Teddy Todds fortsatta liv

I Liv efter liv av Kate Atkinson möter vi familjen Todd för första gången. Ursula Todd , Teddy Todds äldre syster, är den som får leva en rad alternativa liv. I 
En gud i spillror är det Teddy Todd som är protagonisten. Han lämnade sitt liv som poet och gick in vid flygvapnet när kriget bröt ut. Han blev bombflygare. Någon gång störtade han, en annan gång kraschlandade han i havet och under ett par år är han krigsfånge. Han har lyckats bra som befäl över sitt manskap. Mannarna gillar honom och litar på honom. Teddy Todd har utbildat dem minutiöst. Efter kriget har Teddy gift sig. Han och hustrun Nancy har en dotter, Viola, och ett par barnbarn, som Viola är en dålig mor åt. Tidsplanen skiftar mellan 20 - tal och allt däremellan till 90 - talet. Boken är omsorgsfullt skriven och man ser i källförteckningen att Kate Atkinson gjort ordentlig research; hennes persongalleri lever. Jag kommer på mig med att tycka riktigt illa om flera av karaktärerna. Och jag saknar modern, Sylvie, från förra boken. Hon borde få en egen roman. Hon var inte helt sympatisk hon heller, men jämförelsevis. Och hon är intressant liksom Hughs(Sylvies man) äventyrliga syster Izzy. Teddy Todd har levt för sin flygning och sitt liv bland andra flygare. Nu åldras han på ett hem. Familjen besöker honom pliktskyldigast. Ett barnbarn älskar sin morfar och vet att han är älskad tillbaka. För Sylvie var Teddy älsklingssonen. En har mycket att tänka på efter avslutad läsning; krig, bomber, familjerelationer, åldrandet, livet och döden. 

De 100 bästa engelskspråkiga romanerna

Hos Ugglan&Boken hittade jag det här:
Nu finns hela listan på de hundra bäst romanerna som skrivits på engelska - enligt Robert McCrum - på The Guardian. Jag gör som Ugglan & Boken och markerar med rött de titlar jag läst och bara författaren om jag läst andra titlar av densamme. Inte många kvinnor, ser man omedelbart. Jag förvissar mig om att Thomas Hardy finns med och förvånar mig över vissa namn ; Frederic Rolfe, Stella Gibbons, Elizabeth Taylor, Penelope Fitzgerald och Sylvia Townsend Warner. 
Finns dina favoriter med på listan?
Vad saknar du?

