Visar inlägg med etikett Moa Martinson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Moa Martinson. Visa alla inlägg

söndag 2 augusti 2015

Moa med flera

Moa i brev och bilder är ett urval brev, brevsvar och unika bilder i urval av Glann Boman, utgivet på förlaget Askild & Kärnekull 1978. Jag måste säga att det är inga dåliga brevkamrater hon har, Moa Martinson. Vad sägs om Karl Gerhard, Martin Andersen Nexö, Lars Ulvenstam, Halldór Laxness, Prins Vilhelm, Alice Lyttkens, Mika Waltari och  Tage Erlander för att nämna några? Marika Stiernstedt och Moa Martinson kände sig som systrar. Den systerliga gemenskapen tål meningsskiljaktigheter.  MS läxar upp MM för hennes dumma politiska åsikter. MM är ju så klok annars, tycker hon! "Du inbillar dig att du måste vara så fasligt proletär", skriver hon. Efter det får MS en skarp reprimand av MM för att hon kallat henne borgerlig. Moa Martinson ber ofta Marika Stiernstedt om råd i klädfrågor och denna gillar att bli tillfrågad. Många av svarsbreven visar att Moa Martinson var en fantastisk brevskrivare. Lars Ulvenstams brev till Moa M finns det inget svar på. 1950 kom Lars Ulvenstams bok om Harry Martinson ut. Moa Martinson tyckte att hon blivit förfördelad i den. Lars Ulvenstam ber om ett möte på Operakällaren, han söker henne på hennes hotell, men Moa Martinson tvärvägrar. Prins Wilhelm är högaktningsfull i breven som han undertecknar med Pewe. 1959 talade Moa Martinson i S:t Olai Kyrka i Norrköping vid aftongudstjänsten söndagen den 8 februari. Den texten finns också med i boken under rubriken Moas Predikan. Allra sist i boken kommer Moas föredrag om kärleken. Visst är det bra med barnkrubbor så kvinnor kan komma ut och förvärvsarbeta. Men barnkrubborna skulle också möjliggöra egentid för föräldrarna att odla sin relation. Inget schabbel i kärleken. Kärleken "får en diffus hotfull karaktär genom otrohet". Så tyckte Moa Martinson.

måndag 20 juli 2015

Du är den enda

1952 kommer Du är den enda, del två i Moa Martinsons serie om unga Betty på Tallbo. Hon håller nu på att på olika sätt dra in pengar till sitt och sina barns uppehälle. Hon börjar redan få ett visst anseende i byn för sitt prydliga hus och för sina goda bakverk. Betty sätter sig över bysladdret när hon får i uppgift att hålla två skogsarbetarlag med kaffe förmiddag och eftermiddag. Hon hyr också ut ett rum i huset. Betty har fullt sjå med att hålla herrarna från livet, men somliga hjälper henne med ved och snöskottning. Maken Fredrik är inte riktigt samme buse som tidigare och svågern Fritz har flyttat. Betty dagdrömmer en hel del, men hon blir alltmera hårdhudad och hon har lagt sig till med ett snett, elakt leende. Betty är en blandning av barnslig oskuldfullhet och beräknande kyla. Moa Martinson släpper i Du är den enda in en del särpräglade människor ifrån byn. När Kvast - Nicke har varit på besök måste Betty sanera stugan eftersom gubben är full med löss. Barn - Hulda har väldigt många oäkta barn, men hon är en god vän till Betty. Liksom Nils - Katrin, mor Maja och gammeldottern Hilda. Det tals om tidsmarkörer som Storstrejken 1909 och Sven Hedin som höjer ett varningens finger vad det gäller Ryssland. Och när Titanic går under på sin jungfruresa 1912 kommer alla helt spontant till Tallbo för att sörja tillsammans. De två följande delarna i serien om Betty, Klockor vid Sidenvägen och Hemligheten, har jag inte läst tidigare. Det ska bli spännande att se om Betty kommer att utveckla ett politiskt intresse. Några av kvinnorna i Bettys bekantskapskrets läser Fredsfanan, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens medlemstidning, och Betty ber att få låna några nummer. Fröet är sått.

