Hustrun

Meg Wolitzer är dotter till författaren Hilma Wolitzer. Båda skriver kvinnoskildringar. När jag läser Hustrun tänker jag att romanen egentligen borde hetat Joe för det är honom den handlar om. Joseph Castleman, den uppburne författaren, faderlös och av judisk härkomst uppvuxen i Brooklyn. Joan träffar honom när hon går på en av hans skrivarkurser. Han uppmärksammar hennes noveller och hon har läst en medioker novell av honom i en tidskrift. Han är gift med tråkiga Carol och de har ett litet barn. Joe lämnar hustrun och glömmer fort bort sitt lilla barn. Joan och Joe blir å andra sidan föräldrar till tre barn som ofta gråtande får vinka farväl till föräldrarna som reser runt på olika litterära evenemang och sammankomster. Joan väljer bort sitt skrivande och i någon mån även sina barn. Joes karriär kommer först. En blir lite fundersam. Det var ju Joan som var den begåvade. Hur tänker hon? Joe och Joan har en fortlöpande diskussion om det han skriver. Hon är rådgivare med mycket stor makt. Ibland är det rent av hon som skriver. Hur mycket i är frågan? Joan har gott om tid att iaktta bokbranschens olika aktörer bl. a. författarna och deras hustrur som alltid finns i bakgrunden. Mera sällan följer männen med sina författande hustrur. Joan identifierar lätt Joes olika älskarinnor och allt eftersom tiden går genomskådar hon honom mera och mera. 60- och 70 - talen är lätt igenkännliga om än summariskt beskrivna. Hustrun handlar naturligtvis mycket om skrivande och litteratur. Men främst är det Joes och Joans relation som står i fokus. När vi möter Joe och Joan är de på väg till Finland. Joe ska ta emot ett prestigefullt litterärt pris. Joan sitter på planet och har just bestämt sig för att hon efter mer än fyrtio år i Joes kölvatten tänker lämna honom. När festen är över försöker hon meddela honom sitt beslut. Joan har helt omvärderat sin man och innan boken är slut kommer hon  att göra det en gång till. Varför säger jag inte. Hustrun är en intressant och ibland bitskt rolig roman som en kan fundera på och diskutera.
Översättning: Peter Samuelsson; Wahlström & Widstrand
Hustrun håller nu på att bli film regisserad av Björn Runge och med Glenn Close i huvudrollen.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten ligger bakom läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
"Det ögonblick då jag bestämde mig för att lämna honom, det ögonblick när jag

tänkte att nu räcker det, slungades vi fram i ett plan på tiotusen meters höjd över havet, men för en utomstående såg allt lugnat och fridfullt ut. Precis som i vårt äktenskap, hade jag kunnat säga. Men varför riva upp himmel och jord nu, när vi satt i förstaklasslyxen provisoriskt skilda från allt som oroade? Det var ingen turbulens och himlen var blå.  och någonstans ibland oss nu fanns en flygpolis utklädd till grå resenär. Kanske satt han och petade i en skål med oljiga nötter eller var upptslukad av ombordtidningens zoombieprosa. Vin och sprit hade serverats redan före start och och vi var båda helt plakata, med halv öppna munnar och bakåttippade huvuden. Kvinnor i uniform bar  korgar fram och tillbaka i gångarna lik en sexualiserad armé av rödluvor."
från sidan 7 i Hustrun av Meg Wolitzer. Fler smakebitar HÄR!