Öppet hav

Einar Kárasons kortroman Öppet hav är den tredje i en serie berättelser om verkliga händelser. De två tidigare är Stormfåglar och Tunga moln. Öppet hav handlar om en fiskebåt som av oförklarliga skäl kapsejsar sex kilometer utanför Hemön utanför Islands kust. Fyra män hamnar i det fyragradiga havet. De håller fast vid båten så länge det går, men till slut beslutar de sig för att försöka simma mot land. De ser ett avlägset sken från en fyr och så långt det går håller de kontakten med varandra. Berättaren i Öppet hav kallas vår vän, men heter i verkligheten Guðlaugur Friðþórsson. Han bestämmer sig för att hålla känslorna borta och att hålla sig vid liv. "Han tänkte leva så länge han var vid liv". Han tänker på sin barndom, dikter, berättelser, sånger, kamrater och framför allt på vad han vill göra i livet. Han vill resa och se sig omkring. Och han vill be en god vän om ursäkt för att han varit otrevlig mot honom. En stund talar han med en stormfågel; en annan gång känner han närvaron av ett par tumlare. När han hör ljud och ljus från en båt väcks hans hopp för en stund. Efter något som bör vara en evighet hör vår vän tydliga ljud av bränningar och efter en stund ligger han uppsköljd på en strand som visar sig vara rena dödsfällan. Vad ska han göra? En läser andlöst. Korta, koncisa meningar; inte ett ord för mycket. En tänker på de isländska sagorna. Inga stora ord eller åthävor trots att det här är frågan om liv eller död. Här är det rena benmärgen som gäller.

Titel: Öppet hav

Författare: Einar Kárason

Översättare: John Swedenmark

Förlag: Thorén & Lindskog

Tryckår: 2023

Antal sidor: 99

 

Stormfåglar

Lånad bild

Årets första bok handlar liksom årets sista om is. Einar Kárasons Stormfåglar skildrar några fasansfulla dygn av storm, is och kyla på en isländsk fisketrålare, Måsen, utanför Newfoundland. En verklig händelse 1959 är utgångspunkt för romanen. Besättningen består av 32 personer. Den unge Larus blir den en följer. Han är ung och stark och mån om att göra sitt bästa. Han och den rutinerade gamle båtsmannen - som för övrigt påminner om mr Baines i Onedinlinjen - finner varandra i en ordlös gemenskap. Vi möter besättningen först i deras arbete med att hacka loss all is ifrån båten. Det är ett livsfarligt arbete. Männen måste hela tiden hålla i sig. Själva däcket är isigt. Kaptenen håller utkik och varnar för de höga vågorna som kan bli upp till 18 meter. Männen arbetar med korta vilopauser om två timmar. Kocken gör sitt bästa för att hela tiden hålla dem med kaffe, smörgåsar och näringsrik mat. Måsen har kontakt med ett par andra fiskebåtar i närheten, men efter en tid tystnar de. Kaptenen måste ha is i magen för att manövrera trålaren rätt när den har vänt fören mot djupet. Två räddningsbåtar måste offras för att göra Måsen lättare.  Jag måste slå upp en bild för att se hur en trålare ser ut. Författaren har stort förtroende för läsarna när det gäller fackuttryck; dävert, valback, båtuggla, messenjer. En läser andlöst. Mörkret, stormen, kylan och ensamheten drabbar också mig som läsare. Här erbjuds inga genvägar. Jag måste veta hur det går. Omedelbart. En litterär pärla med snyggt omslag enligt mitt förmenande.

Titel: Stormfåglar
Författare: Einar Kárason
Översättare: John Swedenmark
Förlag: Bokförlaget Thorén&Lindskog
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 100

Dagens kulturella VM - spaning - Tyskland

enligt O: "Den här spaningen trodde jag skull dröja. Faktiskt var den inplanerad en av de sista dagarna, men nu fick jag skriva lite i panik. Idag börjar nämligen åttondelsfinalerna och Tyskland är inte med. Helt okej för mig, då Tyskland definitivt inte tillhör mina favoritlag. Klart är att det kommer att bli svårt att förutspå resultaten även framöver, men jag ska göra mitt bästa för att publicera inläggen i en ordning som följer resultaten."
Nej, Tyskland är jag inte så förtjust i heller. Jag är oproffsig och känslostyrd och hejar på Sverige, Ronaldo och Japan. 
Men, tysk litteratur gillar jag. Och det finns så mycket kvar att välja på även sedan enligt O tagit hand om många fina författare.

Dörte Hansen, Körsbärslandet.
I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. I korsvirkeshuset i Olland bodde Karl Eckhoff och hans mor Ida. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan.