1. The Pilgrim's Progress av John Bunyan (1678)

2. Robinson Crusoe  av Daniel Defoe (1719)

3. Gulliver's Travels av Jonathan Swift (1726)

4. Clarissa av Samuel Richardson (1748)

5. Tom Jones av Henry Fielding (1749)

6. The Life and Opinions of Tristam Shandy, Gentleman av Laurence Sterne (1759)

7. Emma av Jane Austen (1816)

8. Frankenstein av Mary Shelley (1818)

9. Nightmare Abbey av Thomas Love Peacock (1818)

10. The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket av Edgar Allan Poe (1838)

11. Sybil av Benjamin Disraeli (1845)

12. Jane Eyre av Charlotte Brontë (1847)

13. Wuthering Heights av Emily Brontë (1847)

14. Vanity Fair av William Thackeray (1848)

15. David Copperfield av Charles Dickens (1850)

16. The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthorne (1850)

17. Moby-Dick av Herman Melville (1851)

18. Alice's Adventures in Wonderland av Lewis Carroll (1865)

19. The Moonstone av Wilkie Collins (1868)

20. Little Women av Louisa May Alcott (1868-69)

21. Middlemarch av George Eliot (1871-72)

22. The Way We Live Now av Anthony Trollope (1875)

23. The Adventures of Huckleberry Finn av Mark Twain (1884-85)

24. Kidnapped av Robert Louis Stevenson (1886)

25. Three Men in a Boat av Jerome K. Jerome (1889)

26. The Sign of Four av Arthur Conan Doyle (1890)

27. The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde (1891)

28. New Grub Street av George Gissing (1891)

29. Jude the Obscure av Thomas Hardy (1895)

30. The Red Badge of Courage av Stephen Crane (1895)

31. Dracula av Bram Stoker (1897)

32. Heart of Darkness av Joseph Conrad (1899)

33. Sister Carrie av Theodore Dreiser (1900)

34. Kim av Rudyard Kipling (1901)

35. The Call of the Wild av Jack London (1903)

36. The Golden Bowl av Henry James (1904)

37. Hadrian the Seventh av Frederick Rolfe (1904)

38. The Wind in the Willows av Kenneth Grahame (1908)

39. The History of Mr Polly av HG Wells (1910)

40. Zuleika Dobson av Max Beerbohm (1911)

41. The Good Soldier av Ford Madox Ford (1915)

42. Thirty-Nine Steps av John Buchan (1915)

43. The Rainbow av DH Lawrence (1915)

44. Of Human Bondage av W Somerset Maugham (1915)

45. The Age of Innocence av Edith Wharton (1920)

46. Ulysses av James Joyce (1922)

47. Babbitt av Sinclair Lewis (1922)

48. A Passage to India av EM Forster (1924)

49. Gentlemen Prefer Blondes av Anita Loos (1925)

50. Mrs Dalloway av Virginia Woolf (1925)

51. The Great Gatsby av F Scott Fitzgerald (1925)

52. Lolly Willowes av Sylvia Townsend Warner (1926)

53. The Sun Also Rises av Ernest Hemingway (1926)

54. The Maltese Falcon av Dashiell Hammett (1929)

55. As I Lay Dying av William Faulkner (1930)

56. Brave New World av Aldous Huxley (1932)

57. Cold Comfort Farm av Stella Gibbons (1932)

58. Nineteen Nineteen av John Dos Passos (1932)

59. Tropic of Cancer av Henry Miller (1934)

60. Scoop av Evelyn Waugh (1938)

61. Murphy av Samuel Beckett (1938)

62. The Big Sleep av Raymond Chandler (1939)

63. Party Going av Henry Green (1939)

64. At-Swim-Two-Birds av Flann O'Brien (1939)

65. The Grapes of Wrath av John Steinbeck (1939)

66. Joy in the Morning av PG Wodehouse (1946)

67. All the King's Men av Robert Penn Warren (1946)

68. Under the Volcano av Malcolm Lowry (1947)

69. The Heat of the Day av Elizabeth Bowen (1948)

70. Nineteen Eighty-Four av George Orwell (1949)

71. The End of the Affair av Graham Greene (1951)

72. The Catcher in the Rye av JD Salinger (1951)

73. The Adventures of Augie March av Saul Bellow (1953)

74. Lord of the Flies av William Golding (1954)

75. Lolita av Vladimir Nabokov (1955)
76. On the Road av Jack Kerouac (1957)
77. Voss av Patrick White (1957)
78. To Kill a Mockingbird av Harper Lee (1960)
79. The Prime of Miss Jean Brodie av Muriel Spark (1960)
80. Catch-22 av Joseph Heller (1961)
81. The Golden Notebook av Doris Lessing (1962)
82. A Clockwork Orange av Anthony Burgess (1962)
83. A Single Man av Christopher Isherwood (1964)
84. In Cold Blood av Truman Capote (1966)
85. The Bell Jar av Sylvia Plath (1966)
86. Portnoy's Complaint av Philip Roth (1969)
87. Mrs Palfrey at the Claremont av Elizabeth Taylor (1971)
88. Rabbit Redux av John Updike (1971)
89. Song of Solomon av Toni Morrison (1977)
90. A Bend in the River av VS Naipaul (1979)
91. Midnight's Children av Salman Rushdie (1981)
92. Housekeeping av Marilynne Robinson (1981)
93. Money: A Suicide Note av Martin Amis (1984)
94. An Artist of the Floating World av Kazuo Ishiguro (1986)
95. The Beginning of Spring av Penelope Fitzgerald (1988)
96. Breathing Lessons av Anne Tyler (1988)
97. Amongst Women av John McGahern (1990)
98. Underworld av Don DeLillo (1997)
99. Disgrace av JM Coetzee (1999)
100. True History of the Kelly Gang av Peter Carey (2000)

