Den blå maten

Den blå maten av den kände kocken Niklas Ekstedt och vetenskapsjournalisten Henrik Ennart handlar om några områden i världen där människorna blir ovanligt gamla. Hårt arbete, grönsaksodling, föda huvudsakligen från växtriket, sinnesro och social gemenskap är utmärkande för livsstilen i dessa områden, som alla ligger lite avlägset. Okinawa i Japan är ett välkänt blått område. Där skrattar de åt  pensionering vid 65 då människan  ju endast är ett barn. Vid 90 är en medelålders... På Okinawa äter människorna fisk, sjögräs, tropiska frukter, medicinalväxter och örter som växer långsamt i den magra jorden. Sötpotatisen är och har alltid varit en basvara. Sardinien är ett annat blått område. Här finns de äldsta männen i världen. Den sardiska  pecorinoosten är en basvara för fåraherdarna eftersom den kunde tillverkas i bergshyddorna. Till det äter man ett tunt kornbröd och dricker ett hembryggt vin. Sardinien är ju också känt för sina klansamhällen och blodshämnd. Men det tycks inte inverka menligt på livslängden. På den grekiska ön Ikaria går allt i slow motion. Här finns en av de sista utposterna för traditionell medelhavskost, som anses lägga tio år till medellivslängden. I Nicoya i Costa Rica blir männen så gott som lika gamla som kvinnorna. Motion får man gratis i det bergiga landskapet; processad mat och raffinerat socker finns inte. Här äter man utöver grönsaker, bönor och frukt även en hel del kött. Frukosten är riklig, lunchen måttlig och middagen lätt. Gamla människor håller sig rörliga och unga genom täta besök av barn och barnbarn. Och man har en livsplan. Även Sverige har en blå zon. I skogstrakterna i södra Småland/norra Skåne finns ett sådant område där det finns en högre procent 100 - åringar än i övriga Sverige. Ebba Nilsson, 104, har ätit redigt smör och fett fläsk och druckit kaffe - i mån av tillgång - i hela sitt liv. Sin första ledighet fick hon som pensionär. Niklas Ekstedt har tagit fram 52 recept med utgångspunkt från maten i de blå zonerna. Jag har inte provlagat, men recepten är fräscha och innehåller inga konstigheter. Bildmaterialet är mycket fint och för varje blå zon finns en faktaruta.

Here we go again!

Va!?, säger kissekatten, Inte en diet till!
Jo, faktiskt. Det rör sig om 5:2 - dieten av den engelske läkaren och journalisten Michael Mosley som blev mycket uppmärksammad för TV - dokumentären Eat, fast and live longer.
Boken, som han skrev tillsammans med journalisten Mimi Spencer har den svenska titeln 5:2 - dieten. Friskare, smalare, längre liv med halvfasta. Fasta och fasta. Om man är kvinna får man äta upp till 500 kalorier under de två dagar i veckan då man fastar. Michael Mosley, som är lång och smal, tillämpar numera 6:1 - metoden för han vill inte gå ner mer i vikt. Han äter sex dagar i veckan och fastar en, d.v.s. äter 600 kalorier som är det män får äta. Då äter han en tidig frukost, låter det gå tolv timmar och äter sedan en sen middag. Då får han två tolvtimmarsfasta per dygn.
Det är meningen att kroppen ska vila och att celltillväxten hejdas.
Mimi Spencer delar upp sina 500 kalorier så att hon äter tre gånger under fastedagarna.
Boken har ett användbart register och innehåller goda råd, måltidsförslag, ett kapitel om fastans vetenskapliga grund, redovisning av forskningsrapporter och kaloritabell.
Michael J. Mosley befinner sig just nu på Sverigebesök och han förvånar sig över hur känd 5:2 - diteten är i Sverige. "Dieten är ett strålande exempel på hur tidig grundforskning i vår uppkopplade värld blixtsnabbt och okritiskt kan förvandlas till global fluga." säger Henrik Ennart i dagens SvD. Läs hela inlägget HÄR