Åsa Grennvall föddes 1973 och Jenny i romanen växer upp under 70 - och 80 - talen med Kyrkans barntimmar och spaghetti och köttfärssås på burk. Åsa Grennvalls serier har ofta självbiografiska inslag. Deras ryggar luktade så gott handlar om Jennys uppväxt i en familj som inte var så framstående känslomässigt. Om Jenny grät lämnade pappa rummet och mamma viftade bort Jennys känslor. De ställde aldrig upp på hennes sida och hon upplevde ofta att de skämdes för henne. När hon bad om ursäkt kunde hon mötas av iskall tystnad. Jenny lider ingen materiell brist och hon blir inte misshandlad fysiskt. Föräldrarna förstår inte bättre, helt enkelt. Ändå kryper Jenny ihop mellan deras ryggar om nätterna för att tanka någon sorts trygghet. Det är en starkt berörande text. Skildringen av det ensamma barnet i så starkt behov av kärlek och förståelse är så fint och inkännande gjord. Jag läste verkligen som jag läser en roman. Serier är annars inte min starkaste gren. Teckningarna är så uttrycksfulla och man vill bara krama Jenny.
När Jenny själv får barn ställs allt på sin spets och då har hon turen att äntligen möta en vuxen som förstår, kan och vet. Deras ryggar luktade så gott borde läsas av många vuxna - inte bara föräldrar.
Inlägg
