Ninni Schulman

Upptäckte att Ninni Schulman skulle gästa ett bibliotek i min närhet. Eftersom jag läst ett par av hennes spänningsromaner och gillat dem tänkte jag att det skulle vara roligt att lyssna på henne. Hon berättade livfullt om sitt liv och hur hon kom in på författarbanan. Egentligen är hon journalist med förkärlek för lokalreportage. Men först av allt besvarade hon två frågor innan någon hann ställa dem. Jodå, hon har varit gift med Alex Schulmans bror Niklas. Och hon är 1. 44 cm lång. Som liten hade hon svår skolios och opererades när hon var fyra. Ninni Schulman föddes i det lilla fula (NS:s egna ord, inte mina) samhället Lesjöfors 1972 och drömde redan som tonåring om att skriva och hade redan börjat med dikter och dagbok. Sedan blev det journalistik, flytt till Hagfors (dit hon också förlägger sina romaner) och senare flytt till Stockholm och tillbaka till Hagfors igen. Hon visste vad hon ville berätta men inte hur, men en vacker dag mitt i ett TV - program kommer journalisten Magdalena Hansson till henne som en blixt från klar himmel. Sedan tillkommer poliserna Petra Wilander och Christer Berglund. Ninni S berättade att läsekretsen bara älskar Christer Berglund och klagar över när huvudpersonerna har det besvärligt i sina privatliv.  De här tre karaktärerna är som Ninnis låtsaskompisar. 2010 kom debuten med Flickan med snö i håret. Sedan har det blivit ytterligare fyra med Magdalena, Petra och Christer. Just nu har hon lämnat in ett nytt manus till förlaget. Det är en helt annan bok, men det sade NS inte så mycket om. Däremot gjorde hon reklam för sin och Caroline Erikssons pod Skriv en bestseller (eller en annan bok), som hon sade att Ewa Klingberg haft stor nytta av när hon skrev Manglade dukar och vikta servetter. Ninni Schulmans favoritförfattare är Åsa Larsson, Elly Griffiths och Karl - Ove Knausgård. Numera finns det Ninni Schulman - promenader i Hagfors. Publiken ställde många frågor till Ninni Schulman. Hennes glada öppenhet lossade nog  på många tungors band.

Richard Ford i Malmö

 
I onsdags gästade den amerikanske författaren Richard Ford Internationella scenen i Malmö. Jag känner till hans protagonist Frank Bascombe, men jag har aldrig läst något av honom.  Självständighetsdagen - den andra delen i trilogin om FB - fick författaren Pulitzerpriset för 1996. Första delen har titeln Sportjournalisten och del tre Som landet ligger. 2014 - efter tjugofem år - kommer Frank Bascombe tillbaka i Kan jag vara Frank med dig? Den finns nu både som pocket och inbunden på rea. Brombergs förlag står för utgivningen av trilogin i pocket samt Kanada. Pocketshop fanns på plats med alla titlarna till specialpris. Både Dorotea Bromberg och översättaren Nille Lindgren fanns i publiken. Richard Ford föddes i Jackson, Mississippi 1944. Tvärsöver gatan bodde förattaren Eudora Welty. Men de båda hade aldrig någon kontakt. Alltför mycket skilde dem åt. RF:s föräldrar var högljudda, temperamentsfulla och fula i munnen; särskilt mamman, men de var utmärkta föräldrar. Men RF var en stökig ungdom inte sällan i klammeri med rättvisan. När fadern dog kom RF att bo hos sina farföräldrar på deras hotell. Det passade den 16 - årige RF precis. Än idag trivs han på hotellrum där han också skriver bra. Och han tar sina romanfigurer till hotellrum så ofta som möjligt. Richard Ford avmystifierade genast såväl författaren som författandet. Han kände inget inre tvång att skriva. Han började skriva för att han inte hade något annat att göra. Och han skriver för att dela med sig av sina livserfarenheter. En författare läser mycket. Men det var inte förrän vid arton års ålder som han läste sin första bok. Richard Ford tryfferade intervjun med mängder av citat från andra författare. Kvinnan bakom allt är den svenskättade hustrun Christina. Det första språk RF översattes till var svenska. Och den svenska läsekretsen är både stor och trogen. Synne Rifbjerg, journalist och översättare, dotter till Klaus Rifbjerg, skötte intervjun på ett utmärkt sätt. 

