skip to main |
skip to sidebar
Jag kommer att sakna Jana Kippo och hela hennes bekantskapskrets känner jag när jag slår igen Sen for jag hem. Och jag kan tycka att att en del fyra inte skulle kännas fel. Karin Smirnoff stänger inte dörren riktigt, tycker jag. Alla tre delarna i serien håller samma kvalitet. Jag skulle inte kunna säga att Jag for ner till bror och Vi for upp med mor var varken bättre eller sämre än del tre. I Sen for jag hem möter en många karaktärer som känns igen ifrån de tidigare delarna. Romanen tar vid i det dramatiska skede där del två slutar. Jana mister sin bror Bror. Fast ändå inte. Pastorsilas från gemenskapen hävdar att Bror måste begravas i Kukkojärvi där han har sin gravida hustru. Jana får ge med sig, men hon bär sin bror med sig och för en oavbruten dialog med honom. Jana är född 1980. 2005 tar hon examen vid Konstfack. Och nu är hon aktuell som utställare på gallerilind i Stockholm. Hennes lerfigurer, fyllekompaniet, säljer så gott som helt slut. Det är på denna utställning hon möter Nikki, som sysslar med textil konst. Hennes far, Mikkelmadsen är skulptör, eller stenhuggare som han själv väljer att kalla sig. Jana känner instinktivt att detta är något hon vill. Under sin vistelse i Stockholm möter hon också stevenking och hans bror philipking. Jana och stevenking blir ett par och det är den verkliga kulturkrocken. Men konstigt nog finner sig Jana i att stevenking köper transvestitkläder och högklackade skor åt henne. Förälskelsen övergår snart i maktkamp och stevenking börjar misshandla henne. När han till slut går för långt lämnar hon honom. Och hämnden är hennes. Jana själv anser att hon är betingad sedan barndomen. Arvet betyder mera än miljön. Den våldsamme fadern finns som en mörk skugga i Janas liv liksom den likgiltiga modern som broderade religiösa bonader. Hemma i Smalånger arbetar Jana inom äldreomsorgen. Märtaljungqvist ringer oavbrutet och vill att Jana ska arbeta. Hemvården har privatiserats och vårdtagarna kallas nu kunder. Personalen ska logga in och ut och arbeta tripplade turer. Jana försöker upprätta ett mor/dotter - förhållande med dottern Diana, men det är svårare. Författarens mycket speciella språk är spännande med många dialektala uttryck. Vilken kaffedrickare som helst kan väl föreställa sig hur det är att vara okaffedrucken. Och att tövädret som kommer till jul kommer olagom förstår en ju.
God fortsättning på julen!
Eftersom jag missade Lyrans läsutmaning den 23 december gör jag den nu. Dagens namn är läglig nog Maria.
Min författare blir Maria Zennström med romanen Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?
I dagboksform reflekterar hon över olika sorters kärlek; kärlek som ett givande och tagande. Rädsla för närhet insöp hon med modersmjölken. Huvudpersonen i boken heter för övrigt också Maria.
Fiktiva Maria blir tvillingarnas, albinobarnens, Janas och Brors döda storasyster Maria i Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Hon var moderns favorit. Där finns också den syndiga, ständigt berusade Maria Magdalena som bor ihop med den våldsamme kimmorantala.
Titlarna är klickbara.