En charmerande bekantskap

Egentligen hade jag annat för mig när den charmerande Moll Flanders kom i min väg. Och så blev det hon för hela slanten ett par dagar. Det är ingenting jag ångrar. 1722 skrev Daniel Defoe,  född ca 1660 död 1731, The Fortunes and Misfortunes of the famous Moll Flanders, på svenska kort och gott Moll Flanders. Hon föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. Hon blir förförd av en herrskapspojke och gifter sig med hans bror för att ganska snart bli änka. Hon gifter sig flera gånger  och lyckas träffa på män som liksom hon själv är ganska äventyrliga och helt saknar de medel de ger sken av att äga. Pengar betyder allt. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll blir en fingerfärdig tjuv, hon gör sig skyldig till skörlevnad och då och då får hon några barn, som hon utan saknad lämnar efter sig åt andra att ta hand om. (Här avslöjar sig den manlige författaren, tycker jag.) Daniel Defoe började utbilda sig till präst, men slutade för att bli politisk reporter. Han rörde sig i skumraskmiljöer och kände till hur fattiga människor levde vilket märks i romanen. Moll Flanders är en kvinnlig äventyrare. Hon blir fräck och förslagen och klarar sig länge, men till slut får hon bita i gräset. Nu säger jag inte mera för att inte förstöra för någon. Under läsningen tänkte jag då och då på Sarah Waters och Greven av Monte Cristo, vilket är högt betyg. I början av 1700 - talet svepte en brottsvåg över London vilket ju Daniel Defoe naturligtvis var väl medveten om och lånade stoff ifrån. Moll Flanders känns väldigt fräsch och den är otroligt spännande. Både människor och miljöer lever även om psykologin inte går på djupet. Jag blev glatt överraskad och läste överrumplad trots att andra plikter kallade...
En korrekturläsning hade dock inte varit fel.
Övers.: Gösta Olzon. Förlag: Modernista (tack för det!)

Klassikerutmaning 2015

1700-talets offentlighet och dagens nät

I en rolig understreckare i gårdagens SvD skriver litteraturvetaren Tatjana Brandt om Fanny Burneys romaner, dagböcker och brev från andra hälften av 1700-talet och hur folk lyckades luska ut vem hon var redan när första romanen, Evelina, kom ut 1778 under signatur. Ingen kunde drömt om att blyga Fanny Burney som varken syntes eller hördes kunde ligga bakom dessa skriverier.Man umgicks i kotterier och olika kretsar och skvallret gick. Inte sällan skrevs brev i akt och mening att delas av många. Fakta blandades med fiktion; verkliga personer med falska. Samtidigt som individens frihet ökade växte också nationalstat och tillämpliga lagar lagar fram. När friheten ökar ökar också kontrollbehovet (Foucault).  Det måste finnas metod i galenskapen. Jag håller med om att man kan jämföra 1700-talets offentlighet med dagens. Tänkte inte på det förrän nu. Läs hela understreckaren  HÄR!

Dagens namn är Iris

Dagens namn är Iris. Iris är för mig en tidig favoritförfattare, nämligen Iris Murdoch 1919 - 1999. Hon var gift med litteraturkritikern och professorn John Bayley  som gick ur tiden i januari i år. De levde i ett mycket säreget äktenskap; en blandning av hög intellektuell nivå och barnslig fnissighet. John Bayley beundrade Iris Murdoch väldigt mycket och har skrivit flera böcker om äktenskapet. Hon hade kärleksaffärer vid sidan av med både män ( t. ex. Elias Canetti) och kvinnor, men det tolererade John Bayley. Han skötte hustrun kärleksfullt när hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Hans rörande bok om den här tiden, Iris. En sorgesång, har också blivit Oscarsbelönad film.
The Sandcastle (tillägnad John Bayley) stod på kurslistan i någon del av engelskstudierna och jag vet att jag läste åtskilliga romaner mer. Många är översatta till svenska. När jag nu letade i hyllan hittade jag ett flertal titlar som jag faktiskt glömt bort att jag ägde. Det är så klart bara en bråkdel av hennes utgivning. Utöver de psykologiska romanerna har Iris Murdoch har också skrivit filosofiska verk, skådespel, noveller och lyrik.

Under the Net 1954 (to Raymond Queneau)
The Flight from the Enchanter 1956 (to Elias Canetti)
The Sandcastle 1957 (to John Bayley)
The Bell 1958 (to John Simopoulos)
The Unicorn 1963 (to David Pears)
The Italian Girl 1964 (to Patsy and John Grigg)
The Sea, the Sea 1978 (to Rosemary Cramp; belönad med the Booker Prize)

