En smakebit på søndag v. 30 2022

 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"När nästa låt började tryckte Shuggies mamma ölburken mot bröstet och snurrade långsamt ut på golvet. Hon knep ihop ögonen och dansade sig tillbaka till en plats där hon kände sig ung och förväntansfull och åtrådd. Tillbaka till Barrowland, där de unga männen följde henne hungrigt med blicken över dansgolvet och kvinnorna avundsjukt tittade bort. Med fingrarna utsträckta som en solfjäder drog hon handen över kroppen. Strax ovanför höften kände hon den där envisa lilla valken hon hade fått efter sina tre ungar. Plötsligt var hon tillbaka i nuet, öppnade ögonen och kände sig ful och dum och tjock. "Jag hatar de här tapeterna. Jag hatar gardinerna och sängen och den där jävla lampan." Shuggie ställde sig upp på det mjuka överkastet. Han lade armarna om henne igen och försökte hålla fast henne, men den här gången puttade hon bort honom."  Från sidan 62 i Shuggie Bain av Douglas Stuart.

Den första frosten

Allis Lövhed är utbildad bilmekaniker och arbetar som sådan på en bilverkstad. Hennes manliga kolleger är inte elaka men de är plumpa och kommer ideligen med sexistiska skämt och ber henne koka kaffe. Allis biter ihop och vänder vreden inåt. Malin kommer med nybakade bullar och Allis undrar om inte hon känner sig störd av de råa skämten. Det gör inte Malin. Det är ju sådana de är, karlarna. Efter en otäck arbetsplatsolycka bestämmer sig Allis. Hon måste komma ifrån ett tag. Hon har hittat en enslig stuga i skogen utan el och vatten men med bastu och utedass. Den hyr hon obesedd för några månader. Lars heter han som hyr ut. Han är strax över femtio, snäll och vänlig, men han kan inte låta bli att försöka erbjuda Alllis lite extratjänster. Det går inte att köra bil ända fram till den lilla röda stugan med vita knutar som ser ut precis som Allis önskat sig. Närmsta grannen heter Jonas. Han äger sin gård men har ännu inte kommit dit. Men när han kommer är han trevlig även om han omedelbart blir lite väl intresserad av Allis. Och de har gemensam vårdnad om katten Musse har Musse bestämt. Raumo kommer från Helsingfors. Han är trött på sitt arbete och beslutar sig för fotvandring i norra Norrlands fjälltrakter. Han vill gärna se fjällräv. När Raumo kommer in i berättelsen infinner sig en obestämd olustkänsla. Ganska snart går det upp för en att Raumos kvinnosyn är mycket skev. Hans självbelåtenhet  är helt orealistisk. Visserligen har han tränat sig till en tvättbräda och antagligen ser han ganska bra ut. Allis, Jonas och Raumo kommer inom kort att befinna sig i varandras närhet. Torrt och lite knapphändigt får debutanten Anna Kuru spänningen att stiga medan hon varvar de tre huvudpersonernas berättelser i den psykologiska spänningsromanen Den första frosten.  Det är del ett i Kiruna - trilogin. Del två, Norrskensnatten, finns redan och del tre, Gryningsjakten kommer i oktober. Hoppas att hon håller vad hon lovat i sin första roman.

Titel: Den första frosten

Författare: Anna Kuru

Förlag: Modernista

Tryckår: 2020

Antal sidor: 244

Katapultpriset

Årets Katapultpris för bästa debut går till Agnes Gerner för diktsamlingen Skall. Motiveringen lyder: "För det sätt på vilket Agnes Gerner i diktsamlingen 'Skall' sjunger om sorg, födelse och död. Hennes poesi påminner oss om förbindelsen mellan människa och djur: råttans gnagande, hästens andedräkt och rävens tassande i oss."

Agnes Gerner är född 1984 och arbetar som bibliotekarie i Stockholm. Katapultpriset på 40 000 kr delas ut av Sveriges författarförbund

Jag tycker att texten som står på Adlibris är så bra så jag lånar den: " Agnes Gerners dikter fångar en förlust som svänger svansen över stolar, bord, porslin och äter allt i sin väg, som fortgår när åren blir tyngre och snabbare, när barnet växer ifatt och förbi. Men i naturen slår hjärtan, tassar spelar, bark bågnar, det hackas och ruvas, förnyelsen pågår. Skall är en bok om människoblivande och djurblivande, om sorg och liv, berusning och kärlek. Om att, som slutmeningen lyder: "kräva ett liv som väger upp för döden". Agnes Gerner är också nominerad till Borås Tidnings debutantpris. Jag tycker mycket om Skall.