I Karin Smirnoffs andra roman, Vi for upp med mor, mötes läsaren av tvillingparet, albinobarnen Jana och Bror Kippo igen. Släkthistorien upprepas men betraktas ur en annorlunda synvinkel. Syskonen ska begrava sin mor, Siri Rahannis, i Kukkojärvi. Jana träffar sin kusin Jussi Rahannis och han berättar om sin upplevelse av Siri, som var hans moster och ständiga tillflykt. Tycke uppstår mellan Jana och Jussi. Bror möter den religiösa sekten som kallas gemenskapen och styrs av en diktatorisk pastorsilas (Karin Smirnoff skriver för det mesta alla namn så). Kvinnorna i sekten är andrahandsvarelser i jesuskappor och klutar på huvudet. Deras främsta uppgift är att föda barn. Bror blir ett lättköpt offer, men pastorsilas har inte räknat med Jana, som är beredd att offra sitt liv för bror Bror. Jana rotar i släktens historia och uppdagar häpnadsväckande saker. Syskonen hittar brev som modern skrivit till dem och deras döda storasyster Maria. Maria var moderns favorit. Jana och Bror förstår att modern inte vetat att Maria är död och att Maria inte fått veta vem som var hennes far. De ärver sin mors lilla hus men upptäcker att det är fullt bebott av kimmorantala och hans syndiga Maria Magdalena som för det mesta är berusad. Nu är hon dessutom gravid. Jana har mycket att rådda med. Men hon är orädd intill det dumdristiga och hon har ett hjärta för de svaga och hjälplösa i samhället, såsom gravida havande kvinnor, negligerade spädbarn och misshandlade hundar och hon trotsar både pastor silas och kimmorantala som är livsfarliga män var och en på sitt sätt. Vi for upp med mor handlar väldigt mycket om moderskap och mäns våld mot kvinnor. Den handlar också om konservativa, instängda och patriarkaliska samhällen. Karin Smirnoffs speciella språk är lika energiskt som någonsin Jana själv. Som läsare önskar en Jana lite lugn och ro och lycka. Tyvärr är hon ganska stukad av livet och har svårt att ta emot, men vem vet vad som kan hända i nästa roman. Vi for upp med mor slutar nämligen såväl bokstavligen som bildligen med en cliffhanger.
Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Tryckår: 2019
Antal sidor: 349
Karin Smirnoffs roman, Jag for ner till bror, är en fantastisk debut. Den tilldrar sig i Smalånger, ett litet norrländskt samhälle där alla känner alla och vet allt om varandra på gott och ont så som det brukar vara i små samhällen. Jana Kippo tänker ta hand om sin tvillingbror Bror, som gått ner sig ordentligt i drogmissbruk. Minnena från deras uppväxt är inte roliga. Jana hatar båda sina föräldrar, både den våldsamme fadern som nu är död och modern som sitter slagrörd på hemmet. Jana hade hoppats att hon aldrig skulle återse modern varken levande eller död. Modern broderar dukar och ber böner, men har aldrig tagit strid för sina barn. Jana känner och älskar skogen och är en duktig jägare. Hon bestämmer sig för att stanna en tid och börjar arbeta inom äldrevården. När hon åker omkring till vårdtagarna träffar hon bland många andra kända människor faderns suparkompis allanberg (Karin Smirnoff skriver så), en arg gubbe med långa gula naglar, och sin skolkamrat, enda väninna och rival, Katarina, som är döende. Hon får förklaring på många frågor men det tillkommer en del andra. Jana träffar John, en särling som skickats till specialskola av sina fosterföräldrar eftersom han var harmynt. De inleder ett av- och -till - förhållande. John målar sina minnen; Jana arbetar i lera. Ett fyllekompani blir det. En märker hur Jana sakta men säkert börjar rota sig. Hennes eget såriga förflutna uppenbaras efter hand i sin helhet. Karin Smirnoff tryfferar sin roman med många spännande dialektala ord. Hon skriver ihop förnam och efternamn med små bokstäver. Meningarna är korta och effektiva och bildspråket väldigt uttrycksfullt. En sträv humor glimtar till då och då. Personskildringen får hela Smalånger att leva och naturskildringen skapar omgivningen. En lever och lider och gläds med Jana i den här våldsamma men sympatiska romanen med det vackra omslaget som är en målning av Helmer Osslund. Inte konstigt att den direkt blev nominerad till Augustpriset. Karin Smirnoff föddes i Umeå 1964. Hon har gått Lunds författarskola. Nu bor hon i Piteå. En andra del, Vi for upp med mor, kommer i maj. Kanske blir det en tredje också.
Titel: Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Antal sidor: 318
Tryckår: 2018
Inlägg