Silas Marner

Eftersom jag just läst Bror och syster (1860) av George Eliot tyckte jag att det var intressant att se filmatiseringen av hennes tredje roman, Silas Marner, the Weaver of Raveloe (1861) med Ben Kingsley i huvudrollen som Silas Marner. Och man känner igen George Eliot väldigt väl. Realismen, samhällsskildringen, aversionen mot kyrkan, medkänslan med småfolket, humorn och de vackra landskapsbilderna. Ben Kingsley är väldigt bra som den sjuklige vävaren Silas Marner, som blir utstött ur sitt sammanhang efter det att han orättvist anklagats för stöld. Han blir en enstöring som lever för att samla pengar. Lantjunkaren Cass har två söner. Duncey, den yngre av dem, är en drinkare och spelare som ideligen skaffar nya skulder. Den äldre, Godfrey Cass,  bär på sina tunga hemligheter. Duncey upptäcker av en tillfällighet Marners penninggömma och är inte sen att länsa den. Naturligtvis blir Silas Marner utom sig av sorg. Men han får en oväntad kompensation. In i hans ruckel till hus vandrar en liten guldlockig flicka som en uppenbarelse från ovan. Utanför huset i snön ligger hennes döda mor. Silas Marners liv får ett nytt innehåll. Lilla Eppi blir hans allt. När hon många år senare erbjuds ett hem hos lantjunkarens barnlöse äldste son och hans hustru tackar hon nej. Hon anser sig höra hemma i arbetarklassen och vill inte lämna sin far. Inte ens när Godfrey Cass erkänner faderskapet förändrar det hennes inställning. Under några minuter är jag rädd att Godfrey Cass ska utnyttja sin samhälleliga ställning och ta flickan ifrån Silas Marner med våld, men så blir det inte.
BBC - inspelningen gjordes 1985.

Mycket sorgligt

George Eliot, som egentligen hette Marian eller Mary Anne Evans (1819 - 1880), skrev under manlig pseudonym som så många andra kvinnor under 1800 - talet och början av 1900 - talet. De löpte annars risken att inte tas på allvar av kritikerna eller att bli förringade bara för att de var kvinnor. George Eliot var den största författaren vid sidan av Dickens vi den här tiden. Hon skrev realistiska romaner med stor psykologisk insikt och med samhällets orättvisor för ögonen. George Eliot var också en tidig feminist. Hon levde personligen ett ganska äventyrligt liv för att vara kvinna under den viktorianska tiden. Hon bröt med fadern av religiösa skäl. Hon levde länge och lyckligt tillsammans med en gift man. När han dog gifte hon sig med en mycket yngre man och levde kort och lyckligt med honom och fick dessutom ett barn. Sorgligt nog dog hon efter ett enda års äktenskap.
George Eliot är kanske mest känd för Middlemarch, som först kom ut som följetong 1871 - 72. Den skildrar livet i en fiktiv landsortsstad som förmodligen hade Coventry som förlaga. The Mill on the Floss (1860) eller Bror och syster (2012) som är titeln på den nya översättningen till svenska, förtjänstfullt gjord av Gun - Britt Sundström. Den handlar om syskonen Maggie och Tom Tulliver, som till kynnet är varandra väldigt olika. Naturligtvis behandlas de också mycket olika av familjen och släkten - helt enligt tidens sed. Maggie är impulsiv, kärlekstörstande och vetgirig. Hon är bara för mycket för att vara flicka.  Hennes far, mjölnaren Tulliver, är ändå väldigt förtjust i sin flicka. Men det hjälper inte.  Det är ändå Tom som får utbildningen. Tom är målmedveten, principfast, fantasilös och hård. När familjen råkar i olycka genom faderns envisa och förbittrade processande är det Tom som biter ihop och lovar att återupprätta faderns och familjens rykte. Maggie har funnit en själsfrände i den konstnärlige, känslige och puckelryggige sonen till faderns värste fiende. Tom uppdagar det hela och sätter P för den vänskapen. Efter några år träffar Maggie sin kusins presumtive fästman. Och de blir blixtförälskade. Maggie stretar emot, men under en roddtur kommer de på villovägar och återvänder inte hem förrän nästa dag. Folket i St Ogg´s har sin dom klar på en gång. Och den drabbar enbart Maggie. Storebror Tom är den som kastar första stenen. Maggie som är en trogen och trofast själ bevisar slutligen att hon trots allt älskar sin bror mer än sig själv. Egentligen hade Bror och syster platsat i veckans tematrio om snyftare.
INGRID tyckte också om Bror och syster

Föreståndaren

Beviljat litteraturstöd. Vid mötet den 23 september 2013 beslutade man att Föreståndaren (The Warden) av Anthony Trollope (1815 - 1882) var en av de titlar som beviljades litteraturstöd. Det var klokt av arbetsgruppen.

