Visar inlägg med etikett Lionel Shriver. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lionel Shriver. Visa alla inlägg

torsdag 26 oktober 2017

Hett i hyllan


MONIKA: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"


Fråga mig inte varför jag inte läst Dagen efter av Lionel Shriver. Jag tyckte så mycket om Vi måste tala om Kevin. När jag läser på baksidan av boken förstår jag det ännu mindre. Så här står det: "Allt hänger på en enda kyss. Irina och Lawrence har levt tillsammans i tio år. Han är förstående, tillgiven och stabil, men numera mer som en vän än en älskare. Ramsey, å andra sidan, är en avlägsen bekant som dessutom råkar vara en av världens bästa snookerspelare. Av en slump går Irina ut och äter med honom en kväll. Den man hon lär känna är spontan och oberäknelig, passionerad men labil. En natt i London ställs Irina inför ett val: Ska hon stanna med den ordentlige, intellektuelle Lawrence eller ska hon lämna honom för en osäker framtid med Ramsey? Dagen efter låter Irina fullfölja båda de möjliga följderna av sitt val, i en slingrande resa mellan två världar."
Nu belv jag jättesugen på att läsa den bums!

torsdag 10 augusti 2017

Hett i hyllan

"Vad som börjat som en tillfällighet hade utvecklats till en tradition: den sjätte juli är det middag med Ramsey Acton på hans födelsedag. Fem år tidigare hade Irina arbetat på en barnbok tillsammans med Ramseys dåvarande hustru Jude Hartford. Jude hade skickat ut en trevare på det sociala planet, och i stället för den lättvindiga låtsasleken "vi måste verkligen se till att träffas någon gång", så typisk för London och som kan fortgå i all oändlighet utan någon överhängande fara för att man ska behöva klottra ner tid och plats i sin kalender, tycktes Jude ha satt sig i sinnet att de skulle gå ut alla fyra så att hennes illustratör fick träffa hennes man Ramsey. Eller, nej - hon hade sagt "Min man, Ramsey Acton." Valet av uttryck hade varit mycket distinkt. Irina antog att Jude på det tröttsamt feministiska sättet satte en ära i att inte ta sin mans efternamn. Men det är förstås aldrig lätt att imponera på okunniga människor." Från sidan 7 i Dagen efter av Lionel Shriver.
Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

torsdag 2 april 2015

Hur länge ska man ta vara på sin broder?

I Store bror av Lionel Shriver möter vi Pandora som lever sitt liv med en träningsnörd till äkta man som håller till i källaren på hennes hus och tillverkar alltför exklusiva, dyra möbler. Pandora arbetar på sitt lukrativa företag Baby Monotonous. Styvsonen Tanner orsakar ett visst rabalder, medan¨flickan Cody är tillgiven och vill att alla ska vara glada. Allt fungerar ganska bra ända tills Pandoras bror, jazzmusikern Edison, kommer för att hälsa på i ett par månader. Alla inser att det blir lite påfrestande med ett så långvarigt besök. Men de kunde inte föreställa sig att det skulle få sådana konsekvenser som det sedan fick. Ur flygplanet stiger en koloss som åtföljs av resenärer som muttrar över att han tagit för stor plats. Pandora försöka styra anletsdragen. Edison pratar oavbrutet och skryter ogenerat om sina fantastiska gig och om turnéer som väntar. Allt ställs på sin spets. Pandoras och Edisons uppväxt visar sig ha varit ganska extrem; syskonrelationen återtas, men - med ombytta roller. Pandora bestämmer sig för att hon ska banta ner Edison. Hon är ordentligt påläst och hård i nyporna och med hjälp av pulverdrinkar rasar Edisons kilon. Över tid, förstås.  Pandoras och Fletchers äktenskap sätts på hårda prov; Tanner rymmer och Cody agerar fredsförhandlare.  Pandora är lite naiv (tycker jag), men hennes kärlek till brodern är rörande. Eller - vill hon bara vara rättfärdig? Vad som sedan händer hade man aldrig kunnat förutse. Och jag är inte den som tänker avslöja något. 
I Store bror finns många allvarliga frågor för diskussion; skuld och ansvar ; övervikt, fetma, kroppsfixering, ätstörningar, utanförskap; relationen mellan föräldrar och barn; relationen mellan styvförälder och styvbarn och - naturligtvis - relationen mellan syskon och så vidare. Ett syskon ska man ju kunna ta för givet, men var börjar och slutar det ansvar man har för en annan människa? Vad händer när man tycker att nu räcker det; nu har jag gjort mitt? Lionel Shriver är en skicklig psykolog och hon har insikt i en del av problemen eftersom hennes egen bror hade problem liknande Edisons. Hon borrar djupt och sätter fingret på de ömma punkterna. Store bror är en viktig roman, som tar upp aktuella ämnen. Humor saknas inte heller.
                                                                                                                  

söndag 29 mars 2015

Problem under uppsegling


Mari på Bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje vecka en läsutmaning som hon kallar  En smakebit på søndag. Den är jätterolig och man får så många fina lästips och kommer i kontakt med nya bloggar.  Enda regeln: No spoilers! Min smakebit kommer ifrån Store bror av Lionel Shriver s. 17 - 18.
" Det ska medges att min make som näringsnazist hade blivit mer attraktiv, men jag hade varit attraherad av honom redan innan. Dessutom var hans spetsighet mer uttalad. Han hade hög panna och ett långt, ovalt ansikte. Han var friserad som en taggig ärttörnebuske för att dölja den begynnande flinten och hans ansikte var format som en gevärskula. Hans långa, kraftiga näsa slutade i en vass spets och glasögonen med metallbågar bidrog med professorlig skärpa. Ett strängt, fördömande drag hade smugit sig in i triangeln som utgjorde  hans breda skuldror och nyligen avsmalnade midja, så att jag kände mig tillrättavisad bara av att befinna mig i hans fysiska närhet. Medan jag plockade undan disken undrade jag bekymrat varför Fletcher (näringsnazisten; min anmärkn.) inte hade stannat för att röja i köket - det var olikt honom att inte göra det.--- "(Första gången jag såg honom skaka händerna över diskhon - dutta med fingrarna i en liten, instinktiv, nedåtgående rörelse, plask-plask, för att försäkra sig om att han inte skulle stänka vatten över hela golvet när han förflyttade sig för att torka händerna på diskhandduken - visste jag att det här var mannen jag skulle gifta mig med.)"
Fler smakebitar hittar du HÄR.