Vakthundarna

Simon Olsson, elitsoldat och f. d. operatör inom Särskilda operationsgruppen, vandrar i stormen på skjutfältet vid Haväng när han blir tilltalad av en barsk man i lång oljerock och gummistövlar. Det är Erik Syrén, kriminalkommissarie vid polisen i Malmö avdelningen för grova brott. Simon Olssons namn har dykt upp under utredningen av ett dödsfall. Mariam Bakir, frilansjournalist född 1986 i Libanon, har hittats död i sin lägenhet i Malmö. Mariam Bakir har granskat extremister, både nazister och islamister, i flera år. Ett självmordsbrev finns men datorn och ett USB - minne saknas. Simons levnadsglada syster, Jenny, 27, är assistentåklagare i Malmö. Båda har de vuxit upp i fosterhem efter att båda föräldrarna dött. De står varandra väldigt nära. Simon har många som jagar honom efter det att han i förra boken, Gamen, avvärjt en IS - jihadistisk terrorattack mot Öresundsbron. Mörka minnen ur det förflutna plågar också. Och han tycker sig ha svikit Mariam. När han sedan kommer en nationalistisk grupp, som kallar sig Vakthundarna på spåren och stör dem i deras verksamhet, utökas skaran  av fiender. Spåren leder bakåt ända till mordet på Olof Palme. Vakthundarna är oavlåtligt spännande och välskriven. Lite roligt är det att miljön är så bekant. Ibland kan det bli lite mycket svordomar och det "pissas" väldigt mycket. Det är verkligen männens värld. Dumt nog kallas Vakthundarna en fristående fortsättning på Gamen. Det där med fristående fortsättningar blir aldrig bra. En bör läsa det som kommit tidigare. Alltså läs Gamen först!

Titel: Vakthundarna

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2022

Antal sidor: 344

Mellan himmel och hav

Bokförlaget Forum

Anna Fredrikssons sjätte bok har titeln Mellan himmel och hav. Det är första delen i en trilogi som handlar om tre generationer kvinnor - mormor Vanja, egocentrisk konstnär; mamma Sally, som är strax över femtio och har dottern Josefin.  Sally och Josefin har inte haft kontakt med varandra på länge. Vanja och Sally har inte talats vid på hela fyrtioåtta år. Sally har aldrig förstått varför hennes mor övergav sin treåriga dotter. Men Josefin har letat upp sin mormor och Vanja har hyrt in sig i Svinaberga hos en god vän. Josefin och hennes sambo, Harald, har köpt Vallmogården i Kivik. Sally ärver nu ett hus i Kivik av en släkting och hon tänker sig att hon och dottern kanske kommer varandra närmare om hon flyttar ner. Det döljer sig diverse hemligheter i familjen förstår en. Och positionerna verkar låsta. Anna Fredriksson har tillbringat sina somrar i Kivik sedan barnsben och hon kan sitt Österlen. Bilden utanpå boken vill jag påstå föreställer Haväng där himmel möter hav. Miljön känns mera levande än de olika karaktärerna. Sally är den läsaren kommer närmast. Utan att riktigt förstå. Kanske klarnar det lite mera i de nästkommande två delarna i serien som (troligen) kommer att heta Pensionat Pomona. Mellan himmel och hav är lättläst, kravlös läsning av det slag en kan behöva ibland. Jag kommer säkert att läsa fortsättningen också. Anna Fredriksson debuterade 2011 med Sommarhuset. Den har jag läst. Likaså Lyckostigen 2012 och Augustiresan 2013.

Cykelsemester och vuxenmobbning

Fyra kvinnor i 40 -årsåldern ger sig ut på cykelsemester på Österlen sista veckan i augusti.
Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop. 
I Augustiresan skildrar Anna Fredriksson de fyra kvinnornas inbördes relationer, deras familjeliv, brist på familjeliv, mödraskap eller inte, barndom och yrkesliv.
Allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra igen och kan dryfta alla svårigheter.
Den som haft ett riktigt tungt år är Jenny.  Hon avancerar på sitt arbete och blir chef över sina gamla arbetskamrater - män och kvinnor. Det blir inte bra. Hennes manlige överordnade behandlar henne som sekreterare, kaffekokerska och handräckning och ger henne inget stöd alls. Jenny som vill vara en duktig flicka tiger, uthärdar, äter Novalucol och Alvedon och får eksem  och löptränar.
Man följer deras cykeltur mellan sevärdheterna på Österlen; Kivik, Kåseberga, Olof Viktors, Apotekarns i Simrishamn, Stenshuvud och Vitemölla.
Det är tydligt att Anna Fredriksson är väl förtrogen med miljön.
Som vanligt utgår Anna Fredriksson ifrån vissa förhållanden som hon funderar över och bygger sin berättelse runt dem. Och som vanligt har hennes romaner ett driv som gör att man vill veta hur det går. 
Jag kan tycka att det blir lite för många bekännelser i rättvisans namn och att slutet är lite tunt. Men innan dess var det riktigt bra. 

Om Sommarhuset och Lyckostigen skrev jag SÅ HÄR