Visar inlägg med etikett Victoria Benedictsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Victoria Benedictsson. Visa alla inlägg

lördag 9 maj 2020

Åsa - Hanna

Elin Wägner  skrev sju romaner som alla tilldrog sig i stockholmsmiljö. Den åttonde romanen, Åsa - Hanna, 1918, tilldrar sig i Småland bland bönder och präster. Under arbetet hade romanen flera olika namn såsom Jordens salt (som syftade på Åsa - Hannas fromme och stränge morbror, Anders - Petter) och Vansklighetens land, ett uttryck som återkommer flera gånger i texten och som kommer från en psalm av J O Wallin. Förlaget bad om ett annat namn och Elin Wägner föreslog Åsa - Hanna efter romanens absoluta nav och huvudkaraktär. Hanna är bara nitton år när hon gifter sig med handelsmannen i byn, Franse Adamsson, som är dubbelt så gammal som hon och därtill har ett skamfilat rykte. Hanna anser sig ha blivit sviken av sin ungdomskärlek Magnus och förvånar och förskräcker alla (utom sin far) genom att gifta sig med Franse. Hon hade väl förhoppningen att hon med sitt väl utvecklade sinne för rätt och orätt skulle kunna påverka Franse. Men det dröjer inte så länge förrän hon  förvånansvärt enkelt glider in i Franses skumraskaffärer. Hon plågas svårt av sitt samvete och om det var Magnus som drev henne i armarna på Franse så är det också omständigheter rörande Magnus som gör att Åsa - Hanna får kraft att lyssna till sitt samvete. Hanna är en duglig kvinna som sköter affären, barnen och hushållet och hjälper dessutom andra människor i sin närhet. Hennes liv blir inte lätt och hon står ofta och spanar bortåt åsen, mot modern och sitt hem. Åsa - Hanna är en helt mästerlig roman, troligen Elin Wägners bästa. För tredje gången läste jag som förtrollad. Det är olika saker jag fäst mig vid för varje läsning. Den här senaste gången såg jag plötsligt alla dialektala uttryck som jag känner igen ifrån mitt blekingska ursprung och farfarsgenerationen. Elin Wägner har god kännedom om det mänskliga psyket och hon kan sitt småländska landskap alltsedan barndomens somrar hos moderns släkt. Viss inspiration kan Elin Wägner ha fått av skåneförfattarna Hans Larsson och Victoria Benedictsson. Ju mer jag läser om och av Elin Wägner desto mer beundrar jag henne. Hon var långt före sin tid på många områden. Säkerligen var hon inte helt lätt att samarbeta med, men de flesta människor har ju sina sidor. Näst i tur i Elin Wägnersällskapets nätcirkel är Den namnlösa från 1922.

torsdag 5 mars 2020

Helgfrågan v. 10

Mias helgfråga:
Sara pepparkaka tycker vi ska köra lite poesi, nämligen bokryggspoesi

Har ni någon bokryggspoesi?

Det blev en liten dikt om Victoria Benedictssons liv.
 
Att bli människa av Maria Andersson
Skriv dina memoarer av Allan G. Hunter
Stora Boken och Dagboken av Victoria Benedictsson
Fru Marianne av Victoria Benedictsson
Hennes döda kropp av Lisbeth Larsson
Ord på liv och död av Victoria Benedictsson 
 
Bonusfråga:  Hur håller ni humöret uppe i dessa oroliga tider?
Jag försöker behålla sinnet för proportioner

lördag 17 augusti 2019

Victoria Benedictsson

Idag besökte jag Hörby museum som ligger mitt emot biblioteket i Hörby. Praktiskt, tycker jag. Ännu mera praktiskt hade det varit om biblioteket också hade varit öppet. Det jag främst ville se var Victoria Benedictsson - utställningen och det var väldigt intressant. Victoria Benedictsson, Stella Kleve, Axel Lundegård och Ola Hansson stod i begrepp att bilda en modern litterär sammanslutning där man tog avstånd ifrån de förljugna och föråldrade idealen. I verkligheten kom Victoria Benedictsson hatt stå med en fot i varje lägeri enlighet med sitt sinne för verklighet och sanning


