Visar inlägg med etikett 1200 - talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 1200 - talet. Visa alla inlägg

måndag 10 augusti 2020

Olav Audunsson i Hästviken

Sigrid Undsets mindre kända romanserie Olav Audunsson i Hästviken och Olov Audunsson och hans barn tilldrar sig i Norge under 1200 - talet. Den första delen handlar mycket om vad som tilldrog sig i landet under en orolig tid. Olav växte upp hos Steinfinn Toresson tillsammans med dennes egna barn. Olav fick dock inte samma uppfostran och utbildning som husets söner men dottern, Ingunn, blev hans vän och förtrogna. Vid en glad sammankomst trolovades Olav och Ingunn av Olavs fränder och Ingunns far och alla - inklusive de unga tu - var nöjda och glada. Men det skulle visa sig att allt inte var så enkelt. Olav råkade dräpa en man, blev förklarad fredlös och lämnade landet. Olav uppsökte sin mors rika och inflytelserika släkt i Danmark och med tiden skaffade han sig både namn och förmögenhet. Allt tog dock en förfärlig tid och det kom krig emellan. Ingunn väntade år efter år. Allt blev mer och mer komplicerat. Hennes far hade dött och hon hamnade hos släktingar där hon inte var så välsedd. Ingunn var ingen arbetsmyra och inte särskilt snabb i tanken. När Olav äntligen kommer tillbaka möts han av svårigheter han aldrig kunnat drömma om och hans glädje förbyts i besvikelse och sorg. Emellertid tar han nya tag och han och Ingunn påbörjar sitt gemensamma liv i Hästviken som är ganska förfallet. Olav älskar fjällen och fjordarna medan Ingunn är van vid ett annat landskap och har svårt att fördra det eviga bruset från vattnet. Hon slits hårt av en rad graviditeter som slutar med flera dödfödda söner. Hon hämtar sig ibland men blir allt sammantaget allt skörare. Hon känner sig skamsen och skyldig och också Olav bär tungt på en obiktad synd. En lider med dem båda. Men särskilt med Ingunn. Kvinnan anses stå lägre än mannen vad det gäller själsförmögenheter och  hennes rörelsefrihet är minst sagt begränsad. Mannen bestämmer kvinnans villkor.  Tidsandan är hård och oförsonlig; släkter ligger ständigt i fejd med varandra och även inom släkterna frodas osämja. Ibland är det lite svårt att hålla reda på släktbanden och då och då tappar jag tidsuppfattningen. Men den historiska bakgrunden, landskapet, de fantastiska naturskildringrna och alla beskrivningar av kläder, boningar och sedvänjor uppväger detta med råge. Språket är kongenialt arkaiserande och innehåller många spännande ord och uttryck att slå upp. Jag kände verkligen ett starkt behov av precis en sådan roman och jag ser verkligen fram emot läsningen av Olav Audunsson och hans barn. 

Titel: Olav Audunsson i Hästviken 

Författare: Sigrid Undset

Översättare: Teresa Eurén

Förlag: P. A. Norstedt & Söner

Tryckår: 1925

Antal sidor: 372, 281

fredag 7 december 2018

Stenhuggarens dotter

Stenhuggarens dotter är del sju i Historiska Medias serie Släkten. Romanen är skriven av Ewa Klingberg. Det är hennes romandebut. Vi är framme vid slutet av 1200 - talet. Bröderna Magnus (sedermera Ladulås) och Valdemar Magnusson slåss om makten. Kristendomen har inte riktigt slagit igenom. Vissa asatrogna finns fortfarande kvar. Stenhuggarens dotter heter Sissela och är dotter till stenhuggaren Konrad och hans hustru Tullia, som tillhörde vandringsfolket. Konrad är en mycket skicklig stenhuggare, men synen sviktar. Han har lärt Sissela allt han kan. Sissela blir också stenhuggare vilket är lika ovanligt som att kungen har en kvinna, Ylva, i sin hird. Det ska läggas till på plussidan för Valdemar, som inte var mycket till regent annars. När Sissela tvingas fly ifrån kungaborgen i Stockholm får hon med sig Valdemars frilloson, Eskil. Det är inget hon jublar över i stunden, men hon fäster sig vid honom med tiden. När Ewa Klingberg fick uppdraget att skriva romanen av Historiska Media satte hon sig ordentligt in i 1200 - talets historia samt åkte på studiebesök till den trakt som hon kände bäst till och där hon valde att förlägga sin handling. Det blev de s. k. "små länderna”, där 
dagens Vetlanda, Sävsjö och Nydala ligger. Som vanligt med Ewa Klingbergs romaner är det välskrivet och lättläst. Landskapet skildras kärleksfullt liksom kläder och byggnader. Personskildringen och kärlekshistorierna är kanske inte det en minns mest ifrån Stenhuggarens dotter. Men tiden och omständigheterna känns levande och jag läser romanen som en historisk roman framför allt. Sissela har flera män som älskar henne. Och några som bara åtrår henne, som Magnus och Valdemar. Slutet är näst intill otroligt, men jisses! så besviken en hade blivit om det slutat annorlunda!