Den rosa kappan

borde ha svepts omkring dig, höljt dig

i ett moln av fuchsia

Vi borde ha haft överseende

med att den skar sig mot rosorna, att den var

alltför varm i den trånga kistan

Istället blev det 
din lila klänning med svarta prickar,

skräddarsydd,

en underjordisk uniform


 

I Henry VIII:s tid

Anna Hedlin, debutant, född 1978, bor i Stockholm och är utbildad arkeolog. Hon har gått skrivarskola på Biskops - Arnö och hennes första roman heter 
Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten. Den tilldrar sig i England under en del av Henry VIII:s regering. Det historiska skeendet är känt, men i den här romanen skildras hovlivet med alla fester, kvinnnorna kring kungen från det att han är liten tills dess att hans drottningar börjar avlösa varandra. Tre av dem figurerar i romanen, nämligen den fromma , spanska Katherine, Anne Boleyn som beskrivs som flytande magma och plain Jane, Jane Seymour. Kungen beskrivs  som världens vackraste kung när han är 18. Han och boysen omkring honom leker sig igenom dagarna med tornerspel, hundkapplöpningar, tennis, björnhetsning och jakt. Snart nog upptas också jakten på en son och arvinge. Döttrar är inte helt värdelösa eftersom de kan användas som handelsvaror i giften med släkter man vill ha som bundsförvanter eller ekonomiskt stöd.  Synen på kvinnor och barn förskräcker. Jag är väldigt förtjust i Anna Hedlins mycket originella berättarstil och hennes val av stoff. Hon lyfter fram det och de som finns runt Henry VIII. Anna Hedlin har kunskaper om livet under Tudor - renässansen utöver det som vanligen vanligen beskrivs. I slutet av boken redovisar hon några viktiga källor. Det vackra omslaget är gjort av Moa Schulman. Albert Bonniers förlag. Det blir spännande att se vad Anna Hedlin hittar på härnäst.

 Kaosutmaning 2015: Läs en bok vari det inte finns någon telefon

Svarta vatten

Tänk, att få sin debutroman nominerad till alla möjliga priser, bl. a. Orangepriset och hyllas av Dennis Lehane, James Ellroy, Georges Pelecanos och Val McDermid! Det är vad som hänt LA - författaren Attica Locke och hennes roman Svarta vatten. Den tilldrar sig i Houston, Texas, 1981.  Jay Porter är jurist och har bjudit sin gravida hustru på en romantisk båtfärd med månsken och ljus från staden vid flodens stränder, men inget blir som han tänkt sig. Inte hade han i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig att det skulle bli skottlossning och att de skulle fiska upp en medtagen kvinna ur flodens svarta, oljiga vatten. Inte hade han kunnat tänka sig att detta skulle bli början till en härva av händelser med trådar bakåt i tiden till hans politiska aktiviteter i den svarta medborgarrättsrörelsen. Händelser i det förflutna gör också att Jay Porter dras med en rädsla för myndigheter, inte minst då poliser. Jays svärfar ställer krav på Jay. Han vet att Jay känner stadens vita borgmästare Cynthia Maddox och vill dra fördel av det. En politisk medspelare från förr vill att Jay ställer upp i demonstrationer för hamnarbetarna. Jay vill bara arbeta, vara make och familjefar, men han dras ovillkorligen med i en malström av händelser som alla hänger ihop med varandra. Jay Porter är ingen hjältemodig protagonist. Han är mänskligare än så. Över huvud taget finns det faktiskt ingen människa i hela boken som verkar vara speciellt sympatisk. Allt går på skruvar; folk har hållhakar på varandra och ingen verkar riktigt pålitlig. Mera än Jays hustru Bernie i sina mörkblå Schollsandaler. Intrigen är skickligt konstruerad och spänningen är det inget fel på. Jag ser fram emot nästa roman av Attica Locke. Enligt hemsidan är titeln Cutting Season.