Föreståndaren har nu kommit ut på svenska i nyöversättning av Hans Kumlien och Staffan Vahlquist på bokförlaget Ruin.The Warden kom ut 1855 Föreståndaren första gången på svenska 1860.  
Den timide fattighusföreståndaren Mr Harding  utsätts för en ekonomisk granskning av reformivraren John Bold. Mr Harding kommer i lojalitetskonflikt gentemot sin arbetsgivare, kyrkan. Dessutom går hans dotter Eleanor och förälskar sig i John Johnn Bold. Anthony Trollope levde ett brokigt liv. Han kom från ett förmöget hem men levde inte så länge. Trots det efterlämnade han en imponerande produktion.Trollope var mycket läst på sin tid och räknades som jämnbördig med Dickens, George Eliot och Thomas Hardy. 
The Warden är första delen av Barchester Chronicles. Ytterligare fem fristående romaner ingår i serien. Alla  sex delarna utspelar sig i det fiktiva grevskapet Barsetshire.
Det vackra omslaget - som får mig att överväga inköp - är en detalj av John Constables Salisbury Cathedral from the Bishop´s Grounds.

 

Postum Austen

Övertalning gavs ut efter Jane Austens död. Den och Northanger Abbey kom ut 1818. Nu har Övertalning kommit i ny svensk översättning av Maria Ekman och med ett efterord av Amanda Svensson. Omslaget pryds av ett vackert porträtt av Rosalba Peale målat av Anna Claypoole Peale. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag i behagligt danskt band. Den stod på hyllan i bokhandeln och det var alldeles omöjligt att stå emot.
Jag är mycket nöjd med mitt köp och har börjat läsa så smått. Synd att Jane Austen inte fick fortsätta sitt författande. Övertalning tyder på att det kommit in nya element i författarskapet. Mera känsla, mindre förnuft till exempel.
Maria Ekman har också lagt till intressanta kommentarer till översättningen.
Läs Paulina Helgesons intressanta understreckare i SvD om Övertalning.

Förnuft och känsla

1811 kom  Jane Austens roman Förnuft och känsla ut. Systrarna Elinor och Marianne Dashwood genomlever var sin kärlekssorg. Elinor representerar förnuftet i sammanhanget och Marianne känslan. Lillasyster Margaret är åtskilligt yngre men hon åser det hela med klar och nykter blick och kommenterar klokt och oförfärat. Familjen har drivits från sitt hem när brodern och hans förfärliga hustru ärvt den döde faderns egendom. Kvinnors utsatta situation vid den här tiden är uppenbar. Men även om männen har helt andra möjligheter och friheter är även de ekonomiska fångar. Ett felaktigt val av hustru kan göra dem arvlösa. 

Jag har just sett en filmversion av Förnuft och känsla gjord av BBC 2008. För ovanlighetens skull gillade jag inte skådespelarvalet. Colonel Brandon t. ex. spelas  av David Morrissey. Inte bra. Elinor Dashwood spelas av Hattie Morahan vars ansikte har mer karaktär än skönhet. Ändå beskrivs hon som vacker. Marianne Dashwood  vänjer man sig vid så småningom. Dan Stevens charmiga framställning av Edward Ferrars känns lite  väl lättsam. Nej, jag tror mer på filmen där Alan Rickman pspelar Colonel Brandon. Även om man då får Hugh Grant på köpet...

Wilkie Collins, forts.

Jag har fortfarande inte kommit längre än till förordet på The Woman in White av Wilkie Collins (1824 - 1889). Författarens eget liv hade varit värt en egen roman. Wilkie Collins var ingen vacker eller stilig man. P. g. a. en svår förlossning fick han ena tinningen intryckt och den andra buktade ut. Huvudet var stort och kroppen liten. Icke desto mindre hade han en rad kvinnoaffärer som gjorde honom omöjlig i det viktorianska samhället. Han levde ihop med Caroline Graves och hennes dotter. När hon skildes från sin man gifte han bort henne med en rörmokare och var också närvarande vid bröllopet. När det äktenskapet tog slut flyttade han glatt ihop med henne igen. Under tiden fanns Martha Rudd och hennes tre barn som han också sammanlevde med då och då. Han talade om sitt morganatiska äktenskap. Inkomsterna fördelade Wilkie Collins rättvis mellan sina båda familjer. Han måste ha varit en i anden mycket stark människa.
Så småningom kom Wilkie Collins att lida av inflammatorisk gikt vilket ledde till att han använde morfin i sådana  mängder att det kunde dödat en oxe.
The Woman in White gick först som följetong i All the Year round, en tidskrift som grundades och ägdes av gode vännen Charles Dickens. The Woman in White blev mycket populär hos läsekretsen som ofta köade för nästa nummer av tidskriften.
Wilkie Collins begravning väckte däremot ingen större uppmärksamhet. De viktorianska familjerna kände sig förhindrade att närvara. Någon skickade en krans till hemadressen; någon annan skickade tomma vagnar som någon sorts hedersbevisning. Caroline Graves och hennes dotter fanns i alla fall med vid Collins kista