Bruno Keats Öijer

 
 Bruno K Öijer är fantastisk på scenen. Det var andra gången jag såg och hörde honom live. Första gången var 2008 när han turnerade med Svart som silver. Konceptet kändes helt igen. I nära nog två timmar agerar Bruno K Öijer sina dikter ivrigt påhejad av en ovanligt blandad och entusiastisk publik. Och natten viskade Annabel Lee är titeln på den nya diktsamlingen efter en berömd dikt av av Edgar Allan Poe, som handlar om Poes ungdomskärlek. Utan koncept, ensam på scenen så när som på en ljusstake och en kanna vatten, hänför Bruno Keats Öijer auditoriet utan att förtröttas. Han slår in sig själv som en dirigent slår in en orkester. Det är viktigt med den musikaliska rytmen i varje dikt. Bruno K Öijer skriver helt utan varje form av skiljetecken.  En bra intervju med honom finns i senaste numret av Vi läser, 2014:5.

Hänförda

ridån går upp
och inget rör sig
i två timmar ligger scenen
helt öde tyst och tom
innan ridån sakta sänks igen

alla reser sig hänförda
bänkrad efter bänkrad
och applåderna växer
vill aldrig ta slut

Helena von Zweigbergk live

Foto: AnnaLena Ahlström

Helena von Zweigbergk är journalist och författare. Vi som lyssnar på radioprogrammet Spanarna känner igen henne därifrån. Hon har också varit programledare för Oförnuft och känsla och varit med i - och vunnit - På spåret.
Helena von Zweigberg började sin författarbana med deckare med fängelseprästen Ingrid Carlberg som huvudkaraktär. Detta som ett utslag av Liza Marklund - effekten. Alla förlag vill ha sin egen Liza. Norstedts ville att HvZ skulle bli deras Liza. HvZ kände sig snart låst av deckarformen och ville skriva en realistisk kärleksroman. Tusen skärvor tillit kom ut 2005 och blev en flop. Därefter har det blivit vardags- och relationsromaner, t. ex. de om Anna och Mats som börjar med Ur vulkanens mun  (2008) och fortsättes av  Anna och Mats bor inte här längre (2011). Än klappar hjärtan kom ut 2013. Vill du veta vad jag tyckte om dem, klicka på respektive länk! Helena von Zweigbergk berättar att Ur vulkanens mun används i familjeterapiutbildningen. Den handlar om en katastrofal semesterresa till Sicilien. Anna och Mats försöker lappa ihop sitt förhållande och de stackars barnen tassar omkring som på nålar. Anna och Mats bor inte här längre är fortsättningen på Ur vulkanens mun. Anna och Mats får berätta omväxlande. I första delen var det Anna som berättade. Därefter kände HvZ att hon ville lämna de klaustrofobiska kammarspelen och skriva något bredare, typ Anna Karenina, med många människor, många livsöden. Några favoritförfattare är Selma Lagerlöf, Coetzee och Tolstoj. När HvZ ska skriva stänger hon in sig i sitt arbetsrum och lyssnar på musik medan hon skriver. Hon försöker göra sitt arbete så likt vilket annat arbete som helst. För närvarande håller hon på med ett projekt hon varken får eller vill tala om, men något är på gång. Och om något år kommer hennes fyra deckare i ny, lätt friserad utgåva. 

Skönlitteraturen som bekämpningsmedel

Världsbokdagen 2010.
Författarbesök av Inger Alfvén, som talar om sitt författarskap i allmänhet och sin senaste roman, den tjugonde,
När förnuftet sover.
Ja, vad händer då?
Jo, då vaknar monstren, säger Inger Alfvén.
Hon frågar sig (och oss) hur mycket vi vet om varandra? Hur mycket vill vi veta? Hon talar om snabbtankar som hastigt flyger förbi till exempel när vi tittar på TV och bedömer ett utseende, ett sätt att klä sig, ett sätt att vara. Ofta är snabbtankarna inte så snälla. TV driver fram det elaka ögat.
Alla har vi våra hemligheter, ett dolt liv. Det är alldeles tydligt i När förnuftet sover. Ingeborg och Fabian har varit gifta länge. På bröllopsnatten lovade de att de aldrig skulle dölja något för varandra. Men hur mycket sanning tål ett förhållande?
Det finns en arvssynd inom alla familjer, menar Inger Alfvén. Vi för vidare en uppförandekod till barnen och döljer det som inte passar. Människan är sig lik i grunden genom alla tider. "Jag är inte pessimist, säger Inger Alfvén, jag är realist".
Samhället och våra samveten censurerar. Tabun flyttar runt, men försvinner inte. Olika tabun gäller i olika tider. Antalet fördomar är konstant och finns hos oss alla.
Att skriva är ett sätt att leva fastslår Inger Alfvén. Skrivandet ger författaren möjlighet att leva många liv. Att skriva och och att läsa ligger nära varannat, men skrivandet tar längre tid. Skönlitteraturen är unik som inlevelseskapare. Den är en motrörelse och ett bekämpningsmedel mot fördomar och brist på förståelse.
Däremot är Inger Alfvén tveksam till memoarer där mycket gömts och glömts och romanbiografier. De skapar avstånd och gör läsaren till nyckelhålstittare.
Ingeborg och Fabian är i När förnuftet sover inne i en period i sina liv då de söker försona sig med hur livet blev. Inger Alfvén säger sig vara i samma fas. Hon ser till exempel på sina föräldrar med andra ögon. Hon ser allt de gjorde för henne i stället för att som tidigare ha koncentrerat sig på deras tillkortakommanden.
Man ser med olika ögon på sina minnen med tiden.
Ingeborg tänker på sin fattiga mamma som alltid arbetade för att dottern skulle få det bättre än hon och hur Ingeborg sedan svek modern. Ingeborgs såriga förhållandet till den egna dottern är ett problem för Ingeborg. De är så olika. Som läsare är man mycket bekymrad
En författare lever med sin roman hela dygnet enligt Inger Alfvén. Författaren lever två liv. Sällan är det den ursprungliga planen som resulterar i en bok. Andra berättelser tränger sig på. En mängd data skapar så småningom en romanpersonlighet som kanske visar sig inte kunna handla så som det var tänkt från början.
Medan Inger Alfvén höll sitt anförande pågick precessen med nästa roman i hennes huvud.
Kusinbarnet, författaren Lina Wolff från Hörby, som skrivit den rosade novellsamlingen Så många människor dör som du passade också på att träffa sin äldre släkting
Så många kloka tankar så skickligt omsatta i ord lämnade åhörarna i ett tillstånd av reflektion, självrannsakan och beundran. Det förvånar inte att Inger Alfvén har en stor läsekrets och att hon även läses av män.

