Visar inlägg med etikett Feel - good. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feel - good. Visa alla inlägg

tisdag 5 januari 2016

Den glömda rosenträdgården

Tag lika delar av Flickornas julbok och Morden i Midsomer - bortsett ifrån morden - och tryffera med lite Emmerdale Farm så får ni Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon McKenna, irländsk feel - good - författare. Tidigare har jag läst En liten hattaffär på hörnet och den tyckte jag var riktigt söt. Molly Hennessy blir änka när hennes man dör i en hjärtinfarkt. Hon får ekonomiska problem med  det stora huset, Mossbawn House. Samtidigt upptäcker hon en del av trädgården som varit en inhägnad rosenträdgård. Molly tar som sin uppgift att återställa den till dess ursprungliga skick.
På Cassidys Café arbetar Gina på deltid när innehavaren blir sjuk och Gina får överta ruljangsen för hela verksamheten. Hon vill gärna köpa eller hyra kaféet, men Norah Cassidys släkt sätter klackarna i backen. Unga Kim har förlorat både arbete och pojkvän och slickar såren hos sin moster Molly. Mossbawn House borde säljas, tycker Mollys advokat och framför allt banken. Molly inser att det kanske är det enda förnuftiga. Men, med tiden utkristalliserar sig steg för steg ett koncept som alla tre kvinnorna blir involverade i. Kvinnorna dominerar genom hela romanen. Männen är mera till lite tröst och någon prydnad. Här återfinns en del problem med samvetslösa byggherrar som vill exploatera värdefull mark, men på det hela taget är Den glömda rosenträdgården en varm och vänlig roman om kvinnlig solidaritet, mycket arbete och en del romantik. Allt är inte förutsägbart, eller rättare sagt, en anar hur det går, men vägen dit är kanske inte den en tror i förstone.

lördag 21 mars 2015

Bridget Jones i begravningsbranschen

På sin egen 30 - årsfest möter Adèle Reverdy sitt livs stora kärlek. Han är lång och vacker; har mörka glasögon och vit käpp. Léo är före detta cirkusartist som blivit blind i en olycka. Numera arbetar han som massör i Paris bästa hamam, Paradisbaden. Adèle har övertagit föräldrarnas begravningsbyrå efter deras död. Hon träffar ungefär lika många döda som levande människor. Till sin hjälp har hon killarna, d.v.s. kistbärarna.  Hon och fadern har ingått i de fulas klubb med grågul hy, skurmedelsblå ögon och långa näsor. Systern Rose är däremot lika vacker som modern var. Adèles liv tar nu en annan vändning. Arbetet är fortfarande viktigt, men Léo är solen i hennes liv. Dock uppenbarar sig snart en orm i paradiset. Adèle blir utom sig av svartsjuka...Hon tröstäter och trycker i sig tuber av kondenserad mjölk och äter jordnötsbågar. Författaren Akli Tadier är fransk - algerier, född i Paris 1954. Han har skrivit en humoristisk och underhållande kärleksroman som visar på att man kanske ska se lite längre än ytan och fundera över vad som är viktigt i livet. Frankofiler har en del att hämta i Paradisbaden. Det vandras en hel del i Paris. Mycket är förutsägbart och övertydligt, men jag har lyssnade på boken (inläsare: Louise Raeder) medan jag var sysselsatt med annat. Och då fungerade det bra. Jag funderar lite på om jag hade haft tålamod att läsa boken i svartskrift? Ljudboksproducent: A NICE NOISE .

lördag 28 december 2013

"Perfect Christmas reading"

"Deliciously warm and sweet. Perfect Christmas reading" säger Sophie Kinsella, en annan feel - goodförfattare, om kollegan Jenny Colgan och hennes andra bok om Cupcake Café, Christmas at the Cupcake Café. Den första hette Meet me at the Cupcake Café.
Issy Randall är framgångsrik ägare till Cupcake Café. Nu närmar sig julen, arbetsbördan ökar och Issys pojkvän står i begrepp att flytta till New York.
Issy måste mobilisera alla sina krafter för att klara av stressen och pressen i arbetet och oron över framtiden. Christmas at the Cupcake Café är kravlös feel - goodläsning med många läckra recept på hiskligt söta kakor.

torsdag 4 augusti 2011

Det är bara att kapitulera





Efter att ha läst Inky Fingers inlägg om En dag av
David Nicholls
beslöt jag att göra ett försök.

Jag lånade CD-boken utgiven av förlaget
A Nice Noise och med Anders Ekborg som uppläsare.
Trots den träiga inläsningen blev jag så småningom intresserad och måste se hur det gick.
För David Nicholls, Em och Dexter; Dex och Emma.
Skulle deras vänskap övergå i kärlek? Eller tvärtom? Eller både och?
Det är lite roligt, ganska trist, mycket mänskligt, ofullkomligt - som livet självt. Ganska sorgligt, faktiskt. Men ingen orimlig historia.
Man får också en ytlig spegling av tiden mellan 1988 och 2007.
Feel- good, nja? Lite mer kanske.

Trevligt också med Thomas Hardy- referenserna!

Det ska bli spännande att se om filmatiseringen av One Day med Anne Hathaway (OK!) och Jim Sturgess (Näää! Inte tillräckligt snutfager och stryktäck!) blir lika omåttligt populär som boken.


onsdag 13 juli 2011

Feel-good i hängmattan

Maggie Ryan är änka och har tre ogifta döttrar. Det bekymrar henne mycket. Äktenskap rankas mycket högre än yrkesmässiga framgångar. I Bröllopsfixaren försöker Maggie på alla sätt föra samman sina döttrar med lämpliga ungkarlar.
Maggie tycker över huvud taget mycket om att ordna för andra. På gott och ont. Medkänslan med ensamma och sjuka är ett vackert drag där hennes talanger kommer till sin rätt.
Jag kan tycka att döttrarna är fördragsamma som inte blir argare än de blir.
Grace, den äldsta, fyller skamliga trettio utan en ring på fingret; mellandottern Anna, litteraturvetare och expert på William Butler Yates, har just blivit dubbelt sviken av en kollega. Yngsta dottern Sarah kämpar med ekonomin för att försörja sig och sin lilla dotter.
Romanen tilldrar sig i Dublin. Den är lite svår att bestämma tidsmässigt men det ska nog föreställa nutid. Sammanhållningen i familjen är god och omsorgen inkluderar även andra.
Bröllopsfixaren är en snäll och förutsägbar roman, visst, men lite underhållande läsning lämplig för dåsande i hägmattan.
Ändå tycker jag nog att En liten hattaffär på hörnet som kom 2008 är snäppet bättre.

Orig.:s titel: The Matchmaker
Översättare: Ingela Jernberg
Norstedts Förlag
Tryckår: 2011