Hjärtats fostran

Hjärtats fostran (L´education sentimentale 1869)  blev Gustav Flauberts sista roman. Här har han helt utvecklat den speciella berättarteknik som var hans egen och som man kunde se redan i Madame Bovary.
Flaubert bryter med romantiken och dess betonande av fantasin.
Han eftersträvade rytmen hos poesin och vetenskapens exakta språk.
Handlingen får stå tillbaka för intrycken; realismens visuella varseblivning.
Proust talar om att det är som att stå på en rullande trottoar och se allt glida förbi. Hjärtats fostran börjar med beskrivningen av en båtresa där stränderna tycks röra på sig och det förefaller som om båten stod stilla.
Tack vare ett arv var Flaubert ekonomiskt oberoende och kunde ägna all sin tid åt skrivande och resor. Dessutom skrev han mängder av brev bl. a. till författarkolleger som George Sand där han diskuterade sina projekt. 
Flauberts arbetsböcker är också givande stoff för forskaren.
Gustav Flaubert uppnådde precis det han önskat med sitt författarskap. Han gjorde skillnad för romankonsten. Synd bara att erkänslan kom så långt efter hans död.
Den upplaga av Hjärtats fostran som jag fjärrlånat kom 1951 i översättning av
Ellen Witting

Bilden är lånad ur boken

och med fina illustrationer av Yngve Svalander.
Hur vore det med en nyöversättning, förresten? Många anser att Hjärtats fostran är Gustav Flauberts bästa roman.

Madame Bovary , det är jag

Gustave Flaubert nyanserad och fördjupad
Ny biografi om Gustave Flaubert av Pierre-Marc de Biasi, forskare och specialist på Flaubert. Enligt recensenten Lena Kåreland har biografin förutsättningar att bli ett standardverk i forskningen om Flaubert särskilt som det inte kommit ut så många biografier om Gustave Flaubert tidigare.
Han har sagt att en författares verk är allt och att upphovsmannen inget betyder. Mot detta står yttrandet "Madame Bovary, det är jag".
Enligt Pierre-Marc du Biasi har Flaubert aldrigt sagt så.
Däremot skrev han i ett brev 1859 : "Att skriva romaner är för mig ett särskilt sätt att leva. Ett ord eller en idé kan få mig att sätta igång med efterforskningar och helt förlora mig i läsning eller drömmerier utan slut."