En animerad film av Gonzo från 2008. Vi flyttas 300 år framåt i tiden och till en stad som tycks karvad ur klippformationer. Människorna i staden tycks inte besvärade utav stupen bredvid de smala vägarna. Pojken Agito och en kamrat dyker i källan som förser staden med vatten och lyckas förtreta zruiderna som kontrollerar vattnet. Agito väcker till liv en flicka, Toola, som legat försänkt i sömn de senaste 300 åren. Här finns en hel del som berör människa och miljö. Skogen har kommit på kant med människan. Vattnet som är livgivande kan också bli en destruktiv kraft. Toola besitter användbar kunskap och hon räddar Agito när han återigen råkar illa ut. Hon kan inte tänka sig att återvända till den folkgrupp hon kommer ifrån. Och hon kan inte tänka sig ett liv utan Agito. Toola kommer att bli ett exempel på att man kanske inte behöver frukta den andre. Jag tyckte inte att den här filmen var helt enkel att ta till sig. Och den saknade charmen som japansk animerad film brukar ha. Helt klart är den skickligt gjord. Fantasin är det inget fel på heller. Men jag saknar något.
Inlägg
