fredag 7 februari 2025

Inget av det där

Efter att ha läst ett par noveller i Sju tomma hus av Samanta Schwebelin förstår jag 1/att jag kommer att alla novellerna i samlingen och 2/ att jag kommer att läsa andra novelister från Argentina eller varför inte hela Sydamerika. Hos Samanta Schweblin möter en realism och surrealism; det vardagliga, välbekanta glider ut i något främmande och ibland absurt   som i novellen Inget av det där där jag ibland frustar till och tänker att detta skulle bli en utmärkt film. En äldre dam är ute och far omkring med en son eller en dotter i nejden för att se på hus. De åker till ett fint villaområde med frodiga gräsmattor men förvånansvärt leriga vägar. De kör fast. Mamma har kört ut i ett par fina gräsmattor och lämnat fruktansvärda spår efter sig. En liten gosse iakttar och snart kommer även hans mamma. Bilföraren tar sig in i huset under förevändning att hon behöver ett glas vatten medan hon väntar på ambulansen. Hon mår inte riktigt bra. Läsaren förstår att det inte är första gången mor och son eller dotter är ute på dylika expeditioner. De brukar också passa på att rätta till saker och ting som de tycker är fel och/eller smaklöst i de främmande trädgårdarna och husen. De byter ut och plockar bort helt enkelt. Jag tänker inte avslöja mera än att i slutet av berättelsen har kvinnan i det främmande huset tagit sig hem till modern och sonen eller dottern. Hon letar efter en viss sak som försvunnit från hennes hem. Då förstår en hur det ser ut i det hemmet och förvånas över sonens eller dotterns reaktion. Det finns inget som går att förutse i den här novellen. En får helt enkelt hålla i hatten och hänga med.

Titel: Inget av det där ur Novellsamlingen Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Översättare: Annakarin Thorburn 

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 163

torsdag 6 februari 2025

Teori om en underkastelse

När jag läst Teori om en underkastelse av den argentinska författaren Camila Sosa Villada förstår jag att jag haft nytta av att läsa hennes autofiktiva roman Nattdjur först. Den handlar om Christian som föds som pojke men sedan utvecklar en kvinnlig könsidentitet.Travesti är det sydamerikanska uttrycket för dessa människor till vilka författaren hör. Teori om en underkastelse handlar om den stilige Advokaten som är homosexuell och hans fru den vackra Skådespelerskan som är trasvesti. "Inget roade henne mer än att få visa upp honom som ett par nya skor." De lever ett lyxliv i en för de flesta av oss främmande och chockerande värld med våld, otrohet och droger. Advokaten är hopplöst förälskad i sin fru medan hon är mera avvaktande. En får läsa om hennes uppväxt på landsbygden med skilda föräldrar och bybor som reagerar på pojkens förvandling och försöker med andeutdrivning. Skolan gör inga försök att hjälpa sin bästa elev att få vara sig själv. Framtiden kommer senare till byn än annanstans. Camila Sosa Villada berättar rakt och ärligt utan att skona sin läsare. Språket är ganska grovt och beskrivningarna av sexuell utlevelse kan säkert stöta en del. Men verkligheten finns och att vilja vara okunnig hjälper ingen.

Titel: Teori om en underkastelse

Författare: Camila Sola Villada

Översättare: Hanna Nordenhök

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 263

onsdag 5 februari 2025

Veckans kulturfråga v. 6 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 6: Vilka fascinerande platser har du besökt med hjälp av kulturella verk?

Jag kom omedelbart att tänka på Three Pines i Quebec i böckerna om den stilige kommissarie Armand Gamache av Louise Penny. Nu ser jag att böckerna även är filmade och finns på Prime Video en kanal jag inte har. Men Alfred Molina i huvudrollen, nja. Vidare far jag gärna till Tokyo Ueno Station. Utgången mot parken. Ueno Park  med Nationalmuseet i omedelbar närhet är väl värt besök både IRL och fantasi. Barnhans land i

Barbro Lindgrens underbara trilogi Vems lilla  mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för. Där träffar en den sorgsna Bisamråttan, den skallige Farbrornallen, tyghunden Röden och Pinjekotten som egentligen tillhör en begravningskrans. Tänk, att få träffa det gänget! Ett annat "gäng" som jag gärna hade träffat är karaktärerna i den underbara romanen Middlemarch som jag långsamt och njutningsfullt tillgodogör mig både som vanlig bok och som fantastisk uppläsning av Juliet Stephenson. Jag har både sett filmen och läst boken tidigare, men nu läser jag nyöversättningen av Hans Jacob Nilson och beundrar George Eliots skarpa psykologiska blick.

