Hans officiella fästmö

Den brittiska författaren Amy Roberta "Berta" Ruck, föddes 1878 i Indien och dog 1978 i Wales. Hon har skrivit massor av böcker som fortfarande går att få tag i både på svenska och engelska till ganska höga priser. En och annan går också att få tag i antikvariskt. Jag har läst Hans officiella fästmö som kom ut 1914; i svensk översättning av Eva Wahlenberg 1928. Den är också filmad med Sickan Carlsson och Sture Lagerwall i huvudrollrollerna. William Watten jr, aka Lugnvatten, är chef på Österländska Skeppsagenturen Watten &

Sonett. Monica Trant, aka Noppan, är en av maskinskriverskorna, de s. k. "flickorna" på kontoret. Principalen har inte uppmärksammat dem var och en precis utan betraktar dem mera som maskiner. Monica är ganska nyanställd och har ännu inte lärt sig koderna. En förstår att Monicas familj har kommit på obestånd och att hon inte är så van vid att arbeta. En dag kommer chefen och ger Monica ett förslag som hon inte kan motstå. Hon ska vara hans fästmö på papperet under ett år. Hon ska få bra betalt och han ska förklara bakgrunden till sin ovanliga begäran. Monica har lite svårt för sin stele principal, men hon behöver pengarna. Hennes bror befinner sig i Sydamerika och hon måste hjälpa honom hem. Sedan blir det besvärligt för Monica på många sätt. Inte minst för att hon fäster sig så vid chefens mor och syskon. Jag avslöjar inte mer av händelseförloppet, men det är inte alls så enkelt som en skulle kunna befara. Hans officiella fästmö har en fräschör och ett driv som överraskar. Ibland går tankarna till Jane Austen. En får lära sig en hel del på kuppen; om kläder, etikett, klass och rangordning. Plymer, handskar och pälsverk är helt i sin ordning att ge en kvinna men inte kläder. Det serveras fiskkurry till frukost. Om en är lång i tänderna är en passé. Hos frissan får en håret toppsvett och klippt. Hans officiella fästmö är överraskande feministisk i resonemangen. "Å, vad jag avskyr när en flickas smak bara är ekot av den man hon är med!" -  "Jag tror att det någonstans längst in i varje mans innersta finns en fantasibild av honom själv i en sultans turban, vilken nedlåtande applåderar medan någon vacker danserska poserar och piruetterar för hans höga nöjes skull."  Monica är lika osentimental som hon är oromantisk. Hon ser männen för vad de verkligen är. Hon är kvick och rapp i repliken och för respekt med sig. Riktigt roligt att plötsligt läsa en feel - good - roman från förra seklets början. 

Titel: Hans officiella fästmö

Författare: Berta Ruck

Översättare: Eva Wahlenberg

Förlag: B. Wahlströms bokförlag

Tryckår: 1928

Antal sidor: 319

Den glömda rosenträdgården

Tag lika delar av Flickornas julbok och Morden i Midsomer - bortsett ifrån morden - och tryffera med lite Emmerdale Farm så får ni Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon McKenna, irländsk feel - good - författare. Tidigare har jag läst En liten hattaffär på hörnet och den tyckte jag var riktigt söt. Molly Hennessy blir änka när hennes man dör i en hjärtinfarkt. Hon får ekonomiska problem med  det stora huset, Mossbawn House. Samtidigt upptäcker hon en del av trädgården som varit en inhägnad rosenträdgård. Molly tar som sin uppgift att återställa den till dess ursprungliga skick.
På Cassidys Café arbetar Gina på deltid när innehavaren blir sjuk och Gina får överta ruljangsen för hela verksamheten. Hon vill gärna köpa eller hyra kaféet, men Norah Cassidys släkt sätter klackarna i backen. Unga Kim har förlorat både arbete och pojkvän och slickar såren hos sin moster Molly. Mossbawn House borde säljas, tycker Mollys advokat och framför allt banken. Molly inser att det kanske är det enda förnuftiga. Men, med tiden utkristalliserar sig steg för steg ett koncept som alla tre kvinnorna blir involverade i. Kvinnorna dominerar genom hela romanen. Männen är mera till lite tröst och någon prydnad. Här återfinns en del problem med samvetslösa byggherrar som vill exploatera värdefull mark, men på det hela taget är Den glömda rosenträdgården en varm och vänlig roman om kvinnlig solidaritet, mycket arbete och en del romantik. Allt är inte förutsägbart, eller rättare sagt, en anar hur det går, men vägen dit är kanske inte den en tror i förstone.

