Den som följer en stjärna vänder inte om

Skomakardottern Johanna Amanda Blomsterberg är 32 år och 180 cm lång när hon vandrar till fots från Eslöv till Ellen Keys Strand vid Vättern. Hon arbetar som vanlig piga men är specialintresserad av filosofi och litteratur. Ellen Key är hennes idol. Hon överlämnar en bukett rosor till EK, som fattar tycke för den ovanliga kvinnan och anställer henne som hushållerska. Malin B är utbildad till kokerska på Vegeholms slott. Med tiden utvecklas deras relation till vänskap. På kvällarna när Malin arbetat sig trött får hon sitta och lyssna till EK som läser högti oljelampans sken . De läser Tolstoj, Dostojevskij, Flaubert, Selma Lagerlöf, Jane Austen, Victoria Benedictsson, Olof Högberg och många andra; en del troligtvis på originalspråk. Malin Blomsterbergs favoritbok är En drömmares dagbok av Henri - Frédéric Amiel. Det förekommer väldigt många gäster på Strand. EK håller styvt på att Malin B  ska sitta med vid matbordet. Många av gästerna blir personliga vänner till Malin B. Verner och Greta Heidenstam är ett förtjusande par som uppskattar Malin. Heidenstams andra hustru, Kate Bang, ser och förstår vilket lass Malin drar särskilt när börjar EK åldras och blir besvärlig. Elin Wägner gör Malin  nervös och EK:s systrar är inte heller några favoritgäster. EK hyser stora tankar om stora problem i världen och ömmar för fabriksarbeterskorna. Men hon har inte mycken förståelse för Malin Blomsterbergs arbetsbörda. Vilket ju är förvånande eftersom EK själv skötte det stora hushållet innan Malin kom med i bilden. Stor sorg bryter ut på Strand när passagerarångfartyget Per Brahe förliser med familjen Bauer, bl. a. Dramatikern Alfhild Agrell dör av sina dåliga lungor och sura kritiker. Sångerskan Kristina Nilsson dör liksom Carl Larsson och Rickard Bergh. Tidens händelser finns med i berättelsen. Malin Haawind skrev boken med hjälp av två stipendieperioder på Strand. Hela sitt liv har Malin Blomsterberg en pickande och tärande fågel inombords och under en tid 1825 behandlas hon på hospitalet i Vadstena. Strax efter det går hon ut en kall novembernatt, klär av sig och viker prydligt ihop sina kläder på stranden och tar livet av sig i det iskalla vattnet. EK hämtar sig aldrig efter den förlusten. Hon dör i april 1826. Malin Haawind berättar respektfullt och varsamt om de båda damernas liv och leverne på Strand med de älskade hundarna Wild och Gull i romanen Den som följer en stjärna vänder inte om. Hon är väl påläst och det måste ha varit guld att befinna sig på plats under själva tillblivelsen av romanen. Malin Haawind nämner inget om den man som faktiskt fanns i Ellen Keys liv, nämligen Urban von Feilitzen. Om detta förhållande handlar Anneli Jordahls bok Jag skulle vara din hund (om jag bara fick vara i din närhet). EK var också god vän med den österrikiske poeten Rainer Maria Rilke och brevväxlade länge med honom. Rilke hade introducerats i Sverige av Ellen Key. Och han hade recenserat Barnets århundrade (1900) i tyska tidningar. Jag rekommenderar Haawinds bok både som läsning och lyssning. 

Titel: Den som följer en stjärna vänder inte om

Författare: Malin Haawind

Förlag: Piratförlaget

Tryckår: 2024

Antal sidor: 359 

En smakebit på søndag v. 4 2023

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

 "Hvad det är eget att ett helt folks nationalegendomlighet kan uttryckas i ett enda ... ord; närmast tänkte jag nu på svenskarnas lagom, medelmåttans, jämnlikhetens, utplattningens härskri: lagom snille, lagom poesi, lagom kraft, lagom tillgifvehet, allt är "lagom bäst". I kunskaper i talanger, i allt ett lagom. Är någon flicka t. ex. musikalisk så får hon kanske spela, men lagom, på det hon ej må anses som en artist; har hon håg att lära sig mera än vanliga pensum... får hon det sällan- ty lagom är ett så trefligt ord, så tillämpligt."

Ur Tankebok av Ellen Key

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

" Men det är framför allt en annan sida hos Victoria Benedictsson som Key ger utrymme i sin biografi, nämligen hennes syn på arbete. Ernst Ahlgren "har förhärligat arbete öfverallt, men ingnstans så som i Fru Marianne, en bok som hon diktat mindre till kärlekens än till arbetsglädjens ära." En av de allra viktigaste händelserna i Benedictssons liv var när hon kunde iordningställa ett eget rum (man påminns på nytt om Virginia Woolfs uttryck): "Att ega ett värkligt skrifrum, ett rum med bokhyllor, hvilsoffa, matta och taklampa, men först och sist ett riktigt skrifbord, hade hos henne varit en så stor önskan, att dess uppfyllelse tycktes henne drömlikt härlig - för en tid."

Från sidan 291 i Ellen Key. En europeisk intellektuell av Ronny Ambjörnsson

Prästkragsbukett

Kanske blir denna Prästkragsbukett från Ellen Keys Strand färdigbroderad om jag samtidigt lyssnar på Litterära samtal. Kerstin Wixe samtalar med tio av våra främsta författare om skrivandet och författarlivet. En möter P O Enquist, Katarina Frostensson, Knausgård, Aino Trosell, Majgull Axelsson, Klas Östergren, Sara Kadefors, Åsa Larsson, Torgny Lindgren och Bob Hansson.
Ellen Keys Strand; Ett hem för själen. Ingela Bendt har skrivit om Strand.

Japansk feminism

 
Inte visste jag att Ellen Key (1849 - 1926) hade  - och har  - stor betydelse för feminismen i Japan.  Ellen Key skulle ha fyllt 90 i år.  Monica  Braw skrev en understreckare i måndagens SvD om Ellen Key och hennes japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Modern sa aldrig emot fadern, men ställde i tysthet upp för sin dotter. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan. Liksom Ellen Key var Raicho fredsaktivist. Under andra världskriget flyttade hon ut på landet och ägnade sig åt kooperation och närodlat. I Japanska kvinnor under tusen år av Monica Braw finns ett kapitel om Hiratsuka Raicho.
Läs hela understreckaren HÄR!