Den röde prinsen

 

Söndagen den 24 maj slutade utställningen om prins Eugen på Waldemarsudde. Prins Eugen. Fasetter ur ett liv hade den som rubrik och det var också titeln på det praktverk om prins Eugen som kommit ut på Atlantis förlag. Bildmaterialet är storslaget och många experter har bidragit textmässigt. Slottets intendent Karin Sidén är bland dem liksom chefen för trädgården Marina Rydberg.  Prins Eugen har hittills varit en okänd storhet för mig, men i utställningen mötte man verkligen såväl människan som konstnären, konstsamlaren, folkbildaren, trädgårdsfantasten och demokraten prins Eugen. Han hade en otrolig massa konstnärsvänner förstås, men eftersom han även var mycket intresserad av musik och litteratur umgicks han också med musikaliskt intresserade och författare. Helena Nyblom hörde till dem och  Verner von Heidenstam. Ferdinand Boberg,  som hade byggt Waldemarsudde och även rundtemplet och staketet med hertigkronor som omringar Waldemarsudde, ingick även i umgängeskretsen. Prins Eugen var även prins av Norge och vid unionsupplösningen tyckte norrmännen att de kunde tänka sig honom som kung. Prinsen välkomnade Norges frigörelse men inte kungakronan. Men varför gifte han sig då inte? Det har många undrat. Själv längtade han efter någon att hålla av och en familj. I 60 - årsåldern mötte han den de levnadsglada Ebba Bonde, som han blev mycket förtjust i. Hon skilde sig från sin man och prinsen och hon reste en del tillsammans. Men Ebba Bonde hade stundtals alkoholproblem och det hela rann ut i sanden. Prins Eugen räknas som en av våra största landskapsmålare. Mycket av hans konst finns på Waldemarsudde där också hans konstsamlingar finns. I utställningen ingick även en film om prins Eugen som gav en god bild av den tid han levde i. Många svartklädda herrar med mustasch och cigarr, få damer och ännu färre barn. Men prinsen gick hem i alla läger. Han spelar bowling med Per Albin Hansson och har Sven Hedin och Fredrik Böök i sina samlingar. Den högsta äran för prins Eugen var att vara en god medborgare. Och det kan man med fog säga att han var. En sådan skatt som han lämnade efter sig till alla efterlevande. Det är inte utan att man sänder honom en tacksamhetens tanke när man står vid den enkla gravstenen i sluttningen mot Saltsjön.  

Molnet t. v.  Ebba Bonde t. h.

Ett verkligt kulturarv

Mariana Rydberg är trädgårdsmästare vid prins Eugens Waldemarsudde, det vackra slottet vid Saltsjön med utsikt över Stockholms hamninlopp. Besökare har genom åren bett om en bok om trädgården med alla olika växter, buskar och träd. De otroligt vackra bilderna i boken är tagna Per Ranung under flera år och följer årstidernas växlingar. Trädgården vid prins Eugens Waldemarsudde berättar om trädgårdens tillkomst steg för steg; om byggnationen av slottet och om prins Eugens testamente till eftervärlden. Han ville att allmänheten skulle ha tillgång till Waldemarsudde med konsten  trädgården och parkerna. De vackra blomsterarrangemangen i sällskapsvåningen skall få besökarna att känna det som om någon var hemma. Marken förvärvades vid sekelskiftet 1900. Prins Eugen själv var sjuk under de första åren efter köpet, men dirigerade trädgårdsarbetet brevledes. Det första som byggdes på tomten var typiskt nog ett växthus. Träden på området var prins Eugen mycket angelägen om vilket eftervärlden också kan ha anledning att vara tacksam för. Prinsen var mycket berest och hade tagit intryck av utländska trädgårdar och han hade därför många egna idéer om trädgårdsrummet. Dessutom var han mycket kunnig vad det gällde växter. Näst konsten älskade han blomstren mest skrev han till en vän. Trädgården vid prins Eugens Waldemarsudde kan man njuta av antingen man varit på plats eller inte.