ganska stora rönnsumakar och göra mig av med dem. Har just konstaterat att en kan smaksätta vatten med rönnsumakens blomkolvarna och få en uppfriskande dryck. En blomkolv får dra i ett glas vatten 10 - 15 min. Så är det klart!

Veckans kulturfråga v. 16 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 16:

Vad betyder böcker och läsning för dig?

Hur uppmärksammar du Världsbokdagen på fredag?

Böcker och läsning har alltid betytt mycket för mig. Jag växte upp i en läsande familj och jag började tidigt att botanisera i föräldrarnas och min morfars och morbros hyllor. Böcker berikar på alla sätt. En lär känna andra människors tankar och förflyttar en till andra miljöer. Böckerna talar till en - och med varandra - och lyssnar på en när ingen annan gör det. På senare tid har jag även lärt mig att somliga böcker går bra att lyssna till. 

På Världsbokdagen kommer jag att lyssna till Pi när det tillkännages vem som får Sveriges Radios Romanpris, Novellpris och Lyrikpris

De nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2021:

 

Splendor av Stefan Lindberg.

Caesaria av Hanna Nordenhök.

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson. 

Tritonus av Kjell Westö

 

De nominerad till Sveriges Radios Novellpris 2021 

Missing People av Karin Smirnoff

Borlängechampagne av Gustav Tegby

Áddjá och renen av  Simon Issát Marainen

John Lennons glasögon av Björn Runge

Syskonen av Margareta Lindholm

 

De nominerade till Sveriges Radios Lyrikpris 2021  

 

Helena Boberg, Konsten at med hvissa metodiska rörelser hemkalla en hädangången til lifvet, 

Krister Gustavsson, Toposatopicus, 

Anna Hallberg, Under tiden 

Birgitta Lillper, Kälda 

Börje Lindström, På kyrkogården i södra Lappland

Tisdagstrion v. 16 2021: Bäst hittills i år

 

Ugglan & Boken: Tisdagstrion: Bäst i år hittills

1. Om våren av Karl - Ove Knausgård. Boken är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre syskonen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns .uppgifter. Båda föräldrarna är överens om att deras barn ska ha syskon. Syskon står för livets längsta relationer. Författaren har ett underbart sätt att skildra sina barn. Han förefaller ha gott om tålamod med dem och han hinner även sköta hushållet för övrigt också. Kanske blir det inte alldeles perfekt alltid, men barnen går först.

2. Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson. Brun flicka drömmer är den titel jag framför allt förknippar med 2018 års Alma - pristagare. Jag laddade ner den till telefonen och sedan läste jag. Och läste. Och läste. Klart att Jacqueline Woodson skulle ha Alma - priset! Brun flicka drömmer är en oemotståndligt charmerande prosalyrisk berättelse om en uppväxt i Grenville i South Carolina och Brooklyn, New York. Boken är placerad bland lyriken på ungdomsavdelningen.

3. Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, som är en australisk författare vars roman  skördar lagrar världen över. Den jämförs med Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Den sista migrationen har en speciell stämning som gjorde att jag lyssnade igenom boken två gånger av pur förtjusning. Franny Lynch, född Stone, älskar havet, naturen, djuren och speciellt fåglarna. På grund av klimatförändringarna dör den ena djurarten efter den andra ut. Nu har Franny märkt tre silvertärnor, tilltvingat sig en plats  på en fiskebåt för att på en datatskärm följa de tre röda prickar som utmärker de tre tärnorna.

Bönderna. II. Vintern

I andra delen av nobelpristagaren W. S. Reymonts romanserie Bönderna är det vinter.  Undertiteln är också Vintern. I den polska byn Lipce kurar man ihop sig inomhus och väntar. Vintern är sträng; stormarna är många och snön vräker ner. Det är inte mycket som låter sig göras utomhus. Reymont är mästare på att beskriva dessa oväder så att de känns in i benmärgen. Om man heter Hanka och är gift med Antek, som super bort pengarna för sista kon på krogen, så måste man trotsa både snöstorm och kyla för att samla ved för att värma huset åt barnen som håller på att frysa ihjäl. Hon älskar sin förbittrade man som fastnat i sin egen bitterhet och inte kan ta sig för något av värde för att dra pengar till hemmet. Hatet mot fadern gör honom både blind och döv. Fadern, den rike Boryna, är inte heller den som försöker glömma något. Men när han ser den utsläpade Hanka veknar hans hjärta och han försöker  hjälpa henne och barnen. det är daglönarna och de fattigaste som lider värst av snöstormarna och kylan. De fryser och svälter. Någon gång bistår dem någon bättre bemedlad ett knyte med lite nödvändigheter. Kvinnorna samlas hos varandra om kvällarna i en ring runt lampan och spinner. Ibland finns där någon som berättar för dem eller läser högt. Då händer det att de glömmer både spinnrockar och bekymmer. På krogen samlas männen och dricker, grälar och slåss. Där spelas det musik om söndagarna.  

