Sallys söner

Sallys söner, 1934,  är fortsättningen på Kvinnor och äppelträd. De är sammanslagna i Sallys bok. Jag kan tycka att man absolut ska läsa dem i rask följd. Tillsammans omspänner de båda romanerna åren 1850 - 1930. Moa Martinson låter ett flertal röster komma till tals i Kvinnor och äppelträd medan Sally är obestridlig huvudperson i Sallys söner. Från att ha varit bråkig och övermodig socialist i Kvinnor och äppelträd har hon nu många flera år på nacken; fyra söner och en dotter som vänder sig ifrån henne när hon blir en klassförrädare och gifter sig med den rike bonden på Vide som skulle bära henne på sina bara händer och offra sitt liv för henne om han bara fick. Sally är olycklig och för ett hårt regemente med stora och små på gården. Ellen Olsson, väninnan som också vuxit upp i arbetarkvarteren i Norrköping, är fortfarande Sallys trogna vän trots att de är diametralt olika. I Sallys söner får vi veta något om Anna Svensson, Sallys mor, som nu försörjer sig som lumpsorterare. Men det råder arbetslöshet och denna syssla behövs åt yngre krafter. Sallys mor är sjuttio år och Sallys behov av hjälp kommer mycket lägligt för Anna Svensson. Sally väntar barn igen. Bonden ska äntligen få en arvinge till gården. Sally fortsätter att vara väldigt rakryggad i allt hon gör. Inget smussel i skymningen. Giftet skaver så klart, men hon försöker ändå göra så gott/rätt hon kan i olika situationer. Moa Martinson var mycket påverkad av Fogelstadsgruppens idéer om kvinnors rättigheter, betydelsen av jorden och fredstanken. Det som skiljer henne från kvinnorna i Fogelstadsgruppen är att hon har den praktiska erfarenheten av vad det är att vara fattig kvinna, av att vara ensamstående mor, av att vara tvungen att arbeta från barnsben, av att inte ha mat på bordet och av att föda barn. Litteraturkritikern Gunnar Brandell har svårt att erkänna Moa Martinson som verklig diktare för hennes , som han uttrycker det, förkärlek för "den påträngande verkligheten." Moa Martinson är intresserad av barnafödandet i förhållande till kvinnan som samhällsvarelse, bättre villkor för arbetarna och revolutionen. Jag fortsätter att läsa Ebba Witt - Brattströms Moa Martinson - biografi. Den är oavlåtligt intressant och tillför mycket när man läser Moa Martinsons romaner. Ebba Witt - Brattström är en god pedagog och förklarar ledigt de komplicerade teorier inom litteraturvetenskapen som är tillämpliga i avhandlingen. LUSTIGKULLE gjorde mig uppmärksam på Moa  - priset  som delas ut varje år sedan 1989 till någon kvinna som skriver i Moa Martinsons anda. 2014 gick det till Kristina Sandberg.

Skrift och drift

Nu blev det minsann en klassiker till i alla fall. Helt oplanerat. Men jag har länge tänkt läsa om något av Moa Martinson (1890 - 1964).
Helga Maria Swartz gifte sig med Karl Johansson och fick lära sig en del om alkoholmissbruk. Fem söner fick hon och dem försörjde hon genom odlingar, fiske och jakt. Hon blev politiskt intresserad väldigt tidigt och hon började också skriva tidigt. Elin Wägner hjälpte henne till en maskinskrivningskurs. 1929 gifter hon om sig med Harry Martinson som lämnar henne efter tio år. Ivar Lo - Johansson, som var god vän med båda makarna, har skildrat deras äktenskap i Tröskeln: memoarer från trettiotalaet. Kvinnor och äppelträd heter debutboken som kom 1933 efter det att författaren burit omkring den till olika förlag i många år. Huvuperson i boken är den starka, djärva, dugliga, intelligenta och urfattiga Sally. Hon är gift med en drickande man som till slut försvinner i fängelse och dör. Eftersom hon är politiskt intresserad är hon illa sedd i byn, men männen är ändå mycket medvetna om hennes obestridliga skönhet. Hennes enda trofasta vän i världen är den milda, tillbakadragna Ellen som bor i Apeldalen med sin man Bernhard, barn och Bernhards far. Hon har det bra i början och får mycket stöd av sin svärfar. Och det behöver hon. Bernhard är inte snäll. Kvinnors villkor och förmåga att uthärda är den röda tråden genom boken. Sally ligger ensam på golvet och föder i natten och kväver sina skrik för att inte väcka de äldre barnen. Det föds många barn i boken. En kvinna som inte föder barn är en skam för man och släkt. Genom Sally och Ellen möter man byn och dess invånare, upplever första världskriget, fattigdom och svält. Män och kvinnor lever i skilda världar liksom bönder och daglönare. Och barnen får ge sig ut och tigga eller ta tjänst i tidiga år. 

Kvinnor och äppelträd väckte naturligtvis en viss anstöt. Anders Österling tycker i SvD att Kvinnor och äppelträd präglades av "elände, skvaller och drift" och beklagade att "underlivssynpunkten dominerar". Jaja! Svårsmält, naturligtvis.

1988 kom Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet, Ebba Witt - Brattströms avhandling om Moa Martinson. Den är väldigt intressant. Och lätt att läsa. Som vanligt börjar jag med litteraturförteckningen - vilken TBR -lista! - och registret. Artur Lundkvist har fler hänvisningar än Harry Martinson; Ivar Lo - Johansson och Siegmund Freud har lika många ungefär. Witt - Brattström uppehåller sig en hel del vid Kvinnor och äppelträd i sin avhandling. Jag har en pocketutgåva från Pan med ett vackert sepiafärgat porträtt av Moa Martinson utanpå. Tyvärr är det svårt att återge i bild. Sallys söner heter uppföljaren till Kvinnor och äppelträd. Tillsammans bildar de Sallys bok.

Kaosutmaning 2015