lördag 18 juli 2015

Moa M och Sanna Lundell



 Som väldigt ung hittade jag en bok med den lockande titeln Den osynlige älskaren i föräldrarnas bokhylla. Moa Martinson hette författaren. Romanen kom ut 1943. Det jag läste var första delen i serien om unga Betty som kommer till skogstorpet Tallbo. Hon är gravid. Fader är den vackre flottaren Fredrik som våldfört sig på flickan som han kände måste bli hans. I torpet bor också Fritz, Fredriks yngre bror, och deras far.  Torpet är smutsigt och förfallet. Betty har inte haft något val. Hennes mor har erbjudit sig att ta hand om barnet medan Betty arbetar, men Betty avböjer. Hon står ut med allt utom att skiljas ifrån sitt barn. Och den verklighet som möter henne innebär slit, spritmissbruk och våld. Bröderna slåss och Fredrik bär hand på Betty. Vid nitton års ålder har Betty två söner. Hon har putsat, fejat, tvättat och målat. Det lilla torpet är prydligt och skinande rent. Betty bakar och syr och finner utvägar att skaffa pengar till mat eftersom männen ofta är borta i månader utan att ha lämnat något bidrag till hushållet. Hon skaffar egna bundsförvanter och flyr in i sin egen drömvärld när det blir för svårt. Det bor en vit iller under byrån; en räv vaktar i skogsbrynet och i skogen finns en jättestor tjäder som en god kraft. När jag nu läser om Den osynlige älskaren undrar jag hur föräldrarna kunde låta sin vackra, begåvade dotter kasta bort sig på Fredrik. De var statare och hade naturligtvis inte stora möjligheter att påverka, men de kunde ha försökt. Modern var ganska förtjust i Fredrik medan den tystlåtne fadern är mera realistisk. Jag fokuserar naturligtvis på helt andra saker när jag nu läser om som mera vuxen.
Och jag tycker att Den osynlige älskaren håller för omläsning sjuttiotvå år efter utgivningen. Övriga delar i serien: Du är den enda, Klockor vid sidenvägen och Hemligheten.
Att lyssna på dagens Sommar kändes som en intressant fortsättning på den kvinnohistoria jag nyss avslutat. Sanna Lundell står för det absolut bästa Sommar hittills. Hon berättar om sin barndom som präglades av ett alkoholmissbruk man inte talade om. Hon berättar om sin egen personliga utveckling över äktenskapet med Willie Craaford och den smärtsamma skilsmässan till hennes oerhörda glädje över moderskapet. Hennes funderingar om den heterosexuella tvåsamheten är klarsynta och välformulerade. Två böcker som betytt mycket för henne är Det kallas kärlek : en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par av Carin Holmberg och Flodhästen i vardagsrummet : om medberoende och om mötet med barnet inom oss av Tommy Hellsten.
Jag tror att Moa Martinson och Sanna Lundell hade haft en hel del att tala om.

onsdag 15 juli 2015

Sallys söner

Sallys söner, 1934,  är fortsättningen på Kvinnor och äppelträd. De är sammanslagna i Sallys bok. Jag kan tycka att man absolut ska läsa dem i rask följd. Tillsammans omspänner de båda romanerna åren 1850 - 1930. Moa Martinson låter ett flertal röster komma till tals i Kvinnor och äppelträd medan Sally är obestridlig huvudperson i Sallys söner. Från att ha varit bråkig och övermodig socialist i Kvinnor och äppelträd har hon nu många flera år på nacken; fyra söner och en dotter som vänder sig ifrån henne när hon blir en klassförrädare och gifter sig med den rike bonden på Vide som skulle bära henne på sina bara händer och offra sitt liv för henne om han bara fick. Sally är olycklig och för ett hårt regemente med stora och små på gården. Ellen Olsson, väninnan som också vuxit upp i arbetarkvarteren i Norrköping, är fortfarande Sallys trogna vän trots att de är diametralt olika. I Sallys söner får vi veta något om Anna Svensson, Sallys mor, som nu försörjer sig som lumpsorterare. Men det råder arbetslöshet och denna syssla behövs åt yngre krafter. Sallys mor är sjuttio år och Sallys behov av hjälp kommer mycket lägligt för Anna Svensson. Sally väntar barn igen. Bonden ska äntligen få en arvinge till gården. Sally fortsätter att vara väldigt rakryggad i allt hon gör. Inget smussel i skymningen. Giftet skaver så klart, men hon försöker ändå göra så gott/rätt hon kan i olika situationer. Moa Martinson var mycket påverkad av Fogelstadsgruppens idéer om kvinnors rättigheter, betydelsen av jorden och fredstanken. Det som skiljer henne från kvinnorna i Fogelstadsgruppen är att hon har den praktiska erfarenheten av vad det är att vara fattig kvinna, av att vara ensamstående mor, av att vara tvungen att arbeta från barnsben, av att inte ha mat på bordet och av att föda barn. Litteraturkritikern Gunnar Brandell har svårt att erkänna Moa Martinson som verklig diktare för hennes , som han uttrycker det, förkärlek för "den påträngande verkligheten." Moa Martinson är intresserad av barnafödandet i förhållande till kvinnan som samhällsvarelse, bättre villkor för arbetarna och revolutionen. Jag fortsätter att läsa Ebba Witt - Brattströms Moa Martinson - biografi. Den är oavlåtligt intressant och tillför mycket när man läser Moa Martinsons romaner. Ebba Witt - Brattström är en god pedagog och förklarar ledigt de komplicerade teorier inom litteraturvetenskapen som är tillämpliga i avhandlingen. LUSTIGKULLE gjorde mig uppmärksam på Moa  - priset  som delas ut varje år sedan 1989 till någon kvinna som skriver i Moa Martinsons anda. 2014 gick det till Kristina Sandberg.