Jag vet ju att Stella Kleve och Victoria Benedictsson inte gick så bra ihop; kanske beroende på åldersskillnaden? eller kanske stämde inte kemin helt enkelt. Sällskapet sammanstrålade en gång hemma hos Mathilda Kruse/Stella Kleve i Wetteryd och om det kan en läsa i Stora boken och dagboken II - III 1884 - 1888. VB skriver: "Första intrycket: En hatt och en obeskrivligt smal figur. Någonting blekt och skröpligt." Och lite längre fram: "Ytan är för Stella Kleve allt." Och  så slår hon fast: "Jag tycker inte om henne." Men VB har ändå ett visst utbyte av att umgås med Stella Kleve.

onsdag 14 mars 2018

Tematrio - Valfritt landskap


Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 


2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

fredag 12 maj 2017

Tvist

Karl och Ester har varit gifta i tre år. De har en liten son. Nu har de varit åtskilda i hela två månader och Ester har lämnat bort sonen, städat lägenheten förberett  allt för Karls hemkonst. De ska ha några timmar på tu man hand och återkoppla. Ester är ingen skönhet direkt, men ändå ungdomlig och med sydländska färger. Karl är högrest och stilig. Ester har förbjudit pigan att öppna dörren när det ringer. Det ska hon göra själv. De äter, dricker champagne och samtalar livligt och kommer så småningom in på "gamla tider". Om inte jag hade friat hade du gjort det då, undrar Karl? Aldrig i livet, försäkrar Ester uppbragt. Karl tycker att det är onödigt att kvinnorna spelar ett spel fastän de är lika kära som männen. "Inte på samma sätt", bedyrar Ester och nu börjar hon bli arg. "Det där du säger är ju att nedsätta hela vårt kön!" Karl tycker att det är bättre att vara uppriktig än att spela komedi. Och därmed är stämningen förstörd. Resten av måltiden är det väldigt tyst. Karl är trött efter resan och går till sitt sovrum. Ester väntar och väntar i sin mjuka morgonrock, men ingen kommer. Hon smyger sig till att kika genom nyckelhålet och ser Karl stå lutad mot väggen framför fönstret. Hans smärta, manliga gestalt med de breda axlarna får henne att fundera över hur vacker en mansgestalt kan vara. Suck! Har hon varit alltför grälsjuk? Ester vacklar. Mer avslöjar jag inte. Den här novellen är tidstypisk. Kvinnornas erotiska känslor kunde en inte tala om. Men novellen är sinnlig. Ester är väldigt mycket kvinna och Karl en mycket manlig man. Karl påstår att han tycker att de är lika, men jag undrar i alla fall vad han hade tycket om Ester friat? Samhällets oskrivna regler var väl så bindande som någonsin några skrivna.
Novellen placerar jag på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från samma landskap som du bor i.
 

tisdag 19 juli 2011

Rostad gammal kärlek



Under en tid var Ola Hansson och Mathilda Kruse/Stella Kleve goda vänner och åsiktsfränder.
De brevväxlade flitigt och tillhörde båda den lilla kretsen Det unga Skåne som skulle ändra på de litterära traditionerna.
Men brevväxlingen tunnade ut mycket beroende på att Ola Hanssons närmande till Mathilda Kruse avvisades vänligt men bestämt. Ola Hansson var också tämligen arrogant och nonchalant mot alla sina vänner. Han struntade i möten och att besvara brev och inbjudningar.
Ola Hansson tog en gruvlig litterär hämnd i Gallblomma där han beskriver Mathilda Kruse/Stella Kleve som en vacker blomma som inte kan sätta frukt.

Inte konstigt att Mathilda Kruse/Malling inte tålde att höra Ola Hanssons namn.
I Ola Hansson. En studie i åttiotalsromantik av litteraturorprofessorn Ingvar Holm
finns talrika referenser till brevväxlingen.
Tyvärr finns inte Mathilda Kruses brev kvar.


Victoria Benedictsson tillhörde också Det unga Skåne. Det lilla förhoppningsfulla sällskapet träffades första gången i Hörby i Victoria Benedictssons hem. Detta möte beskrivs välvilligt av Mathilda Kruse medan Victoria Benedictsson var avståndstagande. Hon förefaller att - som så många andra - sätta likhetstecken mellan Berta Funcke i romanen med samma namn och dess upphovsman.
Det unga Skåne hade tre möten och sedan imploderade sällskapet. Synd.

1880-talet verkar ha varit en extremt spännande och turbulent tid som man skulle kunna ägna hur mycken tid som helst.