Mödramärg

Mödramärg av Tina Harnesk. Majalis är på väg hem till Vuojat i Norrbotten väster om Jokkmokk efter 22 år på Irland. Hennes förhållande med universitetsläraren Tom hade tagit en ända med förskräckelse. Arbetet på universitetsbiblioteket i Dublin hade inte lett till något avancemang. Tvärtom hade hon blivit förbigången. Nu hade hon också förlorat sin mamma Maud och hade ett dödsbo att reda upp. På samma gång var fyrtioåriga Majalis gravid för första gången i sitt liv. Majalis har mycket att fundera på och mer blir det. Grannarna Stigga och Torsten är två sinsemellan väldigt olika män som genast anmäler sig till tjänstgöring. Majalis tänker att de båda älskat Maud. Hon söker efter svaret på vem hennes egen far, Allan Pihl, egentligen varit och vilken plats han intagit i moderns liv. Hon idoliserar honom på moderns bekostnad men får anledning att revidera sina åsikter bland annat genom att till slut läsa sin mors efterlämnade dagböcker. Majalis stiftar snart bekantskap med gruvbolaget Brising AB som fått tillstånd att projektera uranbrytning i fjället. Motståndet mot exploateringen av berget får människor att komma samman i protest. Parallellt med berättelsen om Majalis löper Niennas historia. Nienna var en klok kvinna som levde i på senare hälften av 1600 - talet. Den gången gällde striden en silverfyndighet. Fjällen är heliga och vördas av den fasta befolkningen. Här finns mycken uråldrig kunskap och många speciella trosföreställningar. Den vackra och storslagna naturen skildras med övertygande sakkunskap. Författaren bor utanför Arvidsjaur och är av lulesamisk släkt. Mödramärg handlar också mycket om moderskap; främst Majalis eget och Mauds.  Berättarglädjen är inte att ta fel på. Humorn finns också med. Men kanske inte på samma sätt eller i lika hög grad som i Folk som sår i snö som blev Årets bok 2023. Mödramärg vilar på en historisk bakgrund som finns belagd. Många av människorna i boken har verkliga förebilder. De svenska kolonisatörerna gör sig skyldiga till många olika övergrepp som användandet av tortyrredskapet trähästen och kölhalning under isen; från den ena vaken till den andra. Samerna betraktades som outvecklade vildar. Tina Harnesk har lagt ner stor möda på reserch och hon har även sin egen släkthistoria, sägner och muntliga historier med i bakgrundsmaterialet. Jag har både läst och lyssnat. Om en lyssnar får en också med lite jojk då och då. Tina Harnesk tackar även sin inläsare Patricia Fjällgren för att hon lånat ut sin sagoröst till Mödramärg. Jag har haft mycken glädje av att läsa den här boken och väntar nu på nästa!

Gamen

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan och har goda kunskaper om politisk och religiös extremism vilket kommer väl till pass i romanen Gamen. SOG - aktören Simon Olsson har kommit hem till Malmö från sitt förfärliga och mycket hemliga uppdrag i Syrien. Hans bästa vän Ahmed har blivit avrättad inför ögonen på honom. Simon och Ahmed har varit medlemmar i en specialgrupp i Syrien som plötsligt fått uppdrag att lokalisera och eliminera Gamen, som egentligen heter Osama Karim Atta.; en salafist med makt och våldskapital. Verksamheten går under arbetsnamnet Operation Guernica och den är så hemlig att de överordnade inte tänker kännas vid den om de blir tillfrågade. När Simon återvänder till Sverige bor han hos sin älskade, vänstersympatiserande syster, Jenny, och hennes otäcka (tycker Simon) katt. Simons överordnade meddelar att Gamen dödats i en drönarattack i Raqqa. Men Simon vet bättre. Han har sett honom på ett falafelställe i stan. Bl. a. Simon anses lida av PTSD - och det gör han säkert - men hans fem sinnen bedrar honom inte. Han envisas och blir avfärdad. Men när han till slut lyckas avstyra ett planerat terrorattentat blir man ändå tvungna att inse att han haft rätt hela tiden. Scenen växlar mellan de smärtsamma hågkomsterna från Syrien och Malmö/Österlen. En känner igen den skånska miljön. Simons far var specialintresserad av fåglar och det förefaller författaren vara också. Våldet kokar hela tiden under ytan; svordomarna är talrika och Simons bristande impulskontroll spelar honom många spratt. Ett visst nordiskt vemod nästlar sig också in mellan sidorna. Vakthundarna är fortsättningen på Gamen. Jag gillar Olle Lönnaeus sätt att skriva spänningsromaner. Han vet vad han talar om; hans miljö - och personbeskrivning är utmärkt. Inte minst har han sinne för de lite avvikande. Kort sagt: En mycket sympatisk författare och en bra bok.