fredag 10 juli 2015

Skrift och drift

Nu blev det minsann en klassiker till i alla fall. Helt oplanerat. Men jag har länge tänkt läsa om något av Moa Martinson (1890 - 1964).
Helga Maria Swartz gifte sig med Karl Johansson och fick lära sig en del om alkoholmissbruk. Fem söner fick hon och dem försörjde hon genom odlingar, fiske och jakt. Hon blev politiskt intresserad väldigt tidigt och hon började också skriva tidigt. Elin Wägner hjälpte henne till en maskinskrivningskurs. 1929 gifter hon om sig med Harry Martinson som lämnar henne efter tio år. Ivar Lo - Johansson, som var god vän med båda makarna, har skildrat deras äktenskap i Tröskeln: memoarer från trettiotalaet. Kvinnor och äppelträd heter debutboken som kom 1933 efter det att författaren burit omkring den till olika förlag i många år. Huvuperson i boken är den starka, djärva, dugliga, intelligenta och urfattiga Sally. Hon är gift med en drickande man som till slut försvinner i fängelse och dör. Eftersom hon är politiskt intresserad är hon illa sedd i byn, men männen är ändå mycket medvetna om hennes obestridliga skönhet. Hennes enda trofasta vän i världen är den milda, tillbakadragna Ellen som bor i Apeldalen med sin man Bernhard, barn och Bernhards far. Hon har det bra i början och får mycket stöd av sin svärfar. Och det behöver hon. Bernhard är inte snäll. Kvinnors villkor och förmåga att uthärda är den röda tråden genom boken. Sally ligger ensam på golvet och föder i natten och kväver sina skrik för att inte väcka de äldre barnen. Det föds många barn i boken. En kvinna som inte föder barn är en skam för man och släkt. Genom Sally och Ellen möter man byn och dess invånare, upplever första världskriget, fattigdom och svält. Män och kvinnor lever i skilda världar liksom bönder och daglönare. Och barnen får ge sig ut och tigga eller ta tjänst i tidiga år. 
Kvinnor och äppelträd väckte naturligtvis en viss anstöt. Anders Österling tycker i SvD att Kvinnor och äppelträd präglades av "elände, skvaller och drift" och beklagade att "underlivssynpunkten dominerar". Jaja! Svårsmält, naturligtvis.
1988 kom Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet, Ebba Witt - Brattströms avhandling om Moa Martinson. Den är väldigt intressant. Och lätt att läsa. Som vanligt börjar jag med litteraturförteckningen - vilken TBR -lista! - och registret. Artur Lundkvist har fler hänvisningar än Harry Martinson; Ivar Lo - Johansson och Siegmund Freud har lika många ungefär. Witt - Brattström uppehåller sig en hel del vid Kvinnor och äppelträd i sin avhandling. Jag har en pocketutgåva från Pan med ett vackert sepiafärgat porträtt av Moa Martinson utanpå. Tyvärr är det svårt att återge i bild. Sallys söner heter uppföljaren till Kvinnor och äppelträd. Tillsammans bildar de Sallys bok.
Kaosutmaning 2015