Visar inlägg med etikett Ingmar Bergman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ingmar Bergman. Visa alla inlägg

måndag 13 juni 2022

Jag och min skugga

Att vara hustru eller barn till Ingmar Bergman kan inte ha varit lätt. Anna Bergman, född 1948, kom som nummer fem i Ingmar Bergmans barnaskara om nio. Ellen och Ingmar Bergman fick tillsammans fyra barn. Föräldrarna var uppfyllda var och en av sitt och när IB lämnade familjen förklarade han att han aldrig velat ha barnen. Ellen Bergman lämnar Anna Bergman på ett barnhem, men mormor Ingrid tar henne därifrån. Anna Bergman berättar i biografin Jag och min skugga, som nyligen kommit ut på Ekerlids förlag. När Anna är sexton blir hon au pair i London. Hon känner sig omedelbart hemma i England. Hon bor fortfarande kvar där i den lilla staden Romsey i Hampshire nära sonen och hans familj. Anna Bergman koncentrerar sig på att berätta om sitt och föräldrrnas liv. Syskonen träffar hon på Fårö på somrarna och när IB fyller år. Hon och fadern har under många år ett sårigt förhållande. Först senare i livet får de kontakt med varandra och hon medverkar bl. a. i Fanny och Alexander. Anna Bergman gifter sig ung och får en son. Männen står i kö för att få uppvakta den vackra ,blonda svenskan. Men hon har det inte så lätt med relationerna och hon skattar sin frihet högt. Hon arbetar som modell av olika slag, får små filmroller och klarar sig fint på egen hand. Hon är företagsam och har affärssinne och en kan inte annat än beundra hennes energi. Anna Bergmans berättelse går inte på djupet men är ändå intressant. Av en händelse upptäcker hon sin konstnärlighet och målandet skänker henne mycken glädje. Utställningarna faller väl ut och hon säljer en hel del.  Anna Bergmans halvbror, Daniel Bergman, kom tidigare i år ut med biografin Hjärtat. Hans föräldrar var Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Han närmar sig problemet på ett annat sätt både vad det gäller form och innehåll. 

Titel: Jag och min skugga

Författare: Anna Bergman

Översättning och bearbetning: Mikaela Hincks

Förlag: Ekerlids förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 287

måndag 14 februari 2022

Hjärtat


Jag hade inte läst så länge förrän jag tänkte att Daniel Bergman är sin fars son. Och sin mors. En viss kyla, som inte var så värst sympatisk, gjorde sig påmind. Men alltefter som jag läser vidare i biografin, Hjärtat, ändrar jag ståndpunkt. Det är helt förståeligt om Daniel Bergman har svårt med kärleken till sina föräldrar, Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Dessa båda genier låter hela tiden sina karriärer gå före sonen. Käbei Laretei har en barnflicka vars främsta uppgift är att se till att sonen inte stör när hon spelar. Föräldrarna kallas inte mor och far eller mamma och pappa. De heter din farmor och din farfar i den bok han skriver som ett långt brev till sin dotter. Det markerar ett avståndstagande. En gång säger han helt sakligt till sin mor att han hatar henne. Hon tar det med fattning, men han kan se att det smärtar henne. Daniel Bergman har ALS och lider dessutom av ett hoppande hjärta. Han vet att han inte kommer att få uppleva dottern som vuxen. Därför väljer han att berätta för henne medan han orkar. Han förstår att dottern ibland är rädd för att vara ensam med honom ifall han skulle dö. Boken tilldrar sig på två plan och en får bakgrunden till hans situation och en del släkthistoria, det bergmanska arvet, som han tycker att dottern lyckligtvis har sluppit. Daniel Bergman känner sig ensam. "Precis så ensam som man blir när man aldrig har kunnat känna tillit. Aldrig litat på någon enda människa". Jag tycker mycket om Daniel Bergmans hantering av språket. Han har påtagligt lätt att uttrycka sig och man har en stark känsla av att han försöker vara rättvis. Boken är starkt berörande på olika sätt och av olika skäl. Daniel Bergmans halvsyster, Anna Bergman, kommer i vår ut med en biografi med titeln Jag och min skugga.

Titel: Hjärtat

Författare: Daniel Bergman

Förlag: Polaris

Tryckår: 2022

Antal sidor: 430

torsdag 12 juli 2018

Sommarföljetongen i lokalbladet och Radioföljetongen

Bokförlaget Forum
Mattias Edvardsson har skrivit en ny psykologisk kriminalroman, En helt vanlig familj. Den tilldrar sig i Lund och har kommit ut i juni. Hans förra bok, En nästan sann historia, var jag väldigt förtjust i. Det var också en psykologisk kriminalhistoria. Edvardsson är till vardags psykologilärareoch säger att han skriver de romaner han helst vill läsa. Stella i sena tonåren blir plötsligt anklagad för mord. Hennes far är präst och modern jurist. Bästa vännen Amina spelar en viktig roll i sammanhanget. Stella har taggarna utåt och väntar sig inget gott av någon. Ibland tror jag absolut att hon är skyldig - ibland inte. 
En helt vanlig familj har redan sålts till elva länder. Hittills är jag väldigt nöjd med den. Rejäla avsnitt varje dag. 

Radioföljetongen Laterna magica  Ingmar Bergmans självbiografi lästes utmärkt av Sten Ljunggren. Men nu är den slut. Jag har några avsnitt kvar.

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, författare och psykolog med ADHD är ny radioföljetong. En strulig tonårshistoria till. Uppläsare: Julia Marko Nord.

måndag 8 augusti 2016

Regnvädersfilm

Bildkälla:SF
För att inte tala om alla dessa kvinnor - filmkomedi från 1964. Manus Ingmar Bergman och Erland Josephson. Detta var Ingmar Bergmans första färgfilm. 
Det hela tar sin början vid Felix kista där en rad änkor uppenbarar sig. De flesta är hans älskarinnor; Harriet Andersson, Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs, Mona Malm och Gertrud Fridh. Eva Dahlbeck spelar Adelaide, Felix coola hustru; Allan Edwall Felix impressario. Sedan hoppar handlingen bakåt i tiden när kritikern herr Cornelius (Jarl Kulle) ska skriva en biografi om cellomästaren Felix (Georg Funkquist) Det hela går åt skogen. Jarl Kulle tappar tålamodet med Felix, som inte brukar allvar, och beslutar sig för att inte ens avslöja Felix som han avslöjat Stravinskij. Cornelius överlämnar Felix åt glömskan. Jarl Kulle är som klippt och skuren för den här rollen; diabolisk, lismande, fånig, sprallig, pompös eller himlande med ögonen. Eva Dahlbeck behöver bara förekomma så är hon bra. Småtrevlig film och jätteroligt att se den här paraden av fantastiska gamla skådespelare.