Bridget Jones i begravningsbranschen

På sin egen 30 - årsfest möter Adèle Reverdy sitt livs stora kärlek. Han är lång och vacker; har mörka glasögon och vit käpp. Léo är före detta cirkusartist som blivit blind i en olycka. Numera arbetar han som massör i Paris bästa hamam, Paradisbaden. Adèle har övertagit föräldrarnas begravningsbyrå efter deras död. Hon träffar ungefär lika många döda som levande människor. Till sin hjälp har hon killarna, d.v.s. kistbärarna.  Hon och fadern har ingått i de fulas klubb med grågul hy, skurmedelsblå ögon och långa näsor. Systern Rose är däremot lika vacker som modern var. Adèles liv tar nu en annan vändning. Arbetet är fortfarande viktigt, men Léo är solen i hennes liv. Dock uppenbarar sig snart en orm i paradiset. Adèle blir utom sig av svartsjuka...Hon tröstäter och trycker i sig tuber av kondenserad mjölk och äter jordnötsbågar. Författaren Akli Tadier är fransk - algerier, född i Paris 1954. Han har skrivit en humoristisk och underhållande kärleksroman som visar på att man kanske ska se lite längre än ytan och fundera över vad som är viktigt i livet. Frankofiler har en del att hämta i Paradisbaden. Det vandras en hel del i Paris. Mycket är förutsägbart och övertydligt, men jag har lyssnade på boken (inläsare: Louise Raeder) medan jag var sysselsatt med annat. Och då fungerade det bra. Jag funderar lite på om jag hade haft tålamod att läsa boken i svartskrift? Ljudboksproducent: A NICE NOISE .

"Perfect Christmas reading"

"Deliciously warm and sweet. Perfect Christmas reading" säger Sophie Kinsella, en annan feel - goodförfattare, om kollegan Jenny Colgan och hennes andra bok om Cupcake Café, Christmas at the Cupcake Café. Den första hette Meet me at the Cupcake Café.
Issy Randall är framgångsrik ägare till Cupcake Café. Nu närmar sig julen, arbetsbördan ökar och Issys pojkvän står i begrepp att flytta till New York.
Issy måste mobilisera alla sina krafter för att klara av stressen och pressen i arbetet och oron över framtiden. Christmas at the Cupcake Café är kravlös feel - goodläsning med många läckra recept på hiskligt söta kakor.

Det är bara att kapitulera

Efter att ha läst Inky Fingers inlägg om En dag av
David Nicholls
beslöt jag att göra ett försök.

Jag lånade CD-boken utgiven av förlaget A Nice Noise och med Anders Ekborg som uppläsare.
Trots den träiga inläsningen blev jag så småningom intresserad och måste se hur det gick.
För David Nicholls, Em och Dexter; Dex och Emma.
Skulle deras vänskap övergå i kärlek? Eller tvärtom? Eller både och?
Det är lite roligt, ganska trist, mycket mänskligt, ofullkomligt - som livet självt. Ganska sorgligt, faktiskt. Men ingen orimlig historia.
Man får också en ytlig spegling av tiden mellan 1988 och 2007.
Feel- good, nja? Lite mer kanske.

Trevligt också med Thomas Hardy- referenserna!

Det ska bli spännande att se om filmatiseringen av One Day med Anne Hathaway (OK!) och Jim Sturgess (Näää! Inte tillräckligt snutfager och stryktäck!) blir lika omåttligt populär som boken.

Feel-good i hängmattan

Maggie Ryan är änka och har tre ogifta döttrar. Det bekymrar henne mycket. Äktenskap rankas mycket högre än yrkesmässiga framgångar. I Bröllopsfixaren försöker Maggie på alla sätt föra samman sina döttrar med lämpliga ungkarlar.
Maggie tycker över huvud taget mycket om att ordna för andra. På gott och ont. Medkänslan med ensamma och sjuka är ett vackert drag där hennes talanger kommer till sin rätt.
Jag kan tycka att döttrarna är fördragsamma som inte blir argare än de blir.
Grace, den äldsta, fyller skamliga trettio utan en ring på fingret; mellandottern Anna, litteraturvetare och expert på William Butler Yates, har just blivit dubbelt sviken av en kollega. Yngsta dottern Sarah kämpar med ekonomin för att försörja sig och sin lilla dotter.
Romanen tilldrar sig i Dublin. Den är lite svår att bestämma tidsmässigt men det ska nog föreställa nutid. Sammanhållningen i familjen är god och omsorgen inkluderar även andra.
Bröllopsfixaren är en snäll och förutsägbar roman, visst, men lite underhållande läsning lämplig för dåsande i hägmattan.
Ändå tycker jag nog att En liten hattaffär på hörnet som kom 2008 är snäppet bättre.

Orig.:s titel: The Matchmaker

Översättare: Ingela Jernberg
Norstedts Förlag
Tryckår: 2011