Torsdagen (12/11) med Merete Mazzarella

Efter lite gnissel i starten kom Merete Mazzarella högvarv i en timmes tid. Sällan har en timme gått så fort. MM är en lysande kvick och sprirituell föreläsare som elegant glider från ämne till ämne och formulerar tankar och åsikter med avundsvärd träffsäkerhet. Ämnet för kvällen var Fredrika Runeberg och Zacharias Topelius och de biografier MM skrivit om dem. Innan hon rev martyrskapet av Fredrika Runeberg och avslöjade hur de tre döttrarna körde med sin stackars far Zacharias Topelius hann hon med att berätta om två av sina tidigare böcker, Linjer mellan stjärnor och Den goda beröringen. Den senare titeln gillar hon inte. Undertiteln: Om kropp, hälsa, vård och litteratur är bättre.
Fredrika Charlotta, född Tengström En nationalskalds hustru. Det är titeln på den biografi som Merete Mazzarella skrev på uppdrag av Svenska litteratursällskapet i Finland till 200-årsminnet av Fredrika Runebergs födelse. Vi bör vara försiktiga med att moralisera över äldre tiders kvinnosyn tycker MM. Johan Ludvig Runeberg har kommit att framstå som en mansgris genom att Fredrika Runeberg gjorts till alla förtryckta kvinnors skyddshelgon. Hon togs på entreprenad av Märta Tikkanen enligt MM. Och visst passade FR upp hela tiden och födde (trots sin förlossningsskräck) åtta barn, hade överseende med makens romanser med andra kvinnor och satt oförtröttligt vid hans sjuksäng efter slaganfallet 1863 som gjorde honom sängliggande i 14 år. Han var en sur, otålig och ljudöverkänslig patient och när Fredika skulle vända blad i högläsningsboken fick hon gå ut i angränsande rum. Men Fredrika var en driftig kvinna. Hon var journalist och blev den första kvinnliga tidskriftredaktören i Finland. Hon skrev den första historiska romanen, Fru Catharina Boije och hennes döttrar femton år innan Topelius kom med sin.
Finlands sagofarbror Zacharias Topelius hatade från tid till annan Finlands barn. Uppmärksamheten blev honom övermäktig. Ingen saknad, ingen sorg heter biografin som MM skrivit om honom. Den skildrar en dag i ZT:s liv strax innan han ska fylla 80.
Han är änkling med tre sinsemellan mycket olika döttrar. Det de har gemensamt är att de alla hunsar sin far, var och en på sitt sätt. De till och med kontrollerar hur hans mage sköter sig...
Han å sin sida är en riktig kycklingmamma som oroar sig över sina döttrar. Särskilt då den ogifta, nervösa och olyckliga Toini.
Merete Mazzarella för de båda författarna närmare oss i tid och rum och gör dem till levande människor inte alls olika oss andra trots allt.
Nästa år kommer en ny bok av Merete Mazzarella. Resa med rabatt heter den. Den handlar om hur livet ter sig när man plötsligt blivit pensionär och får rabatt på biljetten och ingen undrar hur det egentligen är möjligt. Varför frågar ingen efter legitimationen?
Varför är det så viktigt med legtimation i ena ändan av livet men inte i den andra???