Nu läser jag

Nästa roman till diskussion i läsecirkeln är Madame Bovary (1856) av Gustave Flaubert i pocketutgåvan från 2012 i översättning av Anders Bodegård och med förord av Sara Danius. I källaren hittade jag pärmar med gamla föreläsningsanteckningar och lyckades gräva fram det jag skrivit om Madame Bovary. Det läser jag naturligtvis när boken är läst. Då ska jag också läsa Den blå tvålen av Sara Danius. Undertiteln: Romanen och konsten att göra saker och ting synliga. Sara Danius visar med exempel från Stendhal, Flaubert och Balzac hur realismen tar över romankonsten och skildrar verkligheten som den är och inte som den borde vara. Det kan ses som en del i en demokratiseringsprocess och var något alldeles nytt. Och det började med franska revolutionen.

Ny sändning

Kul post. Svensk poesi. Ca 200 poeter och 650 dikter från 1500 år. Från runorna till Athena Farrokhzad. Redaktörerna Daniel Möller och Niklas Schiöler har valt att behålla den gamla stavningen i de äldre bidragen för att en ska kunna se följa förändringen i det svenska språket. Många kvinnor har beretts plats liksom finlandssvenska poeter. Och boken är mycket vackrare i verkligheten än på bild.
Så här skriver Magnus Bremmer i Svenska Dagbladet:
"Redaktörernas insats är berömvärd, resultatet högst efterlängtat. Detta är den första stora svenska poesiantologin som på allvar vänder sig lika mycket till nybörjaren som litteraturstudenten och forskaren. Den är snygg också. Sätt den i handen på varenda skolelev."  Kunde inte sagt det bättre själv.
Madame Bovary. Landsortsseder av Gustave Flaubert har kommit ut i läcker pocketutgåva. Översättningen är gjord av Anders Bodegård. Sara Danius har skrivit inledningen. Förklarande noter finns också. Jag tror att jag ska låna hem Den blå tvålen av Sara Danius och ha som bredvidläsning.
Emperor of the eight Islands. The tale of Shikanoko. Book 1 av Lian Hearn. Jag försöker intala mig att inte bli besviken om den här serien inte är lika fantastisk som Sagan om klanen Otori. Jag tror inte att någon kan göra något så bra två gånger. Men - vi får se.

Omläsning: Madame Bovary

Radioföljetongen

Madame Bovary av Gustave Flaubert från 1857 i nyöversättning av 
Anders Bodegård och i utmärkt uppläsning av Philip Zandén.
Enligt gängse uppfattning handlar Madame Bovary om det onyttiga med romanläsning. Emma Bovarys olyckliga liv var beviset. Hon levde av läsning, dagdrömmar och promenader. Men om man läser i Den blå tvålen. Romanen och konsten att göra saker och ting synliga av Sara Danius kapitlet som heter Flauberts klichéer så anser hon att Emma Bovary tillgrep den utväg hon gjorde på grund av svåra ekonomiska bekymmer. Dessutom redovisar Sara Danius forskning som visar att Madame Bovary egentligen handlar om skrivande och skrift. Emma Bovary ville gärna skriva för nöjet att skriva och så småningom tänkte hon sig en roman. En brevroman. För hon skrev brev till sina älskare. Även sedan de gjort slut. En annan skrivande person var journalisten och apotekaren Homais som Flaubert är svår emot men som egentligen kanske är en annan sida av honom själv.
Marcel Proust har skrivit insiktsfullt om Flaubert liksom Baudelaire.
Thomas Bernhard räknas som arvtagare vad det gäller gisslandet av dumheten och borgerlig instängdhet.

Madame Bovary , det är jag

Gustave Flaubert nyanserad och fördjupad
Ny biografi om Gustave Flaubert av Pierre-Marc de Biasi, forskare och specialist på Flaubert. Enligt recensenten Lena Kåreland har biografin förutsättningar att bli ett standardverk i forskningen om Flaubert särskilt som det inte kommit ut så många biografier om Gustave Flaubert tidigare.
Han har sagt att en författares verk är allt och att upphovsmannen inget betyder. Mot detta står yttrandet "Madame Bovary, det är jag".
Enligt Pierre-Marc du Biasi har Flaubert aldrigt sagt så.
Däremot skrev han i ett brev 1859 : "Att skriva romaner är för mig ett särskilt sätt att leva. Ett ord eller en idé kan få mig att sätta igång med efterforskningar och helt förlora mig i läsning eller drömmerier utan slut."