"I Lipce gick allt sin vanliga gång. Den som fått döden på sin lott han dog, den som fått gamman levde gladeligt, den som fått armod klagade, den som fått sjukdomen biktade sig och bidade änden. Och med Guds hjälp trasslade man sig fram dag för dag, vecka för vecka, vecka för vecka, med sitt hopp till våren och i undergivenhet för skickelserna."

En smakebit på søndag

"Hon (Andrée) kastade en blick på sin mors porträtt: "Mamma är mycket lycklig med pappa," sade hon med osäker röst, "men hon hade ändå inte gift sig med honom om inte mormor hade tvingat henne. Hon gav honom korgen två gånger." Jag betraktade fru Gallards foto: det var konstigt att tänka sig att hon haft en ung kvinnas hjärta. "Gav hon honom korgen?" - "Ja. Hon tyckte att pappa verkade för sträng. Han var kär i henne, han gav inte upp. Och under förlovningen blev hon kär i honom också," lade Andrée till utan att låta övertygad. Vi begrundade detta under tystnad en stund. "Det kan inte vara så muntert att leva från morgon till kväll  med någon man inte är kär i", sa jag. "Det måste vara förfärligt," sade Andrée.     

Från sidan 52 i De oskiljaktiga av Simone de Beauvoir 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: Inga spoilers! Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR.

 

Fem en fredag v. 15 2021: Konsumtion

elisamatildas fem fredagsfrågor v. 15 handlar om konsumtion. 

1. Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser?

Först av allt skulle jag köpa mig ett nytt tak. Därefter skulle jag börja tänka på onödor som dyra kläder, väskor, skor, örhängen. Hållbar konsumtion, förstås. Vet inte om resor betraktas som onödigt? Obegränsade tillgångar betyder ju också att jag skulle kunna köpa skolgång åt små flickor i de länder där det behövs. Hjälpverksamhet behövs ju inom många områden. Verkligen inga onödor, men hur kul kan det vara att köpa onödiga saker för obegränsade resurser?

2. Vad skulle du inte köpa för alla pengar i världen?

En resa till månen. Båt

 

3. Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör?

Kålrot och apelsiner.

4. Vad är något du sällan lägger pengar på?

Att äta ute

 

5.  Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv? 

Mörk choklad. Det finns ju de som gillar det

Helgfrågan v. 15 2021

 

Mias helgfråga v. 15: Tipsa om en bok du tyckte var bra och tala om varför du tycker att alla ska läsa den!

Dörren av Magda Szabo tycker jag är en väldigt intressant bok. Den handlar om en märklig kvinna vid namn Emerentia. Hon är vaktmästare på gatan i ett litet ungerskt samhälle och även allt - i - allo hos ett författarpar. Kvinnan i paret heter Magda och hon kommer sakta men säkert att lära känna Emerentia och hennes dramatiska bakgrundshistoria. 

Bonusfrågan gäller vad som är det bästa med våren. Det är lätt. Det är att kunna vara ute mera. Att sitta ute och läsa är bland det bästa jag vet.

Veckans kulturfråga v. 15 2021

enligt O: Veckans kulturfråga: Vilken text om våren är din favorit

Majs ljuva knoppar av H(erbert). E(earnest). Bates kom ut 1958 . Det är också en dramakaomediserie som gjordes 1991 - 1993. Handlingen rör sig kring familjen Larkin som bor i Kent. Tiden är 1950 - talet.

Våren 1945 är en novell av Marlen Haushofer. En kvinna tar hand om sin mor som planterar penséer i sin balkonglåda. När flyglarmet går tar kvinnan med sig moderna  till en lövhög undeer en bok. Modern somnar och dottern sitter och ser hur staden brinner. När modern vaknar börjar hon planera vad hon ska plantera härnäst.

En vårvintervisa

"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.

Text: Gustaf Fröding
Musik: Torgny Björk

Tisdagstrion v. 15 2021: Väderstreck i titeln

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 15: Tre böcker med väderstreck i titeln

 

1. Östan om sol, västan om måne. Min skattkammare del 6

Klassisk norsk folksaga om en modig flicka och hennes kärlek till den vita björnen, som är en förtrollad prins

2. Den smala vägen mot norr av Richard Flanagan

Romanen bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning.

3.  Andra världskriget på Söder av Gösta Friberg

En del av dikterna berättar om hur det var att vara barn under kriget.