Världens bästa Darcy

I TV - serien av Stolthet och fördom spelades mr Darcy av Colin Firth! Det kallar jag en Darcy! 
Han är otroligt bra i sin roll.
Elizabeth Bennet spelas av Jennifer Ehle. De matchar varandra fint.
Den goda vackra Jane gestaltas av Susannah Harker och Alison Steadman är en fullständigt överdådig mrs Bennet! Hon lider svårt av sina nerver; kastas mellan hopp och förtvivlan vad det gäller döttrarnas giftermål; viftar framgångsrikt med spetsnäsduken, äter och pratar oavbrutet och på samma gång. Mr Bennet har låtit hoppet fara; de äldre döttrarna är milt överseende medan de två yngsta tycks brås på sin mor. Mellandottern, Mary, står över allt tjafs och trams med baler, bjudningar och kavaljerer. Någon av läsecirkeldeltagarna reflekterade över om hon möjligen representerar författarinnan själv där hon sitter med sina böcker och helst av allt vill vara ifred? Det är väl ingen dum idé?
David Bamber spelar den odräglige prästen mr Collins som fjäskar, svettas, gör sig viktig, sätter sig till doms, krumbuktar sig, friar till Elizabeth och gifter sig med Charlotte Lucas som är en förståndig tös.
Landskapet är betagande; de många vackra hästspannen och vagnarna är fantastiska blickfång liksom de ståtliga husen och mer eller mindre vidsträckta parkerna. Detta är en tid när det är fult att arbeta. Man gör klokt i att ärva och/eller gifta sig rikt. Kvinnornas liv är oändligt mycket mera begränsat än männens. Inte underligt att många blev the madwoman in the attic. Stolthet och fördom skrevs skrevs egentligen redan 1796 - 97 när Jane Austen endast var 21 år. Hur kunde hon vara så klok och skarpsynt vid så unga år?

Fira Jane Austen!

Ugglan & boken
firar Jane Austen i sin snygga blogg. Hon inbjuder också oss andra att vara med med egna inlägg. 
Loggan får man gärna låna.
Firandet pågår fram till och med 16 december, Jane Austens födelsedag.
Deltagarna kan vinna en fin anteckningsbok med Penguins utgåva av Pride and Prejudice som pärm.
Läs mer HÄR

Bra idé!

Darcy och Lizzy

Darcy och Lizzy = Stolthet och fördom.
Jag hade nästan glömt hur klok, skarpsynt, rolig, ironisk och ibland uppfriskande elak Jane Austen är. Jag har läst om Stolthet och fördom - som fyller 200 i år - med stort intresse. Imorgon ska vi diskutera i bokcirkeln.
Jag slås av krassheten i resonemangen om inkomster och hemgifter; börd och klasstillhörighet. De fem systrarna Bennet kommer inte från någon fin familj och har ingen förmögenhet. Dessutom har de mrs Bennet som extra belastning. Mr Bennet slipper undan ganska billigt, tycker jag. Han är visserligen betydligt intelligentare än sin blåsta hustru, men han kan stänga in sig i sitt bibliotek och ta avstånd från såväl hustru som ytliga döttrar. Som den filosof han är, sägs det maliciöst.
Jane är äldst, vackrast, snällast och godast. Lite fadd tycker jag. Hon är Mrs Bennets favoritdotter.
Elizabeth kommer som nummer två. Hon är mera alldaglig i utseendet men är den intelligentaste av systrarna och sin fars favorit. Och hon kan bli vass i ordväxlingar. Jag avnjöt hennes duell med den högfärdiga Catherine de Bourgh på Rosings Park som utsett sig själv till alltings mått - och rättesnöre.
Mary är en tillbakadragen flicka som helst vill umgås med sina böcker vilket ju är besvärligt när man hela tiden måste vara social antingen man har lust eller inte i en oändlig räcka av likartade bjudningar.
Lydia och Kitty är bara ouppfostrade känns det som. Lydia är värst och hon drar med sig Kitty.
Darcy har ju fullt upp med att vara just Darcy. Men han är inte dum. Och han kan ändra åsikt och vågar stå för det. Hans beundrande vän Bingley är snäll men mesig och gör som Darcy säger.
Ovisst är vad männen sysslar med när de inte jagar, fiskar och reser eller är soldater. Gods och förmögenheter är för det mesta förvärvade av någon annan.
Vad kvinnorna sysslar med är alldeles tydligt. Det är inte så mycket de får syssla med över huvud taget.
Nu är det rätt läge att fortsätta med Death comes at Pemberley av P D James medan alla personerna i Stolthet och fördom fortfarande är alldeles levande.

