Visar inlägg med etikett Lisbeth Larsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lisbeth Larsson. Visa alla inlägg

tisdag 28 oktober 2014

Till önskelistan

MED KARTAN SOM GUIDE TILL VIRGINIA WOOLF
är titeln på dagens understreckare av Arne Melberg. Han skriver om Lisbeth Larssons nya bok Promenader i Virginia Woolfs London ( Bokförlaget Atlantis). Virginia Woolf älskade London och att ströva omkring i staden. 1800-talsflanören var ju annars en man. Kvinnorna kunde inte röra sig ensamma ute p gatorna utan att få intressanta förslag från hugade män, som antog att de var gatflickor. (Något som t. ex. Cora Sandels Alberte fick erfara när hon strövade omkring i Paris.) Att V Woolf var medveten om att det kunde vara skrämmande att vandra om kring på gatorna antyds i titeln Street haunting. På svenska heter essän Att strosa omkring på gatorna. Den finns också att läsa i V Woolf, London, utgiven av ellerströms förlag 2009. Det är där hon skriver att Londons gator är som bäst under vintern på kvällarna med champagnefärgat ljus  och umgängesliv. "Med kvällstimmen  kommer också den oansvarighet som mörker och lyktsken skänker". V Woolfs dröm var att kvinna och man skulle kunna gå jämsides, men därtill var trottoarerna för smala. Kartan har blivit ett redskap i litteraturvetenskapen. Virginia Woolfs strövtåg och adresserna i de olika romanerna beläggs med kartor och nätdresser i Lisbeth Larssons bok. "Jag älskar att promenera i London", säger Mrs Dalloway. "Det är faktiskt bättre än på landet." Promenaderna satte igång tankeverksamheten och gynnade därmed skrivandet. Det har ju också många andra författare vittnat om. Säkert är det flera än jag som sätter den här läckra boken på önskelistan?

söndag 24 februari 2013

Belönad klassiker

Bild:Wikipedia
Sandra Gilbert och Susan Gubar publicerade sin undersökning av undertexten i de viktorianska romanerna, The Madwoman in the Attic: The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination, 1979.
Den viktorianska tiden var ju korsetternas och den insnörda sexualitetens tid. Kvinnorna med de stora känslorna stängdes in och räknades som galna. Bertha Mason i Jane Eyre är det klassiska exemplet.
The Madwoman in the Attic blev ett verktyg i den feministiska litteraturkritiken och den kan fortfarande användas på nutida litteratur. Kvinnor har alltför lätt att göra om, stympa och stänga av i stället för att skriva direkt utan anpassning. 
Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap med genusvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet, berättade i Godmorgon världen.
I Washington Post
kan man läsa att Gilbert & Gubar  nu belönats med National Book Critics Circle lifetime achievement award för sitt banbrytande arbete. Främst gäller det The Madwoman in the Attic och The Norton Anthology of Literature by Women (1985).
Wikipedia presenterar en förteckning över kvinnorna i antologins andra upplaga  HÄR
Jag måste säga att den innehåller väldigt många namn jag aldrig hört talas om än mindre läst. Naturligtvis blir jag nyfiken.