Bagladies, hemlösa,losers, gräshoppor, sömnlösa, kvinnor, spinnare och svärmare - alla får plats i Gösta Fribergs dikter.

Bönder. I. Hösten

 1924 gick Nobelpriset i litteratur till den polske romanförfattaren Wladyslaw Reymont (1867 - 1925) för romansviten Bönderna 1- 4. Han hade medtävlare som Thomas Mann, G. B. Shaw och min favoritförfattare Thomas Hardy, som jag tycker han har en del gemensamt med. Båda intresserar sig för landsbygden med dess seder och bruk, naturen och musik. Thomas Hardy (1840 - 1928) intresserade sig för kvinnornas ställning i samhället och det gör ju Reymont också fastän på ett helt annat sätt. I Reymonts roman Bönderna I. Hösten  är antisemitismen påfallande. Det har jag inte stött på hos Hardy. I den lilla byn Lipce där Bönderna utspelas finns det en jude som är affärsman, men de övriga befinner sig längre ner på samhällsstegen. Samhället är ganska uppdelat. Kyrkan och prästen betyder mycket liksom godsherren. Storbonden Boryna är 58 år och har nyligen förlorat sin andra hustru. Barnen vill helst sätta honom på undantag och få ägorna uppdelade. Men fadern har redan skickat bönemän med brännvin åt sin tilltänkta, Jagna. Bönemännen och Jagnas mor är de som gör upp hela affären. Jagna själv lyder mor. Medan bröllopet genomförs med pompa och ståt, mycken mat, dryck och dans ligger en gammal trotjänare ute i stallet hos hästarna och dör. Kvinnorna värderas i allmänhet inte högt. Hushållet, barnen och skvallersystrarna är hennes värld. Ett kvinnfolk anses inte heller kunna vara utan prygel. Reymont jämförs med författare som Balzac, Dickens och Tolstoj. Vilhelm Moberg beundrade honom mycket och inspirerades att skriva Raskens och Utvandrarserien. Bönderna I är välskriven, lätt att ta till sig och lånar fräschör av de detaljrika naturskildringarna. Det är en realistisk berättelse som skildras med ett poetiskt språk. Stämningen är ljusare än i Thomas Hardys romaner

Titel. Bönderna I. Hösten

Författare: Wladyslaw Reymont

Översättare: E. Weer  (Ellen Wester)

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1924

Antal sidor: 303 

En smakebit på søndag v. 14 2021

 "I My Lai skjutsade Tams amma henne på sin cykel och körde flera mil för att hon skulle få pianoundervisning. Hon lagade flickans byxor gång på gång i stället för att öppna boken med guldringar och pengar som hon tagit med sig när de flydde. På dagarna uppmuntrade hon Tam att inta sin plats i klassrummet,  på kvällarna skyddade hon henne för nyfikna blickar genom att låta henne ligga mellan sig själv och mormodern. För att uppfylla Alexandres och Mais sista vilja bad Tams amma traktens lärare om hjälp med att fylla i blanketterna så att Tam fick genomgå antagningsprovet till den mest ansedda skolan i Saigon. Gia Long - gymnasiet hade överlevt flyttar, ockupationer och en total kursomläggning utan att förlora sitt goda rykte".

Från sidan 33 i em av Kim Thúy 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi ska bjuda på en smakebit ur den bok vi just läser. Utan spoilers, förstås. den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i spakarna. Fler smakebitar HÄR
 

Veckans mening v. 14

Robert på bloggen Mina skrivna ord har skapat läsutmaningen Veckans mening. Här ska vi välja en mening ur den bok vi just läser.

"Han tystnade och satt där sedan och kurade, mer lik en hög gamla hyvelspån än en människa."

Den här meningen läste jag på sidan 224 i Bönderna. Hösten av 1924 års Nobelpristagare i litteratur Władysław Stanislaus Reymont.

Fem en fredag v. 14 2021: Från knopp till tå

elisamatildas fredagsfrågor har rubriken 

Från knopp till tå 

1. Hur känns det i kroppen den här veckan?

Comme ci, comme ça, tycker jag.

2. Vad gör du för att träna knoppen?

Löser sudoku och korsord och liknande. Ser Kontrapunkt och Muren i TV. Lyssnar på Vetenskapsradion, Filosofiska rummet, Kropp och själ. Och läser, förstås. Mycket

3. Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre?

Barnbarnskvitter på Face-time. Solande på altanen med en bra bok. Promenader.