Ny radioföljetong

Ny Radioföljetong
börjar nästa vecka. Måndagen den 12 november börjar skådespelaren Johan Gry läsa Julian Barnes  Bookerprisbelönade roman 
Känslan av ett slut från 2011. Övers.: Mats Hörmark
”Julian Barnes senaste roman börjar som en konventionell historia och slutar som en existentiell trhriller” skriver författaren och kritikern Jan Arnald. Det låter lovande. En bok mindre i läshögen!

Skådespelaren Gunilla Abrahamsson har läst Olga Tokarczuks 
Styr din plog över de dödas ben
på ett kongenialt sätt. Jag lägger boken i varukorgen

Varje bok är en flaskpost

Inget avsked jag fick,
varken ett viskat ord
eller en gest, en blick
för att be om ett ord, medan jag
som ingenting visste eller förstod
såg gryningen hårdna till dag,
den dag som ändrade allt, när du gick.

The Going av Thomas Hardy var en dikt som Jeanette Winterson hade lärt sig efter det att en flickvän lämnat henne. Men dagen som verkligen förändrade allt för Jeanette Winterson var den dagen då hon adopterades bort sex veckor gammal.
Hardy har orden som hittar känslan. Det är så poesi fungerar.
Varför vara lycklig när du kan vara normal? är orden som Mrs W yttrade när hon förstod att dottern älskade kvinnor. Det är också titeln på Jeanette Wintersdons nyutkomna biografi.

En del känner man igen från Wintersons succéroman från 1990 Det finns annan frukt än apelsiner.
Jag har skrattat mycket när jag har läst biografin - trots allt. Mrs Winterson är grym, men hon skildras här med  humoristiskt överseende. Hon var en naturkraft; lång och kraftig (sköldkörtelproblem) och ingen dumbom. En Dickens - figur, tycker jag. Men kanske var Mrs W inställd på att adoptera en pojke? 
Mrs Wintersons religiositet var av det stelbenta, fördömande slaget och apokalypsen var hennes favoritföreställning. Hennes uppfostringsmetoder gick ut på att låsa  dotttern ute alternativt sätta henne i kolkällaren. Eller fick Jeanette stryk när fadern kom hem. Instruerad av modern, förstås.
Excorsismen inte att förglömma. Oavsett att den inte hade minsta effekt.
Jeanette erbjöd motstånd. Hon gav sig av från hemmet när hon var 16 år och bodde än här och än där: i en gammal bil eller husvagn eller i ett rum hos någon snäll människa.
Jeanette Winterson tog sig för att läsa den engelska skönlitteraturen från A - Z. Böckerna och biblioteket
blev hennes räddning. Liksom så småningom skrivandet.
Under en tid var JW djupt deprimerad och försökte till och med ta sitt liv. Att vara galen är en tidskrävande process, liksom att bli frisk säger hon. Men hon skrev sig ut. 
Varför vara lycklig när du kan vara normal är en varm och kärleksfull bok full av humor och sorg.
"Hon älskade mig de dagar hon var i stånd att älska", säger Jeanette Winterson försonligt och gillar inte att den biologiska modern klankar på Mrs W. "Hon var ett monster men hon var mitt monster."
Nu förefaller JW vara lycklig efter allt hon gått igenom. Hon lever i ett bra förhållande och som hon säger så frigör förlåtelsen framtiden.
Jag tyckte mycket om att läsa Varför vara lycklig när du kan vara normal och får lust att läsa om Apelsinen (som JW kallar den) och flera andra av hennes romaner. 
Och jag tycker att Jeanette Wintersons biografi har förutsättningar att bli en strålande film!

Klassikersommar. 4

George Eliot

Marian Evans el. Mary Ann Evans (1819 - 1880) var en fantastisk kvinna. Inte bara vad det gällde författarskapet. Hon levde dessutom ett mycket okonventionellt liv för tiden. Marian Evans var en ovanligt bildad kvinna och tillhörde sin tids intellektuella elit.

Född i en metodistfamilj i Warwickshire blev hon osams med sin far när hon slutade att gå i kyrkan. Hon kompromissade till slut för att inte åstadkomma en brytning med fadern.

Sedan följde hon återigen sin egen känslas sanning när hon i tjugofem år sammanlevde med en gift man, George Henry Lewes,  med vilken hon delade alla värderingar. Erfarenheterna av dessa år kunde hon sedan använda i sina romaner.

Efter Lewes död gifter hon sig med en tjugo år yngre man. Äktenskapet blir kort men lyckligt.