Flanörens blick på New York

TEJU COLE,  Öppen stad, Natur & Kultur 2013, handlar om Julius, blivande psykiater, som gillar att gå. Till fots utforskar han New York, och dess historia; träffar många olika människor, de flesta invandrare liksom han själv, och tar del av deras livshistorier och åsikter om de stora tidsfrågorna. En gammal japansk professor som varit Julius lärare berättar om interneringen av amerikanska japaner under andra världskriget. Den gamle mannen är övertygad om värdet av att memorera dikter för djupförståelse. I en kiosk möter han den beläste Farouq som han har många intressanta samtal med. Israel/Palestina konflikten, judarnas öden i allmänhet, förintelseindustrin enligt Norman Finkelstein, drömmen om ett fritt Europa, och mycket annat avhandlas. Med sina vänner diskuterar  han bipopulationernas utdöende och miljöförstöringen. Han reflekterar över vad psykiatrin betyder för dem som behöver den. Julius, som är till hälften nigerian, har yoruba som första språk och tyska som andra. Modern var tyska. Julius har gått Nigerias Militärskola och sedan fått ett heltäckande stipendeium till Maxwell university. Julius är intellektuell, analyserande och kyligt registrerande. Man upplever Julius som ganska isolerad, men på egen begäran. Romanen är väldigt bildmässig och det är inte svårt att förstå att Teju Cole, född 1975,  är fotograf och konsthistoriker också.  Jag gillar första meningen som lyder så här: "Så när jag började ta kvällspromenader förra hösten upptäckte jag att Morningside Heights var en bra plats att utgå ifrån när man gav sig ut i staden." Julius vandrar ofta i omkring och genom Central Park. Man kan säga att han gör arkeologiska utgrävningar i tid och rum. Öppen stad är en rik bok och det är svårt att göra den rättvisa. Den måste läsas. Jag tyckte mycket om den. En fantastisk debut, helt enkelt!

Debutantdebut i Text + 1

Den litterära podcasten  Text + 1: 003 
bjuder för första gången på en intervju med en debutant. Viktor Andersson, född 1989 i Linköping, debuterade tidigare i år med en romanen Hon. En relationsroman på Modernista förlag. Det var inte förrän i sena tonåren som läsandet och skrivandet tog fart,  berättar Viktor Andersson. Då var det poptexter som satte honom på spåret. Han ville bli popstjärna vid den tiden. Viktor Andersson skriver på sin dator, men gör hela tiden anteckningar för hand. De fina anteckningsböcker han skaffat för ändamålet vill han inte förstöra med sitt klotter. Brev för eftersändning av post är bra att anteckna på, påstår han. Hon tog ungefär två år att skriva. Viktor Andersson nämner Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg och Willy Kyrklund är svenska författare han inspirerats av. Ett par citat av Hjalmar Gullberg finns med i Hon. Viktor Andersson tycker om det svenska språket; även dialekter som hos Torgny Lindgren och PO Enquist. Hon handlar om en brusten relation. Den manlige kontrahenten heter Viktor - nej, det rör sig inte om autofiktion - och den kvinnliga får man aldrig veta namnet på. Viktor har helt enkelt glömt bort det. Allt annat kommer han ihåg och hoppas på att hågkomsterna ska leda fram till flickvännens namn. För att minnas måste man glömma, sa Slas. Viktor säger att han gillar sina romankaraktärer. Visserligen är Viktor inte riktigt pålitlig som berättare och han sviker flickvännens förtroende genom att läsa hennes dagbok visserligen för att förstå henne bättre, men i alla fall ett sviket förtroende.
Viktor Andersson säger att han är en känslig person, som har svårt att läsa kritiska recensioner. De yngre kritikerna är mest kritiska medan de lite äldre tycker att Hon är en bra början. Den varsamme intervjuaren Mats Almegård noterar att Viktor Andersson är prydligt klädd. Viktor Andersson gillar kostym och slips och ägnar mycken tid åt sitt klädval. Att ha det snyggt och städat i skrivarlyan är också viktigt.
Som +1 väljer Viktor Andersson efter moget övervägande stumfilmen Sunrise. A Song of two Humans av regissören F. W. Murnau från 1927.

Bra val av Modernista. Bra val av Mats Almegård. Varför inte ge en ung författare med potential en puff i rätt riktning? Om lite drygt en månad kommer nästa program i serien. 

