Fru Gregorius

Nyss kunde en läsa Bengt Ohlsson bok om Helga Gregorius; han som tidigare skrivit om pastor Gregorius. Nu finns också Fru Gregorius av Åsa Nilsonne, professor emerita i medicinsk psykologi, psykoterapeut, och författare. Hon tar ett överraskande grepp och låter paret Gregorius leva i ett lyckligt äktenskap. Han är ful och klumpig och mycket äldre än hon som är vacker och ung. Men Helga ser bakom pastor Gregorius yttre och han ser aldrig till andra människors utseenden. Det enda paret Gregorius sörjer är att de aldrig fått något barn. Pastor Gregorius ber till Gud. Helga talar med sin faster. Helga beslutar sig för att göra något åt barnlösheten och tar till slut till en rad desperata åtgärder. Det slutar med att hon förför en man hon tror ska kunna ge dem ett barn som inte är alltför olika dem. Klas Recke är en fulländad narcissist. Helga är totalt ointresserad av honom som man men gör det hon tror är nödvändigt. Klas Recke är en utbytbar statist. Efter en tid behöver Helga hjälp och hon beslutar sig för att konsultera dr Glas, husläkaren. Han är lätt att lura.  Helga vecklar in sig i en härva av lögner vilket leder till att doktor Glas skickar pastor Gregorius till Porla med ett fiktivt hjärtfel. Och sen blir allt så fel som det någonsin kunde bli. Åsa Nilsonnes tankelek slutar tragiskt. Men det gör ju Hjalmar Söderbergs Doktor Glas också. Fast på ett helt annat sätt. Åsa Nilsonne skriver enkelt, klart och vackert. Om jag ska invända något så är det att förhållandet mellan pastor Gregorius och hans vackra Helga är lite väl gulligt. Det skaver lite. 

Titel: Fru Gregorius

Författare: Åsa Nilsonne

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2024

Antal sidor: 116

Processen

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet och psykoterapeut med kognitiv inriktning. Hon har specialiserat sig på dialektisk beteendeterapi och åberopar ofta Marsha Linehan som sin lärare. Terapin är Linehans egen metod och fungerar speciellt bra på personer med borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning med självmordsbenägenhet eller annat destruktivt beteende. Terapin går bland annat ut på att lära patienten en balans mellan det inre och världen utanför, att lära sig stå ut även om det är smärtsamt och innehåller moment ur den zenbuddhistiska filosofin som medveten närvaro och acceptans. Åsa Nilsonnes nya bok har titeln Processen. Möten, mediciner, beslut. En professionell självbiografi. I förordet står det att boken bygger på ett antal fall varav ett var hon själv. Den egna upplevelsen av panikångest lärde henne mycket som hon sedan kunde ha användning för i sitt arbete. Hon väljer fall från olika faser i utbildningen eller professionaliseringsprocessen som hon kallar det. I psykiatrisk behandling måste man pröva sig fram, säger Åsa Nilsonne. Hon vill att vården ska vara individanpassad och ser helst att patienten inte är medicinerad eftersom det kan bereda både terapeut och patient onödiga svårigheter. Åsa Nilsonne är en hängiven psykiater ständigt på jakt efter nya rön på området. Processen är intressant och ganska lättläst. Om en förväntar sig något om författarens liv utöver arbetet så blir ren kanske lite besviken. Åsa Nilsonne berättar om familjens många flyttar när hon var liten, om den språkliga förvirringen och att hon födde tre söner i rask följd på 80 - talet mitt under brinnande utbildning. Och det är ungefär allt. Åsa Nilsonne har också skrivit en del kriminallitteratur och facklitteratur, som till exempel Mindfulness i hjärnan och en bok om några  månader med nakenhunden Zelda. Krukan på omslaget är lagad med en japansk konstform som heter kintsugi. Lagningen är gjord med guld så att den ska synas och hedra krukans historia. Det är så Åsa Nilsonne vill se psykiatrin.

Sträckläsning

Jag var mycket förtjust i Åsa Nilsonnes Smärtbäraren. När jag nu springer förbi En passande död på bokbussen åker den med hem. Jag fastnade omedelbart och det blev sträckläsning. Välskrivet och mycket intressant ur många synvinklar. Och så spännande! Lina är psykolog; välutbildad, välfungerande; änka med dottern Antonia på andra sidan jordklotet. När Lina märker att hennes hjärna spelar henne ovälkomna spratt drar hon öronen åt sig. Hon har sett sin mor dö en död i förnedring i Alzheimers sjukdom. Sjukvården bekräftar att Lina börjar bli dement. Genast börjar hon planera. Hon vill vara den som har kontrollen. Hon ordnar sina papper; hon städar och kastar saker allt medan hon trappar ner sin egen verksamhet. Lina är mycket rationell. Inget känslopjunk här inte. Det är lätt eftersom dottern finns på håll och enda vännen Els - Marie alltid respekterat Linas integritet. En f. d. studiekamrat kontaktar henne och berättar om en ny behandling som skulle passa bra att testa på henne. Lina tackar förstås ja. En annan bekantskap hjälper henne med juridiken, vilket visar sig vara en klok åtgärd. Det fanns en del som läkemedelsföretaget glömt att tala om för henne. Läsaren biter på naglarna. Har Lina lagt sin tidigare planering på hyllan? Berättelsen tar ett flertal oväntade vändningar och in i det sista är utgången oviss. En passande död får en att fundera på många frågor om liv och död. Skickligt, Åsa Nilsonne!