tisdag 4 februari 2025

Tisdagstrion v. 6 2025: Afrika

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 6: Afrika

1. Den ghanansk - amerikanska författaren Yaa Gyasi har skrivit Vända hem, en fantastisk roman som skildrar slaveriet alltifrån de första slavskeppen från Afrika till Amerika på 1700 -talet och dess återverkningar fram i modern tid. Detta berättas genom en mängd olika människors öden.
 2. Tre starka kvinnor av Marie N´Diaye. Marie N´Diaye är född 1967 i norra Frankrike men hennes far var från Senegal.I hennes uppmärksammade roman Tre starka kvinnor handlar det om en kvinna som återvänder till Senegal för att hörsamma sin fars enträgna kallelse, en europé som gift sig med en afrikansk kvinna och Khady Demba som är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. Hon är den som lyckas ha den starkaste självkänslan, men det räcker inte långt.
3.
Tropiska fiskar av Doreen Baingana. En intressant roman som tilldrar sig i Uganda under tiden efter Idi Amin. Tre systrar berättar. De är sinsemellan väldigt olika och det blir också helt olika berättelser. Den allra starkaste berättelsen belyser HIV - problematiken.

måndag 3 februari 2025

Varför Därför. Ny variant av Selfie


Klimakteriehäxan
har kommit på bättre tänker och tänker testa ett nytt slags Selfie som hon kallar Varför/Därför

Varför är alla dukar hos mig sällan släta? Därför att min mangel är för liten och dukarna för stora. Ibland dänker jag och stryker

Varför manglar jag aldrig mina lakan? Därför att jag är för lat, och för att det är förspilld kvinnokraft. Dessutom behövs det inte större delen av året. Det räcker att de torkat ute.

Varför har jag inte köpt en robotdammsugare? Därför det är illa nog med en vanlig dammsugare.

Varför har jag så få tavlor på väggarna? Därför mina väggar har tagit slut. De upptas så gott som helt och hållet av bokhyllor.

Varför får inga fler böcker plats i våra hyllor? Därför att jag är för dålig på att gallra. Men jag borde helt klart tömma en hel hylla för att få in en garderob på mitt rum

Red Island

10 - årige Thomas bor med sina föräldrar och två bröder på Madagaskar. De lever en bekväm om än isolerad semestertillvaro i ett vackert semesterparadis. Madagaskar blev självständigt redan 1960 men de franska officerarna har dröjt sig kvar i tio år utan någon egentlig uppgift. Thomas far arbetar inom flygvapnet. Modern är hemmafru. Thomas lever sig in i rollen som en tuff seriefigur vid namn Fantômette. Han smyger omkring i sin cape och sin mask och iakttar de vuxna och undrar varför de bär sig åt som de gör. Han sitter under bord, gömmer sig i lådor, kikar in genom fönster och får veta långt mer än ha kan hantera. I filmen Red Island skildrar regissören Robin Campillo, delar av sin egen uppväxt. Man hör talas om bondeuppror i mera avlägsna delar av ön. Demonstranter har fängslats får en veta. En ung fransman, Bernard, förälskar sig bortom vett och sans i en infödd fallskärmsvikerska. En präst försöker driva djävulen ur kroppen på honom och läkaren ger honom lugnande. Som om det skulle hjälpa Bernard. Han skulle gärna stanna kvar på ön och vara med sin kärlek och umgås med sin bäste vän som också tillhör lokalbefolkningen. Fransmännen ska äntligen och med blandade känslor ge sig hem. De fängslade upprorsmännen släpps fria och filmen slutar med ett hejdlöst patriotiskt sjungande som varar alldeles för länge. I övrigt tyckte jag mycket om filmen och alldeles särskilt när unge Thomas fanns med i bilden.

söndag 2 februari 2025

En smakebit på søndag v. 5 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"En kväll gick de på premiärfest. Inte helt oväntat gick skådespelerskan och advokaten på en hel del fester. I deras bekantskapskrets ställdes oavbrutet till med partyn, middagar, weekendresor till vingårdar, så länge folk fick en ursäkt att supa tills de kräktes. Det var mer ansträngande för henne än honom att gå på sådana tillställningar, men en av hennes bästa vänner spelade huvudrollen i filmen som hade premiär, en skådis som just börjat ta sina första steg i karriären. Filmen var hemsk. Varken manuset eller regissören kunde ha varit uslare. Men på festen efteråt dansade folk ändå."

Fler smakebitar HÄR