Titel: Gamen

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2021

Antal sidor: 367

Vakthundarna

Simon Olsson, elitsoldat och f. d. operatör inom Särskilda operationsgruppen, vandrar i stormen på skjutfältet vid Haväng när han blir tilltalad av en barsk man i lång oljerock och gummistövlar. Det är Erik Syrén, kriminalkommissarie vid polisen i Malmö avdelningen för grova brott. Simon Olssons namn har dykt upp under utredningen av ett dödsfall. Mariam Bakir, frilansjournalist född 1986 i Libanon, har hittats död i sin lägenhet i Malmö. Mariam Bakir har granskat extremister, både nazister och islamister, i flera år. Ett självmordsbrev finns men datorn och ett USB - minne saknas. Simons levnadsglada syster, Jenny, 27, är assistentåklagare i Malmö. Båda har de vuxit upp i fosterhem efter att båda föräldrarna dött. De står varandra väldigt nära. Simon har många som jagar honom efter det att han i förra boken, Gamen, avvärjt en IS - jihadistisk terrorattack mot Öresundsbron. Mörka minnen ur det förflutna plågar också. Och han tycker sig ha svikit Mariam. När han sedan kommer en nationalistisk grupp, som kallar sig Vakthundarna på spåren och stör dem i deras verksamhet, utökas skaran  av fiender. Spåren leder bakåt ända till mordet på Olof Palme. Vakthundarna är oavlåtligt spännande och välskriven. Lite roligt är det att miljön är så bekant. Ibland kan det bli lite mycket svordomar och det "pissas" väldigt mycket. Det är verkligen männens värld. Dumt nog kallas Vakthundarna en fristående fortsättning på Gamen. Det där med fristående fortsättningar blir aldrig bra. En bör läsa det som kommit tidigare. Alltså läs Gamen först!

Titel: Vakthundarna

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 344

Folk som sår i snö

Tina Harnesks debutbok Folk som sår i snö tog sig direkt in på listan över August - nomineringar. Huvudpersoner är Per och Maria eller Biera och Máriddja. Läkarparet Kaj och Mimmi har flyttat till Norrbotten och ska försöka skapa sig en tillvaro där. De här båda paren har det gemensamt att de är ofrivilligt barnlösa. Båda paren är exponenter för samisk erfarenhet. Máriddja och Biera saknar sitt renägarliv. Den färgstarka karismatiska Máriddja blir omedelbart ens favoritkaraktär. Ibland är hon orimlig men det köper man. Hennes mellanhavanden med myndigheterna är obetalbara. Tragiska och komiska är hennes samtal med nya vännen, Siri, i telefonapparatmaskinen. Biera är den lugne, älskvärde  i bakgrunden. Åtminstone till en början. Läkarparet är mera färglösa och hunnen ett par hundra sidor in i boken håller jag på att tappa tålamodet med dem. Men jag läser vidare för jag anar att författaren har något i bakfickan. Och det har hon. Hela boken vibrerar av berättarglädje. Ibland hotar metamorfosformuleringarna att bli för mycket och orden för många. Men roligt är det så en sväljer allt. Och på slutet knyter hon ihop allt på ett sätt som en inte kan vara annat än nöjd med. Rekommenderas.

Titel: Folk som sår i snö

Författare: Tina Harnesk

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 314

Se mig, Medusa

Läkaren Axel Denne i Thorkil Damhaugs psykologiska spänningsroman har allt han kan önska sig. Han har vacker fru, tre välartade barn, en lukrativ praktik och en ung, söt läkarpraktikant. Axel Denne har en mystisk tvillingbror (eller?), Brede,  som ingen i familjen längre har någon kontakt med. En öm tå, kan en säga. Om han nu finns... Dennes motsats till kropp och själ är kriminalkommissarie Hans Magnus Viken är en skicklig utredare. Han är liten till växten, ganska argsint och arbetar helst ensam. Viken uppvisar en rad symptom på Napoleonkomplex och har dessutom en diskutabel kvinnosyn, kanske något beroende på att en tio år yngre kvinna fick den chefstjänst han velat ha. När nu inte mindre än tre kvinnor med anknytning till Axel Denne dödas under förbryllande omständigheter vill Viken gärna att spåren ska leda åt Dennes håll. Den arme doktorn har rört till livet ordentligt för sig. Spåren leder ut i vildmarken där också den blodiga upplösningen sker. Dessförinnan har läsaren letts in i gränder och återvändsgator och den fina lösning jag räknat ut håller inte i något avseende. Det är välskrivet, väldigt spännande och de olika karaktärerna känns äkta. Närheten till naturen förefaller självklar i en roman av en norsk författare. En liten lustig grej är att författaren låter en jobbig lärarinna heta Damhaug. Jag skulle gärna läsa fler romaner av Damhaug. Översättare: Helena Stedman. Förlag: Bokfabriken