Det finns gott om mammaporträtt i skönlitteraturen. Men alla gör naturligtvis inte lika starkt intryck. Mina tre mödrar har i varje fall satt spår hos mig.
1. Maj Berglund i Kristina Sandbergs fantastiska trilogi Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Den unga fattiga Maj blir med barn med den rike fabrikör Berglund och måste följaktligen också gifta sig med honom eftersom tiderna är som de är. Hon försöker göra så gott hon kan, men trivs väl egentligen varken som hustru eller mor. Och hela tiden längtar hon efter sin egen mor. Kristina Sandbergs kvinnoskildring kommer att bli en klassiker.
2. Maria, Rya - Rya, i Ivar Lo - Johanssons Bara en mor. Hur många gånger läste jag inte den romanen som tonåring? Filmen, där Eva Dahlbeck spelade den vackra Rya - Rya, såg jag också. Egentligen är det samma historia som i böckerna om Maj Berglund. Ung, vacker flicka blir gravid med fel man och får sota för det i hela livet. Fast i Marias, Rya - Ryas, fall var det värre. Henrik är en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till. Det är Rya - Rya som får se till att alla barnen är hela och rena och har mat på bordet. En fantastisk tids- och kvinnoskildring från statartiden.3. Ladivine av Marie Ndiaye handlar om Ladivine Salle, en fattig invandrarkvinna i utkanterna av Paris, som försörjer sig och sin dotter med att städa. Hon slutar aldrig att hoppas på att flickans far ska återkomma. Dottern skäms över sitt ursprung och har bara en tanke i huvudet: att flytta hemifrån. Det gör hon också, men smyger sig till att i hemlighet besöka modern åtminstone en gång i månaden. Det är en hjärtskärande skildring av en mycket ensam gammal mor. Marie Ndiayes kvinnoskildringar är otroligt bra.
Inlägg
