Jag hade önskat att jag inte behövde börja min resa här i det ökenartade området runt centralstationen som ännu bär vittnesmål om stadens ödeläggelse, en stad som under segerrika strider hade bombats och ödelagts, som hämnd, tycktes det mig, för från denna stad hade kriget styrts, det krig som tusen gånger om orsakat ödeläggelse vida omkring, ett ändlöst blixtkrig på hjul av järn. Det är nu så länge sedan att denna stad har hunnit bli en av de fredligaste städerna i världen och nu nästan aggressivt bedriver denna fred, som ett sätt att minnas kriget."
s. 5 i Ester kanske av Katja Petrowskaja
Fler smakebitar HÄR
Inlägg