4. Vad är vardagslyx för dig?

Är mycket modest. Ett glas vin. En bukett blommor

 

5. Hur känns det i sinnet om våren?

Vemodigt. Nostalgiskt

Helgfrågan v. 14 2021

Mia undrar i sin helgfråga v. 14:

Varför byter man omslag på böcker?

Ja, det kan en fråga sig. I samband med nyöversättning, kanske? Eller nyutgåva? Som när klassiker ges ut på nytt. Nytt förlag? Jobs - omslagen på nyutgåvan av en del av Selma Lagerlöfs romaner är ju bara så fina. Och de "broderade" omslagen på nyutgåvan av Vilhelm Mobergs Utvandrar - serie. Mia tar ett exempel där den engelska utgåvan av en bok är vackrare än den svenska. Ofta har engelska böcker fina omslag. Men jag kan tänka mig att det kan finnas upphovsrättsfrågor som kan ställa till det vad det gäller omslagen. Inte vet jag; det är bara en tanke. 

Stolthet och fördom av Jane Austen har kommit ut i mängder av utgåvor både på svenska och engelska och säkert på många andra språk också. Och där kan en tydligt se skillnaderna i synsätt. Modernistas utgåva ifrån 2014 är häpnadsväckande. Omslaget är snyggt men uppvisar en total brist på känsla för innehållet.

Sändebudet

Sändebudet av den japanska författaren Yoko Tawada är en berättelse om ett samhälle som tycks degenererat. Allt har tillbakabildats och sådant som länge varit något alldeles självklart har nu övergått till något annat på grund av miljöförstöring efter en kärnkraftskatastrof. (Sändebudet skrevs strax efter Fukushima.) Människosläktet har vänts upp och ner. Det är de gamla människorna, födda före katastrofen, som besitter krafterna. De yngre orkar ingenting och måste tas om hand. Bokens protagonist är en morfarsfar och hans barnbarnsbarn. Gammelmorfar Yoshiro 106  är vårdnadshavare till barnbarnsbarnet, den kraftlöse Mumei. Friska barn finns inte; de har ständig feber. Maskrosorna är jättelika och bambun har storlek som en lillfinger. Nya demokratiska helgdagar har införts. "gamlingar - kämpa-på - dagen"; "be barnen om ursäkt - dagen"; "dagen för att det räcker att vara vid liv - dagen" är några exempel. Japan har isolerat sig ifrån omvärlden, något som Yosario  i all tysthet är emot. Lägenheter och tomter i Tokyos 23 stadsdelar har förlorat allt ekonomiskt värde. Ingen kan bo där på grund av strålningen. Folk har flyttat ut på landet och man börjar överge penninghandel för byteshandel. Hokkaido stänger för emigranter och det är förbjudet att studera engelska. Tagalog, swahili, tyska och tjekiska är däremot helt OK. Folket anpassar sig tålmodigt. Författaren berättar rakt och enkelt och med någon liten sorgsen underton ibland. En mycket speciell bok tycker jag som uppfattar den som civilisationskritik. Det nuvarande japanska samhället  får sig också en släng av sleven. Regeringen är förstatligad; ingen vet vilka parlamentsledamöterna är, var de finns och vad de gör.

Yoko Tawada är född 1960. Hon bor numera i Tyskland och skriver både på tyska och japanska. Sändebudet skrevs på japanska och har översatts av Vibeke Emond.

Titel: Sändebudet

Författare: Yoko Tagawa

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2021

Antal sidor: 191 

Veckans kulturfråga v. 14 2021

enligt O: Vilket radarpar inom deckarvärlden gillar du bäst?

Jag säger som enligt O Lynley och Havers var mina favoriter, men nu har jag inte läst Elizabeth George på väldigt länge.  

Dalziel och Pascoe är ett annat trevligt deckarpar som förekommer i Reginald Hills böcker. De opererar i en stad i Yorkshire. Dalziel är den gammaldags duktige men buttre polisen som gått den långa vägen. Pascoe är en modern polis med universitetsexamen. Förr i tiden läste jag allt av Reginald Hill men han har liksom Elizabeth George fått stå tillbaka för massor av annan litteratur.

Tisdagstrion v. 14 2021: Författare som jag bara läst en bok av

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 14: Författare som jag bara läst en bok av.  

 

 

                                            

                                                    

1. Brända skuggor av Kamila Shamsie. Intressant och lärorik och jag tyckte mycket om den. Jag tänker fortsätta med Vår älskade

2. Lolita av Vladimir Nabokov. Har just läst den men ännu inte samlat mina många tankar kring den. Jag misstänker att jag missat en del i den här yviga romanen och skulle vilja läsa något annat av författaren 

3. Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Skulle gärna läsa en fortsättning på den här biografin som bekräftar tesen att verkligheten överträffar dikten.