Visar inlägg med etikett Bookerpriset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bookerpriset. Visa alla inlägg

söndag 9 oktober 2022

En smakebit på søndag v. 40 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"Amor gillar inte sin kusin, särskilt inte i den här stunden, hon gillar inte hans stora svampiga händer och pottfrisyr och det suspekta vis han uttalar bokstaven S på. Han skulle aldrig ta ögonkontakt i normala fall, och nu lägger han knappt ens märke till henne eftersom frimärksalbumet ligger uppslaget i knäet där han kikar i ett förstoringsglas på en av favoriterna i samlingen; uppsättningen om tre märken till hågkomst av dr Verwoerd, utgivna bara några månader efter mordet på den store mannen. -  "Ledsen för det där med din mamma", säger han och ger henne till sist ett hastigt ögonkast. Hon kan inte rå för det, hon börjar gråta igen och får torka ögonen med tröjärmen. Men hans uppmärksamhet är återigen riktad mot frimärkena. "Är du väldigt ledsen? frågar han frånvarande, fortfarande utan att titta på henne. - "Älskade du henne?" - "Det är väl klart", säger hon. Men inte ens den frågan väcker något i henne. Det får henne att undra om hon talar sanning."

Från sidorna 16 och 17 i Löftet av Damon Galgut i översättning av Niclas Hval. AB förlag. 2022. Vinnare av Bookerpriset 2021
 

måndag 8 augusti 2022

Shuggie Bain

Äntligen har även jag läst Shuggie Bain, den skotske författaren Douglas Stuarts debutroman som kom ut 2020. Den bygger på egna barndomsupplevelser från  80 - talets Glasgow. Hela samhället var på väg utför och arbetarklassen drogs med. Arbetslösheten ökade och uppgivenheten bredde ut sig. Unge Hugh, Shuggie, är huvudkaraktären i berättelsen. Mamma Agnes tragiska livsöde upplevs mycket genom Shuggie. Agnes är vacker och levnadsglad och utrustad med drömmar om framtiden. Hon tycker att hon liknar sin idol Liz Taylor. Hennes första äktenskap med en tråkig men präktig katolik slutar med skilsmässa när Agnes mött den bufflige kvinnokarlen taxichauffören Big Shug Bain. Han är protestant och har inga problem med att lämna hustru och fyra barn för den vackra Agnes, som har två barn med sig i boet. Ganska snart står det klart för Agnes vad hennes nye man är för en. Snart finner hon sig förflyttad till ett sotigt före detta gruvsamhälle utanför Glasgow med yngste sonen Shuggie. Hon har svårt att smälta in i den övriga kvinnogemenskapen. De andra kvinnorna tycker att hon är högfärdig och att hon lägger an på deras män. Shuggie och hans mor utvecklar en speciell relation och allteftersom hon förlorar greppet om sitt liv  och blir alltmer alkoholiserad blir Shuggie allt viktigare för henne. Han hjälper och skyddar henne så långt det är möjligt. Ända in i döden. Första hälften av boken tyckte jag var ganska rå och oändligt trist. Medan andra delen griper tag på ett helt annat sätt. Shuggies sätt att ta hand om sin olyckliga mor är så rörande. Den unge Shuggie har det inte lätt i världen. Moderns elände på hemmaplan och i skolan kallas han bög och blir retad för sitt sätt att använda lite ovanliga ord. Själv är han osäker. Shuggie Bain är välskriven och förtjänar många läsare. Den tappre Shuggie lever kvar hos en långt efter att läsningen är avslutad. Douglas Stuart nobbades på 44 förlag. Albert Bonniers förlag tackade ja innan någon annan och innan boken vunnit Bookerpriset 2020. Douglas Stewart flyttade till New York för tjugo år sedan och är numera framgångsrik designer på Manhattan.

Titel: Shuggie Bain

Författare: Douglas Stuart

Översättare: Eva Åsefeldt

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 460

söndag 18 juni 2017

En smakebit på søndag


"Efter det att min mor vid sjuttio års ålder gentemot mina trettionio sveper ut med handen och för första gången slår mig råkar mitt inre i uppror och jag nästan kreverar över orättvisan i alltihop. Det känns som om jag ska dö av orättvisa och tänker att det kommer att stå på min dödsattest. Bara det att den här plikten skulle falla på mig - förstås därför att jag är den välartade. Jag har bil och behöver inte knussla med telefonräkningen. Jag har döttrar som inte måste bråka om vem som har tagit vems underbyxor på morgonen innan de går till skolan. Alltså är det jag som måste åka hem till mamma och ringa på dörrklockan och placera mig i en läglig slagposition vid hennes köksbord. Det är inte så att jag har fått de där sakerna av en slump - man, bil, telefonräkning, döttrar. Därför är jag ursinnig på vartenda ett av mina syskon, inklusive Stevie som har varit död länge och Midge som dog nyligen, och jag är topp tunnor rasande på Liam för att han är död precis nu när jag behöver honom som allra mest." Från sidan 14 i Anne Enrights Bookerpris - belönade roman Sammankomsten; översättning: Thomas Preis, Brombergs förlag. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi ska helt enkelt bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan några spoilers!
Fler smakebitar finns HÄR

onsdag 11 december 2013

Överlevnad till havs

Yann Martel fick Bookerpriset för sin roman Berättelsen om Pi 2002. Den indiske pojken Pi växer upp i en familj som driver ett zoo. Han är redan tidigt väldigt religiöst intresserad och utövar såväl kristendom som hinduism och islam. Familjen är bekymrad. Under en båtresa mot Kanada dit familjen ska flytta förliser fartyget Tsimtsum. Pis familj och de flesta djuren följer fartyget i djupet. Pi blir ensam kvar i en livbåt med en hyena, en zebra och Richard Parker som är en kungstiger. En orangutang kommer flytande på en vrakspillra och förenar sig med det egendomliga sällskapet i livbåten. Pi får utkämpa en hård kamp för sin överlevnad. Han får överge både religiösa principer  och sina vegetariska vanor. Till slut blir det en seg uppgörelse mellan Pi och Richard Parker. 
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och  det är intressant att det faktiskt är två berättelser. 
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.