 

Under ytan

Bara du finns (Massolit förlag) är
Jenny Holmbergs debutroman.
Jenny är journalist och teolog, född 1982.
Romanen handlar om människor och deras hemligheter; det de brottas med och det som finns under ytan.
Anna är högstadielärare, mamma till Benjamin som är tio år och mobbad i skolan. Olle bor i England sedan tio år. Han har en lika aningslös som eftergiven flickvän som är hans livboj i tillvaron. Det förflutna plågar honom.
Nike är en av Annas elever. Han driver runt och lånar husrum där han kan. Gunilla, hans alkoholiserade mamma, har misshandlat honom alltsedan han var liten.
Det finns flera väl dolda hemligheter i den här romanen som har ett kristet anslag. Det finns en myckenhet smärta i boken men det handlar också mycket om försoning.
Människor kan göra varandra mycket ont. Men lika ofta kan de vara varandra till hjälp och stöd. Människorna i boken skildras med värme och empati.
Bara du finns är en välskriven debut. Epilogen anknyter till prologen och ramar in berättelsen. Allt får inte sin förklaring - men när får det det? Alla dåliga relationer blir inte bra. Men så är det ju sällan i livet.
Kanske kunde man ibland strukit ner en smula. Men det är en marginell anmärkning.
Det ska bli intressant att läsa nästa roman signerad Jenny Holmberg.

Lovande debutant

Tryckande högsommarvärme över Skåne. Lillasyster Marina hälsar på sin äldre gifta syster, Stella. Dialogen är trevande och man upplever ett främlingskap mellan dem, men också en vilja till närmande. Stellas charmerande man, Gabriel, attraherar Marina från första handslaget. Stämningen tätnar, det drar ihop sig till någon sorts urladdning. Som också kommer. Men det som händer sedan är inte riktigt väntat. Litterära anspelningar är det gott om i
Den drunknade av Therese Bohman.
Tankarna går till Shakespeare, paret Rossetti och andra prerafaeliter. Marina studerar också litteraturvetenskap. Romanens motto är lånat från den dekadente skånske författaren Ola Hanssons Notturno. Och jag associerar av någon anledning också till ärkeängeln Gabriel...
Therese Bohman, född 1978, är kulturskribent på Axess och Expressen. Detta är en mycket lovande debut. Språket är avskalat och vackert. Naturen inlemmas i handlingen och spänningen är skickligt utportionerad. Det jäser under den svala ytan. Det vackra omslaget, som är gjort av Beatrice Bohman , leder också tankarna till klassisk litteratur. Norstedts förlag.
Det är bara att gratulera Therese Bohman och önska lycka till!


THERESES DAGBOK

Se till mig som liten är av Kaj Korkea-aho

Kasper, 23, truckförare på en korvfabrik och mognare än sina år, friar till Lina, 19, studerande och ganska barnslig. Överbeskyddad, kanske? Hon är enda barn till Jan-Erik, en sympatisk, olycklig man som lider av Parkinsons sjukdom och , Ann-Marie, som omedelbart får alla varningslampor att lysa. Hon är fanatiskt religiös och har inrett en helgedom i ett litet rum i vindsvåningen. Ännu en madwoman in the attic. Hit drar hon sig tillbaka för timslånga böneseanser bland alla krucifixen som täcker väggarna. Dottern Lina är på god väg i moderns fotspår. Tillsammans besöker de Sinaikyrkan där pastor Jakobs ord är lag i församlingen. Miljön är en by i Österbotten och även om man känner sig förflyttad bakåt i tiden så förekommer både SMS och Facebook.

Kasper funderar över ärftligheten, men Lina är starkare än någon kan tro. Kärleken till Kasper får henne att ifrågasätta och trotsa. Priset hon betalar är högt. Mycket högt.

Skuld och skam är ett tema i boken. Lina dras med sina gnagande skuldkänslor och Kasper lider av ett sjukt samvete för en händelse under skoltiden.

Bokens omslag visar på två - nej, tre! - symboler i berättelsen: Det levande trädet som spunnits in i ett florstunt nät vävt av krälande maskar och TV-mastens röda öga som en erinran: Storebror ser dig.

Kaspers arbetskamrat Porno är den som erbjuder de förlösande skratten - bokstavligen och bildligen. Kasper behöver vänskapen, de råa skämten och omtanken. Porno står också som hälsosamt anarkistisk motvikt till den unkna kyrkan som fängslar och kväser.

Kaj Korkea-aho har skrivit en mycket tungt vägande debutroman. Han är född 1983 och har tidigare skrivit sketcher för radio, TV och webb. Han är ena halvan av humorduon Pleppo Toy.

Hur ska det gå för den unge författaren i fortsättningen? Är det bra att börja så här bra?

Man kan bara varmt önska lycka till!

Adress till Kaj Korkea-ahos blogg på Söderströms hemsida: http://www.soderstrom.fi/Blog.php?id=29