Nelly Sachs flydde 1940 undan judeförföljelserna i Tyskland och kom med Selma Lagerlöfs hjälp till Sverige. Hennes Samlade dikter är en klagosång över det judiska folkets öde genom historien. Nelly Sachs tilldelades Nobelpriset i litteratur 1966 med motiveringen "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde


Thommie Bayer, Fallers stora kärlek, handlar om två ensamma män på en road-trip genom Tyskland. Marius Faller är en rik man i sextioårsåldern som anlitat Alexander Storz som välbetald chaufför  under ett par juliveckor.Utgiven av det utmärkta förlaget Thorén & Lindskog

Alfred Döblins roman Berlin Alexanderplatz filmades 1980 av Michael Fassbinder
och den gick som TV - serie några år efter. Det var en fantastisk upplevelse. Barnen fick riva hela huset om de ville, men en timme på måndagskvällarna var deras föräldrar borta för världen. Underbara Hannah Schygulla hade en av huvudrollerna.
Heinrich von Kleist, Michael Kohlhaas
von Kleist var en mycket olycklig diktare som ändade sitt liv vid blott 34 års ålder. Han vinglade omkring i tillvaron och tyckte att ingen lade märke till honom. Michael Kohlhaas ingick i kurslitteraturen men det klickade inte för mig med vare sig Kleist eller Kohlhaas. Kanske var jag för ung? Kanske borde vi ses på nytt?
 
Thomas Mann, Buddenbrooks: en familjs förfall läste vi i litteraturcirkeln och gillade mycket. Det har också blivit en alldeles utmärkt TV - serie av den och jag vet att jag har sett en fantastisk TV - serie om familjen Mann


2016 kom det ut en bok på Carlssons förlag utav Sture Packalén med titeln Tysk litteratur. Från Hildebrandssången till Kanak Sprak. Kanak Sprak lär vara den tyska motsvarigheten till rinkebysvenska. Den boken har jag missat, men nu är den reserverad på biblioteket.

Ny radioföljetong 23/4

Från och med måndagen den 23 april till och med 14 maj kommer Angela Klüssendorfs roman April att läsas som radioföljetong i P1 11.35 - 12.00. Uppläsare är Monica Wilderoth, skådespelare, dramatiker och författare. "April är en ung kvinna som kommit till Leipzig i sjuttiotalets Östtyskland, efter en miserabel uppväxt med sin alkoholiserade mor i en by på landet.
Angelika Klüssendorf är född 1958 och uppvuxen i Leipzig i dåvarande Östtyskland. 1985 flyttade hon till Västtyskland. April, från 2014 och översatt av Jörn Lindskog, är en fristående fortsättning på hennes roman Flickan." Ur SR:s presentation.

Väggen

Äntligen! har jag läst Väggen av österrikiska Marlen Haushofer (1920 - 1970). Jag har försökt många gånger tidigare, men det har alltid varit fel tillfälle. Nu ska vi diskutera den i läsecirkeln och då var det bara att göra det. Och vilken märklig bok! En klassiker och ett mästarprov. Så många tankar den lämnar en med. 1963 kom Väggen ut i Österrike. 1988 kom den på svenska och nu 2014 har den kommit ut i nyöversättning av Rebecca Lindskog på bokförlaget Thorén & Lindskog. 2012 blev Väggen film. En kvinna, vars namn aldrig avslöjas, åker på besök till sin kusin Luisas och dennas mans, Hugo Rüttlingers, jaktstuga i bergen i en kitteldal vid slutet av en ravin nedanför branta berg . Luisa och Hugo försvinner efter ett kvällsbesök i byn. Kvinnan, som är änka och har två flickor, finner sig vara alldeles ensam och avstängd mot yttervärlden av en genomskinlig vägg. Hugos hund Lo,

en bayersk viltspårhund, blir hennes enda sällskap; en alldeles underbar och förstående vän. Naturligtvis undrar hon vad som hänt - om det hänt något? Det stora diskussionsämnet i kvinnans kretsar hade varit kärnvapenkrig och dess följder. Hon ser döda  människor som stelnat i sina rörelser på andra sidan väggen och undrar om hon verkligen kan vara den enda levande på sin sida väggen. Så småningom får hon sällskap av en ko och en katt. Hon tar itu med att kartlägga förråd; hon planerar odling; hon månar om sina djur och hon upptäcker vad hennes händer kan uträtta. Som läsare börjar man undra. Finns väggen? Skildrar Väggen ett utsnitt av ett mentalt tillstånd? Civilisationskritiken är tydlig i vilket fall som helst. Kvinnan förefaller mig inte särskilt sympatisk och själv föredrar hon definitivt djur framför människor även om hon saknar skrattet. Hur gammal kan hon vara? Mellan 40 och 45, skulle jag tro. Påfallande är hur lite hon tänker på sina barn. Hon säger sig ha varit en bra småbarnsmamma, men sedan blev hon främmande för dem. Fäboden som kvinnan finner under sina promenader i trakten blir ett bra sommarviste för djur och människa och är någon sorts paradis på jorden där även de jordiska bekymren släpper. Kvinnan känner att hon förvandlas. Hon lämnar sitt separata jag och uppgår i det stora varat. Hon funderar över om inte fantasin enbart är till men för människan. Själv läser hon bondepraktikan och rättar sig efter den. Kvinnan lär sig döda för sitt uppehälle. Hon saknar frukt, socker, bröd och grönsaker men inte den artificiella människotiden. Kråkorna blir hennes klocka. Hon tänker på det ansvar hon aningslöst tagit på sig när hon gifte sig och blev bunden av "kvävande plikter och bekymmer". Finns det någon mening med det hela? Kvinnan funderar över huvud taget mycket över allmänmänskliga existentiella frågor. Väggen sysselsätter en långt efter avslutad läsning.

"Oroa dig inte - allt är förgäves, som för alla människor före dig." skriver Marlen Haushofer i sitt litterära testamente några dagar före sin död.