Vargarnas historia

Albert Bonniers förlag

Emily Fridlund fanns med i år på den korta Booker - listan med Vargarnas historia.  Det är författarens debut. Den handlar om femtonåriga Linda som bor i skogstrakterna i norra Minnesota med sina föräldrar, som hon tror egentligen inte är hennes riktiga föräldrar. Mamma sitter och syr täcken och pappa sitter i vedboden och dricker öl. De har bott i ett kollektiv och Linda tror  att någon bara har lämnat henne där. Hon gillar inte skolan där hon blir kallad Miffot och Kommunisten, men ute i naturen känner hon sig hemma och djur älskar hon. En dag ser hon att någon flyttat in i det tomma huset andra sidan sjön och inte långt efter stöter hon ihop men en ung kvinna och ett barn på vägen. De väntar på att mannen i huset, Leo,  ska komma hem från sitt arbete. Hans släkt tillhör Kristen Vetenskap sedan tre generationer tillbaka. Kvinnan, Kleopatra eller Patra, är inte fullt övertygad, men rättar sig efter mannen. Linda sitter barnvakt åt 4 - årige Paul. De kommer bra överens alla fyra, och Linda tycker att hon äntligen fått en familj. Men så småningom smyger sig en oro på Linda; en oro över att något inte är som det ska med Paul. Han mister kontakten med verkligheten från tid till annan och uppvisar även andra tecken på ohälsa. Hon vill inte heller äventyra den gemenskap hon slutligen funnit. Men det hela utvecklar sig till en tragedi som gör Emily ensam igen. Det doftar skog och mossa om den här romanen och som läsare trivs en lika bra i naturen och bland djuren som någonsin Linda. Hon är ett maskrosbarn men hon kommer att klara sig. Det vill jag tro i alla fall. Barns utsatthet är ett tema i boken. Vargarnas historia är en bok att ta till sitt hjärta.

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

Albert Bonniers förlag

Linda Furston är femton år och bor i norra Minnesota med sina föräldrar. De är resterna av ett kollektiv; en sekt enligt grannarna.
"Mamma sydde täcken åt fångar och brukade sitta och nicka till varenda kväll. Pappa ägnade kvällarna åt att sno virke från tomten som var till salu på andra sidan sjön. Jag blev aldrig ens säker på att de verkligen var mina föräldrar eller om det bara blev de som stannade kvar när alla andra hade åkt tillbaka till sina studeier eller kontorsjobb i Minneapolis och St Paul. De kändes mer som styvsyskon än som föräldrar, fast de var alltid snälla emot mig - och det var på sätt och vis ännu värre. Värre än att handla mat med bara växelpengar, värre än att ärva kläder av grannarna, värre än att bli kallad Kommunisten eller Miffot. Pappa hängde upp en gunga i en jättestor kanadapoppel när jag var tio, mamma klippte bort kardborrar ur håret på mig."  Från sidan 25 i Vargarnas historia av Emily Fridlund, som fanns med på 2017 års shortlist för Booker - priset.      Fler smakebitar HÄR