Som författarinna är George Eliot noggrann i sina beskrivningar, psykologiskt skarpsynt och inte alldeles utan humor. Flera av hennes romaner är översatta till svenska och några är också filmade.

Adam Bede, som kom ut 1859, var hennes debutroman. Daniel Deronda blev en publik framgång.

Silas Marner blev också mycket älskad; Bror och syster (The Mill on the Floss 1860) lånar stoff från Mary Ann Evans egen barndom.

Middlemarch (1871 - 72) skildrar en medelstor engelsk stad under 1830 - talet.Här finns alla samhällets skikt representerade; godsägare, köpmän, präster, arbetare och de som hamnat utanför. Rösträtt för arbetare diskuteras hett. De besuttna är rädda om sin makt, men bollen är satt i rullning.

Kvinnorna är underställda männen i stort som smått även om de har starka personligheter. 

Jag har sett filmatiseringen av Middlemarch och konsulterat boken vid sidan av. På det hela taget tycker jag att filmen är bra gjord (BBC) och det var mycket givande att direkt jämföra och fylla ut från själva källan.

George Eliot ger en bild av samhället genom livet i Middlemarch. Man inser att författaren är mycket intresserad av människor och har stor kunskap om dem. Hon genomskådar och avslöjar men kan också vara förlåtande.

Dorothea Brooke är en framträdande person i Middlemarch. Hon är antagligen mycket lik George Eliot själv; orädd, vetgirig, klok, empatisk och med en bestämd vilja att leva efter sitt eget samvete.

Doktor Lydgate  kommer till Middlemarch som ung idealist med stora planer för staden. Han gifter sig med en eftertraktad (men fattig) flicka, men den vackra, ytliga hustrun Rosamond kräver ett liv i sus och dus som Lydgate varken eftersträvar eller egentligen är intresserad av.

Girigheten och det religiösa bigotteriet fick ett ansikte med bankiren Bulstrode.

Dorothea Brookes farbror är ett exempel på omänsklig godsägare sin lättsamma, insmickrande  personlighet till trots.

"En av de få engelska romanerna skrivna för vuxna", sade Virginia Woolf.

Många jämställer George Eliot med Jane Austen, Henry James och Joseph Conrad.

Walter Scott var en av hennes förebilder.

Den finns mycket att säga om Middlemarch.

Den skulle verkligen lämpa sig väl för diskussion i en bokcirkel.

Jag önskar mig en svensk pocketutgåva. Eller åtminstone en svensk utgåva i största allmänhet.

Tid och minne

Redan på sidan 75 i vinnaren av Booker priset 2011 Känslan av ett slut av Julian Barnes är huvudpersonen Anthony (Tony) Webster hunnit bli pensionär. 

Borta är den sorglösa tiden då Tony och hans närmaste tre vänner överlägset och med ungdomlig aningslöshet betraktade världen. Nu har de mera eller mindre tappat kontakten med varandra. Tony,som aldrig varit någon karriärist eller för den delen deltagit i livet med något större engagemang är nöjd med att pyssla i sin lägenhet och låna ut böcker på sjukhuset.

En flickvän från unga år, Veronica, kan fortfarande förbrylla  och Tony har svårt att komma över den förödmjukelse hennes familj utsatte honom för. Exhustrun, den moderligt trygga, rättframma och raka Margaret, har han vänskaplig kontakt med. 

Dottern, Susie, anser han sig ha goda förbindelser med. Det betyder i klartext att hon skickar en rad per mejl någon gång. (Tony befattar sig inte med SMS.)

Så ser det ut när Tony genom ett fullständigt oväntat arv ställs ansikte mot ansikte med sig själv och sitt föga ärofulla förflutna.

Floden börjar rinna uppför. Minnet som mestadels består av fläckar och lappar kan plötsligt överraska. Vad är det man minns och hur? Minnet är vanskligt. Det förändras med tiden

Minnets mekanismer  och tiden intresserar Julian Barnes.

Känslan av ett slut handlar inte om det slut man i förstone tror. 
Julian Barnes har skrivit en avskalad, blottläggande  roman som är helt lysande; elegant och sparsmakat! 

Rent psykologiskt är karaktärerna mycket trovärdiga.

Och storyn blir thrillerartad i och med det förbryllande arvet. Läsaren är lika frågande som Tony själv.

Språket stämmer väl med innehållet och översättaren Mats Hörmark har helt säkert gjort ett bra arbete.

Julian Barnes är född 1946. Han bor i London och slog igenom med Flauberts papegoja 1986. Tre gånger tidigare har han varit nominerad till Bookerpriset. Det var inte en dag för tidigt att han fick det.